Annah Björk

VIDEOPREMIÄR: Sharks ”Money”

Redan förra veckan kunde jag smygvisa videon till den svenska duon Sharks låt Money  i min Musikspaning i Gomorron Sverige i SVT.  Men i dag är det dags att rulla ut röda mattan och hoppa i galastassen för här är det premiär för videon i sin helhet!

Sharks gör popig house som gjord för listorna. För ett par veckor sedan var de en av två kvinnliga akter av totalt 31 på Summerburst… Suck.

Men låt oss inte fastna där. Sharks singel Money är någonting så nytt och oväntat som, tja, en EDM-låt med ett slags punkbudskap. Låten kritiserar vårt arbetsklimat där många unga enbart har tillgång till jobb med timanställningar och inga kollektivavtal i sikte. Så kan det gå om kvinnliga producenter och låtskrivare släpps fram.

Jag mailade med hajarna tidigare i dag:

Varför skrev ni Money?
– Vi satt i studion och pratade om vardagsproblem och kom in på pengar. I ett ironiskt ögonblick slängde någon ur sig ”I love money” och ur det föddes låten.

Vad vill ni säga med videon?
– Videon skildrar en strävan efter pengar och lyx som samhället romantiserar. Inget av det vi har i videon är vårt eget och egentligen kanske allt inte är så bra som det kan se ut.

Ni verkar i en extrem mansdominerad genre – hur jobbar ni för att fler kvinnor ska komma fram inom EDM?
– Genom att fortsätta ta den plats vi gör inom EDM-scenen och inte ge upp. När en festival vi spelar på bokar för lite kvinnliga akter uppmärksammar vi det på ett eller annat sätt. Vi är alltid öppna för att ge tips och råd när frågan kommer!

 Slutligen, hur kom ni på namnet Sharks?
– Vi älskar hajar! Som yngre och med känslan som oförstådda relaterade vi till hajar. Vill också slå ett slag för att hajar inte förtjänar sitt dåliga rykte!

 

VIDEOPREMIÄR: Firefox AK ”Wildfire”

Det är fortfarande min födelsedagsvecka så jag tänkte dela med mig av en väldigt fin grej, som en present från mig till er. Nämligen världsexklusiva premiären av en av mina favoritartisters nya video. Det är Firefox AK’s underbara åttiotalstalsekande låt Wildfire som blivit med ultrasnygg visuell inramning.

Wildfire är det första vi får höra från Firefox AK’s kommande ep och jag tycker att det lovar så himla gott. Firefox AK har uppdaterat sitt ganska egna, naivistiska elektropop-sound till en bredare,  mognare musikvärld, lite nostalgiskt kanske. Wildfire är både längtande och sorglig och videon, som är inspelad i New York, understryker tomheten i låten på ett strålande sätt.

Det är en strand som är så grå som en strand inte kan vara, en storstad som är så tom som den bara kan kännas och tunnelbaneresa som är så fylld av flykt och avstånd som bara urban och nattlig loneliness kan vara.

Videon är regisserad av Mats Udd, som tillsammans med Firefox AK tog hem priset för Best Song på Berlin Music Video Awards för deras förra samarbete – videon till Heart of Mine.

 

PREMIÄR: Ji Nilsson ”Save me for later”

Stockholms r’n’b-mästare Ji Nilsson är äntligen tillbaka med sommarens heartbreak-anthem. Save me for later har ett driv som om den bara väntat på att bli skriven. Den har nicea tropiska sommarnattsklubbiga inslag och väcker den enorma kraften i revanschlustan.

Hey Ji, vad handlar Save me for later om?

– Den handlar om att komma över ett ex, eller kanske snarare om att vilja vara över ett ex. Den är det stadiet du vill vara i när du fått ditt hjärta krossat och springer på hjärtekrossaren ute. Du är snygg, superkär i någon annan och struntar i vad det där exet tycker och tänker om nått. Sen om det är sant eller inte är ju en annan femma, hela låten handlar ju om ”hur lite jag bryr mig om dig” och om en inte brydde sig kanske en inte skulle göra en sådan låt? Jag gillar dubbla budskap och undertoner, så det finns det gott om här. Men den har power och är inte som många av mina andra kärlekslåtar där jag bara är helt totalt lämnad och superledsen, finns en pepp och ett driv att gå vidare.
Varför skriver du så mycket olyckliga kärlekslåtar?

– För att känslan av att bli lämnad eller att något fantastiskt bara inte funkar är så oerhört stark. Har inte bara varit olyckligt kär, har vart superlycklig också, men det är uppbrotten som stannar kvar långt efter. Har alltid haft svårt att skiljas och släppa taget, jag är väldigt nostalgisk.

Vilken är den ultimata olycklig kärlekslåten?

Can’t Make You Love Me med Bonnie Raitt.

Vad lyssnar du på i sommar?

– Marlene, Frank Ocean, Julia Spadas hemliga demos och sen alltid Rihanna och Ne-Yo.

Vad har Save me for later för dress code?

– Sexiga och avslappnade Gå-ut-på-klubb-kläder i valfri stil och kanske nått läppstift om en är sugen på det. Hela omslaget går ju i blått och millennial pink och det är ju riktigt snygga färger tycker jag.

 Ja just det, det är mycket snyggt. Vem har gjort den snygga grafiska formen på omslaget?

–  Minna Sakaria, geni och art director/graphic designer som jag bara totalklickade med nu i våras. Visst är det sjukt snyggt? Adrian Wigerdal har tagit bilden, han har alltid tagit mina bilder och kommer nog alltid göra :)

Vad händer nu?
– Släpper mitt debutalbum i slutet av augusti/början av september, 13 spår, är så peppad! Innan dess ska jag mixa klart några låtar, hänga med min hund på Långholmen och åka ut på landet och plocka hallon.

Premiär: Elsa Carmona ”Hurt”

Veckans låt är utsedd! Och det var så lätt. Jag vill bara stanna hemma och dansa modern balett till den här syntpiruetten resten av veckan. (Har redan ägnat morgonen åt just det. I nattlinne, i Berlin. Det var perfekt.).

Elsa Carmona gjorde tidigare musik under namnet Sirena och jag har skrivit om henne flera gånger. Sedan i höstas har hon tagit sitt egennamn istället och blivit mer personlig i sin musik. ”Hurt” är skriven och producerad av Elsa och Fredrik Okazaki som jobbat med Robyn och Seinabo Sey och är mörkt och tungt Depeche Mode-syntig och 80-tals popig. ”Hurt” släpps först i morgon men lyssna loss helt exklusivt här så länge:

– Låten handlar om det man går igenom när man faller för någon. När man blir förlorad i en ny människa, är det som om allt man byggt upp för att skydda sig själv raseras. Att visa sig sårbar kan vara smärtsamt och spännande på samma gång, säger Elsa Carmona om låten.

Det är den tredje låten ur Elsa Carmona och Fredrik Okazakis samarbete – jag väntar otåligt på mer.

Premiär: Laleh ”Aldrig bli som förr”

Med ett beat och elektroniskt sound färskt från hitfabriken i Hollywood landar Laleh idag med en euforikanon till singel! Albumet Kristaller släpps inte förrän den 16 september, men i dag kommer hennes andra låt från skivan och jag har fått textvideon till den i förväg för en storartad premiär. Kolla!

Laleh har ju lämnat landet för Los Angeles. Där skriver hon pophits med en botten för bland andra Demi Lovato och Ellie Goulding. Och till sig själv. Jag tycker utvecklingen mot ett modernt och mer elektroniskt och beatdrivet sound klär hennes egensinniga melodier och texter. I refrängen låter det lite som Maggio lät innan hon blev rock’n’pop. Men mest låter det som landets största stjärna. Upplyftande slingor kompenserar tyngre textpassager och när musiken blir sorglig är texten är stark som en urkraft.
press 3

Premiär: Firefox AK ”Heart of mine”

När det var tidigt nollnolltal framförde Firefox AK sin musik på vad som då var helt superfuturistiskt. Ensam på scen med en elgitarr och sitt inspelade beat på en inkopplad i-Pod. Jag älskade det greppet lika mycket som hennes avskalade superpopiga electro i nyanser av melankoliska färger.

Men nu har det varit helt tyst från henne sedan det senaste släppet 2011. Faktiskt så lade hon ner musiken totalt under tre år.

Därför är jag extra glad att ha premiär för Firefox AK’s helt nya video här och nu. Och det är ju inte på minussidan att låten och resten av det kommande albumet är skrivet med Stilla havet som fond.

 

Hey Andrea. Hur kom låten till?

– Jag testade att börja i omvänd ordning mot vad jag brukar, jag skrev beat och produktion först och melodin sist, och det gick ju bra! Jag skrev den i LA under ett par varma kvällar i november förra året.

Härligt. Hela skivan är ju skriven där. Hur hör man Los Angeles i dina nya låtar?

– Man hör den tropiska natten, nattbaden och det oändliga bilåkandet.

Videon till Heart of mine är naturalistisk, vacker och läskig… berätta om idén med videon?

– Jag ville göra en dansvideo och hade länge tänkt att jag skulle vilja göra en video med Mats Udd. Jag berättade för honom om ett möte som utspelade sig på Mariatorgets t-bana, där en tjej stod på sin kompis fötter och danskramades, samtidigt som de facetajmade med varandra. Det var så visuellt vackert på något sätt, att få se sin kompis uttryck genom betraktarens ögon. Den här låten handlar om ett sökande och att till slut hitta sig själv. Mats Udd tog det vidare och inspirerades löst av historien om Laura Bridgman, som var en dövstum kvinna på 1800-talet. Mats fascinerades av att ta bort synen så dansarna i videon dansar utan att se.

Hur var det att spela in videon?

– Mina tidigare videor har antingen spelats in under vatten, i 13 minusgrader eller med livsfarliga stunts (som att hoppa igenom en dörr), så detta var som en dröm. Jag ville aldrig att det skulle ta slut, det var sjukt lyxigt att ha med så duktiga dansare och Mats Udd och hans crew är såna proffs.

 
1604_FFAK_02_002

Har ditt sätt att göra musik eller din musikfilosofi förändrats sedan du debuterade 2005?

– För mig har tiden för att kunna hålla på med musik minskat avsevärt med åren, därför blir tillfällena mer intensiva, utmanande och urkramade. Samtidigt som det inte känns livsavgörande, det som driver mig är behovet av att skapa, jag försökte stänga av det behovet i ett par år, och fokusera på annat men kände mig till slut helt tom. Jag har börjat samabarbeta med fler människor, det är nytt! Claes Björklund producerar och gör det så jäkla bra, han är en av de få förunnade som kan ta en vision baserat på en känsla och återskapa det i ett musiklandskap.

Hur ser framtiden ut för Firefox AK?

– Senare i höst släpps en EP och om jag hinner få klart även en fullängdare tidigt 2017.

 

Videopremiär: Marlene ”Sweet”

Sveriges egen r’n’b-prinsessa Marlene är tillbaka med vad jag härmed utser till indiansommaren 2016’s egen låt. Sweet  har också fått en video som får en hösthatare som mig att vilja stanna tiden, exakt här.

Hej Marlene! Det är ju du och Ji Nilsson som skrivit Sweet. Det är inte första gången ni skriver tillsammans, varför jobbar ni så bra ihop?

– För att vi till stor del delar samma referenser och både personligt och musikmässigt kommunicerar väldigt bra. Vi tänker nog båda på Rihannas Rated R-album om nån av oss skulle referera till ”rockig r’n’b” till exempel. Det är väldigt skönt att förstå varandra med så få ord. Det beror också på att vi är vänner i grunden sen typ sex år tillbaka och letade klubbar som spelade r’n’b på helgerna,  det var när det var väldigt o-inne att lyssna på det i Sverige. Men vi är också tillräckligt olika för att komplettera varandra. Ji tillför mycket till min musik som jag älskar och hon skriver på ett sätt som jag inte gör. Det blir bara väldigt bra och jag älskar att jobba så!

 

Hur ser ert samarbete ut?

– Det är så himla avslappnat. Vi har oftast suttit i en studio ihop, men i början av sommaren skrev vi låtar på en filt i solen i Gröndal, där jag bor. Det är väldigt få jag skulle kunna göra det med. Vi brukar börja med ett snack om vad jag vill skriva om, vad jag tänker på och så där. Ofta har jag en textidé, en refräng eller vers färdig som vi kan jobba vidare på, men vi börjar också helt från scratch ibland, men ofta har vi då ett track från producenterna jag jobbar med att utgå ifrån, som ger ackord och ett beat att skriva över.

 

Hur kom Sweet till?

– Vi skrev låten på ett track från Humble & Blisse, som producerat låten tillsammans med Nisj. Jag och Humble & Blisse hade varsitt studiorum i samma källare fram till i våras. Jag bjöd dit Ji och så skrev vi låten under en dag. Jag och Ji satt i mitt rum och skrev text och melodi medan killarna jobbade på produktionen i deras rum.

 

Avslöja influenserna!

– Jag är väldigt influerad av Drakes enkla och lite minimalistiska produktioner på låtarna han släppt på sistone. Eller snarare bekräftade han  tanken jag haft i ett år om hur min musik ska låta, tänket liksom. Det är nog faktisk rätt ordning på det hela när jag tänker på det. Jag utmanar mig själv med att lita på att stora poplåtar också kan göras med en mer minimalistisk ljudbild. Det sätter press på melodierna på ett annat sätt och de kommer alltid att vara grundade i r’n’b/pop och vara det som bär låten. Jag är också influerad av UK garage, 2 step-vibben från 90-talet just nu.

 

Vad ville du med videon, som är regisserad av Palmer Lydebrant?

– Samma dag som vi skrivit låten lyssnade jag på den igen på kvällen och såg framför mig en soldränkt tennisplan där folk spelar nån form av hittepå-tennis. Det fångade stämningen med låten perfekt tyckte jag. Och att göra en video runt hittepå-tennis rymmer så mycket spontanitet och knäpphet! Själva sensmoralen bakom videon är väl just det, att inte leva livet för seriöst. Jag har sätter mina egna regler där jag får plats att vara kreativ och där jag har kul. Det går inte annars…

unnamed

 

Hur väl stämmer den överens med ditt verkliga liv?

– Just tennismässigt stämmer det väldigt dåligt överens! Jag har inte spelat tennis på skitlänge, men jag blev aspeppad på att börja spela igen efter att vi gjort videon! Men resten stämmer ganska bra överens faktiskt, fast jag umgås väldigt sällan i ett sånt där stort gäng tyvärr.

 

Du har med ett sånt fett posse på 17 pers med bland andra Adam Tensta och Min Stora Sorg ! Hur valdes de ut och vad symboliserar de?

– Jag ville ha med kompisar som jag känner har den där lite knäppa energin och som jag vet kan bjuda på sig lite. De symboliserar inget annat än just mina vänner och vi fick ihop ett riktigt bra gäng! Vissa hade dock aldrig träffats förut men Palmer var så överlägset bäst i att göra oss alla avslappnade och trygga med varandra så det blev en helt grym stämning.

 

Varför just de här personerna?

– Om vi tar den obrydda och halvt dryga domaren i videon, min vän och manager Linda, som exempel så var hon den mest givna för rollen jag kunde tänka mig. Hon är så jävla kul och kan spela uttråkad och less på ett så oöverträffligt sätt! Vi har typ samma sjuka humor. Alla stod och garvade åt henne så mycket under inspelningen för att hon va så kul haha. Och som sagt valdes folk ut för sin energi, men också för att dom skulle se så himla snygga ut som tennisspelare!

 
Marlene tennis loggo

Varför tennis?

– Det är den enda sporten jag nånsin i hela mitt liv tyckt om. Och jag älskar modet och själva inramningen runt tennis. Dessutom får man kuta som en galning och det ser alltid kul ut.

 

Vad hade du för influenser till videon?

– Om nån så är Solange’s video till Losing You min ständiga ”härlig video”-inspiration! Jag tycker den är så himla himla nice. Annars har jag faktiskt inte haft någon annan video in mind, utan allt har funnits så tydligt i mitt eget huvud.

 

Vad är tanken med stylingen i din video? Den är väldigt fresh och lekfull.

– Det är tanken! Vi ville leka med det typiskt klassiska tennismodet som Björn Borg hade på 70-talet, lite pilotbrillor och höga polokragar och blanda upp det med mer futuristiska inslag. Jag älskar den blandningen!

 

Hur mycket har du haft att säga till om den?

– Jag hade som sagt en väldigt tydlig vision och hade hunnit bygga på femtontusen moodboards själv under våren innan det var dags att göra videon. Jag fick hjälp av Madlen Schneps att förverkliga den. Hon har så sjukt bra och lekfull stil själv så jag visste att vi skulle klicka i detta och att hon skulle styla folk till riktiga tennisdrömmar.

 
Marlene 6 by Adrian Wigerdal

Hur modeintresserad är du?

– Jätteintresserad! Eller inte alls. Det beror på hur man ser det. Jag älskar kläder som uttryckssätt men har aldrig brytt mig om mode på det sättet att jag medvetet vill har koll på trender. Jag kan verkligen få krupp på den där ”mode-bibel”-grejen. Ha på dig det du gillar och inspireras av, herregud! Ängsligheten bakom det där kväver mig… Jag har alltid sytt och sytt om kläder och ville jobba med kläder och sömnad innan jag väl satsade fullt på musiken. Det står fortfarande högt upp på min intresseskala.

 

Vad spelar mode för roll i din musik?

– Jag kan ofta tänka i färger och olika ljussättningar när jag skriver musik. Jag kan se ett mörkt dansgolv med rött ljus, eller som nu en tennisplan i solsken. Och det ramar för mig in själva musiken och sätter den i en kontext och en plats. Och kläder gör samma sak för mig.

 

Och i ditt artisteri?

– Kläder är en väldigt stor del av mitt artister och förlänger uttrycket av min musik, och så är det vare sig man vill eller inte för alla artister tror jag. Jag är inte särskilt spexigt klädd egentligen, utan går ofta ganska basic och bekvämt klädd, men jag letar alltid efter saker som stör eller sticker ut från det enkla. Så ser jag faktiskt på det mesta, jag letar efter kontraster.

Vad händer härnäst?

– Jag ska skicka min nästa singel Why Didn’t You Tell Me på mixning i dagarna! Den släpps i slutet av september. Därefter kommer en EP så jag är i slutspurten av att göra klart den. Jag ska också ha ett writing camp på det nya hotellet Haymarket i september. Jag ska bjuda in massa andra prodcenter, låtskrivare & artister för att jobba på mitt debutalbum. Det ska bli så jäkla kul och spännande!

 

Sist, men inte minst! Var kommer den rosa klänningen du har på dig i från? Är besatt av den. Så perfekt!

– Jag veeeet!! Önskar så att jag ägde den där virkade drömmen, men den är lånad från Madlens roomie Alex… Ska fan lära mig virka i höst bara för det.

 

Premiär: Death Team ”Jump”

Nu har Death Team gjort en låt som retar gallfeber på min kille! Jag tror att just den irritationsgraden betyder toppenbetyg till duons relationsdrama Jump. Death Team larvar sig alltid på gränsen mellan kitsch och genipop som borde toppa hitlistor. För mig var det omedelbar love at first sight med deras debutsingel Fucking Bitches In the Hood. Jump är ljuvligt nittiotalig och roligt klistrig. Just nu hänger Mayka och Johen i studion för att färdigställa en EP som kommer i sommar. Låten släpps i morgon men har exklusiv premiär här och nu, lyssna, lyssna.

Men okej, Death Team. Vi måste prata lite… Min kille hatar er låt.

– Det är precis där vi vill vara. Just nu släpper vi låtar som är på gränsen, som våra hardcorefans älskar och streamar sönder men som samtidigt är så kitchigt att många blir irriterade men samtidigt så ”hookigt” att de kommer gå runt och nynna i flera dagar på bara en lyssning. Finsk radio kommer antagligen ge den B-rotation. Denna riktning kommer vi fortsätta med på EP:n i juli. I höst kommer nästa fas där vi kommer låta mer som en blandning mellan t.A.T.u., Spice Girls, Flume och Drake. Det kommer låta mindre irriterande och mer som en trendkänslig form av kitsch. Då kommer även din kille bli en av de som streamar sönder Death Team planerar vi.
En av textraderna lyder: ”I wanna fuck, you wanna use the wifi”. Vem handlar Jump om?

– Den handlar om hur frustrerande det kan vara när man är ihop någon som är tråkig när man själv vill ha kul. Det är en livsbejakande låt om att bryta sig fri och om att vilja ha roligt.

Varför ska man ens vara i hop med någon som är så tråkig?

– Bra fråga. Det viktigaste är nog att matcha så att man i sitt förhållande har ungefär samma ambitionsnivå och ideer om hur relationen ska se ut och vilka aktiviteter som ingår. I Jump matchar det inte mellan Death Team och dess partner.

Vad ska man göra om man är ihop med en tråkmåns som hellre vill använda wifi:t och går på diet etc?

– Ändra sin partner, ändra sig själv eller kanske göra slut? Att mötas på mitten kan vara bra men det är inte alltid det bästa alternativet. Generellt tycker vi att sveriges höga skillsmässostatistik är något positivt eftersom det mäter hur folk tar sig ur ickefungerande relationer. Vi hoppas att Jump ska fungera peppande för båda parter i ett uppbrott då vissa kanske tycker att snowboardåkning är det roligaste i världen medan andra gillar att titta på House of Cards… Vad som definierar en tråkmåns är väldigt subjektivt.

Jag hör Le Sport och Marky Mark i Jump – vad har ni influerats av?

– Vi tycker att italopianovågen aldrig peakade ordentligt så vi har försökt göra en låt som liksom sätter spiken i kistan. Sen är vi ganska inspirerade av nittiotalslåten Spaceman, men inte så mycket att dom kan stämma oss för det enligt vårt skivbolag.

Vad skulle ni aldrig skriva en låt om?

– Oralsex. Skoja! Swallow släpps 2017. Nej men vi skulle aldrig nånsin göra något rasistiskt, sexistiskt, transofobiskt eller slutshaming. Nolltolerans på det.

 

death team

PREMIÄR: Shima ”Running out of time”

Shima Niavarani är en riktig renässanskvinna, som inte låter konstformen stå i vägen för vad hon vill uttrycka. Senast syntes hon i filmen She’s wild again tonight, julkalendern och tv-serien 30 grader i februari.

”Man måste inte välja mellan konstutrycken. Det är inte en romantisk pakt, att hålla sig till en grej resten av livet. Min pakt är med omvärlden.”

I morgon släpps hennes allra första singel, som hon både skrivit och gjort musiken till. Jag har den äran att premiära låten redan här och nu:

Det är en medryckande, superhittig låt som snirklar runt ett underbart Kate Bush-arv och hypermoderna produktioner. Running out of time är upplyftande och stärkande, men låten föddes ur en djup sorg. Och är från början ett sätt för Shima att hantera hur fyra av hennes närmaste personer plötsligt dog.

Jag har pratat med Shima om musiken, modet och skapandet.

Hej Shima. I dag släpps din debutsingel. Hur mår du just nu?

– Jag är exalterad! Jag skulle behöva en kokong att lägga mig i, eller en lämplig medicin. Jag är inget premiärlejon, mitt hjärta fladdrar och jag gör understatements på allt ”äsch, det går som det går”, men i själva verket är jag extremt förväntansfull.

Du är ju känd som skådespelare framför allt, men jag tänkte prata med dig om musiken – och lite om mode!

– Ja, vad kul. Det var så längesen vi hade kontakt och du skrev om min lila ögonskugga, hundra år sedan typ. Meningen fastnade i mitt huvud, det var så fint. Hade verkligen lila ögonskugga jämt då… What was I thinking?

Vad fint… Men tillbaka till låten! Vad var du i för mood när du skrev Running out of time?

– Jag var mig i studion i Los Angeles sent på kvällen, folk i studion var ganska dragna av whiskyn jag hade köpt. Jag var spiknykter, youtube:ade Janet Jacksons Rhythm Nation. Jag var i sorg efter flera nära personers bortgång, som hade gått bort tätt inpå efter varandra. Det var min mormor som jag växt upp med, min konstnärliga parhäst sen 8 år och så även min bästa vän som länge uppmuntrat mig till att ge ut min musik.

Oj, vad tungt. Jag beklagar.

– Jag var på en plats där ingen kände till det, vilket var skönt. Men jag var också som ett frö för vinden, eftersom mina stöttepelare tagits bort från mig. Jag ville skriva nytt kapitel, trött på att kompromissa med mina gränser, välja bort mig själv i prioriteringsskalan, bära bördor och ta ansvar.  Jag var på andra sidan jorden, och kände: fuck it, jag kan göra som jag vill. Jag hade inget att ångra, jag kanske var död i morgon. Jag låste in mig på toaletten, och började skriva raderna: ”No time to sleep tonight, wont wake up by your side, feel strangled when i’m spooned this tight, can’t help but to say goodbye, these sheet suffocate me, i’m not gonna lie this time, who knows what day i’ll die….”.

IMG_3099

Vad vill du säga med låten?

– Hela albumet, som kommer i höst, består av låtar som handlar om att resa sig upp, när man blivit nerslagen, att inte erkänna sig besegrad, att söka upprättelse. Den här låten är den sista i kapitlet, så att säga, det är en person som slutligen breder ut sina påfågelvingar för att hon har funnit sin frihet.

Vem ska lyssna på den?

– Den som blivit nerslagen, vill resa sig upp, sträcker ut en arm, sätter på en låt, det visar sig vara den här låten, börjar digga, börjar dansa, det börjar rycka i axlarna, börja tänka ”that’s right bitchez, i owned it!”.

 Vad fyller låtar som den här för funktion för kvinnlig frigörelse?

– Jag hoppas att låten blir ett soundtrack till ett mindset: ”Jag uppskattar min attityd och förhållningssätt även om jag inte passar in i förväntningarna”.

Would he feel slutshamed if he were a woman like me?” Berätta vad du vill säga med den textraden? 

– Frågan som ställs med meningen är retorisk. Det är kvinna som jagar, ingen kommer ifatt henne och då stör sig folk (läs:män) på henne, för hon blir ett hot istället för objekt för attraktion.

Vilka influenser har varit viktigast för dig?

– Prince naturligtvis, Depeche Mode, persiska sångerskan Googoosh, Björk, violinisten Izthak Perlman, Sammy Davis Jr, Annie Lennox, Janet Jackson.

Din kommande skiva är inspelad i LA – med vilka producenter? 

– En del låtar är inspelade där, då samarbetade jag med producenten Avyon. Många låtar är också inspelade i Stockholm i samarbetade med Nille Perned.

Hör man att låtarna är inspelade i LA?

– Jag vet inte, för det är fortfarande jag som gjort plattan och jag har skrivit den på vitt skilda ställen i världen. I Sverige plockade jag in en orientalisk violinist till en låt… De låtar jag skrev i Sverige kom till på ett ostämt piano hos min mamma, i LA skrev jag dem i studion. Där jobbade vi med tracks, och jag la stor emfas på sångrytm, och att sjunga rakare/poppigt. Det är olika varianter på hur jag tycker om att jobba.

IMG_3095

Vad spelar mode för roll i ditt liv?

– Jag uppskattar verkligen estetik genom kläder och attribut.

I din musik?

– Mycket. Jag tycker om helheten. Det visuella som bild till det man lyssnar på.

Vem eller vilka är dina favoritdesigners?

– Jean Paul Gaultier, Marc Jacobs, Ulyana Sergeenko, Dior. Och svenska designers som Diana Orving och Ida Sjöstedt.

Hur ser musikprojektet Shima ut, visuellt?

– Sensationellt, hemligt, mycket fantasi och androgynt.

Vilka är dina största stilikoner?

– Bianca Jagger, Prince, Isabella Rossellini.

 

Fotografi av Carl Thorborg, Styling Maggie Chinchilla

Videopremiär för Konstantin feat Ayla Shatz ”Paper” och en dag i världen

 

Moder jord gråter och jag med henne, sjunger Ayla Shatz i den enormt fina låten Paper, som jag skrivit om tidigare. Det är så sant. Jag vet inte om varken världen eller jag någonsin gråtit så mycket som nu. Ayla och Konstantin fångar den uppochnedvända mix av hopplöshet och hopp man går runt med i den här världen och nu har Paper fått en lyricvideo av Ebba Ågren som understryker det.

13022390_10157046236720019_1268609048_n

I går gick jag en lång promenad här i Berlin med min allra bästa vän i världen. Vi pratade om allt och jag sa till henne att hon var värdelös att ha som första vän eftersom resten av livet blir en besvikelse.

12988045_10157046236650019_1605763710_n

Vi gick runt landningsbanorna på Tempelhof, den enorma nedlagda flygplatsen mitt i Berlin. Jag sträckte ut armarna och kände mig fri som en flygplansstart. Det luktade svagt av vår och i solen var det riktigt skönt med bara ben.

12980561_10157046236700019_1512110689_n

Vi gick hit, till själva flygplatsbyggnaden. I dag är det enorma huset omgjort till flyktingförläggning med plats för över 7 000 personer. Vi stannade vid stängslet och själva lägret är skyddat med vit presenning. Men jag hörde massor av barnröster hela vägen dit vi stod. Jag föreställer mig att de spelade fotboll på utegården, eller lekte kull. De lät levande, som en helt vanlig skolgård. Jag drog in luften i mina lungor, den fick nästan inte plats av allt svart ont som värkte där inne. I Grekland sitter 52 000 människor fast i limbo bakom stängda gränser. Ungefär samtidigt som jag stod där på den häftiga öde flygplatsen med min bästa vän transporterades hundratals människor från ett läger tillbaka till en hamn i Athen. De kunde inte stanna på lägret de placerats på eftersom det var fullt av ormar och skorpioner.

Min bästis har flugit hem till Bryssel. Hon har landat på en annan flygplats, där många människor förlorade sina liv i terrorattentatet för bara ett par veckor sedan. Och i helgen åker vi vidare till två andra flyktingläger i två andra tyska städer för att träffa anhöriga som förlorat sina familjemedlemmar en mörk, blåsig och regnig natt på Egeiska havet.

Jag lyssnar på Paper hela vägen.