Som fotograf heter han Olof Grind men som nykläckt musiker kallar han sig Luminous Kid. Fast nykläckt är kanske att ta i. Egentligen har musiken alltid funnits där eftersom Olofs pappa är musiker och han började spela instrument redan som barn. Även efter att han upptäckte fotografiet och lade sin kreativa kraft där (han har ställt ut två gånger på Fotografiska till exempel)  har han fortsatt att spela gitarr och piano ”men mest som avkoppling och i ett meditativt syfte”.

Sent på hösten 2017 åkte han iväg på en halvårslång resa till Sydamerika, en resa då Olof ville utforska sin kreativitet. Han plåtade analogt, skrev dagbok och började även komponera musik. En gitarr inköptes i Colombia och han återvände hem med 25 färdiga låtar.

Nu blir de här låtarna snart ett album och Olof har kunnat skapa allt från text och musik till video, foto och layout.

– Det är ett sätt att få uttrycka sig i så många former som möjligt, säger han.

Man kan nå närmare kärnan i skapandet om man bara är med sig själv, naturen och ens tankar.

Andra singeln A Restless Heart Would Rather Float in Space släpps den 25 september och har en ganska speciell tillblivelse.

Hur blev din nya singel till?

– A Restless Heart Would Rather Float in Space skrevs i en stuga vid havet i Nordnorge en decemberkväll för två år sedan. Jag hade åkt upp med en konstnärsvän för att isolera oss i polarnattens kyla och skapa och bara vara i tre veckor. Solen steg aldrig upp över horisonten och vi hade inte ens klockor då vi lämnat mobilerna i Stockholm. Texten utgår mycket ifrån platsen och alla tankar som svävade runt ens hjärna i allt detta totala lugn och mörker.

Påverkades din kreativitet av att inte ha tillgång till digitala distraktioner?

– Det var magiskt att komma ner i varv på ett sätt som inte går när man konstant har stimulans från ens mobil och andra blinkande skärmar omkring en. Att sitta framför en brasa i timmar medan norrskenet lyste upp himlen i grönt skimmer utanför och bara spela spela spela. Man kan nå närmare kärnan i skapandet om man bara är med sig själv, naturen och ens tankar. Men vi var ändå två i detta lilla universum i slutet av grusvägen mot fjorden och bergens kam, så vi kunde diskutera och dela upplevelserna.

Videon till låten är filmad under vatten. Varför?

– När jag kom hem hade jag en tydlig känsla från veckorna i Norge som om vi hade flutit omkring genom dagarna och landskapen, vaggats av omgivningen och stillheten. Hela tystnaden som tryckte på från alla håll kändes som den som finns under ytan. Så när jag spelade in låten ville jag få fram en känsla av att flyta och sväva genom musiken. När jag sedan skulle skapa en visuell värld som skulle vara sammankopplad med musiken så kunde jag inte se något annat framför mig än ett undervattenslandskap.

Hur kommer queerheten in i din musik och skapande?

– Jag känner att när man skapar och är queer så är det oundvikligt att ens verk inte genomsyras av ett visst mått av queerhet. I mitt fall så känns det viktigt att bredda genren jag verkar inom för att synliggöra fler queera röster och erfarenheter, det känns som att mycket mjuk indiefolk oftast fokuserar på relationer mellan män och kvinnor textmässigt.

– Men framförallt är skapandet ett sätt att överleva, jag vet inte hur jag skulle finna någon mening med existensen om jag blev berövad möjligheten att skapa.