Jag har en förkärlek för det kreativa över det kommersiella och det är ett perspektiv som alltid har påverkat min syn på svenska modeveckor. Mina bästa upplevelser har ofta varit med de mindre framgångsrika varumärkena, med kämpande designers.
Det är kanske ett orättvist perspektiv, särskilt på en modevecka i ett litet land där många varumärken har valt att synas på andra platser. Men det är mitt perspektiv, det är det kreativa som ger mig kickar, inte någons nya affärsmodell.
Styrkan med den digitala Stockholm Fashion Week som avslutades igår är tydlig: genom det proffsiga upplägget med studio och konversationer eller intervjuer får vi en redaktionell inramning för modet och kollektionerna. Vi får lära oss hur designerna själva ser på sin situation, sin verksamhet och sin kollektion. Det är på många sätt en djupare gestaltning av mode än vad vi vanligtvis får.
Vi ska naturligtvis applådera det faktum att så många varumärken i dessa tider lyckas få ihop kollektioner och har möjlighet att presentera dem, att de har energin och kreativiteten. Vi ska självklart också beundra att så många pushar för ett mer hållbart mode, även om det är ett ämne som kan kännas betungande och tekniskt.
Det mest inspirerande ögonblicket under modeveckan var presentationen av de samarbeten som Beckmansstudenter hade gjort tillsammans med varumärken och designers som Marimekko, Matty Bovan, Per Götesson och Palmer//Harding. Den futuristiska filmen som visade upp plaggen kändes, för mig, mer 2021 än någon annan presentationsfilm under modeveckan. Den gav också en känsla av ett mode som ville något, som hade ett budskap, en estetisk vision.
Konversationerna efteråt där studenterna berättade om kläderna och samarbetet, med inspel från en del av de designers som hade deltagit, var också mer i linje med vad som intresserar mig med mode. Jag tycker inte det är så intressant att höra om hur varumärken driver sina företag och här fick jag istället insikter i den kreativa processen, en känslomässig berättelse om kläderna som jag saknade många andra gånger.
För mig är just det känslomässiga en livsviktig fråga för modevärlden just nu. Jag ser det som en del av hållbarhet (för enbart genom att ha en emotionell relation till våra kläder kommer vi vilja behålla dem och vårda dem), själva grunden för kläderna i sig. Det är just känslodimensionen som vi till så stor del har förlorats i mode, en urlakning som har pågått i flera årtionden för att ersättas av en ekonomisk dimension som jag tror är kontraproduktiv.
Det är möjligt att jag är i minoritet här.
För att man ska skapa ett känslomässigt band till en kollektion eller kläderna man presenterar kan man inte göra alltför korta presentationer. Schnaydermans eller BLK DNMs filmer, samt CMMN SWDNs, Jennifer Bloms och Diemondes visningar fick breda ut sig och det tjänade märkena och kläderna på. Även om inte alla dessa nådde hela vägen så var det en markant skillnad mot dem som bara visade en superkort film med en modell i några looks eller till och med ett hopklipp av stillbilder.
I det avslutande samtalet under modeveckan påpekade Emilia de Poret att en ”trend” under modeveckan var mindre kollektioner, med mer tidlösa plagg. Cia Jansson undrade å sin sida om vi hade fått se för lite kläder som fick oss att drömma. Det är helt klart svårare att bygga en emotionell berättelse kring den perfekta skjortan och kanske är det en orsak till att man så snabbt hamnar i att prata just hållbarhet.
Lazoschmidl förtjänar en eloge för att de hade försökt tänka nytt kring vad en digital presentation är. Förutom den film vi redan hade fått se i Paris bjöds vi nu på en liveperformance där bakelser (kollektionen heter Cake) utgjorde ett narrativt nav och som på ett helt annat sätt gav en inblick i deras värld, även om det kanske inte var allas kopp te.
Att det är svårt att uttrycka en kollektion och ett varumärke digitalt är en internationell utmaning och varumärken med mångmiljonbudgetar misslyckas ofta med att skapa något relevant. Det är uppenbart att det är ett nytt uttryck, en ny konstform, men min åsikt är att relevans även inom det digitala handlar om det känslomässiga och det kreativt intressanta. I alla fall när det gäller hur kollektionerna presenteras.
Detta betyder inte att kläderna som visades under modeveckan var ointressanta. Här nedan är några looks jag gillade.
