I år firar den feministiska tidskriften Astra 100-årsjubileum och tidigare i år släpptes jubileumsantologin Denna framtid är vår. Texterna i denna antologi behandlar ämnen som vänskap, föräldraskap, kärlek och makt och är skrivna av kvinnor med olika perspektiv på ämnet, bland andra Ebba Witt-Brattström och Monika Fagerholm men också en yngre generation feminister som Ylva Perera och Hanna Lutz. Denna framtid är vår bidrar med viktiga inslag i den ständigt pågående debatten.

LIKSOM VÄNNER LIKSOM

S: okej, nu skall vi alltså prata om feministiska utopier. feministisk framtid

J: men alltså jag tycker att det …

S: vad betyder det?

J: utopi för mej är så otroligt … svårt för att det betyder att jag på något sätt måste förhålla mej till det som är just nu

S: mm

J: förstår du vad jag menar

S: men är det inte det som är ut-opi, att du just INTE behöver förhålla dej

J: jo men jag måste

S: till det

J: för att annars kan jag ju inte säga vad som är utopi, jag måste ju kunna se det som är dåligt nu

S: ja ja

J: för att kunna säga, och då blir jag en antites

S: mm

J: då måste jag ju säga att jag vill inte ha det som är nu, jag vill ha något annat istället

S: mm

J: jag vill vara det som vi alltid pratar om, parallelluniversum

S: mm

J: Och det är DET som jag har emot utopi

S: mm jag förstår, jag förstår

J: jag tycker att utopin nästan all-tid blir en antites

S: mm

J: mot nånting, istället för att vara ett alternativ, nånting helt annat

S: men jag kan också förstå frågan, därför att du ofta liksom tänker att du blir så stuck i det som är, att du är fast i nuet, att DET DÄR går inte därför för att bla bla bla. Och det är ju jätte typiskt Finland. Att liksom ”jo men det där går inte, det provade vi på 80-talet”, alltså, vet du liksom att … men jag tycker utopi är svårt därför för att, därför för att, eeh, vi i Blaue Frau jobbar ju så mycket med att skapa vår utopi redan nu

J: vi har ju gjort en hel föreställning som handlade om utopi

S: ja men jag tänker liksom att hela mitt … Jag tänker att jag lever ett ganska utopiskt liv, på det sättet. Om en tänker mina förutsättningar; att jag är frånskild, har ett barn med funktionsnedsättning, och liksom, jag menar, oddsen för att jag skall kunna jobba som skådespelare är inte så jättestora. Liksom. Och att jag har, öh, problem (skratt) nej men alltså jag menar … jag menar att jag tycker att mycket av mitt, av vårt dagliga arbete är ju just att skapa där utopin.

J: men

S: jag vet sen inte om vi ska kalla det för utopi

J: nej och det är det som jag kallar ett parallelluniversum för att

S: mm

J: eftersom jag då tycker att, ja, som jag redan sa

S: mm

J: jag upprepar mej ännu en gång: att det blir en antites

S: mm

J: det som jag tänkte på, eller som vi också tänkte på när vi fick den här förfrågan om att skriva om utopi var, som ju faktiskt är grunden till det utopiska i mitt liv… ja, som jag faktiskt uppfattar att är utopiskt, om jag nu då använder det ordet, så det är liksom öh, vänskap.

S: mm

J: och vår vänskap

S: mm det håller jag med om

J: som jag ändå, som jag ändå tycker att är, öh, grunden för allt mitt arbete med Blaue Frau

S: ja

J: grunden för mitt konstnärliga skapande, grunden för min kreativitet

S: mm

J: och också liksom det som jag uppfattar är det mest feministiska vi gör

S: ja, det håller jag med om. Jag tycker, alltså förstås, att all vår konst är feministisk, men

J: nej men jag menar på det sättet feministisk att jag uppfattar att det är en feministisk gärning i sig att liksom vara två

S: ja ja ja jag håller med och jag tycker också att det som jag tänker att är det utopiska, är på nått sätt systraskapet. Liksom.

J: mm

S: det att vi inte skulle behöva, eeh, tänka på oss, som på nåt sätt enskilda individer, liksom i ett jättehårt, patriarkalt klimat. Utan att vi skulle kunna tänka att, att vi har en kraft att tillsammans göra saker. Men sen är det ju det, tycker jag med vänskap, att en vill ju inte vara vän med alla

J: nej, men nu pratar jag liksom om det utopiska (skratt) och då pratar jag helt liksom konkret om vår

S: ja

J: vänskap

S: ja ja

J: och varför jag …

S: mm

J: och varför jag kanske uppfattar den som utopisk så är liksom kanske att jag tror att du inte så ofta i livet liksom träffar nån människa som du står ut att vara så mycket med

S: ja

J: alltså jag menar att en står ju sällan ut med att vara med sin partner

S: nej

J: ens så mycket som vi är tillsammans

S: nej, det där är sant

J: och jag menar att vi liksom jobbar ihop

S: det är sant

J: vi är liksom vänner

S: ja

J: och vi liksom skapar

S&J: subversiv konst

S: jo, tillsammans

J: jo, och det tror jag liksom är det utopiska för mej. För det tror jag är jätteunikt

S: det tror jag, och sen tänker jag också att jag

J: och jag känner mej sjukt privilegierad

S: jo jo, och jag tänker också på det, att nog blir vi ju liksom irriterade på varandra. Alltså det blir vi ju

J: aaaaabsoluuuuutttt

S: hahah,, nej men alltså en kan ju bli irriterad och till och med arg liksom och ledsen men,, men det finns liksom en skillnad mellan det som är viktigt och det som är skitsaker

J: mm

S: eller jag vet att om jag nu blir irriterad på dej för en skitsak så är det liksom ingenting som jag behöver säga högt

J: choose your fights liksom

S: exakt, men sen fnns det ju det som på riktigt måste vädras

J: jo, men det fnns ingenting, det finns ingenting som sparas eller lagras. Alltså förstår du?

S: nej, nej men jag kan ju skilja på när det är nånting som betyder nånting

J: alltså vi bygger inte upp en

S: nej

J: irritation och sen

S: nej

J: och sen exploderar jag

S: nej

J: alltså jag tänker INTE att nu kan jag inte säga det här åt Sonja, jag sparar det istället

S: mm

J: utan jag tror också det att vi båda är väldigt, liksom, duktiga på… eller ”duktiga” det är ett jätteäckligt ord

S: nej jag tycker det är bra att vara duktig

J: nej

S: jo, en får ju saker gjorda

J: nej det är inte bra att vara duktig, det är bra att vara bra, men det är liksom eller vad

S: ja

J: duktig, det är ett sådant shameing – ord

S: naej, jag tycker nog …

J: men kanske vi skall reclamea det?

S: nae, jag vet inte. Men jag menar, så här att, med duktig så tänker jag liksom, att det är jobbigt att en aldrig får vara duktig, en får aldrig vara en duktig ficka. Du måste ju alltid skämmas om du är bra på något.

J: okej

S: en ska inte vara det… Men när vi är duktiga får vi ju saker gjorda

J: okej vi är duktiga

S: jag tycker vi är ganska duktiga faktiskt

J: okej vi är duktiga på att ta upp saker när de kommer. Det är utopiskt.

S: jo

J: vi är duktiga på att säga ifrån

S: mm, när det är nånting viktigt

J: jag menar de längsta perioderna som vi är irriterade på varandra, det är ju liksom från att det händer nånting på dagen till att vi purkar det på kvällen

S: kvällen, jo så är det

J: och det är inte en lång tid

S: så är det. nej.

J: det betyder att det inte finns saker som ligger där hela tiden

S: (skrattar) nej och en gång blev du arg på chatten när

J: (skrattar)

S: (skrattar) jag ville att vår producent skulle räkna ut biljettintäkterna

J: (skrattar) nå, jag tyckte det fanns viktigare saker att göra

S: då blev du så aah … alltså jag bara kände så här att ”okej, Joanna är så arg på mej nu, av nån…” alltså jag tänkte, men då tänkte jag, men alltså, hon är inte arg på MEJ nu, utan alltså hon är störd på nånting annat

J: (skrattar)

S: och sen hade du dessutom skrivit ett helt sjukt roligt mail, alltså i misstag

S&J: (skratt)

S: alltså säkert i vredesmod, (skrattar) och sen var jag så så så så sorgsen för att jag inte kunde skriva till dej, hur, hur mycket jag hade skrattat åt det där mailet

J: (skrattar)

S: för jag tänkte att du är så arg nu men jag visste att du kommer säkert liksom inom någon timme, så kommer du att säga

J: (skrattar) kommer jag att lugna mej

S: (skrattar) skriva att förlåt att jag överreagerade just

J: (skrattar)

S: vilket du gjorde

J: men det där handlar ju också om, om tillit

S: ja

J: att du har liksom tillit till vår vänskap

S: ja

J: och du har liksom tillit till mej och till dej. Och det att jag är arg betyder inte att det är farligt eller att det är…

S: nej

J: att nu kommer det att förstöra hela vår relation

S: nej

J: eller att vi kommer att lämna varandra eller…

S: nej nej

J: det får inga konsekvenser

S: nej nej. Och om du inte skulle ha tagit kontakt sen, så skulle jag säkert nästa morgon ha frågat att, att hur mår du

S&J: (skratt)

PAUS

S: så… förstås handlar det om tillit

J: och det handlar ju också jätte mycket om respekt för den andras gränser

S: mm

J: att om du säger ”nej, det här kan jag inte göra”

S: ja

J: eller ”det här vill jag inte”, eller ”det här irriterar mej”, ”det här klarar jag inte av”

S: mm

J: så då är det ju liksom så. Men ibland så måste en ju pusha varandra

S: jo

J: men du måste förstå att nu skall jag inte pusha mera, nu räcker det

S: jo klart det, men jag tycker att det där är också en, en sån där fine line, för ibland är det, som du säger, bra att pusha, och ibland är det också så där att okej, att jag fattar att du nu inte tänder på den här idén.

J: ja. Eller att det inte är okej för mej, att min gräns går här

S: och då är det ju bara att back off.

J: exakt. Det handlar om respekt.

S: och det handlar väl i grunden om att dela någon form av… (paus) men vi är ju liksom jätte …

J: dela någon form av vad?

S: alltså dela någon form av grundvärderingar … men jag menar att vi är ju jätte olika. Och vi har ju jätte olika åsikter om, eller det talade vi ju om att, att vi har ju jätte olika åsikter om hur (paus) alltså vi har jätte olika så här approach, vad heter det

J: nå … ingångar

S: ingångar till liksom vårt arbete, till livet

J: mm

S: alltså vi är ju helt super olika

J: mm

S: när det gäller de flesta saker

J: mm. Det handlar om en öppenhet, att inte bestämma att så här ser världen ut för att jag tycker så, utan att vara öppen för att din värld ser helt annorlunda ut, och det är ju sjukt bra. Det betyder ju att jag kan få helt andra infallsvinklar

S: ja, på livet. Och på en själv.

J: men jag tycker att det finns vad gäller hmm… nu byter jag samtalsämne lite, men jag

S: mm

J: men jag tänker liksom att det fnns så mycket shameing vad gäller kvinnlig vänskap, liksom hur den skall vara och hur liksom

S: mm… att den skall vara så perfekt tycker jag. Det fnns jätte mycket sådant tycker jag, att en som kvinna och ficka skall vara en sådan perfekt vän och att det…

J: att det är ju hela tiden liksom, att en ska leva med det där att shit, att är jag en tillräckligt bra

S: mm

J: att är jag tillräckligt oegoistisk

S: mm

J: eller är jag inte tillräckligt, öh, lojal

S: ja

J: öh

S: absolut

J: har jag visat tillräckligt nu, tillräckligt med uppmärksamhet

S: mmm mmm

J: har jag ringt tillräckligt många gånger

S: ja ja

J: vems tur är det att ringa

S: ja ja

J: nu har vi inte setts på en vecka liksom

S: ja ja, absolut, absolut, jag håller helt med dej

J: och där tycker jag att du lär dej, liksom från början egentligen, det där med att vara en duktig ficka

S: men därför tycker jag att, därför älskar jag de där Elena Ferrantes böcker. Som jag inte skall säga att jag älskar för då vill du inte läsa dem, men (skratt) men de handlar just om liksom hur komplicerad och komplex en kvinnlig vänskapsrelation är, och att det inte är så att bara för att den ena på nåt sätt är liksom irriterad på den andra, eller att dom på något sätt inte öh, att dom just då inte har samma liksom vägval, så betyder det inte att deras liksom vänskap

J: nej

S: utan att en fattar att vänskapen är livslång, men att den är sjukt komplicerad

J: men det är väl alltid vänskapsrelationer, komplicerade alltså. Men jag menar att nog har ju liksom vår vänskap också gått jätte liksom så där att vi har haft perioder när vi har varit jätte mycket närmare varandra och perioder när vi har varit ifrån varandra

S: så klart, så klart

J: och det har ju också haft med det att göra, att hur mycket, hur öppen en fixar att vara

S: ja, ja förstås

J: var en är liksom

S: förstås

J: om en sluter dej

S: mm, då när vi gjorde vår festival, pop up art house, så till exempel då var det svårt för mej, en jättesvår tid privat också

J: jaha, jag tycker inte det

S: aa

J: jag tycker det var svårare liksom före

S: ahaburnout, och sen hade du. Eller alltså jag tycker att du var …

J: kanske … men det har ju också att göra med, jag hade ju liksom

S: jo

J: liksom sluten en jätte lång period

S: jo

J: att med detsamma jag försökte pratade med dej, så sade du att du inte kan prata

S: ja

J: liksom med många saker. Att varje gång jag försökte nudda vid något som ens gjorde lite ont, så var du så där att nej. Du börja gråta och sade att du inte liksom kan prata om det här just nu

S: nej

J: och det var svårare för mej

S: jag förstår

J: men med pop up så var det… så tänker jag att vid pop up så …

PAUS

S: för mej var det så kaotiskt med pop up … Både med festivalen och sen privatlivet också

J: jo

S: att jag hade svårt liksom att jag kände att jag liksom försvann, att jag inte, att jag hade svårt att sätta gränser

J: jo jo

S: och då kände jag att jag liksom hela tiden sårade människor för att jag inte liksom, jag tyckte att jag måste vara hela tiden på alla ställen

J: jo

S: liksom

J: men är det inte liksom … Jag menar att, jag menar att det är väl liksom det som är vänskap liksom … Att det är som du säger …

S: mm

J: … om de där Ferrantes böcker som jag ju då inte har läst och som jag antagligen inte kommer att läsa

S: (skrattar)

J: eftersom du har rekommenderat dem

S: fan alltså jag borde inte ha sagt det. Dom är helt skit

J: ja, då skulle jag inte heller läsa dem

S: nej

J: det är det att du har nämnt dem

S: jag borde inte ha nämnt dem

J: att du har läst dem och nämnt dem

S: åååhhhh

J: men kanske jag läser den

S: det är så dumt

J: jag läste ju den där Middlesex också till slut

S: men den hatade du ju

J: nähä. Nej.

S: haha

J: nej du har fel, jag hatade inte den, det som jag … Jag bara hade svårt med formen

S: just det

J: i boken

S: alltså den där auteuren, liksom författaren

J: att jag hela tiden

S: mm

J: hela tiden liksom drogs ut ur handlingen

S: mm

J: och jag liksom vill sugas in. Det var bara det

S: mm

J: men själva innehållet var ju sjukt intressant

S: okej, okej

J: men jag skulle bara ha skrivit den på ett lite annat sätt

S&J: (skratt)

S: ”Jag skulle ha skrivit den bättre” vi säger så

J: ja, jag skulle ha kunnat göra lite redigeringar i det här materialet så skulle det ha kunnat …

S: (skrattar) gud vad bra

J: lite tips

S: lite tips… Hördu vet du det är inte kiva när du skriver så där.

J: nej

S: det är bara inte kiva

J: nej, det fungerar inte riktigt

S: nej men alltså ja ja

PAUS

J: nej nej. men alltså jag menar att det fnns den där tilliten, att oberoende vart det far nu, och även om det liksom är så att okej att du är på den platsen, och jag är på någon helt annan plats

S: mm

J: och jag kämpar med mitt och du kämpar med ditt så, så finns det liksom en tillit till den där

S: mm

J: utan att sen när det verkligen gäller så fnns du där

S: mm

J: även om jag kan känna att ibland är du liksom, känns långt borta, och ibland känns du sjukt nära

S: jo jo absolut men det är ju också det som, alltså så som det måste vara.

J: att det inte är statiskt

S: nej

J: och om vi nu pratar om utopi liksom

S: ja

J: så är det för mej liksom utopiskt att saker inte är statiska

S: ja det håller jag med om, att det går att röra sej, att

J: ja

S: att en får välja när en är barnet (skratt)

J: ja … vaddå barnet?

S: nej men att ibland får du vara den vuxna och ibland får du vara barnet

J: ja, jag förstår vad du menar

S: (skrattar) vet du

J: mm

S: nej men jag tänkte, att då när du hade burnout, det är ju så länge sedan, eller inte är det ju jätte, men nu är det ju ändå liksom fem, sex, sju, sex år sedan

J: länge sedan … det är sju år sedan

S: det är sju år sedan … så nog kommer jag, nog kommer jag ihåg att det var svårt, men att ändå … jag kände mej ensam … men ända sedan vi har jobbat med varandra så har jag ändå aldrig tänkt att något som du gör liksom hotar mej.

J: nej

S: jag skulle ju ha kunnat tänka att oj nej nu har Joanna Burnout, och det betyder att jag måste vara den starka, och bla bla bla och vet du liksom sådana saker

J: jo jo

S: eller när du har varit sjuk, med liksom att du inte har kunnat liksom lyfta eller sådant

J: ja ja

S: så har jag, det har aldrig liksom känts som ett hot att, att okej men då måste ju jag liksom göra det, förstår du vad jag menar

J: mm

S: snarare så har jag tänkt det som en möjlighet när du har … Att du måste äta i vissa perioder och liksom

J: (skrattar)

S: och andas i 10 minuter

J: andas i 10 minuter

S: så har jag bara tänkt så där att okej, yes, att det här tänker jag haka på

J: (skrattar)

S: att det här är så jävla bra (skrattar)

J: du saknar ännu de där perioderna då vi låg och andades

S: ja, andades

J: i tjugo minuter

S: ja

J: på golvet

S: ja, och

J: jag kan inte säga att jag saknar det så mycket om att på något sätt vara i rörelse… och det tycker jag är väl det som är den stora grejen, att en på nåt sätt också måste lite go with the fow. Men det är ju svårt därför för att då måste du ju också vara beredd på att tappa kontrollen

S: nej jag förstår att du, för dej är det säkert förknippat med andra saker. Men jag bara menar så här att jag tror att det handlar

J: och nu skall jag säga något som jag tycker är viktigt

S: jee

J: nu kommer det. Jag tänker så här att för mej är liksom grunden för vänskap, alltså utopi, det är att våga se den andra på nytt och på nytt med nya ögon

S: mm

J: och det tror jag är kanske det viktigaste, att jag känner att jag liksom inte behöver leva upp till något, eller vara samma person för dej

S: nej

J: för att det kan ju … liksom att du defnierar inte mej på det sättet: att du är sådan. Och sen måste jag alltid vara sådan

S: nej

J: förstår du

S: jo jo

J: utan jag kan förändras i dina ögon. Så känner jag

S: absolut

J: och jag får förändras i dina ögon

S: mm

J: och det betyder också att vår relation kan förändras, det betyder att jag kan vara den sva-ga eller jag kan vara den starka, eller även om jag igår var den svaga så kan jag idag vara den starka

S: absolut, absolut och det är …

J: och det är, det är liksom grejen för mej, också vad gäller förhållanden eller vad gäller vad som helst i livet, så jag tror att det verkligen är det som jag skulle säga är utopiskt, att det inte är statiskt

S: mm

J: liksom

S: det är, det är, och då upprätthåller du också den där nyfikenheten för dej själv och för den andra

J: ja, men det handlar om att verkligen se

S: ja

J: att inte bara sätta den andra i ett fack, för att jag är … för att jag liksom känner mej säker om du är i det facket, för då vet jag hur jag skall förhålla mej till dej.

S: ja ja

J: utan att jag liksom vågar vara så pass rörlig att också du kan förändras, och då måste jag ju också förändras

S: ja ja ja

J: det betyder ju att om du ändrar på din position så måste ju också jag förändra min position

S: också klara av att förändra position

J: och då måste jag kanske vara i en position som jag inte är bekväm med ett tag, men sen om den blir bekväm så måste jag också vara beredd att lämna den. Och det handlar om tillit på något sätt, en form av, en form av

S: ja det handlar om

J: det handlar om tillit till liksom, tillit till oss

S: ja, och det handlar också om en tillit till liksom att du inte överger mej om jag nu inte är den som du trodde att, att jag var

J: ja

S: liksom. Eller att vem är jag, att det är i rörelse

J: ja

S: att en är ju så många saker på ett sätt

J: ja men jag känner att i vår vänskap så får jag vara allt

S: mm

J: jag behöver liksom inte vara på något visst sätt och jag tänker att jag har varit så mycket olika saker under alla år

S: absolut

J: vi har känt varandra

S: absolut, absolut

J: och jag kan ibland också känna att när jag träffar människor som, människor från mitt förflutna eller min familj, så kan jag känna att jag ibland blir så endimensionell

S: mm

J: för att det fnns så mycket klara förväntningar om hur jag är i

S: absolut

J: i den familjekonstellationen

S: absolut

J: eller i den gamla vänskapsrelationen

S: mm det håller jag med om

J: och då kan jag bli jätteprovocerad när nån säger att ”du är så-dan”. Ja, ibland är jag sådan

S: ja ja

J: men jag har inte alltid varit sån och jag kommer kanske inte att vara sådan i morgon. Och jag blir bara så trött på att bli defnierad

S: det tycker jag är jätte jobbigt

J: för det blir du så mycket som kvinna överlag

S: ja ja ja herregud absolut och det tycker jag är jätte svårt nu till exempel när jag har träffat lite olika människor (skratt) det för-ta som händer är ju liksom att människor börjar defniera en. Så där. ”Aha, men du är en så-dan som gillar sådant” eller du är, ”du vill inte ha en relation”. Eller ”du är sådan och sådan” och det är jätte svårt att förhålla sej till det, för det blir så där att, men vänta, alltså vem är jag nu i dina ögon och vem är jag på riktigt

J: eller jag är det där, men jag är också tusen andra saker

S: också andra saker

J: det handlar om representation

S: ja exakt

J: igen … alltså det blir ju det. För jag tänker att min familj har jag ju känt längre än jag har

S: jo jo förstås

J: känt dej till exempel, men i en familj blir du ju också så, ibland så defnierad utgående från den position du har i familjen, som du också positionerar dej i. Att jag blir asjobbig när jag är tillsammans med min familj och jag tycker att tillsammans med min familj, när vi är alla, så blir de asjobbiga

S: mm

J: För vi blir i en statisk position som är svår att förändra, men när jag umgås med dem en och en så

S: jo jo, så då

J: då är de ju fantastiska människor

S: då går det liksom att vara

J: men som klump tycker jag

S: att vara i rörelse

J: inte om oss

S: nej jag förstår

J: jag menar … där känner jag inte att jag kan, jag känner att jag blir satt i ett fack och jag känner att jag inte kan andas

S: mm

J: så jag menar det skulle ju också kunna vara så med oss två, eftersom vi har jobbat så länge ihop, att vi skulle vara jätte fast i våra positioner

S: men det tycker jag vi inte är, faktiskt

J: nej, och det säger jag, att det är ju liksom sjukt utopiskt.