Annah Björk

DIY-drottningar – Sophia Somajo

Den här krigaren är verkligen en i sitt slag. Precis som Laleh skriver Sophia Somajo hits åt andra stjärnor i Max Martins popfabrik – och gör sin egen musik helt oberoende.
Det är ju superaccelererande mycket vanligare med kvinnor som producerar, skriver och ger ut musik i dag än för bara några år sedan. Så, DIY driver jämställdheten inom musiken samtidigt som det hela tiden gör popen nyskapande.

Här i videoklippet berättar jag allt jag vet (nåja, men lite) om Sophia Somajo och visar en av hennes fina – egen producerade/regisserade – videor under min spaning i SVT.

 

DIY-drottningar – Min Stora Sorg

Innan förra fredagen blev fredag den 7 april i historieböckerna (jag återkommer till det) var jag på Tekniska Museet och föreläste för 150 KTH-studenter. Men jag började dagen på Gomorron Sverige på SVT med veckans musikspaning. En superfet spaning med tre mäktiga DIY-drottningar och deras glödheta, nya material. Inför det gjorde jag intervjuer med bossarna Min Stora Sorg, Gnucci och Sophia Somajo – som jag tänkte göra en serie av här!

DIY – Do It Yourself –  är en rörelse som startade på 70-talet, inom musiken var det framför allt punken som skapade en alternativscen långt från mainstreambolagen. Genom att göra, ge ut och boka allt kring musiken själv.

Men i dag är DIY knappast klipp-och-klistra och punkscenen eller något väldigt konstigt och smalt.

Utan framför allt någonting som utnyttjas av kvinnliga artister. Och det låter varken skramligt eller smalt.

Tvärtom. Klubbigt, svettigt och färgglatt.

Anledningen till att det är just kvinnor som är stora inom DIY är att med dagens teknologi har det öppnat sig en möjlighet för dem att ge ut och skapa den musik de själva vill.

Utan att sätta sig i beroendeställning av gubbiga strukturer inom skivbolagsindustrin eller anpassa sig efter bilder eller uttryck som någon annan (man) anser är gångbart.

Så, den konstnärliga friheten som teknologiutvecklingen gett, är också en feministisk frigörelse inom musikbranschen.

Först ut i intervjuserien DIY-Drottningar är Sveriges Beyoncé, den kompromisslösa, bombastiskt fantastiska – Min Stora Sorg.

Den här låten är så svettig och het och briljant i att förmedla en känsla tycker jag. Min Stora Sorg, som artisten heter, har producerat tillsammans med Elias Klenell.

Men allt kring släppet av låten är DIY. Hon har inget skivbolag, ingen PR-person, ingen manager, ingen som pitchar in låten till radio. Videon som är på gång har hennes partner och pojkvän John Artur gjort.

– John gör allt mitt visuella! Det är jag John och Daniel Åkerström-Steen som tar fram allt visuellt tillsammans och vi jobbar alla i vår studio – Studio Monaco!

MSS finansierar allt själv, med pengar och tid ur egen ficka.

– Min tanke med det här släppet är att jobba med ännu fler människor och vikten av att nätverka med fler som är på ”samma sida” det vill säga skapandesidan. Men att ha full kontroll och eget bestämmande gentemot den ”andra sidan” det vill säga branschen, säger hon.

Att ha full kontroll mot branschen är häftigt och kanske enda sättet att skapa exakt det musikaliska universum man vill ha.

Utan det hade troligen inte de magnifika pressbilderna eller den kommande videon med en höggravid, väldigt avklädd artist, knappast någonsin ens kommit till.  Inget skivbolag hade vågat ta ut svängarna på det sättet.

Och därmed hade en stor, viktig del av MSS gått förlorad.

Videopremiär: Sophia Somajo ”Klein Blue”

2008 spelade hon in en skiva på sin laptop, sjöng allt genom mikrofonen på datorn. Den här låten definierar slutet av 00-talet bra för min del. Nu är hyperkreativa Sophia Somajo snart aktuell med ep:n Freudian Slip Vol. 1 och poesiboken  Overkligheten. I dag är det premiär för videon till hennes singel Klein Blue som har supermycket kommersiell potential. Självklart ar den regisserad av Sophia själv.

Jag tänkte just skriva någonting om att Sophia Somajo måste lida av DIY-ADHD, men hindrade mig. Det är lite okänsligt och överilat att skriva kanske. Men så besvarade hon själv min första fråga med nästan exakt de orden.

Du har gjort låten, spelat in den, sjunger och regisserat videon? Var får du all energi ifrån?

–  Jag har liksom oändligt med energi. Jag tackar min ADHD för det. Tack. ”Varsågod”.

Har du regisserat film förut?

– Jadå. Jag har regisserat alla mina musikvideor. Det skiftar lite budget och tid bara. =)

Har du till och med jobbat med film?

– Nej, inte utöver mina musikprojekt. Däremot är jag väldigt intresserad av film och framförallt filmredigering. Jag lär mig väldigt lätt om jag har intresse för något. Jag lärde mig musikproduktion på samma sätt… genom att bara sitta och pilla i timmar. Jag tror att jag har bra instinkt liksom, resten är trial and error.

Vad vill du säga med videon till Klein Blue?

– Jag har undermedvetet iscensatt situationer och bilder som jag nu själv ser är symboliska. Den maskerade balettdansaren (Giovanni Bucchieri från bandet SISTER) står för något hämmat, något som hålls tillbaka och vill ut… Något med livet sparkandes inom sig. Kvinnan i svart står för mörkret och vemodet. Modern. Tryggheten till det som är bekant. Ibland kan mörker vara tryggheten… Om det är det man är van vid. Jag tror det betyder att jag känner mig redo att ta mig ut i ljuset och visa mina verkliga färger.

 Vad berättar låten om?

– Jamen, typ det… Att jag inte är färglös och tung. Att jag sprakar i Klein-blått.

SophiaSomajo-Press15-1-1

Vilka är dina viktigaste inspirationer?

– Pappa ”Clownen”, Yves Klein, Anish Kapoor, Bruno K Öijer, 2pac, Patti Smith, Låtsas.

Hur matchar du kläder matchar till din musik?

– Mycket svart såklart… Men längst inunder är jag blå, lovar!.. Stilinspirationer just nu är Patti, Hendrix och Andy Warhol när ”The Factory” var som ballast. 50% Saint Laurent och 50% Lisa Larsson, alltid androgynt.