Minns du L’Incognito, Maison Martin Margielas solglasögon från 2008? Klart att du gör. Det där futuristiska stycket polykarbonat som fästs runt huvudet som en identitetsskylande svart ögonbindel sålde ju slut på direkten. Nu är de eftertraktade samlarobjekt. Själv missade jag min chans att köpa ett par och grämer mig fortfarande över det.

Alla har upplevt någon version av den här historien – ett par limited edition-Nikes som försvann eller ett åtråvärt vintagearmband i rostfritt stål som någon annan hann köpa först. Men i framtiden kan allt se helt annorlunda ut. Vi är redan nu mitt uppe i en utveckling som kan förändra hela modeindustrin i grunden, tack vare snabba framsteg inom tekniken kring 3D-skrivare.

Okej, själva terminologin är lite vilseledande. Snabbtillverkning är nog ett bättre ord för den här ögonblickliga produktionsmetoden, men 3D-skrivare låter coolare och mer futuristiskt. Även om vi faktiskt redan är där. För med hjälp av en dator, rätt mjukvara och en 3D-skrivare är det fullt möjligt att, hemifrån köksbordet, klicka ”skriv ut” och på bara några timmar producera sina egna solglasögon, smycken, eller varför inte en bikini? Men hur kommer allt det här sig, och varför händer det just nu?

En kombination av hyfsat billig, användarvänlig teknik och en generation bestående av miljömedvetna, gör det själv-intresserade konsumenter har fått 3D-boomen att växa sig allt starkare i lågkonjunkturens kölvatten. Teknologin i sig är ingen nyhet; industridesigner har under de senaste 30 åren använt den för att göra snabba, billiga prototyper. Men tack vare nytänkande produktdesigner har processen nu även plockats upp av modevärlden.

– Den här trenden har växt fram under de senaste tre åren. Det är en möjlighet för folk att själva anpassa och skapa sina produkter, säger Lucie Greene, insight editor på livsstils- och trendprognosnätverket LS:N Global.

Det handlar både om teknologisk utveckling och en attitydförändring hos konsumenterna.

Rent tekniskt är 3D-skrivaren jämförbar med den gamla matrisskrivaren från nittiotalet. Men i stället för bläck surrar de här magiska maskinerna ut tunna lager av plast, metall, till och med glas, i precis den form du fantiserat fram. Det går till exempel att skriva ut ett invecklat silverhalsband i ett enda stycke. Förutom de stora fördelarna – minimalt materialslöseri och handpillande – så är det skaparglädjen som driver den växande armén av 3D-anhängare.

– Det är otroligt tillfredsställande för folk att tillverka sina egna produkter på ett så tekniskt avancerat och modernt sätt, säger Ruth Marshall-Johnson, livsstilsanalytiker och redaktör på trendbyrån WGSN:s avdelning Think Tank.
– Det är snabbt, det ger självförtroendet en boost och det är kul.

•

Även om det verkar som om en ny 3D-skrivare i hemmaformat föds varje minut (det senaste tillskottet: PP3DP UP! Mini, en nybörjarversion för 6 200 kronor), så har metoden fortfarande vissa viktiga begränsningar. Hobbyskrivarna klarar för det mesta bara av att skriva ut objekt i ett enda material och resultatet kan bli klumpigt. Så risken finns att dina Margiela L’Incognito-lookalikes mer ser ut som någonting en östeuropeisk leksaksaffär har kastat ut än som en raffinerad lyxaccessoar. Dessutom krävs det att du lär dig CAD (computer-aided design, en mjukvara för datorbaserad design). Det är här kollaborativa online-communities som Shapeways, Thingiverse och Kraftwurx kommer in i bilden. Medlemmar i nätverken kan dela sina ritningar med andra eller skriva ut en redan existerande design via ett 3D-skrivarföretag som sen skickar produkten på posten. Och det är just 3D-skrivarföretag, snarare än hemmaskrivare, som kan popularisera 3D-konceptet. Det tror i alla fall australiska Fujifilm. De utforskar redan möjligheterna att lansera 3D-skrivarkiosker: ett slags Kinko’s möter Etsy-koncept.

•

Det finns ytterligare en sida av download it yourself”-kulturen. Lucie Greene på LS:N Global betonar en tilltagande önskan hos konsumenterna att själva vara involverade i skapandeprocessen som föregår produkterna man köper.

– Folk älskar sociala plattformar som tillåter dem att vara med och skapa produkter. De vill ha öppen källkod och de vill ”hacka” redan existerande produkter. Man kan säga att produktdesignen har demokratiserats.

Det faktum att man kan ta digitala ritningar och ändra dem för att skapa sina egna skräddarsydda, unika kopior är en stor del av lockelsen för amatörmodeskapare.

– När konsumenterna är involverade i design- och tillverkningsprocessen får de en närmare relation till varan de skapat. Och det viktigaste objektet är det man själv har varit med om att tillverka.
•

På den här nivån av konsumentautonomi dyker förstås den heta frågan om immaterialrätt och copyright upp. Vad händer om jag ser ett Marni-armband som jag gillar men ändå tycker att jag kan förbättra? Om jag listar ut hur jag kan klona smycket med hjälp av CAD och skriver ut ett eget armband med några små, subtila ändringar – bryter jag då mot någon lag? Det är ökänt svårt att upphovsrättsskydda design, men många tror att lagstiftningen kommer att utvecklas i takt med 3D-skrivartekniken. Marni avböjde att kommentera frågan, precis som de andra lyxmodehusen jag kontaktade – kanske är de ovilliga att ge mer uppmärksamhet till ett problem man precis börjat handskas med. Och så är det frågan om hur man ska hantera hotet med designfiler som läcker och sprids på samma sätt som piratkopior av musik- och filmfiler rutinmässigt distribueras på nätet. Kanske måste upphovsrättsinnehavare i framtiden inte bara oroa sig för att deras fysiska produkter ska klonas, utan också för att ritningarna till produkterna ska spridas.

Juristen Kenneth Mullen, expert på immaterialrätt och delägare på advokatbyrån Withers Worldwide, tvivlar inte på att den nya teknologin kommer få allvarliga konsekvenser för de kreativa branscherna.

– Prisvärda, lättillgängliga 3D-skrivare kommer bli en riktig utmaning för både modeskapare och modehusens ägare. Just nu ligger deras makt till stor del i kontrollen av tillverkningen och distributionskanalerna.

Å andra sidan erbjuder tekniken stora möjligheter för de varumärken som vågar omfamna utvecklingen.

– Hos de allra lyxigaste modehusen – där shoppingupplevelse, hög kvalitet och handarbete är extremt viktigt – kommer vi nog se ett motstånd mot utvecklingen. Men inom en snar framtid kommer de företag som välkomnar den nya tekniken kunna öppna upp mot nya marknader.

Annonsstrategen Ceci Guicciardi, vars webbaserade publikation Brand & Commercial fokuserar på den juridiska och affärsmässiga delen av modeindustrin, tror att man har mycket att lära av de företag som listat ut hur de ska handskas med den kommunikationsrevolution som sociala medier inneburit.

– När det kommer till kommunikations-strategi har lyxmärkena tvingats ge upp en del av den kontroll de haft, rent historiskt, över sitt märke, säger hon.

Guicciardi tror att lösningen kan stavas skräddarsydd, konsumentstyrd masstillverkning, i stil med NIKEiD och Burberry Bespoke. Ruth Marshall-Johnson på WGSN håller med och menar att konsumenterna inte kommer att använda den nya tekniken för att göra rena kopior utan för att skapa någonting nytt och personligt.

– Det kommer kanske handla om att ladda ner en ritning från Prada för att sedan skriva ut objektet i en färg eller ett material som man själv väljer. Jag tror att de innovativa modeföretagen kommer att arbeta med 3D-skrivare inom marknadsföringsprojekt och i one off-kampanjer, parallellt med sina vanliga kollektioner.

Ju mer vi lär oss om 3D-skrivare och ju snabbare metoden utvecklas desto mer omfattande verkar konsekvenserna. Chris Norman, grundare av Kraftwurx, en 3D-community med produktionsanläggningar över hela världen, tror att vi just nu bevittnar framväxten av en ny generations entreprenörskap: professionella konsumenter.

På Normans hemsida beundrar jag en skelettring i silver som är uppladdad av signaturen Marco CM. Ringen väcker lika mycket habegär som någonsin urvalet hos Net-a-Porter.

– Det finns ett enormt intresse för DIY-avdelningen. Vi kallar dem ”prosumers” – folk som har kunskap nog att skapa egna saker och som förstår tekniken. Det är där vi står just nu. Folk sitter hemma i sina garage och leker med teknologin och verktygen.

Nästa steg för Kraftwurx är ett mjukvaruprogram som gör det möjligt för användaren att designa sin egen produkt, utan tidigare kunskaper i CAD, vilket betyder att i stort sett vem som helst med en designidé kan omvandla den till verklighet.

Den avgörande delen i det här kapitlet av 3D-historien är den generositet som är så central för open source-sajter som Kraftwurx. Här är det samarbete som gäller: man delar med sig av både kunskap och ritningar. Tim Berners-Lee, World Wide Web-uppfinnaren, är säkert nöjd – han framhåller att öppenhet är vad internets hela framgång baseras på. Med det här i åtanke kan vi troligtvis förvänta oss en framtid full av modekreatörer som tar lätt på den immateriella äganderätten.

•

För professionella modeskapare har det enklaste alternativet varit att tillverka smycken och accessoarer med 3D-skrivarteknik, och många har hämtat sina idéer utanför modevärlden. Arkitekten och industridesignern Ron Arad är en av pionjärerna inom 3D. Han har bland annat skapat lasersintrade smycken där formen anpassas efter kundens önskemål.

– Vi var först med att använda den här metoden till någonting annat än prototyper. Med 3D-skrivare kan vi göra sådant som inte är möjligt med andra tekniker.

Tidigare i år lanserade han märket PQ Eyewear, som bland annat säljer ett par superhjälteinspirerade, kattögonformade solglasögon i 3D-utskriven nylon. Just glasögon och smycken är idealiska att skriva ut i 3D, och experimentellt lagda designer hänförs av möjligheterna i att skapa komplexa konstruktioner som skulle vara omöjliga att förverkliga med traditionella metoder (vissa bakåtsträvare är, å andra sidan, förstås fullkomligt förfärade).

Men större grejer då? Skulle jag kunna skriva ut en hel outfit i 3D? Svaret är både ja och nej. När jag googlade ”3D printed dresses” fick jag träffar på klänningar som var oerhört komplicerade, extremt dyra och långt ifrån ready to wear.

Den holländska modeskaparen Iris van Herpen gör nätliknande, bärbara couture-skulpturer. Plaggen tas fram i samarbete med olika arkitekter och .MGX, den kreativa delen av företaget Materialise. Van Herpens klänningar ger en föraning om hur framtiden skulle kunna se ut: en värld full av högteknologiskt skräddarsydd modedesign där traditionell mönsterskärning (så pittoreskt!) fått maka på sig till förmån för beställda utskrifter av polyamidklänningar som formats exakt efter kroppens mått.

Men det dröjer innan 3D-tekniken kan användas till utskrifter av vardagsmode.

– Det är svårt för en designer att lista ut hur man ska göra ett plagg helt virtuellt, säger Peter Hill som driver Fashion Digital Studio på London College of Fashion.

– Just nu är det dessutom väldigt komplicerat att skriva ut större objekt, om man inte har en fantastisk maskin. Och det är svårt att göra små ändringar; man måste skriva ut hela föremålet för att se hur det passar. Det tar tid och är dyrt.

Då är de 3D-utskrivna ”textilerna” som Fashion Digital Studios chef Philip Delamore just nu utvecklar – tillsammans med modeskaparna Jenna Fizel och Mary Huang på Continuum Fashion – mer lättarbetade. De har skapat ett flexibelt material bestående av små, sammanlänkade rundlar: lite som en ringbrynja i plast. Även om materialet inte är lika lätthanterligt som vävt tyg kan det användas för att göra roliga små collageliknande saker, som Continuums 3D-bikini.

– I dag kan 3D-skrivare rätt snabbt och enkelt skapa ett material som liknar nätet i en ringbrynja, men skrivarna klarar inte av siden eller en vävd skjorta än, säger Lucie Greene.

– Dock utvecklas teknologin så snabbt just nu, det är inte otänkbart att det snart går att tillverka även såna material.

Inom skodesign går utvecklingen framåt med stormsteg, både vad gäller form och funktion. Arkitekten Julian Hakes har till exempel skapat den ergonomiska Mojito-skon. En 3D-utskriven prototyp har använts i modevisningar och den fabrikstillverkade versionen av skon finns att köpa på Harvey Nichols. Rem D Koolhaas, arkitekt, creative director och medgrundare av skomärket United Nude är en annan industridesigner som utnyttjar möjligheterna inom 3D-utskrivet mode.

– När vi gjorde Iris van Herpen-skon United Nude Capriole skrev vi ut mittdelen av de krökta klackarna, sen handlaminerade vi dem med kolfiber för att de skulle hålla. Det var ett sätt att få en omöjlig form att funka.

Den tyska designern och konceptutvecklaren Sjors Bergmans skapade Head over Heels – den första 3D-utskrivna högklackade skon – tillsammans med det holländska forskningsinstitutet TNO.

– TNO ville ha någon som kunde mycket om skor och skotillverkning, men som samtidigt hade lätt för att tänka nytt. Bärbara 3D-skor var en utmaning, minst sagt, säger Bergmans, som är son till en skodesigner.

– Jag kan inte tänka mig en mer komplicerad produkt än skor. De har en form som är väldigt svår att konstruera och kontrollera digitalt. Skor ställer också höga krav på funktionen. De måste passa bra, kunna böjas och flyttas, de måste vara skonsamma mot fötterna och hålla för ett enormt tryck.

Trots svårigheterna finns en stor kreativ potential inom skodesign, och det skulle mycket väl kunna bli det område som ger 3D-tillverkningen det verkligt breda genomslaget. Bergmans gympadoja Snaker är ett bra exempel på en sko där mode möter funktion. Snaker skulle mycket väl kunna vara den produkt som förändrar hela spelplanen för mode och design. Inte minst i takt med att mer flexibla material utvecklas. Det råder ingen tvekan om att ett märke som till exempel Nike redan tittar på möjligheterna med 3D i sitt utvecklingslabb. Frågan är bara hur tidsramen ser ut. Kommer vi inom fem år kunna ladda ner ett par Nike-skor som tillverkats efter vårt eget DNA, som på samma gång ger oss superkrafter och får oss att se fantastiska ut?

•

Hittills verkar 3D-teknikens framtid handla om tre saker: demokratisk design, skräddarsytt för massorna och en omvärdering av idén om vad äganderätt innebär. Tekniken kan också ha en positiv inverkan på miljön. Den möjliggör mindre produktionsvolymer (och ger därmed mindre spill) och möjligheten till närproduktion minskar behovet av transporter. Men den allra största förändringen handlar troligtvis om vårt eget medvetande och om vårt förhållande till modekonsumtion, värde och behov.

Kommer våra materiella lustar fortfarande vara lika starka om vi i framtiden kan skriva ut vad vi än vill ha, till och med de där efterlängtade L’Incognito-solglasögonen från Margiela? Kommer vi upptäcka att vi inte längre vill ha saker när de blir så pass lättillgängliga?

•

Det går att dra en parallell till musikindustrin. Minns du den dedikation som krävdes för att rota igenom hela skivaffärer (minns du skivaffärer?) i jakt på den där sällsynta Weatherall-tolvan? I dag är det någonting man på sin höjd minns med nostalgi när man klickar hem en mp3-fil från iTunes. Å andra sidan kanske 3D-teknologins lätthet och snabbhet (och tids nog ekonomiska fördel) kan öka tempot i snabbkonsumtionen ytterligare och sporra oss att producera ändlösa mängder skor och hårspännen. Bara för att vi kan. Eller också inte.

Det kanske blir så att vi lägger mer, inte mindre, värde vid 3D-producerade objekt eftersom vi har varit med om att skapa dem, på samma sätt som vi tar hand om och värderar våra Facebook- Twitter- och bloggkonton i den virtuella världen.

Det är inte så konstigt att många är oroliga för vad som kommer hända i framtiden. Men det behöver inte handla om antingen/eller. Kanske är det i stället så att vi närmar oss en framtid där nål och tråd har blivit överflödigt och där du går klädd från topp till tå i ringbrynjor av polyamid. Och kanske kommer då traditionellt hantverk att bli ännu mer värdefullt.

Realistiskt sett är den mest sannolika prognosen en värld där människor och digitalt producerat mode existerar sida vid sida i harmoni. Modeindustrins mest kreativa, från Alexander McQueen till J.W. Anderson, är redan fantastiskt bra på att kombinera digitalt nytänkande och den gamla skolans hantverk i sin design. Samtidigt experimenterar nya modeskapare med hybrider av olika sorters material. Oavsett om det handlar om Chloë McCormicks snabbtillverkade glasögon, dekorerade med vävt tyg, eller en 3D-utskriven sko med läderdetaljer så kan vi redan i dag njuta av det bästa av både modernitet och tradition.