Hösten 2020 tänker Chanel inviga 25 500 m2 kontorsbyggnad i utkanten av 19:e arrondissementet där företaget kommer samla sina hantverksspecialister – från brodyrmästarna Lesage, fjäder- och blomsterkonnässörerna Lemarié till hattmakaren Maison Michel och skoentusiasten Massaro. I stallet finns även plisseringsexperna Lognon, Paloma (som jobbar med couturens ”flou”) samt guld- och silversmederna hos Goosens. 600 personer kommer arbeta där och fortsätta skapa världens mest avancerade hantverk för haute couture och demicouture.
I onsdags visade Chanel sin Métiers d’Art-kollektion som initierades 2002 för att visa upp kunskapen hos dessa hantverksateljéer. För några år sedan besökte jag dem inför en artikel i Svenska Dagbladet och fick lära mig att 24 personer kunde vara involverade i ett enda plagg, enbart när det gällde brodyren, samt att Lemarié har 4 500 verktyg i trä och metall för att kunna klippa till alla sorters blommor av tyg, päls, plast, plåt och fjädrar. Priserna är därför i den högsta lyxdivisionen men när man ser hantverket förstår man också varför (till skillnad från ganska mycket lyxmode idag där kvaliteten och hantverket inte är prioriterat, något som gör att jag alltid rekommenderar att man i den mån man kan går och känner på Chanel, Dior, Hermès och de andra som har bäst produktionkvalitet i branschen).
Detta var Virginie Viards första Métiers d’Art-kollektion sedan Karl Lagerfeld gick bort även om hon under de senaste åren har varit den som haft den rullande kontakten med ateljéerna. Hon valde att gå tillbaka till ursprunget, till 31 rue Cambon som är adressen där Chanels haute couture-salong ligger samt Coco Chanels lägenhet, men också där den första Métiers d’Art-showen hölls 2002. Tillsammans med Sofia Coppola hade Viard återskapat lägenhetens rum inne i Grand Palais och den legendariska spegeltrappan från 31 rue Cambon hade byggts upp i en större, mer grandios version. Naturligtvis kom modellerna ner för trappan för att sedan gå runt catwalken.
Med inbjudan till showen kom en guldfärgad vetekärve från Lachaume som var Karl Lagerfelds favoritflorist. På floristens sajt citeras Kung Karl när han säger att det endast är det efemära som varar – en av Karl Lagerfelds klassiska aforismer som samtidigt reflekterar hans syn på mode som något som alltid existerar i nuet.
Virginie Viards Chanel känns annorlunda, mer tidlöst, en idé om Chanel som ett slags modets kungahus. Stil, inte mode. Samtidigt är silhuetten mer modern i meningen mer bärbar och skräddad för en kvinna i rörelse med jackor som har knappar i sidan eller slitsar i kjolar för att frigöra benen. Det är lätt att tänka sig en kund som är villig att investera i kläderna trots klädernas prisnivå och en rolig sak med Chanel-shower är att alla i publiken som äger något från Chanel har på sig det.
Det här är dock en kollektion som inte riktigt går igenom Instagramrutan och i en normal catwalkbild är det svårt att se att en jacka är gjord av tusentals små fjädrar, vissa av dem handfärgade för att ge en akvarelleffekt. Man upptäcker inte heller att den konstnärligt broderade ryggen på en navelkort svart jacka med sidoknäppning och trekvartsärmar. Därför känns det fint att vi kan visa upp kollektionen med dessa exklusiva bilder, för oavsett vad du tycker om Chanel eller estetiken så bör alla som säger sig vara intresserade av mode också lära sig ett och annat om hur hantverksbriljans ser ut. För utan en publik som förstår, uppskattar och aspirerar till detta ser jag inte riktigt hur vi ska ta oss ur slit-och-släng-mentaliteten.
