Det senaste halvåret har Robyn ägnat åt att skriva, spela in och producera materialet till de tre skivorna som följer upp succén Robyn. Och så har hon hittat en kreativ cykel, fått Röyksopp att låta som Timbaland och satt sig i skolbänken igen.

Många av de nya låtarna handlar om dansgolv?

– Att dyka ner i klubbkulturer över hela världen har påverkat hur skivan låter. Men jag har också knutit an till musiken jag vuxit upp med. Det är roligt, för det som min generation lyssnat på, Leila K och Dr Alban… sådant som tidigare varit kitschigt, har fått en helt annan resonans. Som Technotronic… den europeiska popmusiken i början på nittiotalet som egentligen var ganska klubbig – rave blandat med hiphopkultur – men som blev någonting jättekommersiellt. Vi som växt upp med den musiken har kommit upp i en ålder där det vi gör tas på allvar.

Vad skiljer musiken nu från den du gjorde för fem år sedan?

– Det är fortfarande pop, men den är hårdare och mer dansgolvsorienterad än tidigare. Den här skivan är en naturlig fortsättning på den förra. Men jag har fått en ny grund att stå på, med förra plattan etablerade jag vad jag ville göra. Nu har jag byggt vidare på det. Man kan säga att jag gör om förra plattan, fast på steroider. Jag har försökt dra åt så hårt jag kunnat utan att hamna utanför popgenren, för där vill jag vara. Och så har jag försökt hålla mig kvar vid den vemodiga känslan förra skivan hade.

Du har jobbat med minst sex olika producenter, bland annat superhippa Philadelphia-producenten Diplo, mest känd för sitt arbete med M.I.A.. Hur uppstod ert samarbete?

– Efter att vi hängt lite i LA kom han över till Sverige och jobbade med mig och Klas [Åhlund]. Diplo sa: ”Vi måste göra en Ace of Base-låt med dig!” Så gjorde vi en låt som heter Dance Hall Queen bland annat. Vi började på många olika idéer och sen jobbade han vidare hos sig. Sen sågs vi igen i Las Vegas och gjorde färdigt det som kommer på första plattan.

Varför Las Vegas?

– Det kändes som neutral mark, ha ha.

Du har också jobbat med Röyksopp igen, i None of Dem, en låt man snarare tror att Diplo gjort.

– Jag vet, den låter typ som Timbaland! Det är mäktigt att de gjorde något så enkelt. Röyksopp gör ju stora, episka jättearbetade grejer annars. Jag tog låten i från dem innan de hann göra det. Jag tror att en del av deras influenser som kanske inte märks så tydligt i deras egen musik hörs tydligare när de jobbar med mig. Vi har skitkul tillsammans.

Du har också varit i LA och jobbat med Snoop Dogg. Vad blir det för låt?

– Det är en duell. En rapduell.

Hur var det att spela in den?

– Han var hur cool som helst. Jätte-jättesnäll. Alltså, världens gulligaste och jätterolig. Precis så som jag önskade att han skulle vara. Han hade på sig badtofflor i studion och rökte gräs i omåttliga mängder och var skitsnäll och superproffsig. Att se honom vid micken i studion… Det var helt sjukt. Alltså, jag ville bara ringa alla mina vänner och skrika rakt ut. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig, när jag var tolv, att jag en dag skulle få jobba med honom.

Vad handlar de nya låtarna om?

– Jag har vibbat mycket på dans, klubbkultur och mitt behov att känna saker på riktigt. Och ny teknik. Människa vs teknologi, kan man säga.

Varför människa och teknologi?

– Kontrasten mellan dem fascinerar mig. Hur livet blir enklare med hjälp av teknologi, men också hur komplicerat det kan vara att förhålla sig till det nya kommunikationssamhället. Nätet har blivit våra fjädrar och våra ansiktsmålningar, det är så vi kommunicerar vilka vi är. Det känns inte som att framtiden kommer vara Mad Max med gummi och ståltråd. Den kommer vara organisk. Redan nu börjar man fråga sig var gränsen mellan teknologi och människa går. Folk börjar redan teoretisera om att musen är en förlängning av vår kropp. Vi är så ihopkopplade med tekniken att vi snart inte vet vad som är vad. Jag tror att teknologin kommer att bli en del av oss, inte tvärtom.

I vår kommer ett album från dig. Och sedan kommer två till innan året är slut. Vad är tanken bakom det?

– Det handlar mest om att jag ville ändra min arbetsrutin. Jag hoppas kunna följa min kreativa cykel i stället för skivbolagscykeln. Och så är det en logisk utveckling eftersom människor konsumerar musik på ett annat sätt i dag.

Annars verkar du gilla strategitänk?

– Ja, det är kul, men också runkigt. Alltså, With Every Heartbeat hade ingen tänkt släppa som singel, förstår du? Singlar väljer sig själva. Det som jag tycker är viktigt är kommunikationen med pressen. Det blir ofta slarvigt gjort. Man fastnar i en redan etablerad bild som media skapat av vem man är. Och så skriver alla samma sak. Jag tycker det blir opersonligt.

Hur förhindrar du det?

– Jag twittrar, jag försöker använda de där kanalerna.

Hur då?

– Jag skriver om vilka jag samarbetar med. Men också… när jag twittrar så skriver jag mycket om saker jag tänker på, när jag skriver låtar. På ett vardagligt och lättsamt sätt, men det är en del av mitt liv på riktigt. Jag försöker vara ärlig.

När du twittrar bjuder du alltså in din publik till skaparprocessen, och dina tankar. Det ger skivan liv redan innan den finns.

– Precis.

För mig är din musik väldigt visuell. Är den det för dig redan när du skapar, ser du låtarna som film?

– Kanske inte alltid som i film, men i bilder, absolut. Rörelse och dans är också någonting visuellt för mig och det är ju det jag tänkt på den här gången. Mest på idéstadiet och i slutet. Men själva produktionen är också visuell för mig. Det är jättetöntigt, jag och Klas, vi har olika namn för olika ljud. Vi kallar dem för gubbar och så.

Berätta mer! Vad heter ljuden?

– Nä, det är för töntigt att gå in på! Vi kallar det för att flytta kluttar och så. Basen brukar vara en han. Och karaktären i låten brukar bli en hon. Vi pratar om ljuden som existerande personer. Väldigt nördigt. Men nu har jag börjat såhär… ta Logic-lektioner, det känns bra.

Lektioner i musikprogrammet Logic? Gått i skolan?

– Haha, ja, på Kulturama, i våras. Där kan man ta riktiga lektioner ungefär som att man lär sig Photoshop. Och sen har jag tagit en del pianolektioner… Jag har försökt ge mig själv verktyg till att bli mer självgående rent tekniskt.

Har du inte spelat någonting alls innan?

– Nej… eller, jag spelade lite piano när jag var liten. Så jag har en förståelse för vad noter är, men jag kan dem verkligen inte. Nu för tiden kan jag se fördelar med att jag inte har någon skolning, jag har hittat min egen stil och eget melodispråk.

Men nu vill du vara fri att skapa under tiden du är på turné?

– Ja, på turnébussen. Så kan jag presentera något mer färdigt, i stället för en idé i huvudet som ska översättas med hjälp av någon annan, när jag kommer till studion.

Du effektiviserar ditt skapande?

– Precis. Och avdramatiserar. Jag har haft så mycket komplex för det.

Att du saknar den musikaliska skolningen?

– Ja. Men nu kan jag Logic! Jag har gjort en remix av El Perro Del Mars låt Change of Heart. Det var den första remixen jag gjorde. Och det är klart att ens ego mår bra av att kunna säga att det här har jag gjort, bara jag. Men jag tror nog aldrig jag överger att jobba med andra.

Var det läskigt att jobba själv?

– Ja, och jag sa det inte till någon innan jag var färdig med den. Jag tar det lugnt med det där.

Du sjunger också med Stings dotter Coco Sumner och hennes band I Blame Coco på låten Caesar. Hur kommer det sig?

– Klas och hon skrev låten och han frågade om jag ville sjunga refrängen. Jag tycker om plattan Coco gjort med Klas. Och jag tycker om henne som tjej och artist. Hon är asmäktig.

Finns det någon kvar som du drömmer om att jobba med?

– Prince. Men vet inte om det kommer att hända, eller om det skulle vara bra för mig. Jag kanske bara skulle bli jättebesviken. Fast jag tror det skulle vara mäktigt.

Har du försökt?

­– Ja, jag har tagit kontakt med honom en gång genom mitt amerikanska bolag Interscope. Men då var han helt business och ville göra det på villkoret att han skulle få byta tjänster med skivbolaget. Det hade blivit så tråkigt om han inte har någon känsla för vad jag håller på med, då är det inget kul. Det måste ske för att man gillar grejen.

Var det nyligen?

– Ja, men det var helt opersonligt, det var ingen stor grej för mig att det inte funkade. Jag släppte det på en gång.

Robyn släpper tre album under 2010. Skivorna producerar hon tillsammans med Klas Åhlund, Andreas Kleerup, Patrik Berger, Snoop Dogg, Diplo, Röyksopp och Savage Skulls. Albumen släpps i Norden, USA, Europa och Australien.