Dödsbudet kom på en tisdag. H&M lägger ner Cheap Monday, märket som de köpte av Örjan Andersson med kompanjoner 2008. Där även Ann-Sofie Back under många år var kreativ ledare, och kollektionerna designades av bland andra Richard Hutchinson på herrsidan och Frida Hofslagare för dam. Sedan starten 2004 har Cheap Monday hunnit med att öppna flera flaggskeppsbutiker runt om i världen, samt delat ut 10 000 gratis jeans på sitt 10-årsjubileum. Men mest minnesvärt är nog ändå de spektakulära visningarna på modeveckan.

Svamptrippen vår/sommar 2016.

Flugornas herre i Kungsträdgården höst/vinter 2015.

Simhallen vår/sommar 2015 var inget magplask.

Övervintrade poprävar uttryckte sin desperation i sociala medier efter att de nåtts av beskedet:

”Ska köpa upp alla 28/32 som finns, så jag har livet ut (om jag aldrig lägger på mig).”

”Neeeej. Haft samma jeansmodell i tusen år. Detta är kris!”

”Gäller detta även Weekday?? panik isf, får klä mig i säckar som på gamla goda tiden.”

I dessa tunga tider kan det vara värt att minnas att det fanns tajta brallor även innan de dödskallemärkta stretchjeansen gjorde entré, i alla fall för tjejer, det var bara lite krångligare då. Runt 2001 när jag gick i mellanstadiet köpte tonårstjejerna sina tajta, stretchiga savannbyxor på Gulan i Skanstull. De hade hög midja och korviga ben, och jag och min kompis provade hennes syrras i smyg framför spegeln. Plötsligt framträdde tidigare obefintliga kurvor genom det tunna tyget. Sen noppade vi varandras ögonbryn så att det nästan inte var något kvar. Efter att Savann gick upp i rök fick vi köpa vanliga bootcut-jeans på H&M Divided och sy in dem själva. Resultatet blev så där, alltid knöligt där nere trots att vi klippte bort överflödet.

När en tjej i klassen dök upp med ett par byxor som var snortajta på riktigt, med en mystisk dödskalle som märke där bak, samlades alla runt henne. Vi stirrade storögt på loggan där det stod Cheap Monday och förstod nog redan då att en jeansrevolution just hade startat. På helgen gick jag till den minimala butiken vid Hötorget där de såldes, och det var kö ut på gatan. Jag tror det påminde om när folk köade utanför Gul & Blå på 70-talet. Utan att överdriva alltså.

”De blev liksom obligatoriska för alla som inte ville se ut som en blivande mellanchef.”

”2006: Missar The Knife på Arvika pga tävlar backstage med Douglas McCarthy [Nitzer Ebb] i improviserad ‘Smallest Cheap Monday Ass Contest’. November 2018: Cheap Monday läggs ner. Om exakt en vecka drar jag på mina tajtaste Mondays och dansar mig galen till Nitzer Ebb i Stockholm igen. #body”

Så skrev Bons tidigare skribent Anders Kilander, numera pr-specialist, på Facebook förra veckan. Under 00-talets andra hälft köpte ingen längre tajta byxor för att framhäva sina kurvor, tvärtom. Idealet var, som Anders skrev om när det begav sig, en minimal rumpa ackompanjerad av ett par pinnsmala ben.

Minns du första gången du hörde talas om Cheap Monday?

– Jag minns bara första gången när det gäller fina människor och bra synthband, men jag tänker ändå svara att det var på ett gäng euforiska popsnören som svärmade runt en dyngrak Pete Doherty klockan 02.45 på en svartklubb någonstans i Gamla stan. Inte för att jag har några som helst belägg för det, men det är så det borde ha varit, säger Anders.

Vad hade killar ens på sig på underkroppen innan dess?

– På tok för stora chinos, slentrian-Levi’s, Diesel och Lee – alltid med tveksam och för luftig passform. För det fanns ju inget prisvärt tajt som både gick att få på sig och röra sig i, i alla fall inte som spinkig kille. Men Cheap Mondays ålskinn hade stretch, och var så billiga att du dessutom hade pengar över till för många bärs på Debaser.

Hur förändrade de modesverige och världen?

– Helt plötsligt var ju den där dödskallen på varenda liten bak på varenda sunkpub, rockklubb och popfestival. De blev liksom obligatoriska för alla som inte ville se ut som en blivande mellanchef.

Varför gick de till slut gick i graven?

– Till slut satt de på precis alla som inte ville se ut som en blivande mellanchef. Och så kan vi ju inte ha det.

Kommer du bunkra jeans nu? Och tror du att Cheap Monday-jeans kan få ett samlarvärde i framtiden?

– Nu gör ju redan exakt alla andra exakt samma sorts stretchiga stuprör, så vi som blir glada av att bära på tok för små jeansbyxor behöver nog inte gå något tolvstegsprogram än på ett tag. Samlarvärde är svårt att gissa, men jag hoppas ändå det. De var på ett sätt epokgörande, vad man än tycker om det. Just nu känns kanske varumärket lika spännande som en dammråtta, men om jag plötsligt ser den där gulliga lilla dödskallen på en främmande bak på stan om tio år så kommer jag garanterat att sucka nostalgiskt.

PS. H&M lovar att de populäraste modellerna kommer att fortsätta tillverkas, under märket Weekday istället.