Mars, Paris, 2006. Alexander McQueens damvisning inför höst/vintersäsongen 2006–2007 är nästan över. Kate Moss svävar fram på catwalken. Hon är lättare och genomskinligare än någonsin. En avancerad vit organza-kreation ligger som ett moln kring hennes kropp. Och så, plötsligt, löser bilden upp sig. Podiet är tomt, Kate finns inte mer. Mörkret faller och publiken kippar efter andan. McQueens och konstnären Ballie Walshs optiska illusion har fungerat. Kate Moss har i själva verket aldrig stått på podiet. Hennes uppenbarelse är ett tekniskt avancerat tredimensionellt hologram. Mode, spektakel och en levande ikon har mött teknologi, modernitet och strålande innovation. Effektsökeri? Naturligtvis, och vi älskar det!

Hösten/vintern 2006–07 är Alexander McQueen långt ifrån ensam om att låna modeinspiration från teknologins fantasieggande värld. På damsidan har metallictrenden (nypolerat silver och glimmande guld) redan letat sig från Gucci, Viktor & Rolf och Matthew Williamson till Zara och H&M. Samtidigt gör Ann-Sofie Back robotkjolar och använder metallisk organza. Det flirtas flitigt med sextiotalets rymdinspirerade Corrèges- och Paco Rabanne-kollektioner. Herrmodet för våren/sommaren 2007 kommer hos Fendi i metalliskt silvergrå rymdfarar-T-shirts, hos Miu Miu i Kleinblå sci-fi-plast och hos Ozwald Boateng i glansiga rockar som hämtade ur en filmisk framtidsdystopi.

Den högteknologiska inspirationen är inte bara bildlig utan även bokstavlig. Modevärlden håller på att plocka upp nya material, nya former, nya sätt att arbeta. Det har talats i flera år om ”intelligenta” plagg, i material som är tåligare, eller bättre lämpade för en viss aktivitet (från svettig cykling till barhäng med risk för rödvinsfläckar). Parallellt arbetar modeföretag som Adidas, Nike och Timberland, med att utveckla ”bärbar teknologi”, plagg som för samman kläder och teknologi. Marlies Dekkers kryper riktigt nära genom att bygga in mobiltelefoner i sina underkläder. Pumas TrainAway-kit kommer med en inbyggd iPod och även snowboard-tillverkarna Burton har sytt in en MP3-spelare i en jacka med fjärrkontroll i ärmen. Marshal Cohen, chefsanalytiker på NPD Group förutsåg tidigare i år (i en artikel i Forbes) att bärbar teknologi snart kommer att vara en del av vår vardagsgarderob, lika vanlig som ett par blåjeans.

Adidas har sedan tidigare en kombination av smarta kläder och bärbar teknologi i skon Adidas 1, där ett inbyggt microchip analyserar underlaget och anpassar hälmotståndet därefter. Nu har man även inlett ett samarbete med Polar Electro och skapat löparplagg med inbyggda sensorer som registrerar hastighet, sträcka och stegfrekvens. Plagget fungerar (i samarbete med en pulsmätare runt handleden) som en personlig tränare som ger feedback, uppmuntran och varningar på vägen. Så här pass intelligenta kläder är inte bara något vi skyler oss eller dekorerar oss med. De utvecklas till att bli en del av våra kroppar. De påverkar redan nu vår träning men kan i framtiden tänkas inverka även på andra aspekter av livet. Kläder som håller vår kroppsvärme konstant är bara några månader bort. Även andra fysiska behov, till exempel sömn eller näring, kommer i framtiden kunna tillfredsställas av de plagg vi bär. De tänkbara fördelarna med intelligenta kläder är inte bara fysiska. Svenska forskare har till exempel experimenterat med kläder vars insida utstrålar ljus och därmed erbjuder bäraren ljusterapi. Och designern Joe Malia har tagit fram ett plagg som skapar ett ljud- och ljusisolerat rum (se det här numrets C’est Bon). Det här är plagg som påverkar både vår prestationsförmåga och vårt hälsotillstånd. Därmed kan de förändra våra liv och det vi för vidare till våra barn. Riktigt intelligent mode kommer växa ihop med våra kroppar och därmed lägga sig i den biologiska evolutionen.

Allt detta kan låta väl praktiskt och verka ha mer med sjukhuskorridorer och löpband än med catwalkmode att göra. Men som Bradley Quinn visar i sin bok Techno Fashion är kreativa modeskapare som Yohji Yamamoto, Rei Kawakubo, Issey Miyake och Alexander McQueen gravt påverkade av de teknologiska framsteg som gjorts och den forskning som finns tillgänglig. Ju mer teknologin påverkar vårt samhälle och ju större inverkan den har på vårt liv, desto mer influerar den modet, som ju liksom alla konstarter är en produkt av den värld som närt fram det.

***

Material som GoreTex, spandex och lycra har alla letat sig från skidbacken till vardagsmodet och snart kommer uppföljarna – fuskpäls med alla den riktiga pälsens goda egenskaper, stretchjeans som kan bli hur små eller hur stora som helst, och fascinerande mjuka metallegeringar som sväller och blir långärmade när det blir för kallt för kortärmat. Framstegen kommer föra med sig att gamla modehierarkier, som dikterar att naturliga material alltid är ”finare” än syntetiska ”sämre” varianter helt kommer att lösas upp, något som till exempel Carin Rodebjer utforskar då hon väljer att tillverka sina kollektioners mest eleganta klänningar i billiga polyestermaterial.

Teknologisk utveckling är även av avgörande betydelse för catwalkvisningarna.

– Den generella utvecklingen av modevisningar kommer att öka radikalt under de närmaste åren, säger Roger Padilha, Creative Director vid MAO Public Relations, ett företag som under de senaste åren har anordnat ett knappt hundratal shower under New Yorks modeveckor.

På vissa ställen har utvecklingen redan skett. Under 2005 års upplaga av SIGGRAPH, en internationell konferens på temat datagrafik och interaktiva tekniker genomfördes en Cyber Fashion Show, ledd av cyborgen Psymbiote. Förutom intelligenta plagg av olika slag syntes här bland annat futuristiska klubbkläder, i ordets rätta bemärkelse bärbara datorer, och CAD-ritade smycken. Fokus låg framför allt på sammansmältningen av kropp och plagg, en fascinerande, skrämmande men egentligen väldigt naturlig fusion – när mp3-spelaren väl hamnat i ärmen är steget till att placera den i örat, eller någonstans i närheten av hjärnans hörselcentrum, inte så långt.

***

I mer etablerade delar av modevärlden är utvecklingen än så länge lite annorlunda, men inte för den skull långsammare. För inte jättemånga år sedan var majoriteten av catwalkvisningarna i Paris, London, New York och Milano anpassade till en väldigt begränsad publik. Uppköpare och medlemmar av pressen stod för den övervägande majoriteten. Fokus låg på plaggen, att se snarare än att synas. Idag har visningsveckorna, som alltid varit en glamorös affär, förvandlats till en gigantisk mediacirkus. Hollywoods a-lista trängs med musikindustrins största stjärnor och konstvärldens mest betydelsefulla ansikten. Under Marc Jacobs visning av hösten/vintern 2006/2007 var Kim Gordon, Patrik Demarchelier, Cam’ron, André Balazs, Winona Ryder, Lindsey Lohan och Sofia Coppola bara ett fåtal av de ansikten som såg och syntes på front row.

Mediala visningar är inget nytt, samhällseliten har kunnat räkna med inbjudningar sedan början av förra seklet och redan i slutet av 1940-talet stod 700 väl valda personer på Christian Diors gästlista. Men att fokus helt flyttat från funktion till uppvisning och att mycket få intresserade köpare numer närvarar vid visningarna är en omskakande förändring.

– Det beror på två saker, säger Roger Padla. Det första är att de blir behandlade som andra klassens medborgare medan b-kändisar tar upp front row. Det andra är att kollektionerna redan har köpts upp innan visningarna äger rum. Trots det så går det fortfarande inte att jämföra att se en kollektion på en klädhängare i en butik med på en kropp som rör sig på en upplyst runway.

Kanske är det så, men ingen behöver längre vara på plats för att se kollektionerna. Style.com (som publicerar tusentals visningsbilder) har gjort modevisningarna tillgängliga för massan. Och Internet har eliminerat tidsglappet mellan visning och publicering. FrostFrench erbjöd redan 2004 brittiska modefreaks direktsändningar till mobilen. När Karl Lagerfeld för första gången visade i New York i våras markerade han att platsen, i den högteknologiska eran, är av begränsad betydelse genom att erbjuda sin visning som podcast.

Enligt Catherine Frontière på La Mode en Images som producerar Paris-visningar åt bland andra Alexander McQueen, Dior, John Galliano och Lanvin påverkar den tekniska utvecklingen det kreativa arbetet med visningarna.

– För 20 år sedan producerade husen sina visningar själva, kommenterar Frontière. De gjorde en presentation, snarare än en show, scenografin var inte särskilt avancerad. Idag innebär Internet att tittare kan befinna sig mitt i visningarnas hjärta, fast de inte är där. Det handlar alltså om att skapa maximal effekt för andra medium, som just TV och Internet.

– Alexander McQueen och Louis Vuitton är två modehus som är väldigt tekniskt sofistikerade. Men teknologi är bara en del av världen – innovationen kommer utifrån modeskaparens egen kreativitet.

Det ska tilläggas att innovationen även beror mycket på de finansiella medel en modeskapare har att tillgå för att förverkliga sin vision. De visningar La Mode en Image producerar kostar idag mellan 500 000 och 2 miljoner euro. Sådana jättesummor tillåter utvecklingen att gå framåt, och driver visningarna att bli ännu mer till ”events” och mindre till ”presentationer”.

För mindre modehus med mindre budgetar handlar utvecklingen framför allt om att utnyttja små möjligheter och se bortom raksträckan för att skaka av sig catwalkens ganska stela modell. Nya sätt att visa kläder leder till nya möjligheter att presentera en konstnärlig vision, något det experimenterades vilt med under nittiotalets teatrala visningar av till exempel Martin Margiela och Gaspard Yurkievich. Men även mindre spektakulära tekniska lösningar kan innebära helt nya perspektiv. Bernhard Willhelm visade till exempel sin senast kollektion på stillastående modeller, i tavelramar som åskådarna själva fick vandra runt. Ett egentligen mycket humanare, lugnare och mer detaljrikt sätt att se en kollektion än på catwalken.

***

Kombinationen kläder och teknologi är på väg att flytta ut ur prototypernas och idrottarnas funktionella värld. Forskarna står beredda att hoppa på den fantasieggande prêt à porter-karusellen. En hel del har redan hänt. De som skrattade åt boo.com på nittiotalet handlar på net-à-porter idag. Och modet blir allt mer teknikberoende. Våra snyggaste designerplagg kommer snart automatiskt anpassa sig till yttre omständigheter. Digitala provrum kommer scanna våra kroppar för att hjälpa oss hitta rätt storlek. Nya material kommer erbjuda modeskapare nya möjligheter till nya form- och färgexperiment.

De riktigt avgörande förändringarna ligger antagligen några decennier bort. Än så länge behöver inte Alexander McQueen konkurrera om sitt jobb med en robot. Än så länge verkar digitalt mönstersytt mode ha svårt att rubba massproduktionens dominans. Och än så länge har vi inte fått fram de där pillren som ger oss alla perfekt avvägda modellkroppar med ”rätt” bröstmått och ”perfekt” benlängd. Men den tiden, och det modet, kommer.**Text av Madelaine Levy och Petter Jonason