Det har sagts att om man skulle slå samman Kent, Robyn och Little Jinder så skulle resultatet bli Junior Brielle. Det nya svenska pophoppet, bestående av bröderna Gabriel och David Röhdin, som i december nominerades till sin första Grammis. Och visst är det så att det ligger något vemodigt, nästan Kent-ianskt över brödernas musik. Kanske har södra Sverige helt enkelt förtrollats av deras oförskräckta ärlighet och deras elektroniska melodier som påminner om öde slätter och mörka nätter. Den oförställda enkelheten de bär med sig från Jämtland eller kanske är det en strävan efter den perfekta, tidlösa låten.

***

Ni har just blivit nominerade till er första Grammis, så här kommer en standardfråga: Hur känns det?

Gabriel Om jag ska vara helt ärlig så känns det inte så mycket alls.

David Ja, det är ju fem personer som har suttit och valt ut vilka det är som ska vinna.

Du menar att det är subjektivt?

David Ja, jag kan känna att jag inte vet riktigt vad det betyder, men med det sagt så är vi så klart jättetacksamma och det är väldigt roligt.

Men känns det inte som att det ger er lite legitimitet, eller att det är en stämpel på att ni ju har lyckats slå?

Gabriel Jo absolut. Om du hade frågat för ett och ett halvt år sedan skulle jag säkert varit mer påverkad. Just nu är vi mitt uppe i allt, egentligen kanske vi borde ta oss mer tid att känna efter mer.

David Men vi har jobbat väldigt hårt för EP:n och våra singlar och på det sättet känns det väldigt förtjänt att vi har blivit nominerade.

Gabriel Och nu vill vi ju ha en Grammis, nu kommer vi att bli väldigt besvikna om vi inte vinner.

Ni är syskon och har skrivit musik tillsammans väldigt länge. Kan ni berätta mer om hur det gick till när ni började satsa på musiken?

Gabriel Det började nog med att vi fick upp ögonen för band som The Strokes och hela millenieskiftets powerpop. Vi var nästintill fanatiska och såg varje liveklipp och intervju med dem. Det var verkligen ett form av idoldyrkande, och då blev det bara naturligt att försöka imitera det.

David Sedan startade Gabriel ett band som jag fick vara med i, och det var nog där som vi började att skriva tillsammans. Det är snart sju år sedan.

Gabriel Då skrev vi fortfarande våra låtar akustiskt och tyckte att det var ascoolt. Vi hade faktiskt gärna varit ett band på samma sätt som The Strokes. Men det är svårt, det räcker med att vi är två som ska tycka olika om allt, det måste kännas omöjligt att vara fem som ska tycka olika om allt hela tiden.

David Det är väldigt mycket som har förändrats sedan dess.

Gabriel Ja, i början försökte vi alltid skriva väldigt svår musik. Tekniskt komplicerad musik som ändå skulle låta enkel och vara lite avig. Men det där har ju vänt helt. Jag tror att det mesta skapandet handlar om att göra det enkelt för sig. Jag tänker på matlagning, design och så vidare. Tidlösa saker är ju tidlösa av en anledning.

Ni är ju uppvuxna i Brunflo i Jämtland. Ni tror inte att den här strävan efter enkelhet kan ha lite med ert norrländska arv att göra?

Gabriel Jag håller absolut med om den tanken. Less is more. Man vinner ingenting på att komplicera sitt skapande. 

David Finns det en enkel väg så ska man ta den. Jag tänker på när vi slutade spela i rockband. Då hade vi precis börjat göra elektronisk musik själva, och jag hade en melodi som Gabriel gjorde en vers till i datorn och det var ju egentligen en svår väg att ta eftersom att vi redan lärt oss skriva akustiskt.

Gabriel Det finns så klart grader av enkelhet. Det enklaste hade ju varit att inte skriva musik alls.

Hur ser ni på att elektronisk musik ofta kritiseras av den föråldrade kritikerkören för att inte vara lika ”äkta”?

David Jag har tänkt på det där apropå The Strokes. Hela deras musik är uppbyggd på just åttondelar, och vår musik är uppbyggd på åtton- och sextondelar, så den enda skillnaden är ju just datorn, så jag förstår inte den kritiken helt. Sedan är det inte vår utgångspunkt att göra tidlös musik, jag tänker att då har man nog förlorat från början.

Gabriel Vi skriver även vår musik på ett väldigt klassiskt sätt. December 2018 är det ju hyfsat unikt att ha så klassisk uppbyggnad som vi har. Många skriver exempelvis ofta melodier rytmiskt och vi skriver hellre melodiöst. Jag har aldrig försökt sjunga rytmiskt, det vore också att göra det svårt för sig.

David Men vi har inget emot den sortens musik, vi kan bara inte skriva så. Jag tror också att mycket musik byggs så just för att människor idag har så kort attention span.

Känner ni att ni drivs av tanken att bli ikoner inom musiken?

David Nej, jag drivs inte alls av det. Brukar man inte säga att den som säger att den vill bli statsminister aldrig kommer att bli det?

Gabriel Ja, men samtidigt säger ju Kanye och Zlatan att de ska bli världens största och så blir de det. Jag skulle helt enkelt inte orka tänka på det på det sättet. Det är som det här med att få en Grammis, det är ju bara en oundviklig konsekvens av att vi har gått till studion och kämpat varje dag.

David Det känns som att det skulle bli cyniskt och försämra allt vi gör.

Men känner ni inte en press av att mycket i musikbranchen handlar om just att slå igenom? Att allt hänger på en enda låt som tar sig igenom sorlet?

David Absolut, men om man då även tänker på placeringar i listor blir man ju tokig. Då är det bra om man har människor runt omkring sig som tänker på det. Men det är klart att man känner en press.

Gabriel Men att slå idag handlar också om att ha många följare på Instagram och att ha en superhit, men hits idag är så korta. De lever max någon månad, och vi har ju inte haft någon sådan hit än, men vi finns ändå. Jag antar att det är därför så många är med i Melodifestivalen och Idol, eftersom att gränsen mellan de forumen och exempelvis Grammis är så utsuddad nu.

Vad tycker ni om att ni om att bli jämförda med Kent, Robyn och Little Jinder?

David Det är ju typ det finaste vi har. Jag tänker att Robyn är Sveriges största export utomlands, Kent är största bandet i Sverige och Little Jinder är ballast i Sverige. Vad man säger är alltså att vi är minst lika balla. Det är mottagligt.

Er musik är ju väldigt melankolisk. Var kommer allt vemod ifrån?

Gabriel Det handlar bara om att vi försöker skriva så vacker musik som möjligt. Och det är nästan omöjligt att skriva en vacker och glad låt. Då blir det vemodigt och det är priset man får betala för vacker musik.