Emelie Janrell gjorde ett uppehåll förra säsongen men är nu tillbaka med en kollektion som inte direkt är för nästa säsong – snarare för nästa år. Från och med nu är idén att enbart göra en kollektion per år, en inbromsning som jag tänker är till förmån för hennes utsökta hantverk och skrädderi.

Det är en liten kollektion på 18 looks, mestadels i svart, med korpapplikationer, långa släp och vassa kanter – en värld där grannarna heter saker som Alexander McQueen och Olivier Theyskens. Men det är ett grannskap där Emelie Janrell inte känns som en utböling utan som en självklarhet. Allt sitter nämligen extremt snyggt.

– Jag träffar alla modellerna innan och jag har ofta en modell i tanken redan innan jag ritar klänningen, vem jag vill ska ha vilken klänning. Sedan är det inte alltid att man får vad man vill, men det handlar väldigt mycket om att lyfta fram den personen, säger Emelie.

Att arbeta mestadels med svart, med olika texturer, typer av svärta och kvaliteter är en vältrampad stig i modevärlden, men det är en väg som får Emelies estetik att bli tydligare, och jag gillar det jag ser.

I dessa tider förväntas vi ständigt fråga oss om det finns en marknad för detta, men frågan är egentligen ointressant, eftersom det är kunderna som ska svara på den. Det en betraktare och kommentator kan säga är att det här är kläder som är glamourösa och välgjorda på en nivå vi sällan ser i Sverige, men som samtidigt har en viss edge.

Edgen märks i detaljer som pentagram och de redan nämnda korporna, men även i hur bröstpartiet är skuret på en överdel i skinn så att den får en spetsig – möjligtvis hornliknande – form. Inspirationen är också hämtad från valkyriorna, dessa mytologiska väsen med makt över liv och död på slagfältet. För Emelie representerar de kvinnlig makt och styrka och dessa kläder är tydligt gjorda för att kvinnor inte ska dölja sin kraft – varken fysisk eller andlig sådan – utan snarare blända omgivningen med den.

Det finns män i visningen också. Dessa looks kan beskrivas med ord som flamboyant, glamrock, boudoir, och även om de inte är lika självklara som damkläderna är det inte svårt att tänka sig en kajalpennemålad rockstar i dem.