Modemånaden är över och kan sammanfattas med axlar, borgerskap, glamour, skrädderi och 80-tal. Man kan säkert lägga ett antal andra återkommande idéer eller trender till detta men poängen är det som inte är tydligt närvarande på listan: sport och streetwear. Pendeln har tydligt vänt, vi är inte längre i logoland.
Det finns hundratals sätt att berätta en historia om modemånaden och trender eller snackisar behöver inte betyda att det syns i butik eller i folks garderober. Alexander McQueen gick till exempel redan förra säsongen ut och markerade att de inte hade någon sneaker i vårkollektionen, men de producerar fortfarande sportskor för försäljning.
Samtidigt är det tydligt att det pågår en rörelse mot ökad elegans, ökad sofistikering, mer chic – en naturlig reaktion på att streetwear, oretuscherade foton och mer ”naturliga” modeller har blivit det nya normala. Mode söker sig, som alltid, till det som inte är allmänt omfamnat.
I den här rapporten är det omöjligt att prata om allt, men jag vill prata om några looks, för jag gillar idén att vara konkret och specifik. Låt oss börja i New York.
Eckhaus Latta, look 7
Toppen och bältet i denna look påminner om de sittdynor av kulor man brukade ha i bilar förr i tiden, samtidigt som de plockar upp en allmän hantverksvibe som finns i modet just nu. Men genom utförandet och i kombination med ett par skräddade byxor förstår man direkt att Eckhaus Latta inte längre är nöjda med att vara uppskattade för en hemmagjord, artsy känsla. Istället är de redo att växa upp. Detta är mer Loewe än stickningsgrupp i Williamsburg så att säga, och i sig hade det kanske bara varit en indikation på att märket siktar uppåt, men efter hela månaden känns det som en del av en trend: hela modevärlden vill vara lite mer sophisticated lady.
Burberry, look 16 och look 68
Man kan i och för sig spela för båda lagen – om man är Riccardo Tisci. Burberry-showen är dessa dagar basically uppdelad i en ung sektion (street) och en mogen sektion (skräddat) vilket syns i dessa två looks. Det skulle inte vara helt fel att säga att Tisci redan förra säsongen var tidig på bollen med knytblusar och andra uttryck som känns mer bourgeoisie, men samtidigt i och med att han var i stort sätt först med att göra lyxig streetwear på Givenchy verkar det inte som om han kommer släppa den delen. Tiscis Burberry tänker inte välja sida.
Celine, look 1 och look 14
Det finns dock en styrka i att välja. I Hedi Slimanes (nu plötsligt älskade) Celine-kollektion presenterade han i grunden två looks och jag slår vad om att det är Celine som kommer äga bourgeoisie-trenden i höst. En look baserad på jeans, lårhöga stövlar och starkt ytterplagg, den andra någon variant av knälång culotte/byxkjol/kjol, skärp, blus och jacka. Han lyckades också göra trenden cool snarare än tantig och än en gång kommer folk antagligen bara kunna prata om Celine och Hedi. Exakt vart Celine är på väg kan vi inte veta, men det ser ut som att positioneringen snarare riktar sig bort från trend (ironiskt nog) och mer handlar om väldigt bra plagg: välskurna, högsta kvalitet, kommer hålla etc. När ägarna pratade om att de hoppades att Celine skulle kunna omsätta kanske 4-5 miljarder euro (det sägs idag ligga kring en miljard) så kanske de snarare tänkte på Hermès och Chanel än på Gucci. Det är också detta som är Celines egentliga DNA.
Gucci, look 13, Prada, look 54, Bottega Veneta, look 8
Mitt i all elegans och sofistikering återkom ofta ett visst mörker. Man såg det hos Gucci som inte bara tycktes lägga ner hela logo/streetwear-gamet för att istället presentera kläder som gav en quirky spinn på kavajer, kostymer och annan tailoring, utan även lade till masker lånade från Fredagen den 13:e. Prada fortsatte även narrativet från herrvisningen i januari genom att låta romantik möta rädsla och skräck, vilket resulterade i en av säsongens vackraste klänningar, med slokande blommor, sorgeflor och militärboots. Kraftiga boots var också på modellfötterna under Daniel Lees debut på Bottega Veneta, en kollektion som många hade ögonen på eftersom alla vill veta var de ska spendera sina Philo-pengar nu när gamla Celine inte finns (Lee jobbade under Phoebe Philo). Istället fick de ett nytt Bottega, lite hårdare, mycket läder, grova kängor, men också väldigt vackra stickade plagg och klänningar.
JW Anderson, look 34
Philo-cashen, om den nu finns, hör helt klart hemma hos Jonathan Anderson, antingen på hans eget märke eller på Loewe. Han är förvisso inte kvinna och kan därför inte bygga samma värld av ”just nu vill jag ha sådana här kläder” men han har rätt balans av lyx och vardag, samt en liknande känsla för konstnärliga snitt eller detaljer.
Lacoste, look 35
På frågan om modeföretag ska göra sportkläder eller om sportföretag ska göra kläder med högre modegrad levererade Lacostes nya designer Louise Trotter sitt svar. Märket plockade över Trotter från Joseph där hon fick ett stort erkännande från branschen och i sin första kollektion lade hon ut en vision för märket som hade mer att göra med det som var sportswear i början av förra seklet, det vill säga sportiga kläder, snarare än kläder att sporta i. I denna look där krokodilen tycks blöda trådar ser man tydligt både arvet och visionen, viljan att göra stilfulla vardagskläder med tycke och smak.
Balenciaga, look 63, Marine Serre, look 38
Vi har pratat om nuet men var är framtiden? Marine Serres kollektion handlade bokstavligen om den, efter något slags klimatkatastrof och i en ny systerlig gemenskap. Och kläderna, trots tydliga Jean Paul Gaultier-influenser, fick mig att tro på att detta skulle kunna vara en bild av en framtid där det klädberg vi producerat återanvänds i en ny estetik, med en ny känsla. Om vi däremot pratar om en mer nära framtid så bör vi titta på Balenciaga, som återigen försöker säga något nytt efter att ha gått ner sig i logoträsket lite väl mycket. Ett slags vikt axel skapade några av säsongens bästa kappor och kavajer medan andra ytterplagg tycktes uppslitna som en chipspåse. Det var kläder som var framåtblickande och tog ton, men som också kändes som de kunde vara en del av någon extremt chic persons garderob redan idag.