Författaren Edmund White skrev en gång om när han var gästföreläsare på ett amerikanskt universitet och anmärkte att han under en period förutsattes vara heterosexuell. Det var en enkel tillvaro, en livets röda matta. Han använde kanske inte just de orden, men baserat på Edmund Whites upplevelse skulle jag vilja sammanfatta den straighta mannens liv som ett bananskalsliv. Eller kanske mer korrekt: en kombination av bananskal och gräddfil.
Jag förstår inte hur någon överhuvudtaget kan överväga att välja, befordra, anställa eller rösta på straighta män. Jag är dessutom inte ironisk utan helt allvarlig. Den sedvanliga sållningsprocessen när vi ska välja, anställa eller utnämna folk här i världen ser ut såhär: ”45 män av 50 visade sig vara briljanta medan endast två av 50 kvinnor ansågs det”. Men rent statistiskt sätt borde de två kvinnorna vara bättre än merparten av de 45 hanarna, eller hur? Sannerligen ett mysterium!
Men nu invänder någon med att kvinnorna har blivit utvalda för att de är kvinnor. Man kan alltså liksom inte riktigt lita på att de faktiskt är särskilt briljanta – till skillnad från männen som tydligen enbart är valda på sina meriter.
Låter rimligt tycker jag.
Faktum är att kvinnor borde väljas och premieras för att de är kvinnor. Jag vet inte om jag kan lita på att en straight man gör ett bra jobb när hans erfarenhet består av bananskal och gräddfil. Med en kvinna vet man i alla fall att hon behövt kämpa, hon har behövt slåss för att komma dit där hon är, hon har behövt vara bättre och starkare och smartare.
Betänk det amerikanska valet. Mycket är osäkert, men en sak är säkert: om en kvinna tagit sig så långt som Hillary Clinton så vet hon allt om allt. Hon har behövt “hantera” män i årtionden, hon har behövt utstå mer orättvis kritik än någon annan och om det är någon som kan lösa kriser så är det hon.
Men nej nej nej, här kommer en ny twist! Som av en slump förutsätts alla helt plötsligt vara könsneutrala och “jag tänker inte gilla Hillary Clinton bara för att hon är kvinna”. Men varför inte? Varför inte kallt konstatera att det inte har något med biologi att göra utan helt enkelt är en fråga om att en person som börjar i underläge rent logiskt har lärt sig mer av och i livet än någon som hamnade på rätt sida könsgränsen genom livets lotteri.
Vi är misstänksamma mot kvinnor och känner att de behöver bevisa sig, när det egentligen borde vara tvärtom – den skeptiska blicken riktas föga förvånande mot fel kön.
Detta är uppenbarligen det största kompetenssvinnet i världen idag. Miljarder av kompetenser som slarvas bort. Miljarder av befattningar som fylls av någon som är medioker när vi kunde ha någon som är briljant.
Som tur är finns ju en snitsig lösning på problemet. För om bäste man må vinna – välj en kvinna.