Det ligger något melankoliskt över schemat för Fashion Week Stockholm. Säsong för säsong tycks det bli mer och mer skralt, det börjar helt ärligt eka ganska tomt. Hyllad och älskad tycks inte spela någon roll. Många gånger är det de mest progressiva, de mest nytänkande, de mest excentriska modemärken – vars namn suddas bort från schemat.

Jag tänker såklart på Acne Studios som flyttade till London för att sedan flytta till Paris. Jag tänker på Rodebjer som huserade i New York ett tag och på Tiger of Sweden som även de lämnade Sverige för London. Men primärt tänker jag på alla de som lämnat Stockholmsschemat för…? Vad hände med, bara för att nämna några namn – de lovande Altewai Saome, herrmodehoppet Erik Bjerkesjö eller stjärnskottet Giorgi Rostiashvili?

Är det en ekonomisk fråga, ett sassy goodbye, eller är Stockholm som modestad rentav utdöende och irrelevant? Det sistnämnda vill jag inte tro. Det känns alldeles för deppigt. Handen på hjärtat nu – det finns enormt mycket kapital i form av kompetens och kreativitet att hitta här.

För att få lite ljus och klarhet i mitt pessimistiska mörker har jag ställt lite frågor till Ann-Sofie Back, Lamija Suljevic och Hanna Rudebeck plus Matilda Nilsson bakom Nhorm – om modeveckan, varför de inte längre står med på schemat – och vad som hände sen?

Favoritprovokatören Ann-Sofie Back visade senast en kollektion under Fashion Week Stockholm i augusti 2015. Det anordnades då en mindre frukost där press fick kolla på en liten filmsnutt, en hälsning från henne och Backs vd Jennie Rosén från stranden, för att sedan gå backstage och begrunda plaggen på galge. Något förolämpande hörde jag i periferin, men hey, vi hade fått äta, kolla på film och se en hel kollektion – förstod aldrig poängen med att vara missnöjd över det. Att Back inte visade en till kollektion under modeveckan efter den palm- och strandinredda frukosten är däremot något högst rimligt att hänga läpp för.

Du har ju visat ett flertal gånger under Fashion Week Stockholm och varit ett återkommande namn på schemat. Men sist du visade en kollektion under Stockholms modevecka var vår/sommar 2016. Hur kommer det sig att du inte haft fler visningar sedan dess?

– Jag tröttnade på visningsformatet. Vi hade dåligt med pengar, de pengar vi hade spenderade vi hellre på annat.

Har modeveckan haft stor betydelse för Back som varumärke?

– I början när jag flyttat till Stockholm från London, ja.

Har du som ambition att ha en visning under den igen? Eller har ni gjort slut för evig framtid?

– Just nu har jag inga planer på det.

Ann-Sofie Back: ”Jag har många favoriter men det är särskilt en plåtning för Dazed and Confused där Anders [Edström] och jag verkligen var ute och cyklade.”

Denna säsong gör Back dock comeback under modeveckans tre dagar, fast med ett helt annat format. Det blir ingen kollektion eller visning eller frukost. Hon öppnar istället tillsammans med Pressbyrån fotoutställningen Modebyrån. Ett samarbete som vid första anblick kan verka något bisarrt – Back x Pressbyrån, men i och med det så otroligt typiskt.

Kan du berätta lite om fotoutställningen? Hur kom det samarbetet att uppstå?

– Jag och fotograf Anders Edström sitter på ett stort arkiv av bildmaterial som vi gjort tillsammans från 1998 och framåt. Den estetik som vi uppfann då är relevant idag.

Vem initierade samarbetet?

– Det var min kompanjon Jennie Rosén som kom på just konceptet Modebyrån.

Varför har ni valt just Pressbyrån som plats för utställningen?

– En del av utställningen publiceras i Re-Edition som ju är ett modemagasin dedikerat till just arkiv, Pressbyrån säljer Re-Edition and so on.

Numret av Re-Edition släpps sedan under Paris modevecka – är modets huvudstad en marknad för Back?

– Inte Paris som stad men alla kommer ju till PFW från hela världen, det är väl därför Paris är relevant.

Har du någon eller några favoriter bland bildmaterialet? I så fall varför just det?

– Jag har många favoriter men det är särskilt en plåtning för Dazed and Confused där Anders och jag verkligen var ute och cyklade. Det är bland annat en bild på en modell med colaburkar uppklistrade runt sig som en ram. Även ett lite häxigt stilleben med plagg vridna runt en pinne. – Anders och mina bilder handlar väldigt sällan om ett exakt foto, det handlar om hur ett foto funkar med det som är bredvid. Så ofta handlar det om att undvika att välja en ”favorit”.

Kommer du fortsätta göra liknande saker?

– Det får jag se.

Hur ser framtiden ut för dig – och Back?

– Livet leker.

I augusti 2015 visade Lamija för första gången en kollektion under Fashion Week Stockholm. Jag minns det så väl, hur lyriska alla var efter visningen, det var som att alla gått runt på Berns i flera år och hungrat efter prick det. Allt högst bärbart trots sin prålighet, felfritt hantverket och bara… något helt nytt.

Du visade ju din vår/sommar 2016 under Stockholms modevecka. Hur kommer det sig att du inte haft fler visningar där sedan dess?

– Jag tycker inte plattformen som den ser ut idag ger så mycket för mig som designer. Sverige är också så pass litet, och min kundbas finns framförallt utanför Sverige.

Vad hände efter den visningen, vad gör du nu? Hur har ditt arbete med Lamija som varumärke fortsatt sedan dess?

– Under 2015 började jag samarbeta med externa investerare och senaste visningen genomfördes tillsammans med dem. Sedan dess har jag brutit detta samarbete. De ville växa för fort och driva Lamija till något helt annat än hur jag såg varumärket, och ta bort kärnan av vad som är Lamija.

– Jag har insett att jag har väldigt stark integritet och varumärkets identitet är viktigast för mig. Idag pendlar jag mellan Stockholm, New York och Sarajevo och fortsätter utveckla unika tekniker och material. Jag ville hellre växa långsamt och har fokuserat på att bygga upp en stark grund för varumärket och stärka relationer med producenter och andra intressenter.

Du är inte ensam om att lämna schemat, det är få svenska märken som visar varje säsong. Vad tror du att det beror på?

– Självklart är kostnaden en stor del, men tror även att upplägget med modeveckan inte är idealt. Det är en liten plattform och datumen har inte alltid varit optimala. Själva modeveckan har också blivit så liten att den inte lockar tillräckligt många viktiga besökare.

Är Fashion Week Stockholm en bra plattform för att nå ut till både press och kund?

– Jag tycker det känns mer intressant med alternativa former av visningar; installationer, showrooms och så vidare. Se bortom de traditionella visningarna.

Vad har du och Lamija som varumärke för framtidsplaner?

– Jag jobbar idag tillsammans med nya samarbetspartners och planerar mindre kapselkollektioner som kommer att släppas under 2018.

Efter att ha presenterat tre kollektioner på den mer obskyra modeplattformen Amaze gjorde Nhorm premiär på Berns under modeveckan i augusti 2016 med sin vår/sommar 2017 – som fick många hårda höga klapp. Vill minnas att det även kastades omkring med någon bukett?

Ni hade er första “traditionella” visning under Fashion Week Stockholm i augusti 2016, berätta om det!

Hanna Hela Bernsgrejen var inte alls tanken från början, det var mer ett sammanträffande, att de ville ha oss där. Vi hade ju visat våra kollektioner på Amaze innan, men så ville vi testa att göra något annat, på egen hand.

Har det varit en dröm innan att få ha en sån slags visning? Eller var det bara slumpen?

Matilda Nej, jag har absolut haft en dröm om att ha en sån traditionell modevisning och kan fortfarande tycka att det är ett av de häftigaste sätten att se mode på.

Hanna Ja, det är en speciell stämning kring det.

”Det svenska modesystemet, där i – handel om ekonomiskt och kreativt kapital – har en del saker att reda ut.”

Vad tänker ni om Fashion Week Stockholm, tror ni att den har stor relevans för byggandet av ett modemärke?

Hanna På ett sätt känns visningsformatet hur man än gör det lite förlegat. Men det är ju fortfarande en stor del av det här teatrala, den idén av mode som man älskar, som skapar en spänning i det och gör att det inte bara är varor.

Matilda Sen handlar det även om vilka andra som visar i vilket sammanhang. På så sätt var Amaze mer vi, och de andra som visade där lite mer lika oss. Det bidrar till hur man uppfattas som märke.

Hanna Ja det är ett mer kurerat sammanhang, modeveckan och de visningarna är i en helt annan form. Det ska vara kommersiellt och enkelt att nå ut, samtidigt som att det är ett rätt svårt medie då man egentligen inte kan göra jättemycket inom det. Så vi kom nog inte riktigt till vår rätt. Men hade vi haft mer pengar eller lite mer erfarenhet så hade vi kanske gjort det.

Det är många nya liksom mer “erfarna” modemärken som lämnar schemat varje säsong. Vad tror ni att det beror på?

Hanna Det är helt klart en ekonomisk fråga för oss. Den gången visade vi gratis, och det kunde vi inte göra på samma sätt nästa säsong. Tanken att ha med oss då antar jag var för att ha något nytt och fräscht som är kul, att stötta det. Men det håller inte riktigt om det bara gäller en säsong.

Matilda För att kunna hålla sig kvar som just nytt märke tänker jag att det borde finnas ett mer kontinuerligt stöd. Ett lite mer långsiktigt initiativ för att man ska kunna fortsätta visa. Det kanske är därför man visar utomlands, att man hellre lägger pengarna där istället för att bygga upp sitt varumärke i Sverige. Det hade nog varit bra för modesverige och modeveckan i sig att satsa på ett fåtal märken men med en mer långsiktig plan så att man stannar kvar och står permanent på schemat.

Ni har en ny kollektion i rullning, vår/sommar 2019. Är ni sugna på att ha en visning under modeveckan igen?

Matilda Ja, absolut, men under rätt förutsättningar. Om vi ska göra det igen, så måste vi nog göra det helt utifrån våra egna ramar och förutsättningar.

Alltså lite mer skräddat efter er?

Matilda Exakt och det är det vi håller på att ventilera just nu. Hur det skulle kunna se ut, i vilket format, i vilken storlek och så vidare. Vi har ju en tanke om att inte göra så stora kollektioner.

Hanna Vilket blir ett faktiskt problem när du ska göra en sådan visning, har man inte tillräckligt med plagg så är det svårt att få ihop alla utgångar. Det krävs volymer och då funkar det inte riktigt med en mindre kollektion.

Hur vill ni jobba framöver?

Hanna Vi vill kunna jobba med Nhorm på heltid, att det ska kunna bära sig självt.

Matilda Planen är att få igång det praktiska. Nu syr vi till exempel alla samples själva. Vi behöver hjälp med sömnaden och business biten. Det kan inte bara vara jag och Hanna. Vi måste bli mer företag, helt enkelt större.

Hanna Vi vill få igång en produktion som känns rätt tillsammans med själva produkten. Hitta sätt att jobba mer aktivt hela vägen från designprocessen in i produktionsprocessen. Vi vill jobba med varje plagg mer enskilt. Vi vill att det ska kännas ärligt.

Modesociologen Yuniya Kawamura behandlar grundläggande i sin bok Modeologi idén om mode som ett institutionaliserat system. Fnys åt begreppen bäst ni vill, men image och prestige är två nyckelord. Och modevisningar spelar en central roll – i staden där ett sådant evenemang som modeveckan äger rum, upprätthålls modekulturen.

Det svenska modesystemet, där i – handel om ekonomiskt och kreativt kapital – har en del saker att reda ut. Vare sig du är Ann-Sofie Back eller Lamija som tröttnat på visningsformatet, eller helt enkelt saknar de ekonomiska förutsättningarna för att ens kunna nyttja det, skulle Stockholm som modestad må bra av att lösa det. Att skapa en dragningskraft till staden, ett sug hos modeskapare liksom press att vara där.

Vad den perfekta lösningen på det magra schemat än kan vara så tänker jag att ett första rätt akut steg på vägen är att försöka ta tillbaka de stjärnor som gett oss hopp. Däribland Back, Nhorm och Lamija och att värna om de dragplåster vi har, som Lazoschmidl eller Emelie Janrell. Att hårt grabba tag i den kreativitet som finns, älska den och med alla medel kämpa för en framtid tillsammans med starkt renommé.