Konstnärerna Arvida Byström och Molly Soda bad sina 220 000 följare om bilder som raderats från Instagram. Nu har de samlat bilderna, föreställande allt från bröstvårtor och kroppsbehåring till selfies och sms-konversationer, och gjort boken Pics or It Didn’t Happen. De ifrågasätter varför kroppar värderas olika och vem som egentligen bestämmer vad som får synas. För Bon berättar Arvida om censur, den nakna kvinnokroppskampen och varför Tumblr är bättre än Instagram.
Varifrån kom idén till boken?
– Vi har båda haft bilder nedtagna från Instagram och har många internetkompisar och bekanta som klagat öppet på censuren. Jag skrev ett inlägg på Facebook om att vi borde göra en ceremoni för bilderna. Molly kommenterade att vi borde göra en bok. Vi kommer från en onlinevärld där man snabbt kan publicera saker på egen hand. Men detta projekt förtjänade tid och omtanke. Det enda förlaget jag kände till var Prestel. De har gett ut fotografen Petra Collins bok Babe som jag medverkar i. Vår bok har ett liknande tema, så jag tänkte att de kunde vara intresserade.
Förordet är skrivet av I Love Dick-författaren Chris Kraus, berätta mer om urvalet och vilka ni har valt att samarbeta med?
– Vår förläggare kom med idén att låta någon utanför vår krets skriva förordet. Det kändes först lite forcerat och men efter ett tag kom vi att tänka på Chris Kraus. Dels pratar hon ju i I Love Dick om Hannah Wilkes, om hennes konst och hur den blev avfärdad av konstvärlden. Boken i sig dissades först när den kom ut på 90-talet, men hyllades senare när den återpublicerades. Skribenten Merray Gerges har skrivit en essä om vem som har privilegiet att lägga upp bilder och varför vita, smala, hårlösa, cis-kroppar får utrymme och inga andra. Sarah T. Roberts skriver om Instagrams guidelines, och Alexis Anais Avedisian om reklamen vi ser på Instagram.
Vad har Instagram betytt för dig och ditt konstnärskap?
– Instagramföljare är som att ha kapital, det skapar jobbmöjligheter. Som femmig, kvinnlig konstnär är det tyvärr svårt att få folk att tycka om det man gör. Följare ger ens arbete tyngd. Men svärdet är dubbeleggat då vissa tycker Instagram är ocreddigt. Jag har varit på internet länge och haft en långsamt växande krets. Först hade jag Lunarstorm, sedan en fotoblogg och Tumblr. Det dröjde innan jag skaffade Instagram.
Molly Soda har sagt: ”There is a great fear that surrounds the female body – a nude photograph immediately becomes pornographic even if that is not the intent” Varför tror du att Instagram och stor del av samhället fortfarande ser kvinnokroppen som något tabubelagt?
– Det grundar sig långt bak i historien och handlar om att hålla kvinnor på plats. Ett stort kroppsfokus och smalt skönhetsideal har gjort att kvinnor mår dåligt över sig själva. Jag och Molly tycker att kroppar ska behandlas lika. En typ av bröstvårta ska inte tas bort och en annan få vara kvar. Dessutom finns det icke-binära och transpersoner, så att kategorisera kroppar är daterat. Kvinnokroppen har också använts för pr och reklam, där det tydliggörs vilken typ av kropp som får synas och inte. Det är dags för en uppdatering kring censurering av kroppen.
Det är inte bara naket som tas ner, vad annat har ni hittat?
– En bild på en kvinna i hijab som pratar i telefon blev nedtagen. Bilder där man har svårt att se vad det är blir nedtagna, och sånt som liknar sperma som till exempel tvål.
Vilken bild har berört dig mest?
– Ingen egentligen, för jag blir inte förvånad att det sker längre.
Vad tror ni krävs för att Instagram ska ändra sin policy?
– Vi har varit i kontakt med Instagram, men de hänvisar bara till sina guidelines. Läser man deras guidelines, så märker man att de försöker vara öppna. De skyller på App Stores regler, som är extremt stränga när det gäller pornografiskt material. Men det är ju problematiken, att en naken kvinnokropp blir sexualiserad. Det är en samhällelig förändring som måste ske. Vi måste behandla alla kroppar lika, det är A och O. Naket per se är inte skadligt, men att se en typ av kropp, naken eller påklädd, tror jag är mer skadligt. Tumblr har lyckats bättre med användarfrihet. Det är kul att kolla på andras bilder, reposta och främja andra. På många sätt är Tumblr intressantare och starkare än Instagram. Visst, det finns skitmycket porr på Tumblr, men man behöver inte involvera sig i det man inte vill se.
Du har en ultrafeminin estetik som präglar din konst, hur har du utvecklat den?
– Många kallar den ”hyper femininity”. Jag har alltid älskat flickiga saker, och trodde jag skulle bli prinsessa när jag blev stor. Det är mycket jobb i att framställa den. Tänk bara på hur man rör sig – det jobbar man på hela livet. Tumblr hjälpte mig utveckla min stil, det var lite min ”coming of age”. Jag har en femmig stil, det betyder att vara kvinnlig, men är inte reserverat för kvinnor. Det är inte svartvitt eller.
Vad hoppas ni att Pics or It Didn’t Happen kommer att ha för påverkan?
– Vi tror den kan vara intressant ur ett långsiktigt perspektiv. Böcker är en viktig del i konsthistoria för att kunna se förändring och utveckling. Många av bilderna föreställer vita, smala kroppar, kommer vi att se en annan typ av kropp i framtiden? Det ska bli intressant att se hur den åldras. Att lägga ut bilder på Instagram är som att stå på ett öppet torg, men torget ägs av ett företag. Företaget sätter reglerna för hur allmänningen används; vilka som får vistas på torget och vad de får göra. Vem bestämmer vad som får synas i framtiden?
Pics or It Didn’t Happen: The Images Deleted From Instagram är ute nu.