Annah Björk

PREMIÄR: Shima ”Running out of time”

Shima Niavarani är en riktig renässanskvinna, som inte låter konstformen stå i vägen för vad hon vill uttrycka. Senast syntes hon i filmen She’s wild again tonight, julkalendern och tv-serien 30 grader i februari.

”Man måste inte välja mellan konstutrycken. Det är inte en romantisk pakt, att hålla sig till en grej resten av livet. Min pakt är med omvärlden.”

I morgon släpps hennes allra första singel, som hon både skrivit och gjort musiken till. Jag har den äran att premiära låten redan här och nu:

Det är en medryckande, superhittig låt som snirklar runt ett underbart Kate Bush-arv och hypermoderna produktioner. Running out of time är upplyftande och stärkande, men låten föddes ur en djup sorg. Och är från början ett sätt för Shima att hantera hur fyra av hennes närmaste personer plötsligt dog.

Jag har pratat med Shima om musiken, modet och skapandet.

Hej Shima. I dag släpps din debutsingel. Hur mår du just nu?

– Jag är exalterad! Jag skulle behöva en kokong att lägga mig i, eller en lämplig medicin. Jag är inget premiärlejon, mitt hjärta fladdrar och jag gör understatements på allt ”äsch, det går som det går”, men i själva verket är jag extremt förväntansfull.

Du är ju känd som skådespelare framför allt, men jag tänkte prata med dig om musiken – och lite om mode!

– Ja, vad kul. Det var så längesen vi hade kontakt och du skrev om min lila ögonskugga, hundra år sedan typ. Meningen fastnade i mitt huvud, det var så fint. Hade verkligen lila ögonskugga jämt då… What was I thinking?

Vad fint… Men tillbaka till låten! Vad var du i för mood när du skrev Running out of time?

– Jag var mig i studion i Los Angeles sent på kvällen, folk i studion var ganska dragna av whiskyn jag hade köpt. Jag var spiknykter, youtube:ade Janet Jacksons Rhythm Nation. Jag var i sorg efter flera nära personers bortgång, som hade gått bort tätt inpå efter varandra. Det var min mormor som jag växt upp med, min konstnärliga parhäst sen 8 år och så även min bästa vän som länge uppmuntrat mig till att ge ut min musik.

Oj, vad tungt. Jag beklagar.

– Jag var på en plats där ingen kände till det, vilket var skönt. Men jag var också som ett frö för vinden, eftersom mina stöttepelare tagits bort från mig. Jag ville skriva nytt kapitel, trött på att kompromissa med mina gränser, välja bort mig själv i prioriteringsskalan, bära bördor och ta ansvar.  Jag var på andra sidan jorden, och kände: fuck it, jag kan göra som jag vill. Jag hade inget att ångra, jag kanske var död i morgon. Jag låste in mig på toaletten, och började skriva raderna: ”No time to sleep tonight, wont wake up by your side, feel strangled when i’m spooned this tight, can’t help but to say goodbye, these sheet suffocate me, i’m not gonna lie this time, who knows what day i’ll die….”.

IMG_3099

Vad vill du säga med låten?

– Hela albumet, som kommer i höst, består av låtar som handlar om att resa sig upp, när man blivit nerslagen, att inte erkänna sig besegrad, att söka upprättelse. Den här låten är den sista i kapitlet, så att säga, det är en person som slutligen breder ut sina påfågelvingar för att hon har funnit sin frihet.

Vem ska lyssna på den?

– Den som blivit nerslagen, vill resa sig upp, sträcker ut en arm, sätter på en låt, det visar sig vara den här låten, börjar digga, börjar dansa, det börjar rycka i axlarna, börja tänka ”that’s right bitchez, i owned it!”.

 Vad fyller låtar som den här för funktion för kvinnlig frigörelse?

– Jag hoppas att låten blir ett soundtrack till ett mindset: ”Jag uppskattar min attityd och förhållningssätt även om jag inte passar in i förväntningarna”.

Would he feel slutshamed if he were a woman like me?” Berätta vad du vill säga med den textraden? 

– Frågan som ställs med meningen är retorisk. Det är kvinna som jagar, ingen kommer ifatt henne och då stör sig folk (läs:män) på henne, för hon blir ett hot istället för objekt för attraktion.

Vilka influenser har varit viktigast för dig?

– Prince naturligtvis, Depeche Mode, persiska sångerskan Googoosh, Björk, violinisten Izthak Perlman, Sammy Davis Jr, Annie Lennox, Janet Jackson.

Din kommande skiva är inspelad i LA – med vilka producenter? 

– En del låtar är inspelade där, då samarbetade jag med producenten Avyon. Många låtar är också inspelade i Stockholm i samarbetade med Nille Perned.

Hör man att låtarna är inspelade i LA?

– Jag vet inte, för det är fortfarande jag som gjort plattan och jag har skrivit den på vitt skilda ställen i världen. I Sverige plockade jag in en orientalisk violinist till en låt… De låtar jag skrev i Sverige kom till på ett ostämt piano hos min mamma, i LA skrev jag dem i studion. Där jobbade vi med tracks, och jag la stor emfas på sångrytm, och att sjunga rakare/poppigt. Det är olika varianter på hur jag tycker om att jobba.

IMG_3095

Vad spelar mode för roll i ditt liv?

– Jag uppskattar verkligen estetik genom kläder och attribut.

I din musik?

– Mycket. Jag tycker om helheten. Det visuella som bild till det man lyssnar på.

Vem eller vilka är dina favoritdesigners?

– Jean Paul Gaultier, Marc Jacobs, Ulyana Sergeenko, Dior. Och svenska designers som Diana Orving och Ida Sjöstedt.

Hur ser musikprojektet Shima ut, visuellt?

– Sensationellt, hemligt, mycket fantasi och androgynt.

Vilka är dina största stilikoner?

– Bianca Jagger, Prince, Isabella Rossellini.

 

Fotografi av Carl Thorborg, Styling Maggie Chinchilla

VIDEOPREMIÄR: Hanna Järver ”Alabamatröjan”

Jag har sagt det förut, men igen dårå: Hanna Järver är artisten att hålla ögonen på. Börja med att fästa ögonen här, på galapremiären för hennes splitternya video till überfärska singeln Alabamatröjan.

Okej, så låten har ett klädesplagg i titeln – jag behöver självklart prata om kläder med Hanna.

Hej Hanna. Först, vad är Alabamatröjan för en för en tröja?

– Det är en stor gosig tröja som min kille köpte på en second hand någonstans, och som jag förälskade mig i direkt och la beslag på!

Berätta om stilen i videon?

– I början och slutet har jag på mig den riktiga Alabamatröjan, som får stå lite för vardag och det verkliga livet. I resten av videon befinner jag mig i en slags drömvärld, och då ville jag ha på mig nåt som kändes lite drömmigt och med fina färger, men som ändå var ledigt och kändes jag. Jag älskar den blåa färgen på tröjan!

Vad hade du för inspirationer till kläderna?

– Jag älskar stilen i flera av Grimes videos. Färgerna, teman… Hon har så himla bra uttryck också som gör det så intressant. Gillar också Jonathan Johanssons video Ny/Snö, som utan att ha en story ändå berättar något och ger en stark känsla.

Det är Sara Jeminen som har stylat, hur ser ert samarbete ut?

– Sara och jag jobbade tillsammans för några år sen. Sen dess har vi haft lite kontakt på fejjan och pratat om att det vore kul att göra nåt samarbete nån gång. Förutom videon har hon stylat mig på två omslag och några pressbilder. Tycker hon är grym!

Vilka är dina stilikoner? Varför?

– Grimes igen, och Björk. Båda två kan pendla mellan extremt chilla kläder som typ bara en tröja och jätteexcentriska grejer utan att man tycker att det är konstigt! Och Cher var min stilikon när jag var liten, tyckte hon var coolast på jorden.

unspecified

Vilken affär är du i i videon?

– Det är på Kina Li i Skanstull. Jag hade aldrig varit där tidigare, men det är ju världens bästa affär! Har köpt 3D-kattbilder & ingefärsgodis där bland annat.

Är det samma affär som Dolores Haze har i sin video till ”The Haze is Forever”?

– Haha, näe tror affären dom hänger i ligger på Kungsholmen.

New Kids on the Top

I går satt jag i rutan (SVT Godmorgon, kolla hela klippet här, 2.20 in) och musikspanade på några brännheta 2016-aktuella artister som fått musiken med vällingen. Här är musiken jag delade med mig av.

IMG_7374

Gina Lee har inte släppt någonting än. Så det här är ett superexklusivt smakprov på henne, behind the scenes-bilder från plåtningen av singelomslaget. Gina-Lee har en pappa som heter Mats Ronander och är blueslegend. Jag har fått lyssna på några fler låtar ur hennes telefon i största hemlighet. Och den den här självklara attityden som syns i klippet överför hon snyggt i sin mjuka, urbana r’n’b på svenska. Jag utnämner henne härmed till 2016 års Lorentz. Första singel heter ”Dramaten” och släpps på Woah Dad! i början av februari.

– Min kille David Dahlgren gjorde beatet till mig när vi precis hade träffats för att han ville imponera på mig… Sen skrev jag en text och melodi, som en pik till honom att jag inte ville gå in i en relation för fort: ”Jag kan inte springa snabbare än så här”, säger Gina-Lee.

 

Artisten Mabel har alla ingredienser till att vara cirka universums undercoolaste person. Och det är hon också. I Gomorron Sverige visade jag ett klipp där hon uppträder på brittiska kanalen BBC, som satt henne på sin lista över artister de tror på under året. Ni vet, samma tv-kanal som hade ett program som heter Top of the Pops? Där det en gång i tiden filmades tidernas tuffaste framträdande? Neneh Cherry, gravid i sjunde månaden, dödar allt motstånd med Buffalo Stance (som fortfarande är en av historiens bästa låtar). Neneh är Mabels mamma och Camron McVey, som provat Massive Attack, är hennes pappa. Nu var det tyvärr inte Mabel som låg i magen i klippet 1989, utan hennes storasyster Tyson.

Men anyways. Mabel bor i London och gör mjuk r’n’b-pop med tydliga triphopflirtar. Ja, som om Massive Attack och Neneh Cherry skulle få barn.

Det här är hennes senaste singel My Boy My Town. Snart kommer en till.

På temat: En person som vi får se om han går i pappas fotspår – det är Adam Tenstas bebis. Ungen ligger fortfarande i sin mammas mage, men fick just en låt tillägnad sig. Den heter Svart bäbis och är Adam tenstas första låt på svenska och handlar om hur det är att växa upp som mörkhyad i Sverige.

Jag får återkomma om 15-20 år angående Baby Tenstas fortsatta karriär.

Lyssna också på Stings dotter Eliot Sumner, svinbra electropop med bråddjup.

MØ om att äga listorna

Nu är all matematik för 2015 gjord. Och det som visade sig redan i somras bekräftades i bokslutet. Det var Major Lazer ft MØ och DJ Snake som gjorde årets mest framgångsrika låt. Lean on blev den mest sålda singeln i Sverige 2015, den mest spelade låten på Spotify både globalt och i Sverige.

2015MO_M.O_Kamikaze_3_271015.article_x4

Jag var så klart tvungen att prata lite med MØ om den oväntade megasuccén.

Första gången vi sågs var på den märkliga tillställning då Hultsfred flyttade till Sigtuna. Jag hade hört två singlar och älskade danskans oretentiösa och självklara förhållningssätt till pop – hon var en av de första som droppade Spice Girls som en referens utan att vara ironisk. Fatta bra. Nu pratar vi i telefon. Jag sitter på ett hotell med utsikt över Berlins centrum. Hon är i Köpenhamn.

– Jag har just fått en ny lägenhet här. De senaste åren har jag bott i LA och bara rest runt. Nu vill jag ha min bas här hemma där min familj och min pojkvän bor, säger hon på sin engelska som är svårt bruten med danska.

Årets största hit, den mjuka danslåten Lean on, skrev hon tillsammans med Diplo. Ett helt posse av andra medverkade har också skrivit. Men när MØ var inblandad var det bara de två.

– Haha jag trodde aldrig att man kudde tillverka en kommersiell hit på det sättet. Jag hade bilden av att man satt massa människor i en session och laborerade fram en sådan låt efter vissa formler, säger hon.

Så var inte fallet med Lean on.

– Nej, jag fick ett beat av honom och så fick jag bara göra min grej. Jag kände ingen press att vara världen bästa, supersmarta låtskrivare. Vi bara körde på. Jag älskar att jobba med Diplo, han får mig att bli väldigt kreativ. Vi har bara skoj tillsammans, säger hon.

Genomslaget hade hon aldrig kunnat drömma om.

– Nej, nej, nej, Jag måste fortfarande ta ett djupt andetag när jag tänker på det.

Nu är hon hemma för att skriva på uppföljaren till albumet No Mytholgies to Follow. Den skivan skrevs och spelades in till stora delar i hennes flickrum på den danska landsbygden innan någon utanför Danmark hade hört hennes artistnamn. Nu är det lite annorlunda.

– Det förvirrar mig. Det har varit underbart att vara på turné och träffa alla dessa människor, få alla dessa möjligheter. Det har öppnat mina sinnen så enorm. Men nu när jag ska skriva måste jag leta efter viben inom mig.

Men den verkar vara kvar, Just innan året slutade släppte hon en helt ny låt, Kamikaze. Grunderna gjorde hon tillsammans med sin pojkvän, musikern Mads Damsgaard Kristiansen, efter ett häng på Coachella.

– Sen hookade jag upp med Diplo i New York och han fixade lite sjyssta beats.

Ett annat grymt samarbete MØ gjort är den ultimata fusk the world/girls night out-låten One More tillsammans med svenska supernovan Elliphant. De två är också nära vänner nu mer.

– Älskar henne. Vi träffades 2013 i början av våra karriärer och har varit på det här stor äventyret tillsammans. Jag känner mig väldigt nära henne, hon är så smart och vis. Jag älskar att bara höra henne snacka.

 

Extramaterial: MØ om mode:

– Kim Gordon är hennes största inspo i allt.
– MØs stil är trashy punk wierd.
– Hon hatar formell klädsel och älskar att mixa en liten top med stora punkiga boots.

Lyssna på Nina K’s album innan det släpps

Nina K har gjort ett album som jag inte hittar någon som helst anledning att stänga av eller ens på paus. On ice släpps på fredag, men här kan ni höra hela skivan i förväg:

On ice är ett engagerande, berörande och samtidigt mjukt behagligt och trösterikt album. R’n’b-pop i 2015-tappning med världsmusikaliska och plingande asiatiska influenser. Och det handlar om… döden. Jag intervjuade Nina K om musiken och det oundvikliga i livet.

– Jag började tänka mycket på döden när jag gifte mig. När jag hade lovat att älska min man kärlek tills dagen då någon av oss dör. Det är ju så absurt liksom. Jag kan ju omöjligt veta vem jag kommer att vara tills jag dör. Eller vem han kommer vara. Men det är det som är tjusningen kanske.

Varför ville du skriva om döden?

– För att döden har varit så närvarande i mitt liv de senaste åren. Det behövde bearbetas en del. Men kanske också för att jag har gjort en min mest r’n’b-iga skiva någonsin, och de r’n’b-skivor jag växte upp med innehöll minst en låt om någon som dött.

Vad har du för personliga erfarenheter av döden?

– Min bror fick ett barn som dog för några år sedan. Vi var samlade hela familjen när de livsuppehållande maskinerna stängdes av. Vi satt och väntade på att döden skulle komma till den lilla barnkroppen. Det går inte att beskriva det riktigt.. Isac hette han. Det betyder ”den som skrattar”. Skivan handlar mycket om det.

Pratar vi för lite om döden?

-Kanske, men jag tror det är meningen. Alla vet att den kommer. Och när den kommer är den en så sjuk bitch som tar alldeles för mycket plats, så vi behöver ju egentligen inte uppmuntra hen mer än vi gör.

Är det för lite av dödstemat i musiken tycker du?

– Döden i musiken gör ju kanske lite för ofta religiösa kopplingar. I r’n’b i alla fall. Men det kan ju fungera som tröst. Jag lyssnar för lite på death och black metal, de är ju rätt bra på det där.

1410_Nina Kinert_051_jp

Vilken musik har influerat skivan?

– Divorna jag växte upp med. Mariah var min första kärlek. Vid sidan om Enya. Framförallt de två har fungerat som mina levande skyddshelgon under arbetet. Att få till de nästan synthiga körerna som finns i Enyas musik kändes viktigt. Men också få waila mer som Mariah.

Vad händer nu?

– Livet fortsätter… Eller? Med förutsättningen att döden håller sig borta såklart. Jag ska inte ut på någon turné. Men det kommer bli en konsert. En exklusiv, i början av nästa år.

Nina K heter tidigare Nina Kinert. On Ice är hennes femte album och är producerat tillsammans med Daniel Fagge Fagerström (Optic Nest, The Skull Defects) och mixat av Alex ”Lexxx” Dromgoole (Björk, Jessie Ware, Angel Haze, Fatima Al Qadiri).

VIDEOPREMIÄR: Marit Bergman ”Dra åt helvete”

Med tio superkvinnor, spegelglas och en discobollshoodie gör Marit Bergman årets hittills mäktigaste musikvideo. Videon till till singeln Dra åt helvete släpps egentligen först i morgon men jag kan visa den för er redan i dag, bara här på bloggen. Kolla in:

 

Marit Bergman – Dra Åt Helvete

Och så har jag intervjuat Marit om att göra sin första skiva på svenska, hur man gör en diskoboll av en luvtröja, samarbetet med Lilla Namo och vem det egentligen är som ska dra åt helvete.

Hej Marit! Alltså, Dra åt helvete – varför det?

– Det är ett bra mantra som jag tycker jag behöver då och då. Frasen/melodislingan kom jag på när jag var ute med hunden för typ två år sen, men sen tog det lång tid att klura ut vem det egentligen var som skulle dra åt helvete. Jag landade i ett ämne visat sig vara relaterbart, även om man inte är en popstjärna som har byggt sig ett näste i Bredäng och känner viss oro för att kasta sig ut i offentligheten igen, med allt var det innebär av nagelfarande, blickar, hat eller kärlek.

Vem är det som ska dra?

– Alla som bryr sig lite för mycket om hur kvinnor beter sig, och även jag själv kan dra åt helvete om jag vill det.

Det är din första officiella singel på svenska. Varför har du bytt språk?

– Well, jag har ju hållit på med de svenska låtarna i fem år ungefär. Jag tror att det kan ha att göra med att vi just då flyttat hem från USA och att jag ville mysa in mig i det svenska… gå till simhallen, gå på skogspromenad, sjunga svenska sånger. Sen har det ju visat sig att en helt ny värld av möjligheter öppnar sig, med vilka referenser man ”får” stoppa in i sångerna och ens kunskap om exakta skillnader i språkets nyanser.

 

MARIT BERGMAN photo by FREDRIK SKOGKVIST2

 

Så väljer du en låt med titeln Dra åt helvete som första… Magiskt, punkigt och ganska ovanligt språk i svensk pop just nu. Vad har inspirerat dig till det?

– Jag har inspirerats rent tekniskt av att umgås mycket med Namo, med användandet av täta rim till exempel.

Men många av mina andra låtar har mycket mer bilder i sig än vad den här har… det är nog en ganska ovanlig text även för mig. Det jag gjorde var att jag sa till mig själv att vara 100 procent ärlig i den här låten, fast jag egentligen inte vågade och då blev det så.

Hur kom du fram till att du skulle sjunga så mjukt med så hård text?

–  Jag blev tvingad ha ha. Petter och Pontus [Winnberg, som producerat] hade någon sorts vision som jag inte fattade någonting av, men jag bestämde mig för att försöka göra som de sa. Jag skulle försöka sjunga som Justin Bieber fast med Lou Reed-frasering. Tycker själv att det blir väldigt starkt med mjuk sång som möter hård text. Egentligen är det ju så jag velat jobba med precis allt kring min musik nu, att det ska finnas något hårt och svart i mitten men som är fluffigt och glittrigt i kanterna. Som livet självt ju!

Hur kom du i kontakt med regissören Roxy Farhart?

– Jag gillar det hon gör och jag tänkte att hennes sätt att tänka skulle passa väldigt bra i det här sammanhanget….Hon är ju en estet såklart men hon har också väldigt bra koll på bildspråk och symbolik, det tycker jag kan saknas ibland hos regissörer, de är bra på att göra det snyggt men de har inte alltid koll på vad allt betyder.

 

MARIT BERGMAN photo by FREDRIK SKOGKVIST3

 

Vad var din idé med videon?

– Jag hade en lös grundidé om att samla kvinnor omkring mig som jag dels själv kan relatera till och som jag också trodde skulle kunna relatera till texten. Jag tänker att ämnet inte bara kan appliceras på kvinnor i offentligheten, utan egentligen på alla kvinnor som försöker säga något. Alla som någon gång försökt få tillgång till sitt rättmätiga utrymme. Det pratas ju ofta om att vi ska ”våga ta plats” men det handlar ju inte bara om att våga, det handlar ju också om att syna det motståndet som möter oss. Jag tycker det där ”våga ta plats” ofta låter som att vi kvinnor helt enkelt är lite fega av oss och att vi borde lära oss att vara lite mindre fega, vilket inte stämmer överens med min erfarenhet i alla fall.

Vad var den visuella idén?

– Vi tänkte mycket på speglingar. Den kraft som finns i att spegla sig i varandras erfarenheter, att krossa faktiska speglar och att använda sig själv som reflektor utåt. Därav bland annat de krossade speglarna i ramen som omger oss i videon, och därav spegelhoodien. Vi tänkte också mycket på smink, smink som skönhet och även skydd/rustning.

 

Skärmavbild 2015-11-23 kl. 20.18.26

 

Vem har gjort stylingen, med den fantastiska diskobollshoodien till exempel?

– Jag själv mest, med lite direktiv från Roxy. Jag fick ganska tidigt en idé om spegelhoodie och den är speciallgjord för videon av scenografen Jenny Kronberg och hennes assistent Erika Sjödin. De har skurit upp alla spegelbitarna för hand och limmat på en vanlig hoodie från HM typ. Jackan är sjukt tung att ha på sig, känns som en rustning.

Skivan är på gång – vilka har du jobbat med den här gången?

– Vi får se vad det landar i men som det ser ut nu kommer ungefär hälften av albumet vara producerat av Pontus och Petter Winnberg, och resten av mig. Jag hade tänkt skriva med andra för den här skivan men det slutade med att det blev bara mina låtar. Men jag tror jag har tagit in mycket inspiration av att skriva med bland andra Namo och Noonie Bao, även om inte just de låtarna hamnar på skiva denna gång.

Marit Bergman spelar i Stockholm 28 januari, Malmö 29 januari och Göteborg 30 jan. Albumet ska komma i mars nästa år.

VÄRLDSPREMIÄR: Iman ”Sugar Deluxe”

Nästa vecka släpps äntligen Imans kamplåt Sugar Deluxe. Jag har fått den i förväg av Iman, här – och bara här – kan du höra den redan nu! Aldrig förr har anarcha-feminism smakat så här sockrigt.

Jag hängde med Iman i studion och pratade om hur hon skrev Zara Larssons hit Lush Life, hennes analys om hur kvinnor framställs i musik och hur det är att jobba tillsammans med sin mamma.

♥♥♥

Iman skrev sin första låt när hon var nio år. Hon skickade in den till MPG Junior, men kom inte med. Det var okej, för tolv år senare har hon skrivit en superit till Zara Larsson, varit på möte med One Directions manager och fått en låt upplockad av deb brittiska dj:en Kat Krazy. Och det är bara början.

Iman tar emot i sin mamma Zannah Hulténs studio vid Fridhemsplan i Stockholm. I den lilla lokalen Song Academy har artister som Tove Lo skrivit några av sina första alster. Zannah har jobbat Veronica Maggio, Robyn och Titiyo. För två år sedan gav hon också ut Imans första projekt, duon Milou.

– Att jobba med sin mamma är det smidigaste som finns. Jag litar på hennes kritik och omdömen. Hon har smyglärt mig praktisk musikteori och coachar när jag spelar in, superskönt.

KLAR_IMG_8964

Men nu är det Iman som soloartist som debuterar. Hon gör det med Sugar Deluxe – det enda r’n’b-glassen du behöver i vinter. Det är riot grrrl-musik som du aldrig hört det förut. För bakom den söta låten ligger ett argt feministiskt budskap och ett gediget analysarbete.

– Jag har gjort en supernördig djupdykning i några olika genrer och tittat på hur de skriver om tjejer och hur kvinnor kategoriseras.

I sin närmast akademiska undersökning jämförde hon artister som Justin Bieber, Trey Songz, Niki Minaj, Busta Rhymes, Beyoncé, Kanye West, Selena Gomez och One Direction.

– Jag gjorde tabeller i en anteckningsbok. Jag hittade att tjejer är söta, har fint hår, fina läppar, de är blyga, passiva. Det är inte vad hon gör som är vackert utan hennes utseende. Det verkar ofta som att det är hennes strävan att vara söt, ofta är hon dessutom omedveten om sin skönhet, SUCK. Allt det här bildar stereotyper som inte ens existerar. Jag tror till exempel inte att jag känner en enda blyg tjej! säger Imam och fortsätter:

– Om OM kvinnor ska vara starka måste de anspela på sex.

När resultatet visat sig bestämde hon sig för att vända på perspektiven.

– Jag skrev en låt som inte blev lika grov, utan mer subtilt behandlar de här ämnena. Men från en tjej till en kille. Jag skickade texten till min pojkvän när den var klar och han blev lite obekväm och självmedveten… Hur ofta prata man om en killes utseende ens?

Det var inte första gången hon sockrade sina låtar med ett nytt perspektiv. När Iman var med på ett låtskrivarläger som skulle skriva låtar till Zara Larssons kommande album hade hon samma ingång. Varför skulle hon skiva ännu en låt om hur Zara blev dumpad av nån snubbe?

–  Zara är sympatisk och härlig. Jag ville skriva en låt om att hon äger, om att hon har pondus och vet sitt värde. Och kaxar runt. Vi hade med oss Trick me med Kelis och Lean on med Major Lazer och MØ och bara skrev låten efter ett beat. Efter en dag var låten färdig.

Ja och så blev Zara Larssons bästa låt Lush Life till.

Tidigare i höstas fick Iman en liten hit när hon och Lilla Namo gav ut bedårande We Are till Världens Barn-galan. Så trots att hennes debutsingel kommer först nästa vecka och hon bara är 21 år är Iman redan är en van låtskrivare och producent.

– It’s a mans world, stora delar av musikbranschen är kontrollerad av män som säger hur kvinnliga artister ska se ut, vad de ska sjunga och hur de ska föra sig. För mig ligger makten i att vara låtskrivare och producent, inte bara för att ha kontroll över de delarna. Men också för att det är det man tjänar pengar på som musiker. Och det behövs andra förebilder än Avicii som visar att det är möjligt att uppfylla drömmar, säger hon.

KLAR_IMG_8147

Det är inte bara jag som tror att Iman är en del av den den svenska musikscenens framtid. För ett år sedan fick hon ett meddelande av Simon Cowells management, som hittat gamla låten ”High for you” på Youtube. Det ledde till ett möte med One Directions manager och till att börja med en remix av låten av brittiska dj:en Kat Krazy.

I vår åker Iman till Los Angeles för att göra fler djupdykningar i popmusiken och sitt eget skrivande.

– Jag kommer ha samma grundvärderingar i all min musik. Men kommer inte göra nästa låt med rikigt lika stor push på ämnet free and sexy, haha.

Sugar Deluxe släpps den 19 november

Fotografier Saga Berlin

Premiär: Maja Francis ”Space Invades My Mind acoustic version”

unnamed

Hej Maja! Nu premiärar vi din harpversion av Space invades my mind! Jag tycker den ä helt Kate Bushig.
– Tusen tack! Vilken komplimang att du tycker att den är Kate:ig. Hon är fantastisk, som ett sago-väsen <3

Varför har du gjort en ny version av Space?
– Jag ville göra en där glittret å rymden i produktionen får kliva lite åt sidan en stund för något mer avskalat och osminkat. Jag tycker att det finns något så sjukt vackert i bara ett instrument och en röst. Det var så jag började skriva låtar och det är från den musikaliska världen jag kommer ifrån. Jag åkte runt och spelade med mitt el-piano, mina låtar och mina hemmagjorda demos i flera år innan jag fick ett band och en scen att stå på.
Varför harpa?
– Det är så sjukt vackert både i soundet och utseendet! Den känns utomjordisk.
Vem är det som spelar?
– Stina Hellberg Agback.
Hur tycker du att den här versionen kompletterar originalversionen?
– Texten och vad låten egentligen handlar om för mig kommer fram mer – att verkligheten skaver och man måste fly i sin fantasi till någon annanstans för att orka med.
När får vi höra fler låtar från dig?
– I januari! Då släpper jag ny singel tillsammans med min EP! Längtar!
Vad gör du framöver?
– Jag skriver nya låtar, planerar min nästa video och funderar på om man kan bygga en klänning av prismor.

Världspremiär: Niki & the Dove ” Play it on my radio”

Nu släpps den här vackra lös. Niki & Doves första låt på tre år. Och första smakprovet från albumet som kommer nästa vår – tadaa singeln Play it on my radio:

Jag fångade Malin Dahlström och Gustaf Karlöf mitt i ett rep för en snabb Skype-chatt om nya musiken, Major Lazer och Den Mystiska Stora Staden.
[2015-10-20 16:20:40] Annah Björk: Hej!
[2015-10-20 16:20:47] Gustaf Karlof: Hoho…!
[2015-10-20 16:21:07] Annah Björk: Jag är i Berlin och tänkte vi kunde göra intervjun på chatten här på Skype!
[2015-10-20 16:22:07] Gustaf Karlof: Perfa
[2015-10-20 16:22:22] Annah Björk: Vad bra! Är ni med båda?
[2015-10-20 16:22:30] Gustaf Karlof: Japp
[2015-10-20 16:22:47] Annah Björk: Ok! Var är ni just nu och vad gör ni?
[2015-10-20 16:23:23] Gustaf Karlof: Vi är i replokalen och repar inför i morgon. Spelar på P3 live session
[2015-10-20 16:24:14] Annah Björk: Kul! Berätta om er nya singel Play it on my radio… Vilken låt handlar låten om?
[2015-10-20 16:26:10] Gustaf Karlof: Den handlar om låten alla skulle behöver höra i tider som dessa. Mighty times if we want them to be #peaceisthemission
[2015-10-20 16:27:46] Annah Björk: En fiktiv låt? Förlåt, men jag tänker direkt på Major Lazer när ni skriver Peace is the Mission… Är jag knasigt ute då?
[2015-10-20 16:28:55] Gustaf Karlof: En fiktiv låt, ja. Vi lånar hashtaggen av majorlazer – den är genial i sin enkelhet
[2015-10-20 16:29:11] Annah Björk: Sant! Vad kan en låt göra, varför behövs en låt?[2015-10-20 16:30:27] Gustaf Karlof: En låt kan ingjuta mod och hopp.

Niki press 1 highres

 

[2015-10-20 16:31:11] Annah Björk: Hur kom låten till?
[2015-10-20 16:31:37] Gustaf Karlof: Den skrevs i en lägenhet ovanpå ett garage i Austin där vi hade tre veckor att skriva.
[2015-10-20 16:31:53] Annah Björk: Hur kände ni då? Hänger temat med på resten av materialet på den kommande skivan?
[2015-10-20 16:33:04] Gustaf Karlof: Det kändes faktiskt direkt bra. Det finns olika teman på skivan.
[2015-10-20 16:33:28] Annah Björk: Berätta – vilka teman? Vad handlar skivan om?
[2015-10-20 16:34:32] Gustaf Karlof: Den handlar om hjärta och smärta, funderingar kring livet och nya tider.
[2015-10-20 16:35:05] Annah Björk: Fint! Vad är nytt med Niki and the Dove? Vad har hänt sen sist?
[2015-10-20 16:37:21] Gustaf Karlof: Det blir nog svårare att kalla oss ett elektroniskt popband. Kompassnålen är nog närmre det akustiska nu. Bildligt talat har Den Stora Staden varit en referens och inspirationskälla.
[2015-10-20 16:38:20] Annah Björk: Vilken är den stora staden?
[2015-10-20 16:38:44] Gustaf Karlof: Den är en metafor för mötesplatsen
[2015-10-20 16:39:04] Annah Björk: Finns den på riktigt? Är den fin eller ful?
[2015-10-20 16:40:06] Gustaf Karlof: Den Stora Staden är något du står i relation till, en plats där allt samsas samtidigt, inspireras av varann, växer ur varann, transformeras. Den är varken fin eller ful. Finns ingen värdering på det sättet. Staden är ett gytter, en dröm om frihet, ett heartbreak, smuts och skönhet
[2015-10-20 16:43:16] Annah Björk: Vackert! Men hörrni, är syntarna utbytta? Mot vilka instrument? Varför har ni gjort den vändningen?
[2015-10-20 16:46:55] Gustaf Karlof: Allt mår bra av kontraster och reaktioner, det här är vår reaktion på det vi gjorde innan. För två år sedan budade vi hem två technics 1210-or och började vrålköpa vinyler av skiftande kvalitet, dock alltid inspirerande.
[2015-10-20 16:47:37] Gustaf Karlof: Annah, någon fråga till men sedan måste vi tyvärr tillbaks in på rrp
[2015-10-20 16:47:43] Annah Björk: OK, förstår! Här kommer 2 frågor till: Hur ser det visuella ut inför den här lanseringen och hur viktig del är det?
[2015-10-20 16:49:40] Gustaf Karlof: Vi hittade för ett tag sedan två videokonstnärer från Argentina som heter Gustavo Torres och Clara Luzian och har underbart nog inlett ett samarbete med dem. De är fantastiska!
[2015-10-20 16:49:49] Annah Björk: 2. Förra skivan gick bra, inte minst internationellt. Hur ser den satsningen ut nu? Ni är sajnade till TEN som ju har ett LA-kontor…?
[2015-10-20 16:52:10] Gustaf Karlof: Den kommer att släppas internationellt också, men just nu är vi bara jätteglada att först få släppa skivan här i Sverige. Vi har ruvat på den länge. Tack så mycket för bra frågor! Hoppas vi får prata på riktigt nångång! :)
[2015-10-20 16:53:02] Annah Björk: Tack så mycket och lycka till! Vi hörs mer framöver!
[2015-10-20 16:54:08] Gustaf Karlof: 👉🏼 Hoppas 👈🏼

Konichiwa bitches

Det är modevecka i Tokyo! Det är superspännande för just nu är just Japan en av de stora inspirationerna inom musiken.

Lampor som aldrig slutar blinka, picknickhögtider under rosa körsbärsträd, en popkultur som inte kan bli för barnslig och animerade ideal med tekoppstora ögon. Ett land som i hela mitt liv varit synonymt med framtidsteknologi.

Nej, hysteriskt sorgligt nog har jag inte varit i Japan än. Men jag hör faktiskt hemma där, det har jag vetat sedan jag slutade vara barn. (Startar insamling här och nu för de som vill bidra till min resa, bara att swisha ok?) Bara förra veckan blev jag helt pinigt glad när Loreen ettiketarde min stil som ”japansk” när jag intervjuade henne härom veckan. Kort illgrön kjol, overkneestrumpor, collage-tröja med moln från Kenzo och höga klumpiga skor.

Ännu gladare är jag över att det Japan är en av de hetaste trenderna inom poppig pop just nu.

 

d299a890

I fredags kom danska MØs nya singel Kamikaze (som tydligen, enligt min googling, egentligen inte betyder självmordsbombare i allmänhet utan var stridsflygpiloter som avsiktligt krockade skepp under andra världskriget). Låten är ett samarbete med Diplo – och inte hennes första. Alla som varit i närheten av en radio eller skymtat Spotify de senaste månaderna har hört Lean on, hennes supermegahit med Diplos Major Lazer. Så här säger MØ:

 

”It’s about making memorable songs but, more than that, it’s about making pop music that wants to push boundaries. I’ve been loving all kinds of pop since I first fell in love with the Spice Girls, but pop needs to bring something new to the table, it needs balls. And that’s what you get working with Diplo.”

 

mndr-kimono-new-song-477x560

Några dagar tidigare släppte MNDR låt Kimono. Ett nittiotalsdansbeat som leker med både klibbiga och loungeiga syntar – så himla skitbra. MNDR heter egentligen Amanda Warner och är en amerikansk artist, låtskrivare och producent som bland annat jobbat med Mark Ronson, Charli XCX, SOPHIE och Rita Ora.

 

 

Här hemma är Japan-vurmen också stark. Little Jinder –popsveriges bästa smak –kom just hem från en resa till Tokyo, där hon spelade in videor till den kommande skivan Allting suger. (Och som jag avundsjukt kan förmodar, massor av shopping).Hennes bästisar Rebecca och Fiona sjunger som bekant Sayonara  i senaste powerhitten.

 

FullSizeRender

Älskar det här nit-vristbandet [katt-emoji med hjärtögon]

Självklart var Robyn så före att hon inte ens går att knyta till tendensen. Hennes skivbolag som hon så mäktigt startade 2004 heter ju Konichiwa records (konichiwa betyder hej på japanska).

 

Epilog: Någon vill hävda att det var Carola som satte trenden. Redan 1984 var hon i Japan och spelade in. Hon tog det hela längre och sjöng på japanska…

Fast alltså.. Hon sjöng också det här i låten Tokyo:

 

”Tokyo jag tänker på dig nu, jag tar steg för steg, Aha, mot allt du har att ge mig, det bor en geisha i mig”

 

Så ja…. Låt oss fokusera på 2015 års ashärliga Japantrend istället awright.