Facebook Search
  • bon.se

Bon.se

  • KATEGORIER
    • Mode
    • Fråga Modedoktorn
    • Musik
    • Konst
    • Litteratur
    • Skönhet
    • Resor
    • Listor
    • Återblickar
    • Fest
    • Bortom det svenska modeundret
  • KRÖNIKOR
  • MODEVECKOR
    • Stockholm A/W 2019
    • Stockholm S/S 2019
    • Stockholm A/W 2018
    • Stockholm S/S 2018
    • Stockholm A/W 2017
    • Stockholm S/S 2017
    • Stockholm A/W 2016
    • Stockholm S/S 2016
    • Stockholm A/W 2015
    • Stockholm S/S 2015
    • Stockholm A/W 2014
    • Stockholm S/S 2014
    • Stockholm A/W 2013
    • Stockholm S/S 2013
    • Stockholm A/W 2012
    • Stockholm S/S 2012
    • Stockholm A/W 2011
    • Stockholm A/W 2011
    • Stockholm A/W 2010
    • Stockholm A/W 2009
    • Stockholm S/S 2009
    • Stockholm A/W 2008
    • Stockholm S/S 2008
  • MODEBILD
  • ABOUT
    • Contact
    • Studio Bon

Vi vill ha mode som får oss att känna

Stockholm Fashion Week gick av stapeln i veckan. Vilka slutsatser kan vi dra av vad vi såg?

Text Daniel Björk

Mode

Publicerat 13 februari 2021

Från vänster: Sara Niklasson tolkar Nomen Nescio, Ronja Berg tolkar Per Götesson, Marte Stensrud tolkar Matty Bovan. Foto: Beckmans

Jag har en förkärlek för det kreativa över det kommersiella och det är ett perspektiv som alltid har påverkat min syn på svenska modeveckor. Mina bästa upplevelser har ofta varit med de mindre framgångsrika varumärkena, med kämpande designers.

Det är kanske ett orättvist perspektiv, särskilt på en modevecka i ett litet land där många varumärken har valt att synas på andra platser. Men det är mitt perspektiv, det är det kreativa som ger mig kickar, inte någons nya affärsmodell.

Styrkan med den digitala Stockholm Fashion Week som avslutades igår är tydlig: genom det proffsiga upplägget med studio och konversationer eller intervjuer får vi en redaktionell inramning för modet och kollektionerna. Vi får lära oss hur designerna själva ser på sin situation, sin verksamhet och sin kollektion. Det är på många sätt en djupare gestaltning av mode än vad vi vanligtvis får.

Vi ska naturligtvis applådera det faktum att så många varumärken i dessa tider lyckas få ihop kollektioner och har möjlighet att presentera dem, att de har energin och kreativiteten. Vi ska självklart också beundra att så många pushar för ett mer hållbart mode, även om det är ett ämne som kan kännas betungande och tekniskt.

Det mest inspirerande ögonblicket under modeveckan var presentationen av de samarbeten som Beckmansstudenter hade gjort tillsammans med varumärken och designers som Marimekko, Matty Bovan, Per Götesson och Palmer//Harding. Den futuristiska filmen som visade upp plaggen kändes, för mig, mer 2021 än någon annan presentationsfilm under modeveckan. Den gav också en känsla av ett mode som ville något, som hade ett budskap, en estetisk vision.

Konversationerna efteråt där studenterna berättade om kläderna och samarbetet, med inspel från en del av de designers som hade deltagit, var också mer i linje med vad som intresserar mig med mode. Jag tycker inte det är så intressant att höra om hur varumärken driver sina företag och här fick jag istället insikter i den kreativa processen, en känslomässig berättelse om kläderna som jag saknade många andra gånger.

 

Britta Åsåker tolkar Marimekko. Foto: Beckmans
Christina Leube tolkar Zandra Rhodes. Foto: Beckmans
Erika Haglund tolkar Marimekko. Foto: Beckmans
Filippa Agaton tolkar Palmer//Harding. Foto: Beckmans
Mathilda Guve tolkar Matty Bovan. Foto: Beckmans
Niklas Gustavsson tolkar Zandra Rhodes. Foto: Beckmans
Siri Gertonsson tolkar Per Götesson. Foto: Beckmans
Yanis Dorey tolkar Palmer//Harding. Foto: Beckmans

För mig är just det känslomässiga en livsviktig fråga för modevärlden just nu. Jag ser det som en del av hållbarhet (för enbart genom att ha en emotionell relation till våra kläder kommer vi vilja behålla dem och vårda dem), själva grunden för kläderna i sig. Det är just känslodimensionen som vi till så stor del har förlorats i mode, en urlakning som har pågått i flera årtionden för att ersättas av en ekonomisk dimension som jag tror är kontraproduktiv.

Det är möjligt att jag är i minoritet här.

För att man ska skapa ett känslomässigt band till en kollektion eller kläderna man presenterar kan man inte göra alltför korta presentationer. Schnaydermans eller BLK DNMs filmer, samt CMMN SWDNs, Jennifer Bloms och Diemondes visningar fick breda ut sig och det tjänade märkena och kläderna på. Även om inte alla dessa nådde hela vägen så var det en markant skillnad mot dem som bara visade en superkort film med en modell i några looks eller till och med ett hopklipp av stillbilder.

I det avslutande samtalet under modeveckan påpekade Emilia de Poret att en ”trend” under modeveckan var mindre kollektioner, med mer tidlösa plagg. Cia Jansson undrade å sin sida om vi hade fått se för lite kläder som fick oss att drömma. Det är helt klart svårare att bygga en emotionell berättelse kring den perfekta skjortan och kanske är det en orsak till att man så snabbt hamnar  i att prata just hållbarhet.

Lazoschmidl förtjänar en eloge för att de hade försökt tänka nytt kring vad en digital presentation är. Förutom den film vi redan hade fått se i Paris bjöds vi nu på en liveperformance där bakelser (kollektionen heter Cake) utgjorde ett narrativt nav och som på ett helt annat sätt gav en inblick i deras värld, även om det kanske inte var allas kopp te.

Att det är svårt att uttrycka en kollektion och ett varumärke digitalt är en internationell utmaning och varumärken med mångmiljonbudgetar misslyckas ofta med att skapa något relevant. Det är uppenbart att det är ett nytt uttryck, en ny konstform, men min åsikt är att relevans även inom det digitala handlar om det känslomässiga och det kreativt intressanta. I alla fall när det gäller hur kollektionerna presenteras.

Detta betyder inte att kläderna som visades under modeveckan var ointressanta. Här nedan är några looks jag gillade.

 

Dagmar. Det här känns som en look jag skulle rekommendera typ 100 procent av mina tjejkompisar. Väldigt bra färg, väldigt bra längd på kavajen.
Rodebjer. Rodebjer är oerhört bra på att med små medel uttrycka mycket personlighet. I grunden en jeans och kavaj-look blir unik genom proportioner och mönster.
CMMN SWDN. Färgen och slitsen på byxorna gör dem till ett statement medan toppen redan känns som en garderobsfavvo.
Lazoschmidl. Linnet borde bli en Pride-hit och looken i stort känns lätt att älska för alla som känner att mode borde vara kul.
A Day's March. Linjerna gör den här rocken, kan inte tänka mig något mer användbart plagg.
Schnayderman's. Hålen i jackan, den frätta looken, allt är briljant.
Stand Studio. Western, men gör det skandinavisk myslyx.
Hope. En väst som förcoolar ens look blixtsnabbt.
Self Cinema. Har en misstanke om att denna jackan kommer bli nästa vinters hit.
BLK DNM. Bootsen gör kanske looken, men det är kavajen som kommer leva kvar.

Taggar:

A Day’s March, Blk Dnm, Britta Åsåker, Christina Leube, CMMN SWDN, Dagmar, Erika Haglund, Filippa Agaton, Hope, Lazoschmidl, Marte Stensrud, Mathilda Guve, Niklas Gustavsson, Rodebjer, Ronja Berg, Sara Niklasson, Schnayderman's, Self Cinema, Siri Gertonsson, Stand Studio, Stockholm fashion week, Yanis Dorey

Mer från Daniel Björk

Chefredaktör Bon

Litteratur

Att säga bög i litterära rum

Kristofer Folkhammar är författaren och kritikern som kanske mer än någon annan personifierar det queera perspektivet i samtidslitteraturen. Denna Pridemånad erbjuder ett samtal med honom exakt vad vi behöver: en avfart från heteronormativitens autobahn.

Text Daniel Björk

Krönika

Vi lever i framtiden, varför klagar ni?

Abba Voyage får recensenter att ropa på äkthet. Men verkligheten är sedan länge överspelad.

Text Daniel Björk

Musik

Ett pånyttfött iamamiwhoami

Efter flera års tystnad återuppstår nu det elektroniska och audiovisuella projektet från Jonna Lee och Claes Björklund. Lika spektakulärt visuellt som vanligt, men med en mer akustisk och mänsklig inramning.

Text Daniel Björk

Konst

Moley Talhaoui blickar bakåt och inåt

I utställningen RETROINTROSPECTIVE återvänder konstnären till Sverige för första gången på 10 år, efter uppmärksammade internationella visningar på BEERS London och Saatchi Gallery.

Text Daniel Björk

Krönika

Den största lögnen är att det finns något sådant som tidlöst mode

Sanningen är att vi är friare än någonsin när det gäller hur vi vill klä oss.

Text Daniel Björk

Krönika

Jag vet vem som bär ansvaret för ordet ikonisk

Öppet brev till Fredrik Strage, angående din krönika i Dagens Nyheter.

Text Daniel Björk