Så länge någon kan minnas har det amerikanska modet brottats med mindervärdes-komplex. Under en kort period efter andra världskriget tog USA faktiskt över modetäten från Frankrike. Men den chockartade framgången för Christian Diors New Look 1947 – en silhuett baserad på stor byst, smal midja och en lång, vid kjol och som bröt skarpt med krigstidens ideal – visade att mode skulle förbli någonting franskt. Och än i dag är det amerikanska modet underskattat. Frankrike är fortfarande stilens supermakt med sina globala modehus och coutureateljéer. Emellertid inte helt rättmätigt. För i takt med att den höga sömnadskonsten för en allt mer tynande tillvaro blir det allt tydligare att mode – lika mycket som det bygger på franska designgenier som Dior och Yves Saint Laurent – också handlar om bilder. Och inget land har varit lika mäktigt som USA när det gäller att skapa bilder som haft och har en inverkan på modevärlden. Mc-looken som Marlon Brando populariserade i Vild ungdom 1953. Femtiotalsdrömmen Marilyn Monroe i Flickan ovanpå (filmen varifrån den legendariska bilden på Monroe i vit klänning ovanpå ett luftutsläpp från tunnelbanan är tagen). Faye Dunaways avslappnat chica affärskvinna i Sidney Lumets Network från 1976. Richard Geres nya mjuka herrlook i 1980 års American Gigolo. Alla är de bilder som påverkat, och påverkar, modet. Precis som de många andra varianter av americana vi vant oss vid att se replikerade, pastischerade och subverterade, från mellanvästerns cowboys till WASP-fruar i New England och Dogtowns skateboardåkare.

***

Jack McCollough och Lazaro Hernandez tog sina mödrars flicknamn och startade sitt märke Proenza Schouler 2002. Snart blev de ”Jack and Lazaro” med hela den amerikanska modevärlden. Ett slags amerikanskt svar på Dolce & Gabbana – det framgångsrika och älskade gay-paret som delar både liv och arbete. (Även om Jack och Lazaro, som fortfarande bara är strax över 30 år gamla, nu har varsin lägenhet. Att leva på och med varandra utsatte både förhållandet och företaget för alltför stora påfrestningar.) De ger själva väldigt klassiska bilder av USA: Lazaro är, med sina kubanska föräldrar, den lyckade sonen till immigranter. Medan Jack spelar rollen av den kreativa sonen som gör uppror mot sina konservativa föräldrar och blir konstskolestudent. Men tillsammans med Rodarte, Adam Kimmel och Alexander Wang är de en del av en ny generation amerikanska modeskapare med en delvis ny publik. Till skillnad från många av sina föregångare, vars målgrupp framför allt varit New Yorks socialites, eller Washingtons politikerfruar, anses dessa relevanta för modets utveckling på båda sidor om Atlanten.

Estetiken är liksom självförtroendet omedelbart igenkännbara som typiskt amerikanska. Men i stället för att använda de klassiska klichébilderna (Brando i mc-jackan, Monroe i den vita klänningen och så vidare) gräver dessa unga kreatörer i annan jordmån för att hitta nya bilder av Amerika. Ett Amerika som kanske inte ansetts vara tillräckligt modemässigt tidigare.

***

Proenza Schouler har gjort sig kända för en stil som både är hård och tjejig. En look för en cool ung kvinna som har sina fötter på gatan men också uppskattar klassisk konstruktion och kvinnliga former. En New York-tjej. Hon som hänger på heta klubbar och trendiga gallerier. Som har popkulturell koll och pluggar, eller har pluggat, på universitetet. Hon är den amerikanska kvinnan som äntrade scenen på nittiotalet, den smarta tjejen som först gillade grunge och sedan utvecklade ett sinne för mode. I grund och botten är det Chloë Sevigny vi pratar om, och föga förvånande är hon deras musa, den perfekta mixen av rock’n’roll och smartness. Blandningen av högt och lågt återkommer även i Proenza Schoulers inspiration för de enskilda kollektionerna, där graffiti och surf samsas med konstnärer som minimalistiska skulptören Donald Judd. Höst/vinter-kollektionen 2010 är inspirerad av åttio- och nittiotalets New York och dess gatukultur. Graffitikonstnären Christopher Wools inflytande kan ses i de mönstrade jeans Jack och Lazaro gjort tillsammans med jeansmärket J Brand. Många av Proenza Schoulers signaturelement är också närvarande: dova, mörka färger kombinerade med starka färgklickar, kappor och tydliga linjer som delar upp plaggen på ett nästan grafiskt, tvådimensionellt sätt. I deras kollektioner återkommer även olika varianter av korsetten, men i en modern tappning som snarare för tankarna till sportkläder än till det tidiga 1900-talets timglasform eller för den delen Jack och Lazaros hjälte Christian Dior. Ytterligare ett exempel på att amerikanska designer i dag, helt utan rädsla, ger sig i kast med att uppdatera de franska mästarna.

När Proenza Schouler nyligen curerade ett nummer av den belgiska tidningen A Magazine fokuserade duon helt och hållet på att beskriva ett amerikanskt landskap där deras musa och omslagsmodell Chloë Sevigny är viktigare än Marilyn, där Robert Smithsons jättelika jordkonstverk Spiral Jetty i Utahs Great Salt Lake är en mer relevant inspiration än Hitchcock och där Nancy Holts Sun Tunnels – fyra perforerade betongrör placerade i en kryssformation i öknen – är en lika intressant bild av det amerikanska landskapet som oräkneliga westernfilmer.

Tycker ni att det finns delar av Amerika som inte representeras i modet?

JACK Det finns klichéer, som cowboyen och aristokraten från New England…

Lazaro … eller hemmafrun…

JACK … eller Hollywoods guldålder. Det är de uppenbara ögonblicken, som brukar refereras inom modet. Jag antar att det i dag är mer gatuinfluenser. Och invandrarkultur, eftersom Amerika är ett samhälle av invandrare. Det finns mycket som inte har undersökts i modet eftersom det räknas som mindre glamouröst.

Lazaro Jag kan tänka på en miljard saker som inte berörts i modet. Även konst. Amerikanskt mode är inte känt för att referera sin samtida konst. Men det är något som vi försöker göra. Vi är väldigt inne på Sterling Rubys konst just nu till exempel. Och Christopher Wool, som vi inspirerades av i förra kollektionen.

JACK Förr refererade vi till alla de där västkustminimalisterna och postminimalisterna: Richard Serra, Donald Judd. Man ser inte dem representerade i modet så ofta.

Lazaro Men vi tänker inte på det som ’vad har inte undersökts i Amerika?’ Det är för uttänkt, för konstlat. Vi undersöker det vi är intresserade av. Det råkar bara vara Amerika eftersom vi är amerikaner som bor i Amerika.

Lazaro Jag tror man är påverkad av sin omgivning. Det är svårt att inte bli det. När vi åker iväg för att inspireras och rita lämnar vi staden och åker till vår gård på landet. Vi gör mängder av research varje säsong som vi tar med oss. På landet finns inga telefoner som ringer eller annan yttre påverkan. Men det är i New York vi bor och vi påverkas av vår omgivning. Och av sättet folk beter sig på. Det finns en särskild attityd där och jag tycker verkligen att människor klär sig på ett speciellt sätt. Vi pratade om det häromdagen. Någon frågade oss om Paris stil jämfört med New Yorks. Inte för att det bara finns en stil, men varje gång vi åker till Paris känner vi oss som riktiga slashasar. Jag tror folk är mer casual i USA. Även en klänning för 4 000 dollar har en slafsighet – i stylingen och attityden, en sorts grungekvalitet.

En av mina vänner bor i Milano och hon berättade att hon aldrig blir inspirerad av hur människor klär sig där. Hon bodde i New York tidigare och sa att där ser man alltid människor som bara cyklar förbi och som ser fantastiska ut.

JACK Och de är inte ens modemänniskor! Det är intressant. Jag tycker att man ser det i London också. I Paris är folk bara chicare.

Just nu är folk i Europa mer vänligt inställda till amerikanska designer än på länge. Det är ni, det är Alexander Wang, Rodarte och så vidare.

Lazaro Det är alltid vi tre nu för tiden… Men det är fantastiskt! Jag tror det startade som en rörelse inom Amerika. Anna Wintour har gjort mycket för nya talanger, hon tar verkligen hand om dem. Just nu är det en spirande tid för alla nya kids i New York, det händer inte riktigt någon annanstans. Paris? Milano? I London händer det, men sedan hoppar designerna över till Paris för att arbeta för större företag.

JACK Jag tror det är mer utbyte i dag, säkert på grund av internet. Tidigare var amerikanska modeskapare just amerikanska modeskapare, och för det mesta stannade deras produkter i Amerika.

Lazaro Förut fanns det lyx, och lyxen var europeisk eftersom det var de europeiska företagen som hade tradition. Men i dag finns det lyx och så finns det design. Design betyder inte nödvändigtvis att man är lyxig. Folk är mer öppna för att köpa design, och varför inte en ung designer från Amerika? Vi har inte traditionen med till exempel en handsydd Hermès, men vi kan erbjuda nutida design.

***

Vad var det som gjorde att ni drogs till mode från första början?

Lazaro Jag växte upp i Miami. Mamma hade en skönhetssalong där kvinnor lade håret. Jag är ensambarn och efter skolan brukade jag gå dit. Pappa var väldigt inne på baseball, men jag var inte alls sportintresserad. Jag var hellre med mamma, som alltid var i en miljö med kvinnor som gjorde sig redo för en utekväll eller som pratade om vilken klänning de skulle klä sig i. Där fanns modetidningar, min första kontakt med mode var genom deras reportage. Men jag förstod aldrig att mode var på riktigt. Jag trodde bara att det var något som existerade i magasinen. En sommar när jag var lite äldre åkte jag till New York och träffade modemänniskor! Det var liksom ’Wow! De finns på riktigt’. Och sedan träffade jag Gianni Versace i Miami. Det var på den tiden när Madonna var där, en fantastisk tid. Jag växte och plötsligt var allt möjligt. Jag sökte till Parsons som ett infall, det var den enda skola jag sökte till. ’Om jag kommer in så flyttar jag till New York och pluggar mode. Om jag inte kommer in blir jag läkare.’ Men jag kom in och det är mitt livs historia.

JACK Jag kommer från en helt annorlunda bakgrund. Jag gick på ett konstinternat. Först gick jag på en skola, en sådan där man utövar tre sporter varje år, och det var aldrig jag. Jag slutade. Eller… jag blev utslängd… av orsaker som jag inte vill gå in på. Men sedan gick jag på en fantastisk internatskola. Nio till tolv hade vi akademiska ämnen och ett till sex måleri och skulptur med riktigt bra lärare. På den första skolan passade jag inte riktigt in och lärarna var inte inspirerande, jag hade dåliga betyg. Men på internatet gjorde jag något som jag var passionerat intresserad av, jag hade bra lärare och där blommade jag ut. Jag var intresserad av måleri och skulptur och brukade sy mina kläder själv. Men jag visste egentligen ingenting om mode. Jag sökte till Parsons som konstskola, jag trodde jag skulle läsa till glasblåsare, men på något sätt gled jag över till mode. Fast jag tycker att allt hör ihop. Allt är linjer och färg, komposition och silhuett. Allt är design, med olika formspråk.

Lazaro Vi närmar oss också mode på det sättet, som ett medium för att skapa formkompositioner.

Hur blev Dior er modehjälte?

Lazaro Han är en av de där personerna vi alltid återvänder till. Ta bara idén om silhuetterna han skapade, A-linjen, H-linjen, Y-linjen. Det är så vi börjar med en kollektion – hur ser silhuetten ut?

JACK Ofta börjar det med en stämning, något vi känner. Baserat på den stämningen, försöker vi hitta den silhuett som bäst fångar den. När vi började designa sysslade alla i New York med dekonstruktion och öppnade butiker med typ sönderslitna t-shirts.

Lazaro Som en reaktion på det gick vi in för konstruktion och skrädderi.

JACK Det blev väldigt punk att vara inne på konstruktion, väldigt antietablissemang.

Lazaro Och så börjar man tänka på Vivienne Westwood.

JACK Dior är hennes största referens.

Lazaro Den optimale punkrockaren är världens största Dior-samlare. Malcolm McLaren skulle faktiskt göra en opera om Christian Diors liv innan han dog, tillsammans med en kompis till oss.

Tänkte ni någonsin att det kunde vara en dålig idé att vara ett par och samtidigt starta ett märke tillsammans?

Lazaro Nej, det växte bara fram.

JACK Det är super att vi är tillsammans för då är vi alltid med varandra. Vi ser samma saker, vi åker på semester tillsammans, vi går till Saatchi-samlingen. Så det finns mycket gemensamma erfarenheter att hämta inspiration från. ’Minns du den där saken vi såg?’ ’Oh ja’. Det är omedelbart. Det gör den kreativa processen enklare.

Känner ni någonsin att ni konkurrerar med varandra?

Lazaro Nej, vi sporrar varandra.

JACK Och vi bråkar. Vi har en vision – men är två människor, så egentligen är det två visioner. Vi har tvingats hitta ett sätt att få våra två viljor att fungera och bli en. Vanligtvis tycker jag att våra mest lyckade grejer uppstår när han känner något helt annat än jag, och vi lyckas hitta ett sätt som får det att förenas.

Lazaro Om vi skulle jobba på egen hand skulle det inte likna Proenza Schouler. Mina skapelser skulle inte se ut som Jacks och hans skulle inte se ut som mina. Det skulle bli helt annorlunda. Han gillar svart, jag gillar vitt – så vi gör grått. Man ser aldrig varken det svarta eller det vita.

Kanske är det känslan av spänning som gör att Proenza Schoulers kollektioner blir så fängslande. För även om det i slutändan blir ”grått” som Lazaro uttrycker det, så finns det inget diplomatiskt med märkets plagg. När två motstridiga viljor arbetar med samma ramar skapas den dramatik och edge som utmärker Proenza Schoulers design. Det är troligtvis också orsaken till att kollektionerna fascinerar dem som dras till urbana storstäder som New York, där friktion är kärnan i tillvaron, snarare än de kvinnor som mest är ute efter att vara söta. Hos Proenza Schouler har allt flickigt och sött en mörkare och mer okynnig personlighet. Deras tjej är en bråkmakare i läppstift och klänning.

En förändring i modevärlden den senaste tiden är att det har varit många stora etiska diskussioner inom modet, kanske på grund av bloggarna och internet, först mångfaldsdiskussionen och nyligen har det handlat om kroppsstorlek. Vad tycker ni om allt det där?

Lazaro Vi använder alltid vår familj som en referenspunkt. De kommer till vår visning och är helt ’Dude, de där tjejerna, vad var det?’.

JACK ’De är ju inte ens heta! Och de är modeller!?’ Jag älskar när det händer för det får oss att ifrågasätta oss själva.

Lazaro Den åtråvärda kroppen har blivit en väldigt pre-pubertal kropp, och modellerna som har den kroppen är så unga. När man pratar med dem märker man att de är barn. Jag tycker modellindustrin har skjutit sig själv i foten. De har inte gett tjejerna tid att utvecklas. De skapar inte varumärken. Som Gisele.

JACK Vi säger alltid att om vi hade en dotter och hon var söt skulle vi aldrig låta henne bli modell.

När vi ändå pratar om nya stämningar, svårigheten för designer att hänga med i modets nuvarande hastighet, hur känner ni inför det?

JACK och Lazaro: Det är fruktansvärt!

JACK Alla dessa pre-kollektioner. Jag menar, jag förstår dem från ett affärsperspektiv, men det ger oss ingen tid att verkligen sätta oss in i något och bli riktigt passionerade.

Lazaro Mode fyller två funktioner och det är det som gör det så svårt, för vi har två jobb. Först, att göra kläder som folk kommer köpa. Kläder måste passa, inte vara för galna, de måste… Ja, men titta på oss, vi har på oss enkla kläder och vi jobbar alla med mode. Så, folk köper enkla plagg. Men modejournalister, ni (skratt), ni kräver något, inte galet, men relevant, kontemporärt. Och verkligheten är att showerna inte säljer. De plaggen gör att man faller för ett märke, men ingen köper dem. Man kan inte bygga ett företag på det. Så pre-kollektionerna är det som bygger företaget.

JACK Jag tycker det känns som att ready-to-wear är den nya couturen på ett sätt. Pre-kollektionerna och andra sekundära linjer, de är det nya ready-to-wear. Det kunden gillar är att det inte är överallt, i vartenda magasin och modereportage. Att man får upptäcka det själv.

Lazaro Det är från ett märke du gillar, men det är inte det där plagget du sett på Style.com en miljon gånger.

Style.com har ju börjat recensera pre-kollektionerna nu.

JACK Det som är intressant är att butikerna köper 70 procent pre-kollektioner och 30 procent ready-to-wear. De levereras tre månader innan kollektionen men reas ut samtidigt som den, så de har en längre säsong. Det är nästan som om vi borde visa pre-kollektionen, eller hur? Och sedan skulle kollektionen vara en kommersiell grej för att lägga till plagg, som ett fräscht tillskott i butiken. Men det är baklänges. Vi lägger ner hela vår själ i något som har kort hållbarhet och som ingen köper.

Lazaro Jag har inget problem med visningen. Den handlar om våra idéer, den är vårt hobbyprojekt och man kan inte förvänta sig att den ska vara en business. Jag tror att just nu är alla verkligen på gränsen för vad de klarar av. Om man ska börja visa pre-kollektioner så förstör man allt.

JACK Särskilt för oss mindre märken.

Lazaro Vi designar 99 procent av det du ser från Proenza Schouler. Företag som Calvin Klein och Prada har jättelika team.

JACK Men pre-kollektionen är ett bra ställe att testa idéer för huvudkollektionen. Vi testar ett material och ser hur det fungerar, vi leker med en form.

Lazaro När man gör pre-kollektionen kan man se hur man skulle kunna ta det vidare. Hur man kan renodla det. En show är extrem när allt kommer omkring.

JACK Det behöver den inte vara.

Lazaro Men den måste ha ett specifikt budskap. Inte extrem i silhuett eller något sådant, men den måste ge folk ett soundbite. Som att ’kollektionen handlar om det här’.

Ni reser mycket och så har ni er gård. Varför är det viktigt att komma bort från New York?

JACK Jag tycker det är viktigt att vara nära naturen. Och vi älskar båda två att vara ute i det fria, något som inte är så vanligt bland modefolk. De flesta gillar ett flott hotell eller så.

Lazaro Vi behöver komma bort. När vi är i New York handlar allt om arbete.

JACK Vi är som lyckligast när vi inte är i New York. Vi älskar staden, men när vi åker till landet ritar vi och när vi inte ritar är vi i skogen. Vi är helt enkelt lata.
Vi gillar att sitta och inte göra något och det är rätt svårt i en lägenhet. Det är bättre att sitta i gräset på ett fält och läsa en bok.

Lazaro Vi är inte lata…

JACK Jag uppskattar New York så mycket mer nu när vi åker därifrån så ofta. När vi väl är där blir det trevligare, mer produktivt. Man träffar alla man vill träffa och man får gjort allt jobb man vill.

Vilka ställen i New York älskar ni?

JACK Min lägenhet antar jag… (skratt).

Lazaro Kontoret.

Jack Jag åker till Brooklyn mycket, många av mina vänner bor där. Jag tror jag kommer flytta dit snart. Det känns som om Manhattan har knuffat bort all ungdom. Jag bor i West Village och där är det bara föräldrar med tonårsbarn. Inte för att det är fel, men det känns som att jag blir äldre av det.

Lazaro Det finns ingen gatukultur. Det är svårt att få den där känslan av indie.

JACK Det finns fortfarande ställen som är lite hemliga eller underground. Men om det finns något bra och hemligt på Manhattan, så är det på alla bloggar inom en vecka och sedan är det förstört.

Lazaro Och om det händer en gång är det överallt. Min kompis Ian säger att London är det nya New York.

Jag brukade säga det när jag bodde i London förra gången. Man har den där känslan av att man kan gå runt ett hörn och så är man i ett lite skumt kvarter.

JACK Jag älskar det. Att känna sig lite rädd ibland. Jag känner mig så säker i New York.

Lazaro Det handlar inte om att känna sig osäker utan om att kunna se lite ungdomar på gatan. Men det finns många andra saker som händer, det kanske inte är ungdoms-kulturen, utan snarare den samtida konstscenen. Det är det allt handlar om, det är det som är utmaningen, att försöka hitta det som är nytt, det som känns bra, det som är… rent. Jag tror många unga människor i New York har blivit mindre partysugna. Det var en tid för kanske två år sedan när allt var väldigt… Purple DIARY. Fest varje kväll, skinn och nitar. Förra året blev det lugnare. Folk stannar hemma lite mer.

JACK Jag var osäker på om det har med åldern att göra eller om det verkligen är en ny inställning, men det känns som om det faktiskt är inställningen. Min lillasyster är 25 och bor i stan och hon går inte ut så mycket längre heller. Hon är väldigt inriktad på jobb och säger att alla hennes vänner är likadana. Det är en annan känsla i luften.

Lazaro Det är svårt att beskriva. Det känns mindre urbant. Människor är lugnare, men på ett bra sätt.

JACK Fast det kanske bara är andra droger som flyter omkring i stan.

Proenza schouler-biografi

Jack McCollough och Lazaro Hernandez startade Proenza Schouler 2002 efter tre år på Parsons School of Design.

Märket har vunnit priset för bästa nykomling och Vogues Fashion Fund för unga designer på amerikanska modebranschens gala CFDA, de har samarbetat med budgetmodejätten Target och färgat batik med Martha Stewart i hennes tv-show.

Bland deras hängivna fans finns deras musa Chloë Sevigny, skådespelerskan Selma Blair och dj:n Leigh Lezark.

Du kan köpa Proenza Schoulers väskor och specialprodukter på deras sajt www.proenzaschouler.com, där du också hittar en fullständig lista på återförsäljare.