På Lower East Side, Manhattan, längst in i en liten sidogränd, ligger Freemans. Väggarna pryds av jakttroféer och runt stora träbord myser gästerna över en whisky, medan de insuper den rustika stämningen och smälter maten, gourmettappningar på amerikanska klassiker som hamburgare och pommes frites.

I spåren av den amerikanska ekonomins kollaps har en ny subkultur krupit fram. Den handlar inte om någon ny musikalisk strömning. Och har lite med ny teknologi eller sociala medier att göra. Tvärtom. Just nu längtar New Yorks manliga hipsters (för det är kring manlighet den här strömningen kretsar) till USA:s svunna glansdagar. Till den industriella eran, fysiskt hårt arbete och fritid i skog och mark. Till en rustik, nästan barnsligt manlig, man.

I samma gränd som restaurangen ligger butiken Freemans Sporting Club som inhyser en barberare, apotekare och ett sutlery. En sutler var en handelsman som på 1800-talet åkte med upptäcktsresande och arméer och försåg dem med kläder och proviant på orter där ingen affär fanns. Hos barberaren kan man ta plats i antika frisörstolar och få sitt skägg och hår ansat enligt konstens alla regler. På apotekardisken hittar man lyxiga rakhyvlar från Edwin Jagger och borstar med äkta svinborst från Mason Pearson. Sutleryt tillhandahåller kavajer i vintageylle från femtiotalet, eller som det heter på webbsidan, från ”textilindustrins glansdagar i New York”.

Liksom alla subkulturer handlar den här yttringen mer om image än om faktisk handling. Drömmarna om jakt och mekanisk industri förblir ofta fantasier. Klädkoderna är desto mer levande. Upprullade selvagejeans, tweedkavaj och läderkängor… Klassiska snitt och gediget skrädderi är måsten. Antingen är plaggen nytillverkade, med gammaldags mekaniska tillverkningsmetoder eller så kommer de från inhemska, traditionstyngda etiketter. Det ska vara slitstarka arbetskläder och andra bruksplagg – kvalitet och bekvämlighet är viktigast.

På bloggar som Secret Forts, Drinkin’ and Dronin’ och The Pursuit Aesthetic drömmer sig männen tillbaka till den tid då kläder och konsumtionsvaror från fabriker i USA var de bästa i världen. Då män tillverkade saker med händerna, då de var cowboys, tältade och kände gemenskap kring en lägereld där fickpluntan gick runt medan de gemensamt funderade på morgondagens jakt. På bloggen The Art of Manliness erbjuds handfasta tips om konsten att hugga ved, röka pipa, be om ursäkt som en man, vara en bra gudfar och navigera oceaner med fraktfartyg.

Men var kommer vurmen för detta närmast klichéartade manliga ideal från?

– Maskulinitet och tuffhet är kopplat till arbetskläder i vårt medvetande. Även om du är en högutbildad man så köper du de här plaggen. Se till exempel på The Village People, de är gayikoner och representerar en sorts hypermaskulinitet. De har alla arbetskläder, förutom indianen. Män vill ha arbetskläder eftersom dessa representerar den traditionella, ”riktiga” mannen, tror Joseph Hancock, professor på Drexel University och expert på amerikanska herrkläder och livsstil under nittonhundratalet.

Den protestantiska arbetsmoralen har alltid varit en viktig del av den amerikanska självbilden. Att nästan alla varor som säljs i USA i dag tillverkats i Asien eller Centralamerika gnager djupt i folksjälen. Det sägs att detta är den värsta ekonomiska svackan i USA sedan trettiotalets stora depression. Nivån på det amerikanska självförtroendet ligger därefter. Fabrikslokalerna har sedan sextiotalet sakta men säkert tömts och står nu öde. Detroit, Pittsburgh och Cleveland var en gång symboler för den amerikanska industriella supermakten. I dag utgör de ”rostbältet”. Hela statskärnor står tomma. I och med förra årets stora statliga stödlån blev det tydligare än någonsin att de amerikanska biljättarna ligger på dödsbädden. Lastkajer i Philadelphia, Brooklyn och Baltimore är övergivna. Det ruffiga hamnlivet från filmen Storstadshamn är helt borta.

– När det sker stora sociala, ekonomiska och kulturella skiften reagerar folk ofta med nostalgi. Den blir en sorts omtolkning av det förgångna i det folkliga medvetandet. Man tar det som passar in för ögonblicket och så blir det på det sättet man minns historien, säger Donna T. Haverty-Stacke, professor i amerikansk kulturhistoria på Hunter College.

New York är atypiskt i och med att det är en av få amerikanska storstäder där statskärnan inte står i förfall. Fabrikerna har ersatts av bostäder och serviceindustri, till stor del finansieras av Wall Street-pengar, som före kraschen 2008 såg ut att aldrig sina. För tio år sedan fanns fortfarande en del seglivade mindre sweatshops bland de nya, hippa, bostadsloften i Brooklyns industrilokaler. I dag finns knappt en enda. Längs de gamla kajerna har det byggts höghus i glas där tusentals nya lägenheter som, sedan bostadsbubblan spruckit, står tomma. Någonstans där börjar törsten efter en annan verklighet.

I New York har butiker och restauranger som lyfter fram småskalighet och gamla tillverkningsmetoder flyttat in i de gamla industrilokalerna. Här kan man köpa sig en känsla av äkthet, gammalt hantverk och amerikansk tradition. Allra mest påtagligt är förändringen i Williamsburg. Det en gång ruffa området som var hjärtat i det industriella New York och i dag hyser drösar av hoppfulla unga svenska kulturarbetare, skådisar med servitrisjobb och börsmäklare som vill ha stort loft med utsikt över Manhattan. Runt paradgatan Bedford Avenue har små affärer som säljer egentillverkade varor, som Mast Brothers chokladfabrik och CB I Hate Perfume, etablerats bredvid jätten i sammanhanget, Brooklyn Brewery.

– Det är en protest mot massproduktion och Wal-Mart-kulturen, säger Donna T. Haverty-Stacke. Det blir elitistiskt i och med att inte alla har tillgång till de varorna. På sätt och vis återskapas något som egentligen aldrig försvann. Den lokala lyxhandeln.

En av de första restaurangerna som öppnade i det post-industriella Williamsburg var Diner, som fanns på plats redan 1998. I en gammal lunchrestaurang för hamn- och fabriksarbetare serverar man amerikansk husmanskost och fransk bistromat för finsmakargäster. Konceptet blev snabbt en succé och ägaren Andrew Tarlow öppnade fler krogar i samma anda. När han ville ha kontroll över vad för kött som serveras i hans restauranger öppnade han charkuteriet Marlow & Daughters. Där styckas kött som kommer direkt från närliggande, småskaliga bondgårdar.

– När vi var jägare och samlare ägnade vi all vår vakna tid till att se till att vi fick något att äta, säger Andrew Tarlow. När vi slutade med det uppstod ett tomrum. Intresset för äldre metoder och matsorter är inte så konstigt. Vi är genetiskt programmerade för sånt. Det väcker något djupt till liv inom oss.

I höstas hölls Pop Up Flea, en tredagars inomhusmarknad med devisen Get handsome!. Evenemanget var närmast en mässa för rustiknostalgiska män. I en gallerilokal på Lower East Side samlades ett tjugotal märken och butiker. Ett av dem var Hickoree’s Hard Goods, som säljer både nytillverkat och vintage i en salig blandning: fågelvisslor, astronautglass, blyertspennor och fickknivar.

– Jag tror att [suget efter kvalitetsprodukter] visar hur USA som land har handlat fel på senare år. Det vore bra om vi kunde gå tillbaka till att vara kända för att tillverka saker och för hårt arbete, i stället bara för konsumtion, säger Emil Corsillo, ena halvan av Hickoree’s Hard Goods.

Rädslan för att Asien ska ta över spökar. Dessutom plågas man av känslan att Kina och Indien kanske faktiskt är bättre, att man förlorat positionen som världens ledande industrination på grund av nationell slapphet.

– Det är den mjuka sidan av nationalism. Det handlar om en stolthet över det amerikanska, amerikansk tillverkning och industri snarare än att vilja kasta ut invandrare. Oron för globalisering och andra skiften i samhället uttrycks ofta genom kläder och andra livsstilsval. När det gäller detta med amerikansktillverkat har dessa män samma ståndpunkt som fackföreningar och vänstern. Till skillnad från de neokonservativa som vill ha totalt fri handel, säger Donna T. Haverty-Stacke.

Fabriker må ha försvunnit och färre amerikaner än någonsin tidigare kan spåra sin bakgrund till någon av de klassiska myterna: cowboys, självständiga bönder, järnvägsarbetare. Men faktum är att dessa figurer till stor del alltid varit just myter. Thomas Jeffersons lantliga idealrepublik bestående av självständiga bönder har aldrig förverkligats. Trots detta har amerikaner längtat tillbaks till ett självförsörjande bondesamhälle sedan revolutionens dagar. Och kanske vore dessa urbana män, som använder internet för att skriva om sin längtan tillbaka till en enklare tid, helt enkelt inte amerikaner om de slutade drömma.

***

Brandon Capps, bloggare, Drinkin’ and Dronin’

Hur skulle du beskriva din stil?

– Bekväm, först och främst. Sedan måste kläderna jag bär vara av klassiskt snitt. Det ska vara plagg som fanns för tio år sedan och som kommer att finnas kvar om tio år. Och så gillar jag att störa helheten med något udda. Kanske ett vintageplagg med ett unikt broderi. En annan sak är att jag är lite besatt av märken på vintageplagg. Hickoree’s Hard Goods märken och loggor är fenomenala.

Har du något favoritplagg?

– Vissa killar älskar sina skärp, för mig är det klockor som gäller. Gamla, slitna klockor byggda för arbete, som militärklockor. De ser fantastiska ut även när de har sprickor. Anledningen till att jag inte har på mig min klocka i dag är att den gått sönder. Den gick i två bitar.

Vad jobbar du med?

– Jag arbetar åt en butik som heter Billy Reid. Det är ett märke från Södern. Vi serverar bourbon och säljer kostymer och hattar i klassisk södern-stil tillsammans med arbetskängor och arbetskläder.

Varför tror du att intresset för vintage och amerikana är så stort just nu?

– Det är rätt nytt att det blivit så stort. Tidigare var det någon enskild bloggare som var inne på stilen. Nu börjar det kännas som en sammanhängande grupp. Det är mer än bara kläder, det är egentligen en livsstil, som påverkar vad man kör för bil och vad man gör på helgerna.

Vad gör man på helgerna?

– Killar som är riktigt inne på vintagekläder brukar också vara insnöade på antikviteter. Ofta gillar de dessutom jakt och fiske.

Varför startade du din blogg?

– Jag lade märke till att många var intresserade av samma grejer som jag. Att det fanns fler vintagenördar med förkärlek för amerikana. Jag kommer från Nashville, Tennessee, så jag är uppväxt i Södern. Här i New York är det inte många som känner till de saker jag växte upp med. Jag vill väcka en nyfikenhet kring klassiska Södern bland folk som läser herrmodebloggar.

Som vad?

– Countrylåtar, drinkrecept… Sådant som kanske inte riktigt är herrmode, men ändå har med stil att göra.

***

Aaron Ruff, smyckesmed, Digby and Iona

Hur kom du in i smyckesbranschen?

– Fram till för tre år sedan jobbade jag som snickare. Men efter flera incidenter, där jag var nära att bli av med ett par fingrar, ville jag sadla om. Dessutom ville jag jobba med något lite mer finstilt.

Beskriv dina smycken.

– De är gammaldags och lite teknikfientliga. Jag arbetar med tre teman: marint, brittisk lantadel och cowboys.

Varför är intresset för vintage amerikana så stort just nu?

– Jag tror att det började som en inredningstrend. Därifrån tog sig trenden in i modet. Jag tror också att det har med den dåliga ekonomin att göra. I stället för att lägga pengar på ett förgängligt mode vill folk ha kläder som känns klassiska. Sådant man kan investera i, som kommer att fungera ett bra tag.

***

Randy Goldberg, arrangör, Pop Up Flea

Vad är tanken bakom mässan Pop Up Flea?

– Jag är intresserad av vintage, amerikana, vackert snitt och bra tyger. På Pop Up Flea trängs många jeansmärken, kängor och stövlar, flanell- och finskjortor. Allt är välgjort av hög kvalitet. Vi tar bara in märken som nördat in sig på produktionsmetoder och hantverk.

Berätta om era kunder?

– Det är killar som är besatta av kvalitet och hantverk. Killen i selvagejeans och Barbour-jacka? Visst finns det gott om såna. Men även killar i kostym, eftersom vi har flera märken som skräddarsyr skjortor här. Det är en sann New York-blandning, lite uptown, lite downtown.

Varför dras folk till vintage amerikana?

– I foton från LIFE-arkiven [magasinet LIFE publicerades från 1936-1972] ser du män i kläder som är så otroligt mycket mer gedigna än de som finns att få tag på i dag. Saker tillverkades med en känsla för detaljer som inte längre finns. Nu är allt så bråttom. I synnerhet i New York. Det här är väl en reaktion på det, den plastiga världen där ute och internet. Det finns en längtan efter en svunnen tid som verkar genomsyra folk här i dag.

Vad letar du själv efter när det kommer till kläder?

– Det är något särskilt med plagg som tillverkades för att hålla, som inte är så förgängliga. Men jag vill inte gå runt i New York klädd som en skogshuggare, det skulle se löjligt ut. Inte i Prada från topp till tå heller. Tänker man för mycket på hur man ser ut blir det snabbt krystat.

***

Chris Bray, driver läderaccessoarlinjen Billykirk tillsammans med sin bror Kirk Bray

Hur startade ni Billykirk?

– För tio år sedan bodde vi i Kalifornien och ville tillverka läderarmband till klockor. Vi fick kontakt med en man som använde gamla metoder. Först tänkte vi bara faxa in beställningar till honom, men när vi gick till hans verkstad för att se honom arbeta lärde han oss tekniken. Snart jobbade vi i ett hörn i hans fabrik. Så småningom startade vi egen verkstad, och fick ärva en del av hans maskiner. De köptes ursprungligen av hans morfar. Nu har vi en verkstad i New Jersey där vi designar och gör en del arbete. Det mesta läderarbetet görs numer av en Amish-man i Pennsylvania, som egentligen är sadelmakare. Hans arbete passar vår enkla bruksstil väldigt väl. För att få kontakt med honom måste vi ringa hans granne, som går och hämtar honom.

Varför heter ni Billykirk?

– Kirk och jag växte upp i Tennessee och i Minnesota. Billykirk är pappas smeknamn på Kirk. Han heter egentligen William Kirkland. Det är populärt att slå ihop förnamn och mellannamn i Södern, som Billy-Bob, eller i det här fallet Billykirk.

Vad är Billykirks filosofi?

– Att göra varor av hög kvalitet som prismässigt är inom räckhåll för många. Visst är det för dyrt för vissa, men vi använder äkta läder av högsta kvalitet. Allt handlar om form och funktion, och om produkter som blir bättre med åren. Du kan köpa en billig läderjacka från Kina. Men då ska du veta att de ofta använder sig av ett material de kallar läder, men som egentligen är en komposit-produkt.

Var kommer intresset för vintage amerikana i från?

– Det bottnar i eran då man byggde järnvägen i Amerika [under andra halvan av 1800-talet]. Arbetskläder som ser ut att komma från den tiden, som jeans. Det är i hög grad en jeanskultur.

Varför är folk så intresserade av det som är rustikt och gammaldags?

– Många har vuxit upp i en storstad. De kanske aldrig har campat på riktigt, men är ändå intresserade av naturen. De kanske har varit och fiskat en gång. De aktiviteterna förknippas väl med en sorts manlighet. Intresset för äldre amerikana blir kanske den urbana människans sätt att känna sig delaktig i något mer traditionellt och naturnära.