På många sätt vara Alber Elbaz, som tragiskt gick bort i Covid-19 i helgen, en viktig motbild till mångas idé om modevärlden. Han var varm, positiv och jovialisk. Han kämpade med sin vikt och sin självbild. Han var en av de där modeskaparna som ingen kunde anklaga för att vara del av det modejournalisten Susanne Pagold för många år sedan i en bok kallade “De långas sammansvärjning”.

För bara ett par veckor sedan var jag och tittade på hans comeback under namnet AZ Factory, en inkluderande, positiv damkollektion som sprudlade av energi och glädje. Han hade haft ett uppehåll på drygt fem år sedan han 2015 tvingades lämna den stol han var mest känd för: Lanvin. (Under uppehållet såg jag honom en gång när jag åt lunch på finkrogen Saturne här i Paris och jag minns att jag tänkte att han nog levde ett sådant förgyllt liv hela tiden.)

Alber Elbaz föddes i Marocko och växte upp och utbildade sig i Israel. Efter att ha börjat sin karriär i USA hamnade han på Guy Laroche och sedan på Yves Saint Laurent, det första uppdrag han hade som jag minns själv. När Gucci Group tog över YSL och satte Tom Ford på Alber Elbaz position kommer jag ihåg att branschen högljutt klagade eftersom Albers YSL var en populär take. Men kanske var det inte helt fel i slutänden, för det var när han kom till Lanvin 2001 som han på riktigt slog an en sträng i många modehjärtan.

På Lanvin skapade han kläder som talade till kvinnor, kläder som var glamourösa men utan att vara pråliga, som var flirtiga snarare än sexiga, som var utsökt vackra och som var feminina på ett sätt som inte kvinnor upplevde som objektifierande. Kanske var det livsglädjen och humorn som kanaliserades in i designen och som gjorde att allt fungerade så väl. 2010 samarbetade han även med H&M för det årets designsamarbete.

AZ Factory presenterades under haute couture-veckan i Paris tidigare i år, ett nytt första steg som nu troligtvis inte kommer få någon fortsättning. Detta var alltför tidigt.