Saker jag lärt mig av att resa med spädbarn

image

Vi befinner oss för tillfället i Thailand på en resa vi bokade i samband med att vi blev föräldrar. Ända sedan vi bokade resan började jag oroa mig över hur det här skulle gå. Här är ett urval av tankar som snurrade i mitt huvud fram till avresa:

– Tänk om Bae får jätteont i öronen när vi flyger på grund av lock och skriker non stop hela vägen.

– Tänk om amningen börjar krångla.

– Tänk om Bae får solsting.

– Tänk om vårt bagage försvinner.

– Tänk om vagnen går sönder på vägen.

– Tänk om Bae blir sjuk.

Osv. Osv.

Som med allt man gör första gången har jag lärt mig saker. Till exempel var det helt onödigt att ta med ett babyskydd hit eftersom få taxibilar har bälten som är kompatibla med babyskyddet. Jag upplever att det bästa har varit att ha Bae i bärsele på min kropp.

Jag har också lärt mig att Airshells är det bästa som hänt småbarnsfamiljer som diggar vagn. (Det här är inte ett sponsrat inlägg.) Airshell är en specialväska du hyr och plockar upp på flygplatsen i vilken du skyddar din vagn och får plats med babyskydd, blöjor och allt barnrelaterat du kan tänkas vilja ha med utan att ta upp plats i dina ordinarie väskor. Du betalar inget extra för att checka in den som specialbagage och den är relativt enkel att vika ihop. OBS! Ej ideal att ha med om du planerar backpacking med barn, men det är inte vagn heller.

För övrigt så känns resan hittills som ett enda långt varför-oroade-jag-mig-så-mycket? Inget av det jag oroade mig för har hänt. Här är ett urval av lättnader:

– Så länge vi följer Baes flow går allt bra.

– Vi packade alldeles för mycket.

– All hail skugga.

– Tycka vad man vill om amning och dess för/nackdelar, men det är så nice i värmen eftersom det tar bort två stora orosmoment: uttorkning och konstiga saker i maten.

– Mildison gör mirakel för ung hud som utsatts för sol/bad/sand.

Alltså, gör en resa med spädis om ni kan. Vi väntade tills efter femmånadersvaccinet så Bae skulle ha ett så optimalt skydd som möjligt. Innan fem månader kändes det som att Bae var lite för liten för att vi skulle göra annat än ligga på rummet. Men alla som skriver i Familjelivs forum att det är helt whack att resa till Thailand med litet barn: lägg av, det är fett nice!

Summer in Berlin

Jag har en idé att bosätta mig lite grann utomlands. Jag är lika mycket hemma som i någon annan stad i världen redan nu. Och som kid var jag allt för upptagen med att jobba som journalist för att ha tid att studera eller jobba utomlands. Jag vill ju som sagt till LA, men att veckopendla över Atlanten verkar lite omöjligt.

Nu i sommar testar jag Berlin.

Här nere där Ostkreutz möter Friedrichshain ligger stora halvt inhägnade gamla industrilokaler längs floden, de fungerar som hem för möbelloppisar, rockklubbar och utomhusbiografer. Här känns det så där farligt ruffigt som man leker att det är på Trädgården och i Hornstull.

Det har varit så sinnesrubbat varmt, 38 grader bland annat, och allt jag ville var att hänga i poolen på Badeschiff. Det är en typ container nedsänkt i floden Spree med tillhörande beach och klubbkomplex. Det var dock stängt båda gångerna vi vandrat genom den urbana öknen och panik och gråt har aldrig varit närmare.

Jag jobbade faktiskt mest. Eller, jag upptäckte att 30 +-värme är skit för produktiviteten så jag försökte jobba kan man väl säga.

Vi shoppade saker i affärer med super-AC. Som den här megafina synten som bara får mig att vilja ha en spelning NUE.

Gick på bio på en nice parallellgata till Oranienstrasse i Kreutsberg, . Med en öl i handen och marginellt svalare luft såg vi Love & Mercy om Brian Wilson i Beach Boys – återkommer om denna rulle. (Fångade visst dock en annan kulturbiograf på bild, den i Friedrichshain där jag satt och jobbade om dagarna.)

Annars är Berlin just nu mest hänga runt Neukölln, Kreutzkölln. Med en öl i handen i mörkret längs kanalerna. Stanna vid någon bar och äta vietnamesiskt. Trilla in på ett nattöppet galleri. Bli inspirerad av hur kulturellt uppmuntrande Berlin är.

Och skriva, skriva, skriva när temperaturen gör hjärnan hyfsat alert igen.

Endless summer

Det yr snöflingor utanför fönstret men jag bryr mig inte för mitt sikte är inställt på det här.

Jag åker alldeles strax till Los Angeles och det är så drömmigt att jag inte vågar nypa mig i armen. Jag tänkte göra en sån här lökig turnédagbok – så kommande vecka tas bloggen över av Vad e det för mode i LA (#VadedetförmodeiLA).
Resan är mycket schizad och går ut på leva life, bestiga berg, lajva Venice-skejtare, dricka hälsojuice, hänga vid Melroce Place-pool, åka bil i färgglad bikini, hänga i musikstudior, träffa en och annan popstar, lajva Lana De Rey i olika videor, gå i Rebecca och Fiona och Little Jinders stylist Tommie X’s shoppingfotspår, rita hjärtan i sanden, lajva 70-talsmusiker i Topanga och ha någon spelning med mitt band (ha!).
Tyvärr inte åka på Coachella.
Men sen kom det här pressmeddelandet i går:

 Lana Del Reys USA-turné blev just ännu bättre. För hon får sällskap av universums bästa Grimes. Nej jag kan inte ta in det. Hjärtat sprängs. Så mycket stil, smak, mörker, dröm, verklighet och female power på en och samma kväll. Sedan innan var det klart att Courney Love gör Lana sällskap på de senare datumen. Det fick mig att tänka på när Love kommenterade Lanas cover på Nirvanas låt Heart-Shaped Box så här:
”You do know the song is about my vagina, right? ‘Throw down your umbilical noose so i can climb right back,’ umm. On top of which some of the lyrics about my vagina I contributed. So umm next time you sing it, think about my vagina will you? lol xc. You are gorgeous and very talented. It was all in good humor, love. It is true, however.”
Det var skoj.

Ja, som alla (SÄRSKILT DU ÄLSKLING♡) ser ligger turnén lagom till min födelsedag. Den fortsätter till Europa, men hittills utan support. Och hittills utan Sverige-datum. Way Out West? Please? Hela trion tack.