Per Götesson om modets återfödelse

Vad har du för relation till Absolut Vodka?

– Jag har växt upp med Absolut Vodka (lol) och minns många av deras ikoniska kampanjer från 90-talet. En favorit är deras samarbete med Fluevog.

Vad kommer du visa under Absolut Iconic?

– Vi har återskapat en look som innehåller klassiker från tidigare säsonger samt utvecklat ett par glasögon. Det är en Absolut Per Götesson-look.

Modeindustrin idag verkar ha hängett sig åt “fast fashion”, något som snabbt gör entré för att sedan passera in i glömska. Hur ställer du dig inför slit- och slängkulturen?

– Själva begreppet mode bygger ju på förnyelse och jag tror att många framgångsrika designer idag har ett högt andrahandsmarknadsvärde. Jag vet att bra design håller genom tiden och gamla verk kan få nytt liv i en annan cykel och detta fungerar inte riktigt med fast-fast fashion.
Jag har svårt att släppa taget om saker, bokstavligen. Skräp jag har i fickorna blir ofta ”gems” i våra accessoarer, kapsyler och cigarretfimpar likaså. För vår/sommar 2019 utvecklade vi broscher av nerbrunna ljus och jubileumstallrikar med motiv av Prins Harry och Kate samt Drottning Elisabeth.

Arkiv bevarar något som anses vara värt att minnas. Berätta om ett avgörande modeminne för dig.

– När Heidi, Mutya och Keisha planlöst verkade traska omkring på Stansted Airport i Sugababesvideon Too lost i början av 2000-talet. Jag och min kompis såg deras spetsiga skor och tänkte bara ”wooow”.

Vilket av Absoluts tidigare samarbeten gillar du mest och varför?

– Fluevog, som jag nämnt tidigare. Absolut även Michel and Cullen från 1991 är väldigt fint. Tänk en naken kille i handmålade cowboyboots.

Nhu Duong om modets minne

Vad kommer du att visa på Absolut Archive?

– Jag kommer att visa en kjol och en jacka som är en ihopsättning av naturliga och konstgjorda material. Kläderna är gjorda i ett ullmaterial som är syntetiskt täckt och sedan täckt av plastblommor, faux-diamanter, sand, glitter och kåda. Jag ville leka med vår uppfattning av värde och lyx till förmån för ett experimentellt och performativt närmande till mode.

Idag problematiseras modebranschen för sin snabba produktion och konsumtion och på ett sätt motsätter sig just arkivformen ni ställer ut i just detta. Vad tror du att det betyder att visa upp kläder i den här typen av sammanhang?

– Jag är intresserad av kläder som har potential att skapa någon form av minne – plagg som människor vill behålla eftersom de betyder något för dem. Precis som med andra kulturella uttryck är mode materialiseringen av andan vi lever i. Jag tycker att det är viktigare att reflektera och diskutera modets roll och de värden det producerar hellre än att fastna i formella trender. Först då kan vi närma oss de grundläggande sociala och ekologiska problem som vi står inför idag och skapa något som är mer än bara ”kläder”.

Du har tidigare sagt att du ofta utforskar olika typer av hantverk i din design som hör till en tillverkningstradition som vågar ta längre tid på sig. Hur upplever du att det påverkar din designprocess att behöva anpassa sig efter en så pass snabb bransch?

– Inte bara spelar hantverk och produktion en roll i det här, men den kreativa processen och konceptualiseringen behöver också få ta tid. Jag har försökt hitta egna sätt att arbeta och producera mode på och skapa en struktur som tillåter mig att arbeta i min egen takt. För mig innebär det att experimentera med olika samarbeten, bygga en egen gemenskap kring mig och utforska nya sätt att visa och sälja kläder.

Du har genom din karriär brutit modekonventioner genom att visa up dina alster på såväl modeveckor som biennaler. Vad är det du tycker är intressant med att betrakta mode i forum de inte är lika självklara i?

– För mig handlar det om att öppna upp mig själv för nya influenser och mot ett fält där gränserna mellan olika former av uttryck suddas ut. Jag tycker om det faktum att förändring av kontext kan skapa nya läsningar av mitt arbete.

Drivs du av tanken på att bli ihågkommen av historien?

– Jag tycker att det är mycket svårt att historisera nutidens eller ens egna verk. Men jag är väldigt respektfull inför modets historia och tänker naturligtvis på vad jag gör när det gäller vad som har gjorts tidigare. Internet har skapat en ökad känsla för denna historia och tillåter en kritisk diskurs kring mode i en större skala.

Vad tror du att människor kommer att minnas mest från dina kollektioner i framtiden?

– Jag är intresserad av hur människor faktiskt bär mina kläder och integrerar dem i sin garderob för att skapa sina egna minnen. Jag önskar att mina kollektioner kommer att hjälpa människor att höja sitt sanna jag eller kanske hellre utforska olika versioner av sig själva. Jag är intresserad av denna transformativa kraft som finns i modet.

Anders Haal om modets slit och släng-mentalitet

Vad kommer du visa i Absoluts arkiv?

– Jag har jobbat vidare med typiska HAAL-plagg och tidigare idéer som till exempel ridbyxan och tyllexperiment.

Idag problematiseras modebranschen för sin snabba produktion och konsumtion och på ett sätt motsätter sig just arkivformen ni ställer ut i just detta. Vad tror du att det betyder att visa upp kläder i den här typen av sammanhang?

– Det är såklart väldigt viktigt att det finns plattformar som det här initiativtagandet, där det kreativa uttrycket tillåts stå i fokus utan påverkan av kommersiella krafter. Det är både befriande och kul att få arbeta så.

Du har tidigare pratat om att du har ett par byxor som du använt i tio års tid. Finns det en motsättning i att se kläder som något som ska användas och älskas, mot att bevara mode som konstföremål i ett arkiv?

– Jag har inget emot slit och släng och fast fashion om man lyckas göra det på ett hållbart sätt – vilket ju är en utmaning såklart. Generellt är det kul om man använder kläder istället för att låsa in, men i det här fallet är det självklart ett såhär imponerande arkiv som Absolut lyckats få ihop genom åren ska ses ett kulturarv som borde bevaras. Jag visste till exempel inte om att kulturskatten Ann-Sofie Back var en av kollaboratörerna, så det var kul att se!

Du arbetar själv med ikoniska plagg och material som du refererar till säsong efter säsong. Hur kommer det sig att du har valt att arbeta med ditt egna arkiv på det sättet?

– Jag gillar att man följa upp mina idéer. Det är en naturlig utveckling för mig. Kollektionerna liknar mer en garderob som växer fram snarare än säsongsbetonade kollektioner.

Vad tror du folk kommer minnas mest från dina kollektioner om 20 år?

– Peace-sign-frotté, aviators, minikjolar och knästrumpor.