”Så når du Gen-Z.” ”Så ska du närverka när du är icke-vit.” ”Hon förändrar hur vi tänker kring mode.” ”De köper upp märkena som konkar.”
Är det så här all modejournalistik kommer se ut framöver? tänker jag när jag klickar mig igenom ett antal hemsidor med fokus på mode. Det är säkert många som applåderar det här affärsmässiga perspektivet på mode och jag misstänker att det är samma människor som argumenterade för att mode skulle tas på allvar för att det är en bransch som omsätter enorma summor.
Det ligger i tiden att fokusera på pengarna, businessen har nästlat sig in överallt.
Men vad gör det med oss och hur vi ser på mode när vi ständigt ska prata om branschen? Det är sant att mode inte är enbart en estetisk fråga, men jag kan tänka mig flera andra saker som mode är innan det är en kurs i företagsekonomi eller marknadsföring.
Som till exempel psykologi. Eller kulturell kraft. En tidsmarkör. Eller politik. Mode genomsyrar det mesta och det är därför det känns så futtigt att reducera mode till hur man säljer kläder även om detta har varit en vogue sedan Business of Fashion blev den tongivande publikationen i modevärlden.
Det är inte att jag är emot den typen av artiklar, det är det att jag tycker det har blivit tråkigt att varje modeartikel måste ha med ett stycke om omsättningen på företaget man skriver om.
Är det Guccis bolagsvärdering som ger varumärket dess makt? Är det Chanels försäljningssiffror som gör att det är så åtrått? Ekonomiska kalkyler säger såklart något om mode men perspektivet förklarar väldigt lite i grunden.
Ekonomiska kalkyler säger såklart något om mode men perspektivet förklarar väldigt lite i grunden.
Samtidigt är det oklart vad som kan ersätta den ekonomiska vokabulären.
Ska man prata mer om hantverket? Det började vi göra, men branschen gjorde det snart till en marknadsföringsgrej, ytterligare en sak att trumpetera om i ett pressmeddelande.
Borde vi prata om snittet och kvaliteten på materialen? Råd & Rön ringde och ville ha tillbaka sin idé.
Pusha hållbarhet mer? Jag vet inte, fick en tanke i huvudet häromsistens som sade att ”hållbarhet är inte mode!” för det är återigen en branschfråga, en fråga om hur företagen ser ut och beter sig, och inte något som handlar om modet i sig. Eller har jag fel?
Hållbarhet är självklart en oerhört viktig fråga men det är allmänt accepterat att det är i stort sett omöjligt att skriva på ett inspirerande sätt om det (och det håller tyvärr också på att förvandlas till en marknadsföringsvinkel). Folk vill känna sig som att de är i Paris på modevisning, inte som om de tittar på Anslagstavlan.
Så det här är min farhåga: fokuset på branschfrågor gör att vi ser på våra kläder med samma ögon. Vi ser återförsäljningsvärde när vi köper en väska från Chanel eller Hermès. Vi räknar ut kostnad per användning för våra plagg. Det ekonomiska värdet i plaggen är det enda värde vi känner oss bekväma med.
Och jag tror inte allt detta uttrycker vår fulla relation till mode och kläder. Jag tror mode är något mycket djupare, att det genom att ständigt vara närvarande i våra liv både är ett narrativ för dem, en form för våra drömmar och idéer och en kollektiv konversation om hur samtiden ska se ut.
Grejen är bara att den konversationen ligger bortom marknadsföring och PR-utskick och kräver att vi återigen börjar prata om grunderna. Om plaggen, om kollektionerna. Om vad som känns här och nu. Och den konversationen är svår att ha mellan alla drops.