När Lazoschmidl tar sin regnbågsfärgade magi till high school (kollektionen heter High School Drama) kommer jag osökt att tänka på Kristofer Folkhammars roman Magisterlekarna som utspelar sig på ett gymnasium där alla är gay. Hur skulle egentligen vår skolgång se ut om det var bögarna som var normen?

Just det lilla tillägget ”drama” skvallrar lite om hur Josef Lazo och Andreas Schmidl tänker sig den – föga förvånande nämns både Mean Girls och Cruel Intentions i presstexten.

Men kanske är det också en skolgång där allt som idag är bespottat bland unga killar som känner pressen att vara män istället är hyllat och eftertraktat, en värld där klädkoder är subverterade, där shorts är korta och sladdriga, där unga magar tittar fram under tröjor, där byxor är tajta eller genomskinliga och där kvinnliga popikoner och camp filmer och tv-program är stilförebilder. Eller som Lazoschmidl själva uttrycker det: ”The essence of Glee, Cruel Intentions, Cher, Ariana Grande and Mariah Carey is projected onto the male form as if wrapped like candy.”

Som alltid hos Lazoschmidl tillåts män vara sockersöta, feminina och, tja, fjolliga. Den unga queera kroppen blir en källa till stolthet, något att visa upp, inte bara i stängda rum utan i offentligheten. Det är som det borde vara.

Kollektionen betar av high school-stereotyper, en efter en. Om du någonsin velat ha en baseballjacka i rosa och med fransar så vet du nu vart du ska ta dig. Promskjortan, sportkillens shorts, cheerleaderoutfits – alla får de ett Lazoschmidl-filter och resultatet är inte bara bedårande, det är politiskt. Queers har alltid varit mästare på att skriva om historien och fantisera fram en drömvärld. Men de här kläderna existerar här och nu (okej, våren 2020) och jag hoppas att unga gays uppskattar det Lazoschmidl försöker göra för dem.