När jag var tio gjorde jag ett försök att bygga om vår gamla gråa Electrolux-dammsugare till en robotkompis. Han fick en radio som huvud och en slangarm som kunde skjuta pingisbollar. Men trots att han hängde vid min säng i flera månader kom vi aldrig varandra riktigt nära. Man blir inte vänner bara för att någon kan skjuta pingisbollar och prata som Melodikrysset varje lördag. Så han slutade i en container.

Jag tänker på honom när jag står i ett robotlabb på forskningsinstitutionen KAIST (Korean Advanced Institute of Science and Technology) i Daejon, Sydkorea och håller Albert Hubo, en av världens mest avancerade humanoider, i handen. Vi är redan vänner. Det var så här jag ville att min robot skulle vara. Ödmjuk, cool och smart. Han tittar upp på mig och ler. Albert Hubo, min vän.

Robotarna är på frammarsch. Vi är på väg in i robotarnas era. Över hela världen, i laboratorier, studios och garage, reser sig robotarna. Aldrig förr har så många forskare, självutnämnda genier, elektroniktokiga konstnärer och företag ägnat så många nätter och miljarder åt att snickra ihop robotar. Och det är som Hiroshi Ishiguro, en av alla halvgalna japanska professorer jag mailat med de senaste månaderna, säger:

– Nu lever vi i informationssamhället. Snart lever vi  i robotsamhället.

När jag frågar robotkonstnären Jan Zappe hur betydelsefulla robotar kommer bli säger han:

– Det är som om du skulle fråga en människa i slutet av stenåldern om det nyligen uppfunna hjulet kommer att bli betydelsefullt. Hjulet är idag överallt. Roboten är det nya hjulet.

***

Få länder tror lika starkt på dessa ord som Sydkorea, vars regering storslaget fastslagit att varje koreanskt hem ska ha egen personrobot inom tio år. Här är steget in i roboteran redan taget: 2004 omsatte landets robotbransch 350 miljoner dollar. Man beräknar att den siffran om tre år är uppe i 10 miljarder, och år 2020 i 100 miljarder. Robotar är tillsammans med mobiler den bransch som förutspås bli drivkraften i Sydkoreas ekonomi.

En del forskare tror till och med att roboten kommer att förändra vår livsstil långt mer än datorerna gjort. Robotar kommer att underhålla oss, trösta oss, vårda oss, mata oss, försvara oss – ja till och med tillfredsställa oss sexuellt. De kommer att städa våra hem, ta hand om de äldre och föra våra krig. Och det är inga framtidsfantasier. Utvecklingen ligger bara ett tiotal år framåt. Tandy Trower, chef för Microsofts robotgrupp, sa entusiastiskt tidigare i år att utvecklingen liknar datorns på sjuttiotalet. ”Man kan känna energin och förväntningarna i luften. Den här industrin är på väg att explodera. Och vi är bara begränsade av vår fantasi.”

Stora asiatiska företag som Honda, Toshiba, Toyota, Mitsubishi och Fujitsu satsar just nu enorma resurser på robotutveckling. Att som privatperson investera i robot-branschen idag torde vara som att köpa Ford-aktier på 1920-talet, eller Microsoft-aktier på sjuttiotalet. ”Vi förväntar oss att robotmarknaden kommer att bli lika stor som bil- och datormarknaden” skriver KAIST på sin hemsida. Frågan är vem som har råd att ignorera ett sådant påstående? De regeringar och företag som inte väljer att satsa på robotar riskerar att bli som de som trodde Internet var en fluga på nittiotalet. Själv väntar jag framför allt på Guccis första robot och Stockholms första bar med artiga, martiniblandande robotar bakom disken.

KAISTs robotlabb ser ut som en scen ur Star Wars. Det är helvitt, avskalat och överallt hänger små robotskelett med muskler av metall och plast och olikfärgade sladdar som slingrar sig kring lederna som blodådror. I ett hörn springer en huvudlös modell på ett löpband för att testa ledernas rörlighet. Jun Ho Oh, Koreas störste robotvirtuos och professor på institutionen, visar mig runt.

– Robotarna kommer invadera våra hem utan att vi tänker på det. Datorer finns ju överallt idag – i mobilen, i mikrovågsugnen, i TVn. Robotarna kommer också att vara överallt, säger Jun Ho Oh.

Albert Hubo rycker på mustaschen och skrattar. Bakom hans gummihud ligger de små motorer som utgör hans ansiktsmuskler. Någon i labbet sätter på kinesisk tai chi-musik. Albert Hubo ställer sig genast på ett ben. Han för upp armarna i en perfekt tai chi-ställning och börjar sakta följa musiken.

Robotvänner

Kan du tänka dig att ha en robot som kompis? Inte. Tänk igen, för snart sitter du förmodligen och skrattar med din nya roliga, snygga robotvän. Utvecklingen av personrobotar är idag så snabb att vi redan om några år kommer jämföra varandras robotar så som vi idag jämför mobiltelefoner. Roboten kommer att bli accessoaren, statussymbol, bästa vän och sexpartner i ett.

Det var efter den stora asiatiska finanskrisen 1997 som Sydkoreas regering beslöt sig för att högteknologisk industri var den enda vägen till framtiden. Idag har landet världens överlägset största andel bredbandsuppkopplade hushåll (72%), 30% av befolkningen spelar regelbundet onlinespel och den koreanska motsvarigheten till MySpace har 90% av alla i tjugoårsåldern registrerade. Efter Internet är det nu robotarnas tur. Medan många länder, bland annat USA, satsar på robotar inom industri och militär så satsar Korea på personrobotar – dator, lärare, husdjur och social leksak i ett.

Möjligheterna för vad personrobotar kan göra är enorma. I slutet av förra året placerade sydkoreanska myndigheter ut en första generation i 64 slumpvist utvalda hem och på två postkontor. I oktober tas nästa steg med 650 hem och 20 offentliga platser.

Nästa år planerar man inleda massproduktion av robotar som kommer att kosta runt 1000 dollar styck. Den sortens robotar kan bland annat vakta barn och regelbundet skicka SMS om status till föräldrarna; de kan lära barnen engelska, läsa sagor, leka, dansa och sjunga. Om du tror du glömde ställa in filmjölken så är det bara att messa hem och be din robot göra det.

Det finns redan en lång rad framtagna prototyper för personrobotar, bland andra Hondas Asimo, japanen Wakamura, Toshibas två Apri-robotar, Toyotas Partner Robots och NECs PaPeRo-serie. De är robotar som kan utföra en lång rad uppgifter – allt från att spela felfria trumpetsolon till att effektivisera din vardag och underhålla dig med japanska slapsticks. De fungerar som en levande dator, som följer dig i hälarna och uppdaterar dig med allt från möten, mejl och väderrapporter till att det är dags att ta dagens vitaminer. De kan vakta dina barn, spionera på dina grannar och skrämma bort inkräktare. De lagrar röster och ansiktsbilder så att de alltid känner igen sin husse eller matte. Snart är det helt enkelt dags att byta ut sin chow-chow mot nya gulliga, och helt allergifria ApriAlphan.

***

När du känner att det är dags att bli med robot kommer du naturligtvis ges möjligheten att personifiera din vän. Hur vill du ha den? Blingad, graffad, kromad, lackad, i mahogny, eller varför inte med riktig människohud? Vill du ha den designad av Philip Starck, Prada, Gucci eller Ferrari? Utvecklingen pekar på att du så småningom kommer kunna få en robotversion av Natalie Portman eller Jack Black i hälarna som rabblar nyhetsrapporter, Hollywoodskvaller eller filmcitat…

Robotar har också känslor

Professor Hiroshi Ishiguro presenterade förra året sin nya robot med orden ”Jag behöver inte komma hit mer. Nästa gång skickar jag min android”. ReplieeQ2 är en kvinnlig robot i helkroppsformat som är formad efter den kända japanska nyhetsuppläsaren Ayako Fujii. Hon har ett 5mm tjockt lager av hudliknande silikon och en kropp full av elektriska sensorer som gör att hon reagerar på sin omgivning, följer objekt som rör sig med blicken, gestikulerar, ser dig i ögonen och rör på läpparna när hon talar.

– Robotar måste likna oss fysiskt om vi ska kunna kommunicera med dem på allvar, säger Hiroshi. Ett viktigt område för människoliknande robotar är telenärvaro. Jag skulle kunna styra en android som liknar mig på distans och skicka henne till laboratoriet, möten och lektioner. Jag behöver inte vara nervös, jag skickar ju min android som är en mycket bättre föreläsare än jag själv.

Professor Hiroshis nya projekt är ReplieeQ3, en modell av honom själv, så jag gissar på att nästa gång jag ringer honom är det androiden som svarar.

Forskning visar att människor förehåller sig känslomässigt till robotar som ser levande ut. Vi kan inte stå känslokalla och likgiltiga inför en robot som pratar eller rör sig som ett barn. Vi socialiserar med robotar som socialiserar med oss.

– Om vi väljer situationen så kan man missta ReplieeQ2 för en människa i upp till tio minuter. Men det mest intressanta är att människor glömmer bort att hon är en android när de interagerar med henne. Medvetet är det lätt att se att hon är en robot, men omedvetet agerar folk som om hon vore en riktig kvinna, säger Ishiguro.

Förra året presenterade japanska forskare också en ny sort hyperkänslig robothud, som ökar robotarnas känslighet för beröring. Huden reagerar på värme, tryck, ljus och ljud. Utvecklingen pekar mot att robotar kommer få ett känselsinne som långt överträffar vårt eget. Men det kommer också att finnas möjlighet att förse robotarna med framodlad människohud.

När en grupp amerikanska forskare nyligen samlades för att diskutera de kommande tio årens viktigaste vetenskapliga utveckling var robotsex ett hett ämne. ”När folk är villiga att ha sex med plastdockor är allt som rör sig en förbättring”, sa Henrik Christensen, doktor vid Kungliga Tekniska Högskolan och medlem av Euron Ethics Group, nyligen till The Economist, ”människor kommer att ha sex med robotar inom fem år.” Christensen arbetar bland annat med de etiska frågor som kommer uppstå när vi börjar umgås socialt med våra robotar. Potentialen för sexrobotar är enorm. När robotar som kan tala, känna och röra sig blir en del av vardagen, kommer Internets virtuella sex kunna kliva ut ur fantasin och in i sovrummet. Vem vill ha en robotkopia av Angelina Jolie, Brad Pitt eller valfri porrstjärna i sovrummet? Vem vill inte ha det?

Robotar som jobbar

Författaren Margaret Atwood tröttnade på det enformiga arbetet med att sitta i bokhandlar och signera böcker. Tidigare i år gjorde hon som de flesta av oss snart kommer att göra; hon överlät skitgörat åt robotarna. Robotarmen LongPen Atwood skriver autografer medan hon sitter hemma i sin kanadensiska stuga och dricker te. Det ryktas att hon nu jobbar på en robot som ska skriva hennes böcker.

Den tjeckiska science fiction-författaren Karel Capek använde för över 80 år sedan ordet ”robot” i sin pjäs R.U.R.. Han tog namnet från det slaviska ordet ”robota” – ”tvingad till arbete”. Idag finns det redan flera miljoner robotar som dammsuger golv, klipper gräsmattor och sliter på industrier. Företaget Irobots lilla smarta billiga dammsugarrobot, som sålt i över 1,5 miljoner exemplar, är ett tidigt exempel på en servicerobot vi tacksamt släpper in i våra vardagsliv. Snart kommer robotar även ha mer avancerade serviceyrken som receptionist, lärare, läkare, psykolog, vårdbiträde och bartender. Fördelen med en robot är att den inte har åtta timmars arbetsdag, semester, helgledigt eller rökpauser. Den klagar aldrig över hårt arbete eller sexuella trakasserier. Den kräver inte kreativa arbetsuppgifter, löneutveckling eller jämställdhet och den väcker inga pigdebatter. Den gör bara sitt jobb.

I Japan har man, precis som i Sverige, ett enormt demografiskt problem framför sig i form av en allt äldre befolkning. Enligt FNs beräkningar behöver Europa en arbetskraftsinvandring på 300 miljoner människor de närmaste 30 åren. Medan man i Europa fortfarande debatterar dystra prognoser och försöker övertyga en ovillig ungdomsgeneration att mata gamlingar med morotspuré har man i Japan redan bestämt sig för att överlåta problemet till robotarna. RI-MAN är en 158 centimeter lång omtänksam grön robot med mjuk silikonhud och snälla ögon. RI-MAN kommer aldrig att vara vresig, trött eller ha för lite tid.

– Det finns två anledningar till den snabba utvecklingen av robotar idag. En är att datorer nu är fullt utvecklade. Den andra är att samhället kräver det. Vi måste ha robotar, säger Dr. Toshiharu Mukai vid RIKEN (Bio-mimetic Control Research Center) i Japan.

Toshiharu Mukais arbete inriktar sig på sensorer och han har varit med och utvecklat RI-MANs sinnen. RI-MAN har sensorer över hela överkroppen som gör att han kan känna av en patients position och vikt när han lyfter henne. Han kan även känna igen ansikten, åtta olika dofter och veta vilket håll en röst kommer ifrån. I framtiden, menar Mukai, kommer robotar som RI-MAN kunna bedöma patienters hälsotillstånd utifrån deras andedräkt.

Med de integrationsproblem Europa möter idag (segregering, låga språkkunskaper, slumförorter, kravaller) är frågan om man kommer tillåta 300 miljoner människor att passera Europas gränser eller i stället skapa en generation arbetsrobotar. När Japan väl får igång exporten av RI-MAN så kommer alternativen på allvar att möta varandra.

RI-MAN är en kännande robot, men frågan är om vi egentligen behöver utveckla RI-MANs sinnen. Honda har nämligen tagit fram en maskin som avläser hjärnvågor och kopplat den till en robothand. Under en demonstration nyligen gjorde robothanden ett V-tecken sedan han avläst segervissa hjärnvågor hos en av forskarna på Honda. Honda säger att man inom 5–10 år kommer ha utvecklat sin spjutspetsrobot, Asimo, så att han fullt ut kan kontrolleras av hjärnvågor. Det kommer alltså räcka med tanken på löständer, Alvedon, tandborste eller fjärrkontroll för att roboten ska komma springande.

Robotar som Asimo, Saya och ReplieeQ2 kommer i en nära framtid fungera som allt från personliga assistenter till guider och sekreterare. Det japanska elektronikföretaget NEDO visade vid en robotmässa i Aichi förra året den kvinnliga receptionistroboten Actroid som bland annat pratar kinesiska, japanska, koreanska och engelska.

Andra robotar kommer ha riktiga drömjobb. På robotmässan i Aichi i Japan förra året presenterade till exempel professorn Kazuhiro Kosuge från universitetet i Tokhuro två bländande vackra dansrobotar i rosa och blå plast som lär dig dansa vals.  Den koreanska myndigheten för vetenskap och teknologi har utvecklat T-rot (Thinking Robot) som kommer att finnas på marknaden inom tre år. Han är den optimala bartendern: blandar drinkar, tar i hand och konverserar. En speciell hud gör att han till och med kan handskas med ägg utan att knäcka dem. Och den japanska konstnären Yanobe Kenji byggde förra året en sju meter hög robot som kan dansa och spruta eld, och som bara tar order från barn.

Konstnären Louis-Philippe Demers abstrakta robotar dansade i mars loss med Australian Dance Theatre medan Robotlabs skapelser turnerar runt som porträttmålare och DJs med perfekt scratchteknik.

Elaka Robotar

1981 utförde den 37-årige maskiningenjören Kenji Urada underhållningsarbete på en industrirobot. Han glömde att stänga av roboten som med sin kraftiga arm tryckte ner Kenji i en sågmaskin. Kenji Urada blev den första människan som dödades av en robot, men absolut inte den sista. Robotar kommer naturligtvis inte bara läsa sagor för barn, servera drinkar och rädda livet på gamla. Robotar kommer att döda och de kommer förmodligen göra det väldigt bra.

Inte särskilt förvånande leder USA utvecklingen av militära robotar. Målet är att inga fler liksäckar ska skeppas hem. Till USA alltså. Kriget ska bli kliniskt, rent, snyggt och fjärrstyrt. ”De blir inte hungriga. De blir inte rädda. De glömmer inte sina order. De bryr sig inte om deras vänner blir skjutna. Kommer de göra ett bättre jobb än människor? Ja.”, sa Gordon Johnson, robotutvecklare vid Pentagon i en artikel om krigsrobotar i New York Times. Satsningen på militära robotar är enorm, 127 miljarder dollar, den största militära budgeten i USAs historia, läggs på projektet Future Combat System. Inom tio år ska en betydande del av USAs armé bestå av ”automated armed forces”. I flera år har robotar som spanar och röjer minor funnits på plats i Irak och Afghanistan, men i april placerades den första beväpnade roboten i Bagdad med en skjutkraft på 1000 skott i sekunden, styrd ifrån en enkel laptop. Med tiden räknar man med att robotarna själva kommer att få större autonomi att själva kunna lokalisera och eliminera fiender. Det kommer även vara en ekonomisk ekvation som driver den utvecklingen, idag är USAs militär skyldig sina soldater 653 miljarder dollar i pensionskostnader. Man beräknar att robotar i längden bara kommer att kosta några procent av vad en soldat, med utbildning, försäkring, pension och underhåll kostar idag.

Den pågående övergången till militära robotar sägs av vissa militära experter vara av samma militära betydelse som krutet, stridsvagnen och atombomben. Just nu utvecklar Space and Naval Warfare System Center i San Diego krigsrobotar som är humanoider, det vill säga som ser ut som människor och går på  två ben. En 130 centimeter hög beväpnad prototyp med cyklopöga finns redan klar.

Till en början kommer robotar och människor föra krig sida vid sida, men tanken är att helt ersätta människor i frontstrider. Robotkriget är alltså inte längre en fantasi från Star Wars, det kommer hända innan alla svenskar hunnit skaffa digitalbox. Robotar ser längre, skjuter bättre, är svårare att eliminera och företaget Irobot (som säljer snälla dammsugarrobotar, men också avancerade krigsrobotar) utvecklar robotar som känner av exakt från vilken position de blir beskjutna. Många svåra etiska frågor kommer onekligen att uppstå kring krigsrobotar. En robot som dödar civila kan knappast ställas inför krigsrätt. Den kanske allra viktigaste frågan ställde Robert Finkelstein, president vid Robotic Technology i Potomac, Maryland i en artikel förra året: ”Om andra länder kan invaderas utan blodspillan, kommer detta leda till starkare frestelse att göra det?”

I juni kunde de Los Angeles-bor som hade tur, eller ska man säga otur, se små flygplan sväva ovanför trädgården. Det var inte grannens barns hobbyplan: det var de första flygande övervakningsdronerna, kallade SkySeer, och ett första test utfört av County Sheriff’s Department i Los Angeles. Enligt företaget som utvecklat dronen kan den användas till allt från att hitta försvunna barn till att jaga misstänka. Men naturligtvis också till sådant som att ta paparazzi-bilder eller övervaka oss, alla, hela tiden. Övervakningsrobotar kommer, och vi kommer inte att kunna fly undan – de tar inte kaffepauser och de går inte på vaktrundor som Securitasvakter. De kommer att iaktta oss i affären, på jobbet, på gatan och i hemmet. Japan och Korea har redan utvecklat många versioner av vaktrobotar. Det japanska företaget Seacom har tagit fram en R2D2-liknande robot som följer efter misstänka, larmar polisen, tar bilder, har sirener och till och med skjuter ut ett svart svällande moln för att skrämma inkräktare. Den 120 kilo tunga roboten ska snart hyras ut av företaget till halva kostnaden av en säkerhetsvakttjänst. Storebrorsamhället är inte ett kameraöga i väggen. Det är en robot i busken.

Robotsamhället

Mitt högra robotben lyfts sakta; knäleden böjs, skjuter fram foten och sätter ner den några decimeter längre fram. Mitt vänstra robotben gör samma rörelse. Det darrar lite i robotkroppen men en inbyggd stabilisator dämpar all obalans. Jag sitter två meter upp i KAISTs labb i något som närmast kan liknas vid en vit tron med robotben. I min hand håller jag en joystick som kontrollerar rörelserna. Jag har tagit mina första robotsteg. Ett par korta steg in i roboteran.

De här robotbenen kan på sätt och vis symbolisera två skilda vägar in i framtiden. Och två skilda synsätt. När jag frågar forskarstudenterna nedanför mig vad robotbenen kan användas till svarar de stolt att de kommer ges till människor som saknar ben. Och lite tystare att de även kan användas inom det militära. Det vill säga till att skjuta bort ben och sedan ersätta dem.

I västvärlden har bilden av robotar, ända sedan de fantiserades fram, varit dyster. Robotar symboliserar en dystopisk framtid där vi själva ersätts av själlösa maskiner. Särskilt inom populärkulturen är bilden djupt rotad: i 2001 A Space Odyssey, Blade Runner, Terminator och I, Robot är de knappast våra vänner. Tanken på ett robotsamhälle väcker skräck. Det är en bild som är så djupt rotad att vi själva i någon mån kommer att förverkliga den. Västvärldens största robotsatsning går till robotar som skjuter bort ben. Militära robotar, övervakningsrobotar och sexrobotar är de varianter som spås vinna störst mark här i väst.

Om man i väst ser dystert på robotar så är man desto mer entusiastisk i öst. I Sydkorea och Japan tillverkar man goda, omtänksamma, söta robotar. Roboten är en vän som ska göra vårt liv lättare och tillåta oss att ägna oss åt det vi verkligen vill göra. Det finns inget tragiskt i att låta en robot sköta om barn eller gamla.

I Japan har man redan börjat placera ut små luddiga sälrobotar till gamla ensamma människor med positivt resultat. ”Jag har inga barnbarn och mina barn kommer inte hem till mig så ofta. Så jag har henne. Hon är så söt och hon är alltid glad att se mig”, sa 89-åriga Sumi Kasuya nyligen till Washington Post med en liten söt sälrobot i famnen. Till viss del är den positiva synen på robotar religiöst förankrad. Enligt Shinto, den traditionella japanska religionen, har alla ting en själ. En sten kan ha det lika väl som ett träd eller en ekorre. Och därför har såklart också en robot en själ.

Robotarna kommer att förändra våra liv för alltid. De kommer att bli en del av vår vardag och finnas med oss överallt – på jobbet, på baren, till och med i sovrummet. Själv tänker jag ligga på soffan medan min humanoid sitter och plitar ner texter som den här på kontoret, min städrobot rensar avloppet, min assistentrobot hämtar tvätten, min köksrobot steker lite gåslever, häller upp ett glas Sauterne och underhåller mig med slapstick-skämt. Min robot kommer få trösta mig när jag har en dålig dag och hjälpa mig välja slips på morgnarna. Robotarna kommer. Vilket steg in i roboteran vi vill ta hänger inte på robotarna själva utan på vilka robotar vi önskar oss – på vilken robot du önskar dig. När jag lämnar KAISTs vita labb lyfter Albert Hubo sin hand och vinkar. Det rycker återigen i hans mustasch och han skrattar kluckande. Jag ler tillbaka och vet precis vilken robot jag önskar mig.

***

PaPeRo

Roboten som gullar

Tillverkare: NEC

Längd: 38,5 cm

Vikt: 5 kg

Pris: Inte satt

Releasedatum: Under utveckling

Hemsida: www.incx.nec.co.jp/robot/english/robotcenter_e.html

Gulligaste roboten under utveckling. PaPeRo reagerar på hur han blir bemött. Om du inte uppfostrar honom väl blir han lat och går och lägger sig på soffan. PaPeRo känner igen upp till tio personers ansikten. Han läser upp nyheter, påminner dig om att packa ner paraplyet om det utlovats regn, och kan massor av roliga sällskapsspel. Om du säger till honom att du gillar ett särskilt ämne sätter han på TVn med sin inbyggda fjärrkontroll när något intressant dyker upp.

Apri

Roboten som saknar dig

Tillverkare: Toshiba

Längd: ApriAlpha 43 cm ApriAttenda 90 cm

Vikt: ApriAlpha 9,5 kg ApriAttenda 30 kg

Pris: Inte satt

Releasedatum: 2010

Hemsida: www.toshiba.co.jp/spirit/en/future/index.html

Toshibas personrobotar ApriAlpha och Apri-Attenda är två vita ET-liknande robotar med stora vackra ögon. Toshiba presenterar dem som ”life support robots”. De kan urskilja, lyssna på och lagra ljudet av många personer som pratar samtidigt. I en folkmassa kan Apri känna igen din färg på tröjan för dagen och följa efter dig. Om Apri inte ser dig, ropar han på dig och beräknar utifrån svaret vilken position du förmodligen befinner dig på.

Asimo

Roboten som umgås med presidenter

Tillverkare: Honda

Längd: 120 cm

Vikt: 52 kg

Pris: Uthyres, 120 000 kr per dag

Releasedatum: Ute nu

Hemsida: world.honda.com/ASIMO/

Asimo är en av världens mest avancerade humanoider. Han är gullig, kort och ser ut som en liten astronaut. Han är en fantastisk assistent som till och med kan springa hyfsat fort. På Asimos egen hemsida kan man se honom på Hondas kontor i Japan där han jobbar. Han guidar besökare, kör ut post och hämtar kaffe till de anställda. Då och då åker Asimo jorden runt och delar ut stipendium, öppnar konferenser och skakar hand med kungar och presidenter. Snart så kommer han även att sitta i japanska hem och utföra avancerade te-ritualer. Eller varför inte i din soffa där han kan ge dig lite skön massage?

Partner Robot

Roboten som kysser

Tillverkare: Toyota

Längd: 120 cm

Vikt: 35 kg

Pris: ca. 7–20 000 kr

Releasedatum: 2010

Hemsida: www.toyota.co.jp/en/special/robot

Toyota presenterade nyligen en snygg kollektion krämfärgade människolika personrobotar som främst är tänkta som sällskap till äldre. Partner Robot har artificiella läppar och extrem fingerkänslighet vilket betyder att han kan spela felfria solon på trumpet och tuba (medan han vaggar i takt med musiken). Han kan även följa med eller gå själv till snabbköpet där han väljer varor, kör kundvagnen och bockar av inköpslistan ur sitt osvikliga minne.

Wakamura

Roboten som skämtar

Tillverkare: Mitsubishi

Längd: 100 cm

Vikt: 30 kg

Pris: 110 000 kr

Releasedatum: 100 exemplar släppta i Japan

Hemsida: www.mhi.co.jp/kobe/wakamaru/english/index.html

Den japanska person-roboten Wakamura är en gul kompis som analyserar dina rutiner. Han vet när du vaknar, vad du äter till frukost och vilken tid du behöver duscha för att hinna till jobbet. Om du inte sköter dig påminner han dig. Wakamura kan över 10 000 ord, känner igen sin ägares ansikte och följer dig som en hund. Han hämtar själv e-mejl och viktiga nyheter från Internet och läser upp dem för dig. Och när du  är bortrest kan du be honom vattna blommorna, släppa ut katten eller tömma soporna via Internet eller SMS. En känd japansk TV-komiker har tränat Wakamura i att skämta och utföra slapsticks.

The partner ballroom dance robot

är robotarnas Askungen. Hon lär dig felfri vals utan att varken trampa dig på tårna eller neka dig en dans. Hon är dessutom bländande vacker.

Replieeq2

är skapad efter ett känt japanskt TV-ankare. Under den vackra silikonhuden är hennes kropp fylld av små sensorer och motorer som kontrollerar hennes rörelser. Hon ser till och med ut att andas.