Det är Crap Diem Couture Week – en potentiell arvtagare till Stockholms modevecka. Bakom initiativet ligger superstylisten Christopher Insulander som tröttnade på att allt bara tycks gå mot mer affärstänk och mindre kreativitet och därför bestämde sig att – tillsammans med lite hjälp från sina vänner – göra något åt saken. Crap Diem Couture Week kan beskrivas som en motståndshandling och består av Emelie Janrells visning, som var igår, samt ikväll: Pia Simensens första visning på tolv år och release för Crapzine, Christophers nya fanzine.

– Jag försöker få igång den där fantasin om vad mode kan vara. När jag sprang på visningar när jag var ett litet kid så var det en helt annan stämning. Man såg saker som gjorde att man blev ”gobsmacked”, gamla Sandra Backlund eller Helena Hörstedt-visningar till exempel. Och visst, det har funnits såna [ögonblick] under de modeveckor som har varit, men de försvinner allt mer bland  märken som inte borde få visa. Så det här är ett litet försök att få igång det igen, för om man inte visar på det här sättet känns det svårt att motivera varför en elev på en designskola skulle vilja göra någonting – än om allt är business business.

Jag pratade nyligen med en bekant om vad som skulle hända om inte plattformen fanns, att det då kanske skulle bubbla upp lite kreativitet, att folk skulle komma med egna initiativ. Hen undrade om det kompletta paket som hade erbjudits av Stockholms modevecka hade gjort det lite för enkelt för folk. Att det var ett helt paket med organisation, produktion, kanske till och med pengar för att göra visningen etc.

– Det är en spännande tanke. Allt det vi gör här är ju nollbudget. Och att modellagenturerna pallar med att jag ringer ytterligare en gång… alla hår och make, alla assar, alla som ställer upp. Det är väldigt fint att det är så många som ställer upp, det är jag väldigt tacksam för. Och ju mindre pengar det finns, desto mer driven måste man vara för att få igenom det hela.

När började idén till Crap Diem Couture Week ta form?

– Jag och Emelie snackade om det lite löst förra säsongen redan men vi bestämde oss ungefär samtidigt som Moderådet gick ut med att det inte skulle bli någon vecka nu. I samband med det började jag snacka med Pia också, vi har jobbat tillsammans i ett år och pratat mycket om dels vad hon har gjort förut och vad hon har gjort under tiden. Det som hon gjort nu är som en förlängning av konsten hon gjort fast i klädform. Det blir spännande, det blir dubbel trubbel på något sätt.

Om ni redan pratade om det förra säsongen, när det fanns en modevecka, känner du att det finns för få plattformar eller platser som bara handlar om kreativitet?

– Det blir bara färre och färre ställen där man får uttrycka sig. Det jättesynd. Man kan typ likställa det med att alla barerna på Söder är tvungna att stänga för att grannarna tycker att det är för högljutt. Till slut kommer man bli tvungen att gå till Globen för att ta en öl. På samma sätt känns detta: tidningar försvinner, utrymme i tidningar försvinner, utrymme för styling i tidningar försvinner med total looks och whatnot.

Var det därför du ville göra ett fanzine också?

– Jag gjorde ett fanzine som hette “Va fan har du på dig” med en assistent förr i tiden. Nu gör jag ett nytt för mig själv som heter Crapzine och som handlar om människorna jag är ett fan av. Jag trycker det på Pixel Palace i Gröndal också! Äkta kopiator haha.

Vad kommer vi få läsa om i zinet?

– Det är en liten blandning av beauty stories, en liten modestory, det är texter… påhittade reklamer, det är selfies, det är allt möjligt. Releasen är efter Pias visning – de hänger ihop, vi har gjort omslaget tillsammans.