I carry the weight of my family on my shoulders

And they don’t even seem to give a fuck about me

Is there anybody else out there that feels the way I do?

I’m living a life of luxury giving to me

All of my things, I did not earn

My dad didn’t help me to grow up to be who I am

Just moved out and ran while I was young

Brandon Jenner, ur låten Anybody

Namnet Brandon Jenner klingar alldeles säkert bekant för alla som inte sovit under en sten den senaste tiden. Hans föräldrar är skådisen Linda Thompson och den välkända transförebilden och före detta olympiska guldmedaljören Caitlyn Jenner. Hans halvsyskon Kendall och Kylie är i princip omöjliga att undvika så fort man scrollar på sin smarta telefon. Brandon pratar öppet om familjen, men rycker lite lätt på axlarna varje gång vi pratar om deras flashiga livsstil. Han nämner knappt sina kända systrar, utan föredrar att snacka om hur han gärna surfar med sin bror Brody. Och familjen som börjar på K, hans före detta styvsyskon i Kardashian-klanen, verkar han inte vilja kännas vid över huvud taget.

Har ni sett A Star Is Born? Visualisera karaktären Jackson Maine, som spelas av Bradley Cooper. Lite ”rough around the edges”, men en klassiskt snygg man i sena 30-årsåldern. Då har ni countrymusikern Brandon Jenner framför er. I princip. Den 38-åriga artisten ser ut som han valt kläder på måfå, med skäggstubb och en frisyr som inte krävt mer än tre drag med kammen. En stark kontrast mot övriga medlemmar av Jenner-klanen.

– Min stil är så oviktig för mig. Jag har nog alltid varit en “function over fashion”-typ. Det är kanske en motreaktion gentemot min familjs intressen.

Familjen, ja. Efternamnet sticker naturligtvis lite i folks öron och ögon. Personligen tänkte jag mer på just det än hans musikkarriär när vi bestämde oss för att träffas för en intervju. I samtliga pressutskick och i artistens bio på Spotify står samma sak. Att folk “dömer honom på förhand”. Något Jenner kan ha förståelse för.

– Jag skulle också döma någon som hade ett känt efternamn, och kanske inte ta det de gör så seriöst. Jag hoppas folk kan respektera mig som musiker, men jag förstår varför folk skulle skriva av det jag gör som ointressant. Om jag skulle tävla i friidrott som min pappa, eller vara intresserad av mode och film som min mamma så hade jag direkt funnits med på radarn på ett mer naturligt sätt.

Brandons musikkarriär har kanske inte exploderat, men hans coffee house-doftande musik spelas flitigt på radio i USA. Efter tre EP:s har han gjort sig ett namn och har fått turnera med folk-legender som Joshua Radin. Och hans låt Burning Ground har ändå över 21 miljoner spelningar på Spotify. Han beskriver sig själv som självlärd, men att hans uppväxt hjälpt honom att hitta rätt personer som kan hjälpa till när det behövs.

Han vill inte vara som andra Jenners. Bakom den rebelliska fasaden finns samtidigt en uppväxt som präglat honom. En uppväxt som format honom till en person som vet exakt vad han ska säga vid rätt tillfälle och som med sin charm kan prata om att göra världen till en bättre plats utan att egentligen göra så mycket. Det finns ett påklistrat Hollywood-leende där någonstans. Men det är omöjligt att inte charmas av det.

Genom en något new-ageig harang om energier beskriver Brandon sig själv som en motpol till sina föräldrar. Men där finns också en tacksamhet.

– Det är ju en vanlig reaktion på sin uppväxt att “inte vilja bli som sina föräldrar”. Jag tror att jag överkompenserat väldigt mycket genom att göra helt tvärtemot vad min familj skulle göra. Man får komma ihåg att vi alla är olika. Våra energier är unika och när folk har sagt att jag är olik min familj så har det gett mig motivation. Men på senaste tiden har jag insett att det kanske inte är en sådan bra motivator.

Vad ser du för likheter mellan dig och din familj?

– Jag är ganska lik min mamma. Hon är världens finaste människa. Och min bror. Vi surfar och kommer bra överens. Vi tänker positivt, men vi är alla olika personer så det finns nog inte så många likheter där. Ingen väljer var de föds och man fyller inte i en enkät innan. Jag tror att det finns en anledning till det, dock. Tänk lite som att vi är här på jorden för att lära oss någonting och vi alla har våra utmaningar. Det här livet är normalt för mig.

Hur menar du normalt?

– När jag var liten ville folk skaka hand med mig för att min pappa var Bruce Jenner [hans benämning]. Så har det alltid varit. Däremot är jag inte intresserad av att vara känd på det viset. Något jag aldrig skulle göra är att googla mitt namn. Och jag kollar inte på realityprogrammen som jag varit med i.

Trots att han enligt egen utsago gärna håller sig undan från rampljuset och glamouren så har han ändå många credits när det kommer till realityserier. 13 avsnitt av Keeping Up With The Kardashians bland dessa.

Skulle du göra det igen?

– Det beror på. Själva inspelningen är riktigt kul. Det är lite som “forced therapy”. För producenterna kan ibland säga: “hej, prata om det här”. Och så tänker man “åh det där skulle jag normalt inte prata om”. Min bror Brody och jag brukar i vanliga fall bara hänga, surfa och inte gå så djupt in på saker. Därför är det också en möjlighet att faktiskt prata om saker man i vanliga fall inte skulle gå in på.

Brandon kollar som sagt inte alls på avsnitten. Inte heller senaste omgången av The Hills som alldeles nyss börjat sändas i USA där han medverkar i några avsnitt. Sedan så var det ju 2005 års kalkon Princes of Malibu. En märklig serie där Brandon med familj spelar sig själva, men med en parodisk och humoristisk twist. Helt utan dagens kända Jenners eller Kardashians. Om du inte känner till serien är Youtube din vän.

– Jo, jag såg två avsnitt av det. Då insåg jag väl att jag aldrig ville se mig själv på tv, liksom. Det var lite annorlunda också eftersom vi var med och hade kontroll bakom spakarna. Vi skapade ju programmet på ett sätt. Det var viktigt för oss att kolla på det av kreativa skäl.

Musiken han gör håller definitivt en högre kvalitet än de serier han varit delaktig i. På tre EP:s gömmer sig musik som är finstämd, personlig och välproducerad. Tänk cafémusik med ett akustiskt singer/songwriter-sound. Texterna handlar om förlorad kärlek. Om att inte räcka till. Och om att ha hopp. Han skriver alla sina texter själv.

– Det svåraste är att sätta undan tiden och att få bort allt som distraherar en. När jag har flow så känns det så avslappnande. Det känns bara bra liksom. Sen så får jag verkligen tvinga mig själv att fokusera på skrivandet. Jag har faktiskt skrivit nu medan jag varit i Stockholm! Sen så drömmer jag om musik också…

Drömmer?

– Ja, jag drömmer en textrad eller en melodi och sen vaknar jag. Då gäller det att snabbt få ner det på papper. Det händer regelbundet.

Berätta om en låt som betyder extra mycket.

– Det finns en låt som heter Anybody som betyder så mycket för mig. Jag ville skriva någonting och målet var att skriva om någonting som kändes pinsamt.

Pinsamt?

– Well. Att släppa in folk att lyssna på min inre röst är… Att låta folk verkligen förstå min inre kamp och vad jag gått igenom. Sen är det säkert inte samma som vad andra går igenom, men jag var väldigt stolt att jag kunde sätta ihop några verser av det. Det kändes viktigt och folk har verkligen svarat väl på låten och texten.

Vad skulle du göra om du inte jobbade med musik?

– Jag skulle nog jobba med jordbruk. Odla växter och föda. Just nu har jag inte tid nog att ta tillräckligt hand om min trädgård. Jag har faktiskt en hel del grödor som jag odlar vid mitt hus, men de blir skit oftast. Och sen skulle jag vilja surfa mer, för jag älskar verkligen det. Sen vill jag naturligtvis inspirera och motivera andra personer – och det är viktigt att inse att musiken vi gör kommer försvinna en dag. Inte ens låtar av Michael Jackson kommer vara för evigt. Det enda som alltid kommer finnas kvar är vilken typ av uppväxt vi ger våra barn. För de kommer uppfostra sina barn så. Och de sina barn så.

Skiljer det sig särskilt mycket mellan Brandon och resten av familjen som delar efternamnet? Egentligen inte. Hårdraget är det mycket yta, lite verkstad. 1,2 miljoner människor följer hans Instagram där han ofta lägger ut bilder som ska spegla världen vi lever i. Uppblandat med bilder på familj och livet i Malibu.

– Den världsbild jag har idag är tack vare min uppväxt i Malibu. Där finns privilegium och det gav mig tid och medel att fokusera på min musik, min passion. Jag har haft en sådan tur! Min styvfar David [Foster, Grammy-vinnande producent, reds. anm.] jobbade i musikbranschen och därigenom fick jag en sådan insyn. Jag fick se det bästa av branschen! Sedan fick jag ju också se baksidan av kändisskapet. Mina föräldrar hade ofta kändisar över på middag. De hade alla en väldigt mörk energi runt sig, fattar du? Jag kände att de som hade sådan framgång verkade lite ledsna. Mer isolerade. En mörk energi. Så att ha mycket pengar och att vara känd gör ingen lycklig. Jag gör det jag gör för att det ger andra någonting, jag bryr mig inte om att vara känd.

Han pratar om hur han inspirerats till att skriva om tragiska händelser som kriget i Syrien – och hur han dedikerade låten All I Need is You till offer från skolskjutningen i Parkland, Florida. En skjutning som 2018 tog livet av 14 barn och 3 vuxna. 

– Skillnaden som jag gör i världen är att skriva musik och hjälpa personer som går igenom en svår tid i livet. Det är många som skriver meddelanden till mig som att “jag har förlorat min pappa” eller “jag har förlorat min son och går igenom sådan smärta” och sedan säger de att min musik har hjälpt dem att hitta tillbaka och få bearbeta sina känslor. Sedan gör jag skillnad genom att vara en bra pappa och en bra partner. Jag äter rätt och tränar. Och sen tar jag hand om mig själv, min kropp, min själ.