Jag hade till en början ingen tanke på att det skulle bli så problematiskt med kläder under graviditeten. Det var svårt att hitta plagg som passade och det fanns inte heller några tips eller råd att få. För det mesta handlade jag på varuhus med specialavdelningar för överviktiga och jag hade oftast ett par tjockis-jeans på mig. I sportbutiker hittade jag även stora träningsbyxor och surfshorts. Upptill bar jag stora t-shirtar och pikétröjor och på fötterna hade jag tofflor eller loafers eftersom det var mest bekvämt. Jag hade särskilt svårt att hitta byxor, alla var för stora i benen. Ofta hade jag i stället på mig byxor som var för små över magen, och så struntade jag i att knäppa dem i midjan. Jag bryr mig inte särskilt mycket om mitt utseende, men jag tycker inte om att känna mig som ett enormt cirkustält.

Det är förstås mycket lättare för kvinnor, där finns det ju en hel industri med gravidkläder. Och nej, jag kände mig inte mer som en kvinna under graviditeten, jag identifierade mig inte alls med det. När jag tittade mig i spegeln såg jag alltid en gravid man – och det var också så jag kände mig. Jag ville fortfarande klä mig som en man.

Min graviditet blev tidigt omtalad i media och jag bodde i en liten stad där alla visste vem jag var. Människor vände sig om när jag och min fru handlade i mataffären, de pekade på mig och ibland kunde jag se hur de viskade. När vi åkte till städer som Los Angeles och New York tog människor bilder på oss i smyg. Hemma hade jag ibland på mig en t-shirt med trycket ’Baby bump’, men den bar jag aldrig ute bland folk. Det var så frustrerande när människor stirrade och jag ville inte uppmuntra det genom min klädsel. Många vill framhäva sin gravida mage men för mig handlade det mer om att försöka dölja den. Jag lyckades hyfsat fram till den sjunde månaden – då blev det omöjligt. Alla såg. Om jag hade vuxit på fler ställen än magen kanske människor hade tagit mig för att vara överviktig men nu var det ingen tvekan – jag såg gravid ut.

Det är svårt att vara trendig som gravid man. Jag tror inte att det är omöjligt, men det skulle krävas arbete, pengar och en personlig skräddare. Till exempel sydde The Oprah Winfrey Show upp två par byxor till mig när jag gästade programmet – ett par dressade svarta och ett par mer vardagliga sandfärgade. Byxorna, och resten av kläderna de stylade mig i, var väldigt preppy och ganska långt ifrån min egen stil som är mer bekväm och lite skogshuggarelik. Efter programmet var det faktiskt fler som kritiserade min grå cardigan än det faktum att jag var gravid! Preppy är uppenbarligen inte särskilt populärt bland vissa amerikaner. Hur som helst var byxorna smala i benen och de hade elastisk midja. Tyvärr blev de ganska snart för små, så jag kunde inte ha dem så länge. Men jag bar dem på min baby shower då jag ville vara lite uppklädd. Fast jag kände mig ändå ganska obekväm. Skjortan var alldeles för tajt och slipsen föll konstigt över magen.

I slutet hade jag ofta på mig pyjamas och lämnade sällan huset. Trots att jag hade svårt att klä mig under graviditeten kände jag mig ändå bekväm med min kropp. Den enorma magen påminde mig ju om att vårt barn var på väg.

Efter mina tre graviditeter har jag funderat på att börja tillverka gravidkläder för män – man-ternity-kläder. Jag är dock rädd för att marknaden inte är så stor.

***

Detta har hänt

Plats: Oregon, USA
Tid: Första halvåret 2008
Thomas Beatie föds som kvinna men gör könskorrigerande behandlingar och ändrar sitt kön juridiskt i slutet av nittiotalet. Han behåller dock sina kvinnliga reproduktiva organ. När det visar sig att hans fru är infertil kan han därför bli gravid i hennes ställe. I början av 2008 berättar Thomas Beatie i HBT-magasinet The Advocate om sin graviditet. Nyheten sprider sig snabbt över hela världen. Han blir känd som ”den gravide mannen”. I juni 2008 föds dottern Susan. Thomas Beatie har i dag tre barn.