Annah Björk

Exklusiv smyglyssning av Ji Nilssons ”Nothing”

På fredag släpps Ji Nilssons första ep, Blue is the saddest colour.  Jag har fått tjuvspela ett av spåren, Nothing, för er här på bloggen i förväg. Det är faktiskt min favvo på ep’n. Så sorglig att jag fick stänga av, lyssna igen, stänga av första gången jag hörde den. Det är ett bra betyg.

Så här säger Ji Nilsson om min reaktion och om hennes relation till Nothing:

– Vad fint att den berörde dig så mycket. Att du behövde stänga av den tar jag som en stor komplimang, jag gör precis samma när jag känner för mycket av en låt, måste liksom ladda om för att palla. Det var inte svårt att skriva den för den bara rann ur mig faktiskt, den är alla mina sorger ihopblandade och nedkokade till 3 minuter och 29 sekunder. Grät mycket när jag skrev och spelade in den, vilket gjorde det lite svårt att sjunga, jag fick ta många pauser. Men av alla låtar jag skrivit är det den jag är stoltast över och känner allra mest inför.

Blå är den ledsnaste färgen… Varför det egentligen?

– Även om jag personligen får mest positiva känslor av blått så är det ju en färg som förknippas med sorg, att vara blue är ju att vara nere och ledsen och min musik är för det mesta sorglig. Sen är det ju också färgen havet oftast har, och de som lyssnat på min musik tidigare vet kanske att det är något jag hämtar mycket inspiration ifrån.

Ja, du älskar ju blått! Vad är det som gör att du identifierar dig med en färg så starkt?

– Ja det är lustigt hur mycket en kan känna inför en färg, och det är verkligen sant att jag identifierar mig med den. Jag blir trygg av att ha blått omkring mig, det känns liksom som att komma hem. Jag har älskat blått sen jag var liten, alla i min familj gör det och passar väldigt bra i det också, lite som en familjefärg.

Vad handlar din EP om?

– Den är terapeutisk för mig. Jag kallar lite halvt på skämt halvt på allvar det här året för mitt ”utvecklingsår,  jag har utmanat mig själv väldigt mycket känslomässigt. Jag har vågat skriva om sorger precis som dom är, utan ett distraherande glitter runt dem, och det är otroligt befriande.

Är krossat hjärta en livsstil eller ett tillstånd?

– Åh jag hoppas verkligen inte det är en livsstil. Ett övergående tillstånd skulle jag säga, och kanske återkommande. En del av livet en bara måste ta sig igenom ibland och förhoppningsvis bli starkare av.

Kommer nästa skiva ha en annan färg?

– Den kommer nog med största sannolikhet vara blå den med, men det finns ju många nyanser av den färgen…

rsz_image1