Nanna Olasdotter Hallberg utexaminerades från Stockholms Dramatiska Högskolas radiolinje för mindre än ett år sedan, men har redan hunnit med att jobba med P1-programmen Stil, Kropp och själ och Kulturdjur. Nu gör hon regidebut i P3 med den performanceliknande följetongen Punani_99; en radioteater i poddformat. Hon skriver även manus, och gestaltar själv den 17-åriga huvudkaraktären ”Nanna” som efter en livskris startar YouTube-kanalen ”Punani_99”.

***

Hur uppstod Punani_99?

– I serien så startar Nanna sin kanal efter att hennes ledstjärna och vän Lucia flyttar till Gautemala för att bli ayahuascainstruktör. Hon vill ha ”något eget” på gång och betraktar sin YouTube som ett ”ironiskt konstprojekt”. Egentligen är alla i gymnasieåldern idag helt sinnessjukt vettiga. De bryr sig om miljön, jämställdhet, rasism och använder aldrig fel pronomen. De börjar spara till bostadsrätt innan de fyllt 16 och får höga betyg. De vet att de måste prestera, för dagens samhälle har tagit bort all trygghet. Men det finns en kategori tonåringar som har möjlighet att vara fuck-ups. Barn till den kulturella medelklassen, gärna med semi-kända föräldrar. De kan ringa fakeade abortsamtal för att få pengar till droger, förlova sig med avdankade finansgubbar och flytta till Gueatemala och bli schamaner. De är punk liksom.

Hur har du gått till väga?

–  Jag är besatt av tonåren, speciellt tonårstjejer. Det är en så extrem tid i livet, präglad av ytterligheter. Så jag geggade runt i mina egna tonår och sen gjorde jag intervjuer med människor som är i det åldersspannet just nu. Jag har låtit manus växa fram ur det arbetet, och formmässigt påminner det mer om en tv-serie än en radioteater.

Hur var det att gå in i rollen som tonåring i den digitala eran?

– Jag har alltid tyckt allt sånt är trams. Så tråkig och dum inställning! Jag har varit som en gammal dogmatisk kommunistfarbror. Suttit där på mina höga moraliska hästar och tänkt att de borde göra något vettigt av sitt liv. Men Punani fick mig på bättre tankar. Jag försökte göra hennes Instagramkonto stort men det var jättejättesvårt. Nu tycker jag att det finns något gediget med vloggers/influencers. Nästan alla jag känner, inklusive jag själv, vill ha uppskattning. För det man gör, den man är och för hur man ser ut. Det finns något ärligt och okonstlat i att bejaka det begäret. Det är de som inte använder social media som är jävla posörer.

Hur hoppas du att Punani_99 ska tas emot?

– Jag hoppas nog att folk blir glada, rasande och vill fortsätta lyssna. Samtidigt som jag har stor respekt för auktoriteter och inte vill göra Sveriges Radio besvikna. Så kanske ändå inte rasande men lagom sura. Jag tänker ofta på hur synd det är att Siewert Öholm är död. Det finns liksom ingen annan självklar moralist som har tagit över hans stafettpinne.

Är Punani komedi?

– Ja, det är meningen att det ska vara roligt, men humor är jättesvårt. Fattar inte att någon pallar hålla på med det egentligen, så ibland är Punani_99 lite mer sorgligt.

Finns det en samtidskritik i Punani?

– Jag vet inte. Jag tycker det är så tråkigt med kultur som är uppfostrande så hoppas inte att Punani känns så. Istället har jag gjort mig lustig på en ganska utsatt 17-årig tjejs bekostnad. Hon skulle egentligen bara behöva en kram och en vuxen som ger några goda råd. Det är för fan sexistiskt. Det borde någon bli arg över!