Det snurrar. Justin Timberlake har varit framme och hälsat på mig. Ett handslag, en arm om min axel och en mun vid mitt öra. Omkring oss pumpar hög musik ur stora högtalare.

– Trevligt att ses, Annah, hoppas du gillar det du ska få höra. Men hey. Akta dig för solen, säger Justin och höjer myndigt på ögonbrynen.

– The record is dope! I’m awesome!, fortsätter han till den utvalda skara journalister som samlats för att lyssna på hans nya album.

”Dope”, ”awesome” – Justin Timberlake pratar som en genomsnittlig amerikansk tjugofemåring. Bakom honom är Los Angeles-horisonten som vanligt suddig av smog. Men där tar vanligheten slut. Vi befinner oss på en terrass högt över Sunset Boulevard. Det här är Chateau Marmont – ett hotell med nästan lika mycket superstjärnestatus som sina gäster.

Bredvid den inte så genomsnittliga tjugofemåringen står hans producent, Timbaland. Tillsammans har de skapat Justin Timberlakes andra soloalbum. Den Stora Pressen vilar över dem. I och med debuten Justified skapade producentduon Neptunes den perfekta blandningen av Britney Spears och Jay-Z. Timberlake blev en ny, alldeles naturlig, länk mellan kreddfolk (klubbkids, innerstads-DJs, elitistiska musikjournalister) och tjutande tonåringar med affischtapetserade flickrum. Fyra år efter Justified är förväntningarna lika höga som undrande. Justins andra kan vara en bekväm väg mot fler topplisteplaceringar och (om möjligt ännu fler) tonårsfans. Samtidigt väckte debuten (de smarta samarbetena, Justins coola flirtande och förmåga att kliva utanför ramarna) en förhoppning om att han faktiskt kunde gå över gränser och skapa någonting helt eget. Det kan vara här och nu, på Chateau Marmonts terrass, som det avgörs vem Justin egentligen är. Och om han verkligen kan fortsätta dansa på den svajiga lina som går mellan kommersiellt och högaktat.

Sommaren 2006 är babyhullet, det som fanns kvar av boybandsound, på första albumet lika avlägset som Justins blonda tonårskrull. Nu är Justin Timberlake vuxen. Justin Timberlake är sex. Mer sex. Rå sex. Vågad, våt och inte mer insmickrande än Marilyn Manson på saftkalas hos mormor.

– Till att börja med har jag varit inblandad i både låtskrivande och produktion på nya albumet, berättar han. Jag skriver så mycket låtar. Jag har säkert 30 stycken klara som inte får plats på skivan. Men jag kände att det var dags att få ut någonting nu.

Nya albumet kommer att heta Future Sex/Love Sound. Av elva låtar som dånar ut över Chateau Marmonts terrass bygger sex titlar på orden ”sex” eller ”love”. Det är ingenting nytt för Timberlake. Medan en stjärna som 50 Cent visar stora spända överkroppsmuskler på ett nästan skräckinjagande sätt har Justin Timberlake alltid valt den mjukporriga stilen. Killen gillar läppglans. Han spelar på sex på samma sätt som sitt ex Britney Spears. Kanske hade de timslånga övningssessioner i sovrummet på den tiden då de övertygade världen om sin delade oskuld. Inte vet jag. Justins sexappeal är hans dans, hans röst och uppdaterade Michael Jackson-tjut. Kolla videon till Like I Love You, kolla när Justin hånglar i soffan. Kolla kyssen med halvöppen mun, kolla blicken som tränger rakt genom TV-rutan. Det är Britney, det är Aguilera, det är fucking Beyoncé.

– Den här gången ville jag få in ännu mer av den sexiga råheten i min musik. Jag har hämtat mycket inspiration från Prince, Bowie och Michael Hutchence från INXS. Jag ville erövra en sexighet som är rockig, som balanserar på gränsen.

Hur har du lyckats hitta den känslan när du skriver och spelar in?

– Nu ville jag göra någonting som lät futuristiskt. Och sexigt. Det är i och för sig mer än sex på albumet men… du har rätt. Det är många av låtarna som är väldigt sexiga… och I don’t know, I dont know… I dont know. De bara kom ut så, utan att jag egentligen gjorde någonting. Du vet…

Hur viktig är sexigheten för dig?

– Viktig.

Hiphop-producenten Timbaland har producerat stora delar av det nya albumet tillsammans med Justin. Han är noga med att det är känslan av hård sex och svett som Future Sex/Love Sound ska förmedla.

– Vi visste vad vi sökte när vi satt i min studio i Miami och jobbade. Att göra låtarna gick enkelt. Jag ville göra det sexigt, han ville göra det sexigt. Vi gjorde det sexigt.

Hur fick ni till det då? Två killar i en studio.

– Vi drack massa bärs och omgav oss med brudar för att få till den rätta stämningen, säger Timothy Z. ”Timbaland” Mosley och skrattar där han sitter i en vit soffa.

***

Det är alltså här på Chateau Marmont Justin väljer att göra sina intervjuer. Det var här Greta Garbo brukade checka in under namnet Harriet Brown. Det var i en bungalow i trädgården som komikern, skådisen och rocksångaren John Belushi dog av en överdos och det är i Chateau Marmonts bar som Jessica Alba och hennes vänner festar utan att bli fångade på bild. Slottet är omgivet av murar av vit betong och blommande grönska: starkt doftande azaleor och kaprifol. Ingången är så hemlig att den inte ens finns: man får ta sig in via garageuppfarten, genom en korridor, upp i en hiss och ut i lobbyn. Minuten innan jag ska gå in och intervjua Justin spänner den tidigare så vänliga och avslappnade skivbolagskvinnan Shannon ögonen i mig och nästan trycker upp mig mot hissväggen. Jag ska akta mig för att ställa några personliga frågor till Mr Timberlake.

Det är andra gången det påpekas så strängt. Det är stort hemlighetsmakeri kring stjärnan och vi journalister som ska träffa honom förbjuds att fråga efter eller ens nämna bokstavskombinationen Justin Timberlake. Trots att vi är i Los Angeles, kanske världens mest superstjärnetäta stad, är skivbolaget rädda för uppståndelse, fans och paparazzis. Tidigare under dagen har en tysk journalist ställt till med kalabalik efter att ha gått in på Justins så stjärnspäckade privatliv. Det ska jag tydligen passa mig jävligt noga för att göra.

Justin har varit ett hett namn ända sedan tiden som Britney Spears fästman. Han har inte bara gjort skandal då han blottade Janet Jacksons kroppssmyckade tutte under ett framträdande på Superbowl, en incident som han offentligt fick be om ursäkt för och som numera går under namnet Janets Nipplegate. Han har ju faktiskt dejtat den 15 år äldre popsångerskan också.

Nu ryktas det ena dagen om att flickvännen Cameron Diaz väntar parets barn, nästa dag om att de ska gifta sig på hemlig ort och en tredje dag om offentliga gräl, svartsjuka och definitiva uppbrott. När jag väntar på att göra intervjun i hotell-lobbyn sitter 24-stjärnan Elisha Cuthbert uppkrupen i en fåtölj med ett glas juice. Hon dejtade tidigare Justins bästa kompis och kompanjon Trace Ayala.

Men med sig på intervjun har Justin i alla fall en del av sitt privatliv – de vänliga boxrarna Buckley och Brenna kryper under början av intervjun upp hos sin husse. Båda två ska sitta i hans knä och pussa.

– Jag tog med hundarna för att ha sällskap under arbetsdagen, det är viktigt för mig. Vi är en familj, Buckley och Brenna är mina barn, säger Justin och pussar tillbaka på sina skyddslingar.

***

Justin Randall Timberlake växte till stor del upp i kyrkan. Han framstår som ett äkta amerikanskt drömbarn, ett sådant där misstänkt genmanipulerat sött barn som säger ”Daddy, I love you” med djupt allvar när det behövs. Farfar Charles L. Timberlake var pastor i Baptistkyrkan och pappa Randall Timberlake är körledare i Memphis där Justin växte upp. Där tränade pappa Timberlake sin lockige son och upptäckte vilken fallenhet han hade för sång.

– Men jag tränade aldrig dans som liten. Inte organiserat. Jag lärde mig dansa genom att titta på MTV och dansa framför spegeln hemma. Jag vet inte när det gick upp för mig att jag var en stor talang. Det enda jag vet är att jag älskade att sjunga och dansa. För mig är det så enkelt, berättar Justin Timberlake 15 år senare.

Innan han ens nådde puberteten var han med i talangjaktsprogrammet Star Search. En plats i ensemblen för The New Mickey Mouse Club tillsammans med Britney Spears, Christina Aguilera, blivande *N Sync-kollegan JC Chasez och skådespelaren Keri Felicity Russell – säkrade platsen i kön till stjärnorna på Hollywood Boulevards Walk of Fame.

– Det enda jag kan säga är att vem det än var som gjorde castingen till den showen gjorde den personen ett extremt bra jobb. Jag visste redan då att Britney och Christina skulle bli världsstjärnor. Det kunde man se med en gång. Oh yeah, de hade potentialen redan då. Christina hade ju den fantastiska rösten och Britney… hon hade verkligen den starka it-faktorn. Det var lätt att se att de skulle bli kolossala stjärnor.

Du själv då?

– Jag ville nog tro att jag skulle bli lika stor som dem, men jag var inte direkt säker.

När det lite tuffare pojkbandet *N Sync gjorde entré var genren redan på väg att kvävas av tjejer som kombinerade samma typ av lättillgänglig popmusik med inbjudande dans. Justin Timberlake fick i stället sin riktiga stjärnstatus när han och världens då hetaste popbrud Britney Spears blev ett par år 2000. De var det oskuldsfulla framgångsparet som kraschade när Britney började babbla om att hon visst inte var oskuld längre samtidigt som det skvallrades om flera otrohetsaffärer. ”Jag älskar Britney av hela mitt hjärta och kommer aldrig göra någonting för att ringakta eller förnedra henne” sa Justin i The Rosie O’Donnell Show 2002, och han har hållit sitt ord. Nåja, ganska bra i alla fall. Han har nyligen gått ut i media och skällt på de fotografer som förföljer ex-flickvännen och hennes lilla son Sean Preston. ”Lämna tjejen i fred” sa han.

Men när Justin Timberlakes monsterhit, den fantastiska Cry Me a River, skakade de kommersiella radiopopvågorna 2002 syftade hela texten på uppbrottet från Britney och antydde att ryktena om den nu hyfsat sunkiga superstjärnans otrohetsaffärer skulle ha varit sanna. I videon följer Justin en Britney-lookalike som en ledsen hund.

När pojkbandstjärnans solodebut Justified släpptes 2002 dömde många ut den till en början. Albumet kallades mesigt, tråkigt och identitetslöst. I ett par veckor. Sedan hände det. Neptunes förtrollning av *N Syncs gullpojke slog i rätt riktning. Justin vågade vara farlig r&b och samtidigt hylla Michael Jackson. Han sålde sju miljoner album världen över och fick Grammys, NRJ-awards, Brits-awards, MTV-awards.

I och med att Neptunes och Timbaland struntade i att följa Max Martins oslagbara poprecept vågade även hippa musikrecensenter öppna famnen för kommersiell musik. Året efter releasen blev Justin Timberlake officiellt den coolaste personen på planeten när han toppade tidningen NMEs Cool list. Det definitiva steget från barnstjärna och Britney-ex till sexsymbol och modeikon.

Nu är det 2006 och ingen ska kunna missa att Mr. Justin Timberlake är tillbaka. Inte ens Chateau Marmonts grannar. De fyra högtalarna är gigantiska och jag tänker att så där värst himla hemlig kan inte den här förhandslyssningen vara ändå. Future Sex/Love Sound kommer att skaka om varenda klubbgolv i hela världen. Så som det skakar om mig där jag sitter i en soffa på terrassen. Klubbig låt efter klubbig låt. Sexy Back, Sexy Ladies, T.I-samarbetet My Love, Love Stoned, Damn Girl, Summer Love och så vidare pumpas ut över oss. My Love låter som Justins egen version av Black Eyed Peas enerverande My Humps. Den avslutande poplåten Losing My Way vilar på mörka körer som påminner om Afromans Because I Got High, och här mjuknar Justin: ”Is anybody out there, it is breaking me down, no friends around/Keep loosing my way, cause I can’t save myself”.

I den dimmiga Los Angeles-solen går Justin Timberlake nervöst omkring. Dansar lite till den Toxic-aktiga Love Stoned, går in och hänger, kommer ut igen. Luftboxas lite med Timbaland.

Även Justins megahit Cry Me a River är signerad den erkände producenten. Men Future Sex/Love Sound är så långt ifrån Cry Me a River ett album kan vara och samtidigt behålla det typiska Justin-soundet: den ljuva falsettrösten, de mjuka souliga bitarna och de underbara spontansexiga ”Whoooh!” som han utbrister i här och där på båda albumen.

När skivan har spelats upp en gång undrar Justin om vi vill höra någon av låtarna igen. Jag föreslår att han ska spela hela skivan, men han skakar på huvudet.

– Okej, spela låt nummer två igen då, ber jag.

Låt nummer två. Sexy Back. Jag älskar den. Det är den som sticker ut. Electropoppiga beats, korta stycken och coola ”yeaaah!” från Justin. Medan resten av albumet ändå spelas en gång till går jag fram till Justin och berättar vad jag känner för låten.

– Ja, den är fet, svarar han.

Förutom Timbaland har Justin bland annat jobbat med en annan jätteproducent, Rick Rubin, som producerat både tidig hiphop som Public Enemy och rockrävar som Red Hot Chili Peppers. Det kan verka förvirrande: Timbaland (som plötsligt ägnar mycket tid åt listpop) som producent, Justin själv pratar om rock och jag framhäver de electrodoftande bitarna på Future Sex/Love Sound. Men så är också Future Sex/ Love Sound som ett helt diskotek. Får du bara spela en enda skiva på ditt födelsedagsdisco är det albumet som ska snurra hela natten. De tunga hiphop/electro-låtarna bjuder hela tiden på fantasifulla inslag och beatet är så hårt att dansgolvet kommer vara fullt vilken inställning gästerna än har till dans. De softare balladerna andas hemgång, långsamt hångel och mjuk soul.

– Jag ville ha ett sammanhållande ljud, mycket tunga beats, mer rock och betydligt mindre pop. Mitt första album var väldigt brett, och det tror jag verkligen är bra för ett första album. Men nu ville jag göra någonting som hänger ihop, skivan igenom, och som inte är lika inställsamt. Det ska vara lite svårare att nå. Det var därför jag använde mig så mycket av Timbaland, säger Justin.

Vad är viktigast för dig, kredd eller sex nollor i försäljningssiffrorna?

– Jag oroar mig inte för kredden. Det var trevligt att få den med det första albumet. Tack vare det har jag en bra plattform att stå på inför det här släppet. Men båda de faktorerna gör att jag kan knuffa folk i den riktning jag vill ha dem. Det enda jag behövde göra var att fundera ut i vilken riktning det var.

***

Ett par veckor innan vår intervju har Justin Timberlake dragit runt över hela Los Angeles med fotografen Terry Richardson för att göra albumets visuella del lika rå, ny och futuristisk som den ljudmässiga. Richardson har väckt stor uppmärksamhet gång på gång för sina provokativa, ibland rätt sjuka bilder med tabubelagda teman som knarkande modeller och djursex.

– Jag tycker Terry är grym. När jag gjort klart det mesta av albumet insåg jag att hans bilder skulle matcha fint. Jag såg en bild, en image, vad du vill kalla det, framför mig. Vi gjorde massa saker, men jag tänker inte berätta dem för dig… Vi åkte runt på stan, vi åkte till stranden… säger Justin och retas. Han upprepar ordet ”stranden” flera gånger och ger mig en lång blick.

Även när han sitter där i soffan framför mig är det svårt att placera honom i ett fack. Han är visserligen den halvtråkiga men proffsiga superstjärnan som legat på Billboards albumlista i över 70 veckor. Men han ger också ett flirtigt intryck, som stämmer överens med den han är mellan intervjuerna då han hänger med sina fem homies på terrassen utanför. Tjugofemåringen Justin. Det förvånar mig, men när Justin kommer in i rummet är det inte självklart att han glänser. Han stjäl inte uppmärksamhet mer än någon annan och hans karisma är inte fysisk.

– Ju mer du uppför dig som att det är någonting över dig som inte skulle vara normalt desto mer ser folk på dig på ett annorlunda sätt. När jag går ut på stan sätter jag på mig en basebollkeps och bara går rakt fram. Så enkelt är det. Det ska inte vara så komplicerat att gå någonstans, det är inte en stor grej. Här i Los Angeles finns det många som alltid har 20 personer runt sig bara för att signalera att de är kända. Jag kan sätta på mig den kostymen när det behövs, på galor till exempel. Men jag vill vara så normal som möjligt när jag inte jobbar. Jag gillar att göra normala saker. Jag surfar mycket, jag gillar att åka snowboard. Jag älskar att gå på bio, spela golf och basket. Jag har många vänner som inte är kända, de flesta jobbar inte ens i den här branschen.

Tills för ett halvår sedan var Justin delägare i restaurangen Chi ett par kvarter bort på Sunset Boulevard. Krogen är svår att se från utsidan men vakten till hotellet som ligger i anslutning gör sitt bästa för att ge Chi uppmärksamhet.

– Gå in, gå in, det är Justin Timberlakes restaurang. Ja inte längre… men ändå.

Kanske går affärerna sämre när kändis-stämpeln försvunnit. Kvar på menyn finns i alla fall JTCD, en meny uppkallad efter Justin och hans berömda flickvän.

Det här är Justins kvarter. Ett par hundra meter från Chi ligger den anspråkslösa men populära klubben Hyde. Det är ett av Justins favvohäng i Los Angeles

– Jag går inte ut så mycket. Men om jag gör det så gillar jag att vara på Hyde. De serverar sushi till klockan två på natten. Där är jag och mina polare och dricker och dansar, dansar och dricker, dricker och dansar.

Det har alltid gått bra för Justin Timberlake. Och det går bra nu. Cashen rullar in och releasen av hans andra album är långt ifrån det enda som han kommer att vara upptagen med i år. Han gör låtar med Black Eyed Peas-medlemmen Will.I.Am under namnet Jawbreakers. Tillsammans har de producerat delar av Macy Grays kommande album. Just nu jobbar Justin med *N Sync-kollegan JC Chasez solodebut. Han driver också en restaurang i New York. Och senare i år lanseras hans klädmärke William Rast i Europa. Det är streetfashion med en touch av lantlig smuts. Enkla, ”lättanvända” kläder. Han driver företaget tillsammans med bästa kompisen Trace Ayala.

– Looken är lantligt Tennessee. Det finns många märken på marknaden som är väldigt flashiga. Vi ville ta ner det hela och göra mer klassiska kläder, men samtidigt ska de vara fräscha och inspirerade av modernt mode. Jag älskar våra jeans, jag har dem på mig just nu… så… de är bäst, säger Justin.

Men störst är kanske att han har tre film-premiärer i antågande. Alpha Dog om Jesse James Hollywood, en langare som blev den yngsta personen någonsin på FBIs Most Wanted-lista, visades på Sundance-festivalen i år. Justin överöstes med beröm och recensenter uppmanade lyriskt folk att glömma allt de tidigare tänkt om *N Sync-Justin. ”Han tar över filmen”, sades det.

Det har snackats om att Justin ska spela Elton John i en kommande film om den engelske popgigantens liv.

– Så vitt jag vet så ska jag inte spela Elton John i någon film. Jag tror att det kan vara rykten. Troligen har han sagt att han skulle vilja se mig i rollen som en ung Elton John i filmen om hans liv.

I höst kommer i stället Black Snake Moan, där Justin spelar mot bland andra Christina Ricci. Han ger liv åt en ung soldat som ska tjänstgöra i Irak. Privat är kamouflagejackor det närmaste Justin kommit ett regemente, och han uttalar sig försiktigt om Irak.

– Det är en väldigt komplicerad situation. Det vi får veta är kanske hälften av det som egentligen händer. Därför har jag svårt att säga vad min åsikt är. Jag tycker krig är sorgliga, men jag förstår att det rör sig om för mycket pengar för att de ska kunna utrotas.

***

Justin Timberlake har en grå tight T-shirt och gammelblå snickarjeans från William Rast på sig. När han lutar sig tillbaka i soffan och lyfter den högra armen över huvudet blottas en mörkgrå svettfläck. Och för första gången i mitt liv tycker jag den där fläcken är någonting hett. Kanske för att det är kroppsvätska från en livs levande sexsymbol. Kanske för att den gör framgångsmaskinen Justin Timberlake mänsklig.

Om tio år är Justin Randall Timberlake 35. Jag försöker få honom att föreställa sig vad han gör då men det viftar han bort direkt. Det är för långt dit. Justin Timberlake vill inte vara Justin Timberlake om tio år. Inte ens han själv kan föreställa sig en Justin som inte är tonårsidol. En Justin med begynnande gubbmage, grånande hår och ohippa vänner. En Justin som kanske inte längre är så sexig. Men han går med på att tänka sig hur det är att vara 30. Då hoppas han att livet ska vara just precis exakt så som det är nu. Nu när han har allt, allt, allt. Nu när han är ett sådant it-kid att det nästan är löjligt. Nu medan han fortfarande sätter fötterna rätt och dansar fram på den slaka linan.