Som en motreaktion mot patriarkatet växte idén om den självständiga kvinnan fram under andra vågens feminism. Snabbspola några årtionden och vi pratar fortfarande om hur viktigt det är att ta sina egna beslut, utmana sig själv och säga nej eller ja där det behövs. Under senaste åren har den här typen av ideal utmanats av en mer utled kvinna, med en trött, dekadent och blasé persona. Ett uppenbart exempel här är Ottessa Moshfeghs roman Ett år av vila och avkoppling som handlar om en kvinna som säger upp sig från sitt jobb för att sova i ett år.

Det har sedan en tid känts trendigt att agera avmätt mot rådande trend i omvärlden och i sann postmodern tappning inte bry sig lika mycket om hur den du porträtterar upplevs både i riktiga livet och online. 

Ett år av vila och avkopplings-tjejen har blivit så het att duktig flicka-syndromet nu är töntigt till och med för millennials. De som annars ofta brukar fylla sin Instagram-feed med hälsotips, älska-sin-kropp-föredrag och prata om att tjejer visst kan.

En kompis till mig berättade häromveckan att hennes vänner hela tiden hejar på varandras icke-åtaganden så mycket att trots att det handlar om att inte svara på ett sms eller strunta i en dejt så är det egentligen bara en ny skepnad av den starka kvinnans ideal, och därför en paradox i sig. DU bestämmer ju helt själv!

Ett år av vila och avkopplings-tjejen har blivit så het att duktig flicka-syndromet nu är töntigt till och med för millennials.

Men är den här typen av beteende bara ett resultat av samma förtryck som tidigare låg till grund för självständighetens revolt? 

För i slutändan handlar även tjejers nya blasé persona om att bli eftertraktad och omtyckt – i heteronormativa sammanhang innebär det helt enkelt att tjejen ska te sig attraktiv för killen. Kvinnors trötta inställning är på så vis en performativ framställning, där du framförallt inte ska vara efterhängsen någon kille. 

Men känns det inte som att det ligger en vändning i luften? 90-talets affischer av snygga pojkidoler på väggarna är tillbaka i en modern Tiktok-tappning där besattheten ständigt är närvarande. 

Gen Z normaliserar nu att online erkänna att man är besatt av sin crush. Du är som trendigast när du åker hem till någon mitt i natten, står och väntar en halvtimma utanför porten för att du inte kan koden och din lur har dött och du tillslut måste åka hem igen.

Att agera avmätt känns som ett försök till autonomi, men har tyvärr samma grund som det tidigare samhälleliga påbudet om den tillgivna kvinnan. Känns det inte då rimligt att välkomna tillbaka den besatta tjejen? Att fundera över sina relationer är ju något av det som gör oss till människor, och hon som gör det utan att skämmas känns trendigare än någonsin.