Ibland låter det som att vi tror att vi har svaret när det gäller hållbart mode. Vi ska konsumera mindre, vi ska bygga trendlösa, klassiska garderober med kläder som håller länge. Vi ska inte bry oss om trender och vi ska inte köpa kläder som är billiga. Vi ska tänka på materialen och var plaggen är tillverkade, vi ska återvinna på rätt sätt.

Allt detta är bra, men tänk om det finns ett annat svar på vad hållbart mode är eller borde vara? Den svenska startupen Streamateria har nämligen en annorlunda idé om hur kläder kan produceras, användas – och konsumeras. De tänker sig en modeindustri där vi inte behöver tygla våra köpimpulser och habegär, något som de ser som naturligt för oss som människor och problemet med hållbart mode behöver då omformuleras. Så vad är då Streamaterias lösning? Plagg som är tänkta att bara användas en gång eller en kort tid.

– För mig personligen handlar det om att bejaka konsumtionsupplevelsen. Vi sjunker bara lite långsammare med våra idéer om recycling, menar Erik Lindvall som tillsammans med Alexander Wolfe ligger bakom Streamateria.

Just den här insikten om att våra nuvarande idéer om hållbart mode – eller mer hållbart mode som det ofta kallas i branschen – hellre borde beskrivas som något slags fallskärm som gör fallet långsammare men inte förhindrar det, är grundläggande för Streamateria. Det är en omöjlig ekvation hävdar Erik, en där vi försöker få ihop en linjär produktion med en cirkulär konsumtion: “lite som att försöka rädda Titanic med en större hink”.

För mig personligen handlar det om att bejaka konsumtionsupplevelsen. Vi sjunker bara lite långsammare med våra idéer om recycling.

Istället borde vi titta på de förnyelsebara system vi kan se runt omkring oss i naturen, för då skulle vi se att de alltid bygger på att något dör, att allting har ett slut. Våra plagg måste alltså dö. Först när vi accepterar denna centrala tanke kan vi komma på nya idéer, tror Erik.

Avfall inom textilindustrin är ett av branschens stora problem och även med olika grader av återvinning och återanvändning så hamnar nästan all textil för eller senare på soptippen. Och om avfallet är problemet så måste avfallet försvinna.

Det här är anledningen till att Streamaterias plagg vittrar sönder, att de bokstavligen försvinner på kroppen och sedan kan återvinnas som biogas eller helt enkelt bli kompost. Det är ett perspektiv där det vi idag kallar avfall blir resurser eller råmaterial i andra processer.

Plaggen består i nuläget av en nedbrytbar 3D-printad plast och ett material gjort av cellulosa som kan ”laddas” med biofunktioner, men produkten utvecklas ständigt och materialet har gått från att kännas som papper till att nu ligga närmare nappaskinn eller siden.

Streamateria beskriver sig som essensen av ”fast fashion” i det att tanken är att man ska kunna köpa vad man vill när man vill ha det, men företaget befinner sig också på en plats där de funderar på vad användningsområdet egentligen ska vara för produkterna. Tre potentiella kandidater finns.

Först, möjligheten att skapa coutureliknande kreationer som är tänkta att bäras en enda gång.

– Ett plagg av 20 används en gång, det är en ganska stor marknad och det är intressant att titta på vad det är för typ av plagg. En partytopp är en sådan typisk produkt som används bara en gång, säger Erik.

Streamateria beskriver sig som essensen av ”fast fashion” i det att tanken är att man ska kunna köpa vad man vill när man vill ha det.

Eftersom alla plagg först designas virtuellt i 3D så är en annan möjlighet för Streamateria att närma sig den enorma spelindustrin där det finns ett stort intresse för att klä sig som den karaktär man spelar i ett spel.

– Vi vill utveckla modeplagg och skins/kläder i spel och andra virtuella miljöer, men även möjliggöra för att tillfälligt producera dessa plagg fysiskt genom att introducera vår produktionsprocess och vårt material.

Slutligen funderar de på att röra sig mot sportvärlden. Erik tänker sig att man skulle kunna producera engångstoppar för till exempel Lidingöloppet och ladda topparna med olika biofunktioner som kan vara till hjälp medan man springer.

Streamateria har också gjort ett samarbete med Puma och holländska designprojektet Living Color där de tog fram en kapselkollektion med nedbrytbara plagg som hade färgats med hjälp av bakterier.

– Nästa steg inom sport/performance är att tydligare kommunicera Streamateria som en radikal motrörelse mot etablerade varumärken som är fast i befintliga produktionsmodeller och vars enda lösning är baskollektioner och uppmaningar till att sluta konsumera, menar Erik.
Istället tänker han att Streamateria kan vara en modell för ett lekfullt, livsbejakande samhälle som inte bara uppmanar till att fortsätta göra det vi tycker om, utan att det dessutom kan göras utan miljöskuld.

Det låter nästan för bra för att vara sant och jag ber Erik skissa upp en vision om hur Streamateria skulle fungera och han berättar om en idé de sökte stöd för men som inte gick igenom:

– Vi ville skapa ett ekosystem i Vänersborg där kläderna producerades på plats och levererades till konsumenten med drönare inom ett par timmar. När man hade haft på sig plagget skulle man slänga dem i återvinningen och så blir det biogas som bussarna kör på.

Erik påpekar att det finns ett behov av komposterbara alternativ inom biogassystemet och om det man konsumerar också kan bli biogas är det ju bara bättre ju mer vi konsumerar.

Vi ville skapa ett ekosystem i Vänersborg där kläderna producerades på plats och levererades till konsumenten med drönare inom ett par timmar.

Ur ett modeperspektiv finns det en förhoppning om att en modell som den som Streamateria arbetar med för tillbaka kundens fokus till själva designen av plagget. Det är designen och upplevelsen av att bära plagget som är centralt, inte vad plagget är värt om du lägger ut det på Grailed. Modedesignern Rita Roslin (medarbetare på Guringo, designbyrån som Erik driver) har samtidigt tagit fram en klänning med ormliknande urklipp, ett bevis för att spännande design också kan vara hållbar.

Som Erik beskriver det är det en utveckling som går i linje med vad vi tidigare sett inom upplevelseindustrin, där vi ersatt fysiskt ägande av till exempel cd- eller dvd-skivor till att vara ”en systembaserad upplevelse”. Streamateria siktar mot att göra en liknande resa inom design.

Men vart Streamateria tar vägen i framtiden är en sak, för vad som är spännande här är insikten om att hållbart mode kanske inte kommer se ut som vi tänker oss det idag. Kanske är det inte alls konsumtionskritiskt och med fokus på klassiska plagg, utan en ny sorts fast fashion där din garderob ändrar look flera gånger per säsong.