Annah Björk

Videopremiär för Konstantin feat Ayla Shatz ”Paper” och en dag i världen

 

Moder jord gråter och jag med henne, sjunger Ayla Shatz i den enormt fina låten Paper, som jag skrivit om tidigare. Det är så sant. Jag vet inte om varken världen eller jag någonsin gråtit så mycket som nu. Ayla och Konstantin fångar den uppochnedvända mix av hopplöshet och hopp man går runt med i den här världen och nu har Paper fått en lyricvideo av Ebba Ågren som understryker det.

13022390_10157046236720019_1268609048_n

I går gick jag en lång promenad här i Berlin med min allra bästa vän i världen. Vi pratade om allt och jag sa till henne att hon var värdelös att ha som första vän eftersom resten av livet blir en besvikelse.

12988045_10157046236650019_1605763710_n

Vi gick runt landningsbanorna på Tempelhof, den enorma nedlagda flygplatsen mitt i Berlin. Jag sträckte ut armarna och kände mig fri som en flygplansstart. Det luktade svagt av vår och i solen var det riktigt skönt med bara ben.

12980561_10157046236700019_1512110689_n

Vi gick hit, till själva flygplatsbyggnaden. I dag är det enorma huset omgjort till flyktingförläggning med plats för över 7 000 personer. Vi stannade vid stängslet och själva lägret är skyddat med vit presenning. Men jag hörde massor av barnröster hela vägen dit vi stod. Jag föreställer mig att de spelade fotboll på utegården, eller lekte kull. De lät levande, som en helt vanlig skolgård. Jag drog in luften i mina lungor, den fick nästan inte plats av allt svart ont som värkte där inne. I Grekland sitter 52 000 människor fast i limbo bakom stängda gränser. Ungefär samtidigt som jag stod där på den häftiga öde flygplatsen med min bästa vän transporterades hundratals människor från ett läger tillbaka till en hamn i Athen. De kunde inte stanna på lägret de placerats på eftersom det var fullt av ormar och skorpioner.

Min bästis har flugit hem till Bryssel. Hon har landat på en annan flygplats, där många människor förlorade sina liv i terrorattentatet för bara ett par veckor sedan. Och i helgen åker vi vidare till två andra flyktingläger i två andra tyska städer för att träffa anhöriga som förlorat sina familjemedlemmar en mörk, blåsig och regnig natt på Egeiska havet.

Jag lyssnar på Paper hela vägen.

Vårens viktigaste låt är här

Jag har väntat på det här. En poplåt som uttrycker just de känslorna jag och så många med mig känner över tiden och världen vi lever i. Paper är det mesta och bästa politiska popinlägget som släppts i år. KONSTANTIN X AYLA SHATZ 1 KONSTANTIN X AYLA SHATZ 1 paper(M.I.A’s Borders kom 2015)

KONSTANTIN X AYLA SHATZ 1 kopia

Ändå, eller snarare just därför att det låter Konstantin och Ayla Shatz’s låt så långt i från någon agiterande punk man kan komma. 2016 handlar inte om att vara arg på att någon fritidsgård drabbas av neddragningar eller upp på sociala, ner på systemet. Och spela jättesnabb elgitarr.

Det handlar om människor på en fruktansvärd flykt som ingen tar ansvar för. Och känslan av att saker bara får pågå medan vi ser på. Exakt den uppgivenheten fångar den unga duon Konstantin och Ayla Shatz i sitt musikaliska inlägg i debatten.

Här har alla aggressioner har fått antiserum, Paper är vemod. Bara ledset. Den sorgliga uppgivenhet man vadat runt i den här vintern. Svårigheten att förstå hur människor bara kan få hålla på och dö medan folk på andra platser lägger fokus på småaktigheter. Och när såväl myndigheter och politiker som etablerad media agerar på rädsla och okunnighet. I ren rasism.

Att ta den känslan och göra musik av det är elegant. Konstantins version av skandinavisk trap är bubblig, popig och dansig. Trots sina bekanta element känns den ny som våren när den kommer. Ayla sjunger så det gör ont.

Konstantin slog igenom med en poppis remix av Galantis Runaway (U&I) 2015. Han och den förtrollande Ayla Shatz har fler samarbeten som kommer släppas under året.

”Do we have to scream louder?”

Det fina är att kraften i Paper inte alls ligger i det högljudda utan i Konstantins mjukt dansiga produktion som för låten mellan hopp och förtvivlan. Jag lyssnar på Paper ungefär tio gånger på rad åt gången. Den är som att äta chips, när det tar slut måste man ha ett igen.

Sen hela skålen.