Nej, men vad skådar mitt norra öga? En debatt om manligt och kvinnligt för 135781374981234:e gången i ordningen? På agendan: män ställer inte frågor till kvinnor, något som tydligen resulterar i ”en djupt existentiell kränkning”. Män är tysta och ointresserade, kvinnor egomasserande.
Ni inser ju precis som jag att detta är ytterligare ett exempel på varför det är dags för relationer mellan män och kvinnor att avvecklas. Trots min tidigare krönika i ämnet anses fortfarande heterosexualitet vara salongsfähigt och likt Glenn Close i Farlig förbindelse hoppar den upp ur badkaret trots att alla – publiken, karaktärerna på filmduken och manusförfattarna – förstår att den borde vara död och begraven vid det här laget.
Låt mig förklara hur det är att vara homosexuell. När en man blir ihop med en annan man, eller en kvinna med en kvinna, frågar sig omgivningen vem som är man och vem som är kvinna! Jaaa, det är förvirrande, men de menar spörsmålet på ett sexuellt sätt, som om det i samlagets hetta uppstod något slags magisk transformering och en av de två älskande förvandlades till det motsatta könet. Eftersom jag har varit närvarande vid ett och annat samlag kan jag intyga att så inte är fallet.
”En heterosexualitetens naturlag att det är Män och Qvinnor som skola ligga med varandra.”
Även utanför samlaget funderas det ofta på vem som är man och vem som är kvinna i ett homosexuellt förhållande. Om man gillar presenter: kvinna. Om man har behov av ensamhet: man. Om man är den som håller kontakt med vänner och familj: kvinna. Om man gillar att koppla av med en öl: man. Och sedan ytterligare cirka 1000 andra personlighetsdrag eller vanor som tydligen gör att man blir antingen man eller kvinna.
På det här sättet försöker heterosexualiteten kolonisera homosexualiteten och ni förstår alla att det är ett hot mot allt vad civilisation heter.
Nu skulle jag vilja att vi alla försöker oss på att tänka utanför heterosexualitetens snäva gränser. För tänk om det är på ett annat sätt istället? Tänk om det är två personer som är ihop istället för en man och en kvinna!
Men nej, inom heterosexualiteten får det inte finnas något sådant som personer. Istället är det en heterosexualitetens naturlag att det är Män och Qvinnor som skola ligga med varandra. För om det vore två personer som idkade umgänge skulle heterosexualiteten helt enkelt framstå i all sin skrattretande dager.
Det skulle vara som i den gamla sketchen med Suzanne Reuter och Ulla Skoog i filmen Yrrol. Ulla har uppenbarligen blivit misshandlad men Suzanne ställer inga frågor alls utan pratar om sina egna ”problem” istället. Ulla bryter samman och anklagar Suzanne för att ignorera henne. ”Asså vänta lite här nu”, säger Suzanne innan hon förklarar att det är hon som känner sig osynlig eftersom Ulla inte är det minsta gladare nu än när de sågs.
Exakt så tänker jag mig heterosexualiteten och det förstår ju vem som helst att mänskligheten borde nått längre än en sketch i en film från 1994.
Tidigare trodde jag att omskolningen till homosexualitet skulle kunna tänkas ske frivilligt. Jag inser nu att så inte är fallet och vill därför ta tillfället i akt att meddela att om inte män och kvinnor börjar behandla varandra som personer på stört så börjar tvångsinterneringen på fredag.