I boken Sätt att se – En guide till Capri strövar Philip Warkander omkring och funderar på det han ser och på vår tillvaro i stort. Samtidigt tar hans man Tomas Falmer bilder. Det blir en annorlunda guidebok som är perfekt i dessa tider då många säkert skulle vilja befinnas sig vid Medelhavets azurblå svall. Att läsa den är att transporteras till platsen och känna dofterna, höra ljuden, låta solens värme spela över huden. Vi ställde några frågor till Philip om den.

Vad är din relation till Villa San Michele och Capri? När började den?

– Villa San Michele är nog en väldigt mytomspunnen plats för de flesta svenskar, skulle jag tro. Axel Munthe, som lät bygga den, var en av de mest kända svenskarna under sin tid, och hans relation till Capri är väl beskriven i den snaskiga bestsellern Boken om San Michele. Byggnaden och den tillhörande trädgården är vackra i sig, och många besökare har talat mycket om det märkliga lugn som infinner sig på insidan av murarna, men det hjälper förstås att den är placerad på en klippa på Capri, en av världens mest glamorösa jetset-öar.

– Jag hade länge velat åka dit, men konstigt nog hade jag inte varit där före mitt vistelsestipendium för tre veckor på Villa San Michele sommaren 2018, då jag också skrev boken. Jag hade sökt och blivit nekad året innan, vilket jag var ledsen för, men frågan är om det hade blivit en bok om jag rest då. Man måste vara på rätt plats vid rätt tid för att saker ska bli av.

Vilken text är du mest nöjd med i boken och vad handlar den om?

– Jockum Hallin på Our Legacy har flera gånger uppmuntrat mig att skriva mer lyrik. Jag hörde hans röst i bakhuvudet och jag tror att det var därför som jag vågade skriva en av texterna i poesiform. Det är också den som jag nu i efterhand är mest nöjd med. Den handlar om havet, som förstås omger ön och väl är den plats i världen jag trivs allra bäst i. Jag är fascinerad av naturens likgiltighet inför oss människor.

Hur kom ni fram till formen och strukturen på boken?

– När jag reste till Capri hade jag inga planer på att skriva en bok, tvärtom var jag där för att redigera ett annat bokmanus, som handlade om hur prekärt det kan vara att arbeta kreativt. Ärligt talat var jag trött på att jobba kreativt och frustrerad över dåliga arbetsvillkor och annat trist. Men jag började rätt tidigt skriva ned mina tankar och intryck av platsen där jag var, och insåg snart att jag faktiskt, tvärtemot vad jag hade  tänkt, nu börjat njuta av skrivprocessen igen. Tomas kom till Capri på väg till ett jobb i London och hade därför med sig sin kamera. Direkt började han fotografera. Ett år senare samtalade vi med Pond Design, som tyckte det lät som ett så roligt projekt att de direkt sade ja till samarbete. Så det var en väldigt organisk process och något som blev av utan vare sig strategi eller plan. Men så är det också en väldigt tacksam plats att beskriva. Det svåra var att finna ett nytt sätt att betrakta och tänka kring det välkända. Capri har ju dokumenterats tidigare, och vi ville med vår bok utmana och utveckla den trötta guidegenren. Därför är det en esoterisk guidebok, en guide inte bara till Capri utan till livet.

Du har gjort boken med din man, är det bra eller dåligt att jobba tillsammans så här?

– Jag tänkte tidigt att ett möjligt resultat var att vi skiljer oss, det gör ju ofta par som arbetar tillsammans. Men det gick faktiskt bra, Tomas är lugn och jag är mer hetsig, vi är som en bromspedal och en gaspedal som jobbar ihop, vilket är precis det man behöver för att köra en bil framåt. Så, jag skulle säga att det gick bra!

Varför går all vinsten till Villa San Michele?

– Villa San Michele är till 90 procent självförsörjande och har därför drabbats hårt när de tvingats hålla stängt på grund av pandemin. Kristina Kappelin hade redan skrivit förordet till boken och stiftelsen tog ju emot oss med öppna armar när jag behövde lugn och ro för att skriva. Därför var det självklart att ge tillbaka. Dessutom, som sagt, är det ett unikt kulturarv som behöver allt stöd som kan ges i denna tid. När pandemin har lagt sig är helt nödvändigt att kulturinstitutionerna står rustade för att välkomna oss tillbaka.