I en mycket kort introduktion till Borås Textilhögskolas avgångsklassers show skriver professor Clemens Thörnquist att kollektionerna utgör en ”institutionell kritik av mode, dess system och kontexter”, och han jämför sedan det hela med en protest. Kanske ligger det i luften. Aktivism och protest är ofta mer identitetsskapande än kläder (eller musik eller böcker eller konst) i dessa tider, och visningskompendiets korta sammanfattningar av studenternas kollektioner innehåller mycket ifrågasättande av normer, inte bara könens utan de normer som finns kring klädesplaggen själva. Kan ett underklädesplagg vara ett ytterplagg? Kan kläder skapas (ritas) direkt på kroppen? Behöver en kavaj vara tredimensionell?
De här frågorna har ställts förr av många olika designers, men det är också detta som är mode: att ständigt ställa frågor som dessa på jakt efter nya svar. Låt mig vara tydlig. Jag dras till de kollektioner som i slutänden känns mer som mode än som konst, mer som kläder än som aktivism, mer som något som kan inlemmas i modevärlden än som är en intressant essä i tyg. Kanske är det för att vi med visningsformatet redan bestämt oss för att befinna oss inom systemet – visningen med sina rötter i 1800-talets varuhus är ett fundament i det vi kallar mode. Det gör att allt ifrågasättande i slutänden är modets egen konversation med sig självt. Ett flertal kollektioner sysslar med den svåra uppgiften att göra kläder som känns unika och nyskapande men som också är estetiskt tilltalande. Mattis Dallmans WITH/OUT försöker förstärka närvaron av kroppen i den maskulina silhuetten. Svaret som Dallman utmejslar handlar om att konkret visa kroppen genom tryck eller lösa skulpturer/applikationer, eller genom att visa upp modellens kropp i transparenta rockar eller toppar. Samtidigt finns här en poesi i kontrasten mellan fragila textilier och hårdare, klassiska herrplagg.
”Det viktiga är att vi håller liv i en diskussion och ett sätt att prata om mode och kläder som inte reducerar det till kommers.”
Fillings av Elin Blixt undersöker fyllnadsteknikens möjligheter, vilket ärligt talat låter extremt tråkigt, men kläderna visar sig vara moderna. Fyllnaden, innanmätet, får bli dekorativt men utan att plaggen reduceras till konstinstallationer. Linn Sjögren låter Hawaiiskjortans mönster ta plats på nya oväntade ställen och material, från stickade särkar till byxtryck. Tourist, som kollektionen kallas, är ett bra exempel på att det ofta räcker med en enkel idé för att skapa en varierad och rolig kollektion.
Även Female/Body/Lines av Irma Skjöth Hedlund känns sammanhållen, en signatur som känns tydlig och konsekvent. Kollektionen söker efter en närmare relation mellan den kvinnliga kroppen och plagget. Här låter det i beskrivningen av kollektionen även som att det bakom den finns en teori om hur kvinnliga plagg formuleras redan på mönsterkonstruktionsnivå.
Matilda Books Influencer/Influenza är en kul take på shopping hauls (en look tycks ihopsydd av ett överflöd av plagg så att en stövel dinglar från ärmen), medan Hedda Röök Carlsons write drunk/edit sober slår ett lag för en mer spontan approach till klädskapande, där hon utforskar möjligheten att rita plagg direkt på kroppen. Jag kan inte gå igenom alla kollektioner här, istället uppmanar jag er att titta på bilderna och skapa er egen uppfattning, kanske är aktivism viktigare än mode för er, kanske är det ni tycker är bra mode något annat än det är för mig. Det viktiga är att vi håller liv i en diskussion och ett sätt att prata om mode och kläder som inte reducerar det till kommers.
Men jag vill också nämna Josefin Wilkens Restricted Movements. I formatet modevisning tyckte jag inte att den här kollektionen fungerade helt och hållet, men som idé fascinerade den mig. ”Jag är inte intresserad av plagg, jag är intresserad av vad plagg kan göra med kroppen”, beskriver hon sin master. Det fick mig att tänka på konstnären Rebecca Horn, som skapade olika outfits och observerade hur de förändrade hennes relation med omvärlden. I det här finns en fascinerande tanke som vi pratar om alltför sällan. För vad har våra kläder för inverkan på hur vi rör oss genom och upplever världen? Det är en fråga som har både psykologiska och sociologiska dimensioner, men som i teorin kan ställas om även de plagg du har på dig just i detta ögonblick. Och på den insikten följer även frågan om varför vi har valt just det här sättet att förhålla oss till världen på.
