Igår gick det som en glädjerysning genom modevärlden då Phoebe Philos comeback, nu under eget namn, fick ett startdatum i september. ”Höga förhoppningar” skrev en modejournalist och sammanfattade den allmänna känslan.

Philo har sedan hon tog över Chloé 2001 haft en förmåga att skapa kläder som känns framåtblickande, moderna, experimentella – men också bärbara. Hon har inte bara lyckats skapa en stor fanbase utan även haft kommersiell hit efter kommersiell hit, och lett vägen inom modet. Varit ”directional” som det heter.

Det var tydligast när hon fick ta över Céline 2009 och introducerade en minimalistisk och lyxig look som definierade det tidiga 2010-talet och fick oss att tänka om våra garderober.

 Jag ser naturligtvis fram emot vad hon kommer att ta sig för och nu när hon på riktigt kan vara oberoende har hon en möjlighet att göra exakt det hon själv känner för. Hon är en av de bästa designerna vi har idag, jag är säker på att det kommer vara väldigt bra.

Samtidigt tänker jag på att vi ofta hajpar upp stora modehappenings som denna, och att resultatet sällan lever upp till förväntningarna.

Kommer Phoebe Philo komma tillbaka med något helt nytt? Eller kommer hon återvända för att claima sin rätt till den tron hon en gång satt på?

Förväntningarna är nämligen inte bara att Phoebe Philo ska komma tillbaka och göra nåt Céline-igt. Förväntningarna är att få den där känslan av att hon leder oss i en ny riktning – hon gjorde det ju förra gången.

Tänk på när Hedi Slimane kom tillbaka och tog över Saint Laurent – jag skulle säga att det var liknande förväntningar då. När den första kollektionen jämfördes med Rachel Zoe-styling så kunde man konstatera att folk hade fått sina förväntningar grusade.

Raf Simons och Miuccia Prada var ett annat löfte som möjligtvis infriades i meningen att Miuccia Prada fick tid över att ta Miu Miu till nya höjder. Samarbetet på Prada håller god kvalitet men är inte definierande för eran på det sättet som man misstänker att Matthieu Blazys Bottega Veneta kommer bli.

Blazy är också en av många designers som har jobbat under Phoebe Philo och som nu gör kollektioner som befinner sig i samma värld som Phoebe Philo åtminstone gjorde tidigare. Peter Do är en annan. Daniel Lee som precis tagit över Burberry var ansvarig för ready-to-wear på Céline under Philo. The Row har flyttat fram sina positioner.

Landskapet ser därför annorlunda ut. Kommer Phoebe Philo komma tillbaka med något helt nytt? Eller kommer hon återvända för att claima sin rätt till den tron hon en gång satt på? Jag tippar på det senare och det är kanske även det som känns mest rimligt. Men är det tillräckligt?

En generell invändning jag har är att vi alltför ofta blir entusiastiska över varumärken hellre än kläder. Jag tror inte på frälsare, har blivit bränd ett par gånger som sagt, men jag tror på Phoebe Philos förmåga att göra fantastiskt mode. Digital first är tydligen den nya approachen och med tanke på att hon hittills har kommunicerat en gång i halvåret är frågan om det kommer fortsätta så. Det får mig att hoppas på att den är något slags slow fashion hon arbetar på och jag är helt för det.

I vilket fall som helst är jag redo att bli hänförd, även om designern som en gång sa att det chicaste som finns är att vara anonym på internet, nu har ett Instagram-konto.