Under pandemin drabbades många artister särdeles svårt, vana att turnera och träffa sin publik live. Men iamamiwhoami, ett samarbeten mellan artisten Jonna Lee och producenten Claes Björklund, lyckades på ett briljant sätt nå ut till sina fans med en livesänd konsert från ön Fjuk i Vättern. Konserten, som gick under namnet KONSERT, började med en långsam kameraåkning på en båt som närmade sig stranden. Där mötte Jonna iklädd en vit outfit, ett slags kroppstrumpa med volangkrage, och kameran följde henne medan hon vandrade fram till själva ”scenen”, där medarbetaren Claes Björklund klinkade på en synthesizer. Samtidigt, på Youtube, rasslade kommentarerna in från fans världen över.

Även nu, när man tittar på KONSERT i efterhand, får man en känsla av närvaro. Jonna sjunger duett live med andra artister på andra platser i världen, när solen går ner byter duon om till svarta kläder, och en fyr används som projektionsyta för rörlig grafik och bild. Men så har iamamiwhoami varit en av de svenska artister som kanske varit mest begåvade när det gäller att ta tillvara på de möjligheter som den nya digitala världen ger. Redan genomslaget 2009-2010 började online, med hemlighetsfulla videor på Youtube. Videorna fick den internationella pressen spekulera i vem som var upphovsman, kanske Christina Aguilera eller Lady Gaga?

iamamiwhoami släppte tre album mellan 2010 och 2014 (Kin, Bounty och Blue), och Jonna gav sedan ut två soloalbum som ionnalee, 2018 års Everyone afraid to be forgotten och Remember the future som kom året därpå.

En sak som definierar iamamiwhoami är vikten som läggs vid det visuella, hur det är en del av det andra, inte bara ett tillägg. Filmfotografen John Strand har varit med sedan starten 2009 och är på många sätt en lika viktig del av projektet som de andra två. Sedan 2014 har Jonna Lee också ett fortgående samarbete med Comme des Garçons, något som resulterar i kläder och kostymer på högsta nivå.

Nu, 2022, är det dags för album nummer fyra för iamamiwhoami. Be here soon har sedan slutet av april avtäckts långsamt på Youtube, video för video, och släpps i sin helhet 3 juni. Mitt i albumprocessen fick Jonna Lee också reda på att hon var med barn, och i videorna visas en präktig gravidmage upp, till exempel i den John Bauerska call my name där Jonna står naken bland tallar som en livs levande Tuvstarr.

Be Here Soon har ett sound som är en ny riktning i det att det är akustiskt inspelat. Varför var det något du vill utforska?

– Jag och Claes Björklund har jobbat ihop i mer än 15 år. Innan vi började jobba med iamamiwhoami, som släppt primärt elektronisk musik, så gjorde vi mer akustiska släpp. Jag släppte två album och en EP under eget namn innan iamamiwhoami. Efter mer än ett decennium av elektronisk musik kändes det som den största utmaningen var att skala av lagren, vara mer intima och spela in mer livebaserat.

En användare på Youtube kommenterade att du hade blivit mer mänsklig på detta nya album och i videorna, och att dina looks nu är mer kläder än utklädnad (costume). Håller du med om det?

– Jo då. De första fyra åren hade jag inte kläder alls ju haha. Sedan har det varierat från projekt till projekt, men sedan 2014 har jag jobbat uteslutande med Comme des Garçons. Andrew Taylor Parr, deras visual director och jag, har satt ihop en liten kollektion för hela videoserien som passar tematiken väldigt fint.

Vad kommer det här mer personliga uttrycket ifrån?

– Livet fortgår. Saker sker som formar en. Att jag genomgått en lång, intensiv psykiatrisk behandling för (bland annat) OCD de senaste åren har spelat en roll. Att få veta att jag ska bli förälder mitt i albumprocessen, att fortsätta göra den här skivan och videoserien trots detta och hur man behandlar förändringen/beslutet utåt och inåt har haft stor inverkan på uttrycket. Claes blev också pappa mitt under inspelningen, vilket gjorde att det fanns mindre tid för tvivel och osäkerheter kring vad vi höll på med. Det blev mer av oss och kändes som ett viktigt steg i vårt musikaliska samarbete.

– Sedan är jag mätt på glossiga filter och algoritmanpassade ljud som man matas med dagligen i sin feed. Jag ville skriva, sjunga och spela bra musik. Använda min röst. Skriva låtar som stannar kvar länge efter en release.

Hur viktigt är det visuella för iamamiwhoami nu så här ett drygt årtionde efter genomslaget?

– För mig personligen som kreatör är det väldigt viktigt. Är intresserad av musik och film i samverkan, men formatet måste inte vara musikvideo. Men även för iamamiwhoami så är det definitivt en del av uttrycket.

Har känt mig sårbar under hela processen och mått rätt kasst. Har till exempel fått höra att det inte är önskvärt att visa upp sig gravid nu, om man vill att släppet ska synas i media.

På vilket sätt är iamamiwhoami fortfarande ett projekt som söker nya vägar och utvecklas konceptuellt?

– Vi utmanar oss alltid till att ta nya vägar, annars skulle vi inte vilja fortsätta. Men den här frågan är nog bättre ställd till någon mer objektiv person. Känner inte att jag måste vara innovativ, men jag tycker alltid det är tråkigt att inte gå den extra milen.

Har det funnits något övergripande koncept för albumet och videorna?

– Vår målriktining med Be here soon var att i varje steg låta det som är vara, utan att förställa oss själva eller projektet. Att låta vårt låtskrivande och min sångröst få ta plats i en mer organisk, avskalad ljudbild där vi nyttjar våra styrkor som musiker och inte gömmer oss bakom soundscapes. Sedan fick jag ta ett beslut inför den visuella produktionen att som kvinnlig arbetande artist visa mig gravid under processen, istället för att pausa tills man återgått till ”normal”. Det har varit väldigt prövande både för självförtroendet och kroppen. Har känt mig sårbar under hela processen och mått rätt kasst. Har till exempel fått höra att det inte är önskvärt att visa upp sig gravid nu, om man vill att släppet ska synas i media. Delvis på grund av den pågående debatten om kvinnors rättigheter/abort i USA. Som tur är har jag ett litet men öppensinnad team som stöttat mina beslut, så man får skita i sånt helt enkelt.

Jag är mätt på glossiga filter och algoritmanpassade ljud som man matas med dagligen i sin feed.

Vad är det i mötet mellan ett starkt visuellt uttryck och naturen som är så spännande? Det var så allt började, med lösögonfransar och svartmålat ansikte. Men även om man tittar på livesändningen KONSERT så finns samma krock mellan naturen på ön Fjuk, era outfits och det teknologiska.

– Mänsklighetens distansrelation till naturen är intressant. Krocken är konstant och samtidigt helt imaginär. Jag drar ingen skiljelinje mellan mig och naturen.

Ni var väldigt tidiga med visuella album. Känner ni er som pionjärer?

– Nä, vi känner nog att väldigt få har koll på vad vi faktiskt sysslat med det senaste decenniet. Trots en rätt stor global publik så är mina projekt ofta ansedda som lite krångliga att ta till sig för att de inte följer ett normativt format och det är tröttsamt.

– Jag ser inte det visuella som marknadsföring, utan som en partner till musiken. Vi kan ibland se att spår av att det vi skapat influerar andra, men å andra sidan är allting cykliskt. Hönan och ägget och allt det där.

Ni har fått över 100 miljoner strömningar på Youtube och 100 miljoner på Spotify. Vad har Youtube och Spotify betytt för iamamiwhoami?

– Det är viktiga plattformar som betytt mycket för spridningen men för lite för ekonomin. I början när Youtube som site var mer fri så var den spännande, och internet var överlag mer oregerligt. Båda dessa företag är ju nu stadigt algoritmstyrda och har utvecklats mycket till artisters nackdel, särskilt för independents. De behöver uppdateras med bättre förhållanden och betalning för kreatörer enligt min åsikt.

Har det också påverkat uttrycket och hur projektet har utvecklats? Dvs har det t ex gjort er mer digitala i lösningar eller intressen?

– Jag tycker internet och delning av info är intressant, men det är ändå någonstans det man skapar som är kärnan i allt, och hur man bäst använder de verktyg som finns att tillgå för att skapa relation till sin publik. Ibland passar ny teknologi in i konceptet, som KONSERT som du nämnde, med gästartister på länk från sin karantän under pandemin. Eller världsturnén jag gjorde 2018 som var till synes omöjlig att boka, men som blev av efter en Kickstarter-crowdfunding. Oftast är det roligast när olika plattformar är i sin begynnelse. Sen blir det som med allt: kontrollerat, tråkigt och kapitaliserat på.

Ni har en väldigt internationell publik, varför tror du att ni har fans i alla världens hörn?

– Musik och film är ett globalt kommunikationssätt. Finns inga territoriespärrar och så växer publiken lite varstans. Är sjukt tacksam för det, för att kunna turnera över hela världen för egen maskin.

Samtidigt jobbar ni på låten Canyon med Lars Winnerbäck, en av våra mest folkkära artister. Är det för att bli inbjudna till Allsång på Skansen?

– Anledningen till att jag bad Lasse sjunga Canyon med mig var att vi ville ha en karaktäristisk mansröst som representerar folk/americana genren, en rätt mansdominerad genre. Det kändes som en oväntad kontrast till iamamiwhoami och den här releasen, också att det var en svensk artist eftersom vår publik i huvudsak är amerikaner. Det lät så jäkla fint när vi testade att sjunga den ihop. Jag är tacksam att han vågade sig på att sjunga på engelska. Han är från Östgötaslätten precis som vi och en skön person.

– Angående Allsången. Som oberoende artist som jobbar rätt så icke-konventionellt med min musik så är kommersiella kanaler i sig inte målet. Då hade jag valt andra vägar när jag debuterade 1999 och tjänat mer cash att göra nya album för. Sverige har så få tidningar och program som fokuserar på ny musik och om en är en svensk artist som vill kunna leva på sin musik så jag förstår att man spelar där. Konkurrensen är hård där ute. Tror trots detta inte att jag vill se mig själv kastandes krukor på Allsången, men vem vet.

Konkurrensen är hård där ute. Tror trots detta inte att jag vill se mig själv kastandes krukor på Allsången, men vem vet.

Skapar ni musiken och det visuella samtidigt, eller börjar idén på en plats och slutar med den andra?

– När det gäller iamamiwhoami så är processen invecklad. De kreativa och det administrativa går hand i hand. Jag skriver, spelar in och producerar alla låtar ihop med Claes Björklund, den här gången tog det ett och ett halvt år från början till färdiga masters. När vi började mixa skivan började jag samtidigt manus till videoserien med John Strandh, baserat på skivans texter/koncept, det pågick i 6 månader. Jobbade parallellt på mitt skivbolag TWIMC fram till filminspelningen. Den här gången filmade vi i två månader, utspridda över våren 2022. Nu editerar jag de sista videorna inför albumreleasen och jobbar med släppet av skivan.

iamamiwhoami är ett väldigt digitalt projekt. Är det viktigt för dig som artist att vara framåtblickande snarare än nostalgisk?

– Ja det tycker jag, att titta framåt med respekt för det man gjort tidigare är viktigt. Men det digitala formatet är nog lika viktigt för oss som för andra nu, eftersom det är så alla konsumerar musik och film.

Kommer ni göra någon turné framöver eller kommer ni fortsätta med digitala spelningar?

– Ja, det blir fysisk världsturné hela 2023 faktiskt. De första datumen släpps med skivan. Vi kommer spela i Sverige under senare delen av 2023 vilket är jättekul! Det känns som tusen år sedan.