Den 14 februari har filmen Hjärtat premiär. En feministiskt coming-of-age som handlar om Mika, en ung tjej som blir sexuellt avvisad av sin pojkvän, vilket leder till att hela hennes bild av sex och intimitet vänds upp och ner. Regissören Fanni Metelius som även står för manus, klipp och huvudroll har tidigare synts som skådespelare i Ruben Östlunds Turist och Bahar Pars Turkkiosken och som regissör och manusförfattare för kortfilmerna Banga Inte och Bunkning.

***

När jag ser dina filmer tänker jag att ett återkommande tema är frihet? Jag vet inte riktigt varför men det är en känsla som kommer, det finns något slags längtan hos dina huvudkaraktärer

– Jag skulle nog säga att jag alltid velat vara fri men aldrig känt mig fri. Så det kanske speglar av sig i mina filmen. Sprickor i kollektiva sanningar inspirerar mig. Jag upplever att det är ett glapp mellan vad vi säger är fritt fram att säga och göra, och vad vi egentligen tillåter. Så jag söker mig nog till situationer där individens mentala frihet står på spel.

Hur blir man fri då? Eller går det?

– Jag vet inte om det går att bli helt fri, men det går definitivt att bli friare! Det är kul för jag fick någon reaktion på Hjärtat som var typ: “Jag fattar inte problemet, hon är ju sexig, hon kan väl bara ligga med någon annan?”. Samtidigt är det så otroligt många som säger att dom känner igen sig efter att ha sett filmen. Både tjejer och killar i olika åldrar som pratar om att vara fast i liknande relationsmönster. Dom kanske går att frigöra sig ifrån iallafall.

Jag tänkte faktiskt mycket på det när jag såg Hjärtat, att huvudkaraktären Mika känns väldigt fri från skam? Det är ju annars en känsla kan styra en ordentligt, internaliserad sexism som gör att man känner skam bara över att vara kvinna och typ ha en vilja?

– Det har jag märkt mycket nu efter att vi har visat Hjärtat, att det är många tjejer som har känt igen sig i Mika och blivit väldigt berörda av ett se en kvinna som i början är självklar, men genom relationen börjar fråga sig om hon är för mycket. För mig centrerar filmen runt intimitet och gränser för intimitet, och hur könsroller spelar in i det spelet.

”Den romantiska kärleken är väldigt upphöjd i vår kultur men jag tror att det finns andra typer av kärlek som är lugnare och som man mår bättre av.”

Det känns som ett stort problem i vår kultur, att kvinnor porträtteras som passiva utan sexlust samtidigt som männen förväntas ha ständiga begär.

– Ja, och det tror jag är dåligt för alla inblandade och en ganska fattig beskrivning av hur det faktiskt är. I Hjärtat försökte jag göra nya bilder, avbilda en kvinna som kanske hade lättare för det sexuella och svårare för sann intimitet, vilket också bygger på att man kan sätta gränser och vara sann mot sig själv.

Jag personligen kan inte känna igen mig i den stereotypa avbildningen av en kvinna som är blyg sexuellt men proffs på känslor och kärlek. Jag ville att Mika skulle vara på samma sätt som jag, modig med människor som hon inte känner men mer osäker och rädd när det blir intimt också på ett känslomässigt plan. När hon blir ihop med Tesfay har hon svårt med att sätta gränser och hamnar i en maktbalans där hans känslor alltid går före hennes egna.

Men ska man verkligen bryta bara för att en relation är dålig? Jag får ofta känslan att vi tänker att det ska vara romantiskt jämt och så fort det blir vardag gör vi slut?

– Det jag har varit nyfiken på i arbetet med Hjärtat är att utforska varför hon stannar kvar. Till vilket pris ska man stanna? Är det inte så att i en hälsosam relation kan båda två växa och få varandra att må bra? Istället hamnar Mika och Tesfay i ganska traditionella könsroller och relationen blir destruktiv.

– Jag tror att Hollywoodfilmer lär oss att kärlek är synonymt med smärta, längtan och saknad. Klassisk dramaturgi är ju uppbyggd kring frågan “hur ska det gå?”. I de flesta kärleksfilmer blir det därför massa missförstånd och sorg innan de älskade får varandra. Med Hjärtat ville jag göra en helt annan berättelse om kärlek. Den romantiska kärleken är väldigt upphöjd i vår kultur men jag tror att det finns andra typer av kärlek som är lugnare och som man mår bättre av. Häromdagen tittade jag på Skönheten och Odjuret, och det är ju mycket starka känslor men hur hur ska deras relation fortsätta efter att de har fått varandra? Vad ska dom ha för vardag liksom?