Annah Björk

Vad jag pratar om när jag pratar om LA

I senaste Sonic – ett helt nummer med Los Angeles som tema  (!!!!) – står det så här:”Sonics LA-special lät som en dröm så Annah packade väskan med cheerleaderkläder och drog västerut för att hänga med Laleh, Noonie Bao och Mac DeMarco. och så har hon skrivit en hymn till sin favoritplats på jorden – Topanga”

Sagt och gjort. Jag och min kompis Sara checkade in i en lägenhet i Marina del Rey och jag lekte för ett litet tag att det var mitt vardags liv.

I LA träffade jag tre olika men lika spännande artister.  De har två saker gemensamt – de bor och jobbar i de storslagna drömmarnas stad, Los Angeles.

Haffa ett av de här lyxiga Sonic-numren och läs. Där finns förutom mina texter också intervjuer med Bleached och Father John Misty, texter om klubbscenen studiomäklare och en lista på de bästa LA-albumen.

Jag och grymma fotografen Susanne Kindt, som bor i världens finaste hus i Silver Lake och som jag jobbat med tidigare, träffade Laleh innan lunch och drog söder ut. Det är hon som har tagit alla de här fina bilderna på Laleh. Palos Verdes är ett slags pensionärsområde och klassiskt staycation-resemål. Och som en drömsemester.

Medan lovely Laleh fotades hängde ett gäng pelikaner på en klippa en bit ut i vattnet.

Laleh fick feeling och ropade ”Today I own the ocean” – alla vi tre älskade det, hur mångbottnat det är och pratade om att ”det är ju en låt”. När tidningen kom ut skrev Laleh på sin Instagram att:

– Under den här intervjun kom jag på orden ”Today I own the ocean”, det blev en vacker låt, en dag kommer jag eller någon med en vacker röst sjunga den för er om ni vill.

Jag fick feeling och ville känna på vattnet. Vattnet fick feeling och skapade en extravåg som sköljde över mig upp till midjan. Så resten av den dagen var jag blöt därifrån och ner. Och rätt så kall när det blev kväll.

Jag hann med en hike i Griffith Park, lite shopping (gissa vad?) och massa mexikansk mat.

Också upptäckte jag och Sara kanalerna i Venice. Totalt magiska. Alla hus är olika, det ser ut som motsatsen till svenska k-märkta områden som är så likriktade, trista och fula att man aldrig vill skaffa hus.

Husen längs Venice kanaler ligger precis vid vattnet och det verkar liksom som att det bor en hyperexcentrisk person i varje stuga. Spela roll om stilen är ful, det är en stil. En egen idé om hur man vill ha sitt hus. Är kär i den världsbilden.

Samt måste få bo där. Snälla.

Under ännu en historiskt regnig dag drack jag frukostkaffe med Noonie Bao. Den svenska artisten som verkligen slagit igenom som låtskrivare, så kallad topliner, i Los Angeles.

Hon har ett posse med Charli XCX, Sasha Sloan och Sarah Arons och skriver låtar till bland annat MØ, David Guetta och Jessie Ware.

Och så hälsade jag på hemma hos indiefolkrockälsklingen Mac DeMarco. Han var helt förtjusande i sin vanlig-skön-snubbighet, körde en skruttig Volvo från 80-talet och hade inrett huset som ett musiklager/replokal i källaren.

När jag åkte bil längs de där motorvägarna som slingrar sig som ormar runt LA, som alla som bor där hatar av uppenbara anledningar men som jag fortfarande är helt förälskad i, kände jag på riktigt sorg i bröstet.

Har säkert sagt det här förr, men jag har en totalt okritisk kärlek till Los Angeles och Kalifornien. Känner en sådan samhörighet med LA som bara kan liknas vi den som slog mig hårt i magen när jag träffade min älskade.

Alla bilder på Laleh av Susanne Kindt (susannekindt.com)

SUPERSONIC LOVE

son5

För ungefär en vecka sedan (HAHA vet inte alls om det var en vecka sen, kanske va två månader sen FUCK YOU tidsuppfattning) så stylade jag Rebecca & Fiona till musikmagasinet Sonics omslag, som fotograferades av Michael Steinberg.

 

son1

Beauty Queen Miss Rebecca Scheja. Känner ingen som är så grym som henne på smink och hårgrejs. Om hon inte hade blivit producent/DJ tror jag att hon hade varit make-up artist eller typ sminkuppfinnare.

 

son2

Här är en äkta backstagebild från plåtningen! Jag stylade med mycket olika jackor för det ser coolt ut tänker jag men valet föll ändå på en avkläddare bild till slut, och jag kan inte låta bli att tro att det är pga detta jävla patriarkat vi lever i!! Tjejer måste alltid vara lite sexuellt tillgängliga för att ”få va med”. Sen läste jag mailtråden vi hade med fotografen och såg att Rebecca och Fiona tjatade jättemycket om att få se urvalsbilder ”UTAN JACKORNA!” haha. Men ah då var det iallafall de som var in charge vilket är fett därför att; candy love, you can do whatever you want! Vill man åma sig i en blond peruk eller sitta i en potatissäck och klinka på ett piano ska man få göra det, oavsett ”könstillhörighet” eller va det heter. Att tidningen i fråga heter Sonic får mig förresten att tänka på denna skitbra låt.

 

son4

Här är jag som jag ser ut när jag inte poserar och pokemon-Eliot som poserar jättemycket. Vi åt middag på Sturehof efteråt, fy fan va gott det är med mat!! Tittar på bilden nu och saknar maten vi åt lite faktiskt.

 

son3

SKÅL!!

 

sonic_73_450x611

Omslaget i sin helhet! Recension: Så jävla bra att de får va på omslaget, känns fett seriös musik style! Tror det är bra för dem (alltså Sonic) att ha nåt coolt där. Konstigt att de skurit bilden så man inte ser deras Buffalos, man bah ursäkta snyggaste skon ever? Den får 4 X av 5 möjliga.