WOLFGANG Hur var det att bo på Lavendelvägen här i Västerås? Alla hus såg likadana ut, eller hur?
LOREEN Nästan. Området var väldigt lugnt jämfört med centrum, med mycket natur runtomkring och så. Men jo, det var likadana hus, fast en del hade byggt om sina.
WOLFGANG Sverige, eller Västerås, är inte direkt multikulturellt eller kosmopolitiskt. Hur var det att växa upp här? Du måste ha varit den enda med marockansk bakgrund i skolan?
LOREEN Ja, och jag tänkte egentligen inte på det förrän någon konfronterade mig. De tyckte att jag var annorlunda för att jag var tillbakadragen när jag var liten, eller för att jag hade en annan hudfärg. Men såna reaktioner bygger ju bara på rädsla för det okända.
WOLFGANG Jag antar att man inte definierar sig som annorlunda när man växer upp, men sedan inser man det plötsligt, eller konfronteras med det.
LOREEN Först såg jag mig själv som svensk. Sen insåg jag att ”hey, jag gör visst saker på ett annorlunda sätt”, jag tänkte annorlunda, och min mamma betedde sig på ett helt annat sätt än svenskar. Det var då det gick upp för mig. Jag är andra generationens invandrare, du vet. Men i dag är det positivt, jag älskar att blanda kulturer.
WOLFGANG Men ibland verkar det som att många samhällen inte rör sig i den riktningen. Jag tänker på hur det på åttio- och nittiotalet fanns en politisk ambition att blanda kulturer, men i dag är folk mycket mer tveksamma till att förespråka multikulturalism som något spännande. Nu är det snarare något som måste hanteras. Med uppsvinget för högerextrema partier i så många länder, och motstånd mot invandring, islamofobi… Det är en väldigt abstrakt rädsla som vissa politiker spelar på. Jag tycker att atmosfären har förändrats. Men å andra sidan är allt mycket öppnare och mer internationellt i dag i stort.
LOREEN Ja, annars är vi på väg åt fel håll. Jag är uppvuxen i ett muslimskt liberalt hem. Mina föräldrar pratade alltid om att visa respekt för allt omkring oss och rätten att göra sina egna val. Vilket tyvärr kanske inte riktigt är något man förknippar med islam i dag. Jag var en sökare när jag var liten, jag läste delar av Koranen, delar av Bibeln. Och förstod ganska snabbt att de propagerade för i stort sett samma sak. Det är samma skit, ha ha.
WOLFGANG Skit som i dålig skit, eller bra skit?
LOREEN Det är rätt simpla budskap.
WOLFGANG Exakt. Det är okej om man betraktar det som mänsklig visdom, men om man läser det som instruktioner är det daterat och värdelöst. Och det här är ju ett ämne som jag har reflekterat mycket över på sistone, och andra människor också förmodar jag. Med uppsvinget för politisk islam, men också uppsvinget för fundamentalistisk kristendom – jag tycker det som pågår just nu i USA är så obehagligt, att man inte kan ha en utställning om Charles Darwin och evolutionen utan att folk demonstrerar utanför.
LOREEN Jag blir rädd när jag ser hur religiösa extremister liksom inte äger sig själva. Jag har kontroll över mitt liv. Varje steg jag tar är medvetet – det är jag själv som bestämmer. Grejen med religiösa fundamentalister är att de inte äger sig själva alls. De bara: ”Nej, jag väntar på Gud, han kommer, han kommer att fixa det här”, eller ”Det här är Guds vilja”. Hur kan man ge bort sig själv på det viset?
WOLFGANG Ibland kan jag känna att det vi har uppnått i Västeuropa när det gäller frihet och avsaknad av fundamentalistisk religion verkligen behöver skyddas. Men religion i sig… Jag har en spirituell sida. Första gånger jag kom till Sverige var faktiskt med en kyrklig ungdomsgrupp från min hemstad, när jag var 13. Det var en supersocialistisk vänsterkyrka, med en socialistisk präst. Allt handlade om rättvisa och yttrandefrihet. De hade till och med en bok som hette Das Sex Buch – sexboken, ha ha. Där tonåringar fick lära sig om kroppen.
LOREEN Oj! Och det här var en kyrka?!
WOLFGANG Det var statskyrkan. Så jag upplevde kristendom som något väldigt frigjort, och hade nästan ingen aning om att det kunde vara på något annat vis. Jag upplevde det aldrig som förtryckande – för mig var Jesus socialist. Men i dag tycker jag det är svårt att separera bra religion från dålig religion. Jag tror vi har nått en punkt där vi nästan måste trycka tillbaka all religion lite grann, och i stället fokusera på andlighet i allmänhet. Låt oss ödmjukt acceptera att vi inte vet varifrån vi kommer och att vi inte har svar på allt.
LOREEN Folk hittar alltid anledningar att segregera sig själva, de behöver det för att känna sig trygga. Det är så primitivt. Det är mänskligt att tillhöra en familj, en religion, eller vilken grupp som helst – men jag försöker låta bli. Jag insåg att jag helt enkelt inte är intresserad av det.
WOLFGANG Ja, vi vill tillhöra något, det är ett faktum. Men sedan används och utnyttjas det. Det är irriterande.



LOREEN Varifrån i Tyskland kommer du?
WOLFGANG Åh, det är ett märkligt deprimerande ställe. En stad som heter Remscheid.
LOREEN Remscheid? Uttalade jag det rätt? Rrremscheid.
WOLFGANG Kanske inte så mycket rullande R, men jo. Det ligger i närheten av Köln och Düsseldorf. Det finns ungefär 20 städer i det området – Ruhrområdet kring Dortmund och Essen – och alla är större än Remscheid. Staden hade tidigare 130 000 invånare, nästan exakt samma som Västerås. Men nu, 30 år senare, har det sjunkit till 109 000. Kan du föreställa dig vad det innebär?

Det handlar om en industridöd – staden var uppbyggd kring järnproduktion, man tillverkade hammare och andra verktyg. Och verktyg är förstås mycket billigare att producera i Kina. Det finns några specialister kvar som är framgångsrika men inte tillräckligt många för att hålla staden levande. Så det är väldigt sorgligt att se hur stadens demografi förändras när folk flyttar därifrån. Jag antar att det är samma sak här i Sverige? Med den åldrande befolkningen och unga människor som flyttar och inte heller skaffar lika många barn som förr.
LOREEN Men det är ju bra, eller hur?
WOLFGANG Ha ha, är det?
LOREEN Jag menar att inte skaffa barn. Om någon säger att de inte ska ha några ungar säger jag: ”Bra! Adoptera i stället. Vi behöver ta hand om de barn vi redan har.”
WOLFGANG På jorden?
LOREEN På jorden, precis.
[En klocka ringer plötsligt ljudligt.]
LOREEN Oh, ha ha, den där är så cool!
WOLFGANG Den är från trettiotalet.
LOREEN Jag gillar ljudet. Det påminner mig om Daft Punk. De använder ofta sådana ljud.
WOLFGANG Det är sant, det är väldigt Daft Punk.



WOLFGANG Jag skulle vilja fråga en sak som jag har funderat på. Även om jag inte har varit ett fan av Eurovision Song Contest, så såg jag det förstås när jag var liten. Och på nittiotalet blev det plötsligt en kultgrej i Tyskland, och nu är folk tokiga i den på ett camp-sätt, speciellt bögarna. Så jag har följt den av och till. Och frågat mig själv: Hur känns det att behöva framföra låten en andra gång mitt i höjden av all stress och lycka och utmattning?
LOREEN Du menar när man har vunnit?
WOLFGANG Ja.

LOREEN Om jag ska vara ärlig – jag är perfektionist, du vet. I ögonblicket jag insåg att jag hade vunnit var alla runt omkring mig helt exalterade. Men det första jag själv tänkte var: ”Varför är inte ljudteknikerna här? Vi måste fixa utrustningen, jag ska upp och sjunga.”
WOLFGANG För att micka upp dig?
LOREEN Ja. Så jag tänkte liksom inte på själva vinsten. Utan jag var bara förbannad över att de inte var på plats. Om jag skulle framföra låten igen ville jag göra det bra. Och alla framträdanden… även om det kanske inte verkar så, är de olika. Att göra det en gång till är nästan som att börja om från början. Jag ändrar alltid någon liten del av melodin. Men ja, det är lustigt, jag brydde mig inte så mycket om att jag vann. Jag gick inte ens på festen efteråt.
WOLFGANG Inte?
LOREEN Nej.
WOLFGANG Men när du kommer upp på scenen igen så är det fortfarande samma ljusshow och allt – det måste kännas så knäppt. Det händer inte i något annat musikaliskt sammanhang, att man, bara en timme senare, måste göra exakt samma sak en gång till. Men med ännu mer press och uppmärksamhet. Är man inte rädd att sjunga i otakt, eller glömma bort texten, eller inte träffa tonerna?
LOREEN Om jag inte träffar tonerna så… Jag är rätt hård mot mig själv. Det måste vara perfekt. Jag mediterar också mycket så jag är rätt bra på att hitta zen även om det är kaotiskt runt omkring mig. När jag väl stod där existerade inget annat. Så har det alltid varit när jag sjunger, som att vara i trance – jag försvinner och sen kommer jag tillbaka. Det är ju något som ligger rotat i många äldre kulturer. Jag tillhör berberfolket, och de kan dansa och sjunga i timmar, med särskilda rörelser, som gör att de försvinner. Det är i princip det sinnestillståndet jag befinner mig i när jag sjunger.
WOLFGANG Och det är förstås superattraktivt att titta på eller att uppleva, det sättet att transcendera verkligheten, att själv uppleva det, eller bevittna det. Det är vackert. I går kväll såg jag dig förresten på tv, under den där nationalhändelsen [Allsång på Skansen]. Hur var det? Lyckades du försvinna in i din egen värld där?
LOREEN Ja. Vet du varför jag hade med trummorna?
WOLFGANG Nej.
LOREEN För att i samma ögonblick som jag slår på trummorna så hörs ett speciellt ljud som öppnar upp ett speciellt chakra, och plötsligt så försvinner jag. Jag är i mig själv, fokuserad. Det är därför jag har trummor i början och sjunger vissa melodier. Det är melodier som öppnar upp och helar. Det kommer från Marocko.
WOLFGANG Kommer ditt album att fortsätta på det spåret, med sån där intensiv trancig dansenergi?
LOREEN Det kommer att bli ett väldigt dynamiskt album. Förmodligen tror folk att det kommer låta som Euphoria. Men den produktionen är… väldigt speciell.
WOLFGANG Väldigt bombastisk. Jag menar, den håller tillbaka, men när den kommer igång så går den hela vägen. Var du inblandad i arrangemanget också?
LOREEN Låten skrevs inte av mig från början, men de kände till min dynamik. Jag brukar lägga upp låtar så, och jag gillade melodin. Men produktionen, speciellt i verserna, trummorna och ljuden, ja. Allt fyller en speciell funktion. I slutet när vi jobbade med låten var de rätt trötta på mig.
WOLFGANG Jaså?
LOREEN Jag visste hur jag ville att produktionen skulle låta. Och det nådde en punkt då de tyckte att jag var för mycket, alldeles för petig. Men jag tar allt jag skapar på väldigt stort allvar. Det är ingen idé att slösa bort folks tid, de ska ju lyssna på det här. Då måste det vara äkta.
WOLFGANG Så du har rätt bra kontroll över…
LOREEN Allt. Det är viktigt.
WOLFGANG Men du satsade inte på det här direkt efter Idol [2004]? Utan började jobba med tv-produktion, som reality tv-producent. Det låter inte riktigt som det ligger i linje med det du gör nu, det låter som en cynisk värld.
LOREEN Jo. Idol var en utmaning för mig. Jag var så grön, jag hade växt upp i Västerås i en rätt skyddad värld. Och plötsligt var jag med i det här tv-programmet där folk sa åt oss hur vi skulle sitta, stå, gå, vad som var rätt och vad som var fel. Jag förstod aldrig tv-formatet och tyckte att det var skrämmande. Jag är inte uppfostrad så. För mig existerade inte rätt och fel på det viset. Kreativt var man alltid fri.
WOLFGANG Ja.
LOREEN Du är en kreatör, du kan det här bättre än jag. Men efter Idol började jag fråga mig ”vad fan är det här?”. Jag ville ha kontroll, jag ville veta hur de bakom kamerorna tänkte. Vad letar de efter? Och musikindustrin, hur funkar den? För allt går hand i hand, och jag ville förstå allt. Jag är världens största kontrollfreak. Det var därför jag började jobba med alla de där sakerna, så att jag skulle lära mig hur det funkar i studion. Jag vill inte att någon ska kunna bossa över mig. I dag kan jag producera om jag vill, jag kan skriva en låt om jag vill, jag kan göra ett tv-program om jag vill. Och så snart jag hade tagit reda på hur det funkar gick jag vidare.
WOLFGANG Det är sant. Jag är ungefär likadan, faktiskt. Även om jag inte utforskade andra områden under särskilt lång tid, men jag testade i alla fall kommersiellt fotografi – jag gjorde två reklamjobb, två plåtningar för amerikanska Vogue, och jag gjorde en musikvideo eller två. Jag fotograferade Tony Blair. När möjligheten att prova ett väldigt specialiserat område uppstod, så gjorde jag det. Du vet, att fotografera för amerikanska Vogue eller för ett japanskt whiskeymärke eller att fotografera Tony Blair – alla är väldigt specialiserade uppdrag – och det är rätt arrogant att säga att man inte är intresserad av det. Men jag testade dem en gång, och insåg att det nog inte var något för mig.
LOREEN Varför då? Vad var det du inte gillade?
WOLFGANG Med reklam så insåg jag att jag inte är särskilt bra på att illustrera andra människors idéer. Mina bilder funkar inte om de är planerade i förväg, för då handlar det bara om att realisera något som redan har formulerats i ord. Med politiker finns det gränser för vad jag kan göra, eftersom det är så reglerat. De lämnar inte något till slumpen. Med musikvideor måste det finnas manus, så återigen… Men jag hade tur, Pet Shop Boys bad mig en gång att göra en video, och gav mig total kreativ frihet. Och de menade det, så när skivbolaget sa ”Det här är ingen video, vi måste göra om den”, stod de på min sida och sa: ”Nej, det här är videon.”
LOREEN Bra. För det är inte alltid skivbolagen har koll på vad som funkar. Att låta dem styra uttrycket är galet fel.
WOLFGANG Nej, det är förvånande.
LOREEN Men var det därför du slutade? För att det var för mycket regler?
WOLFGANG Alltså, jag slutade egentligen inte. Det är bara det att, ha ha, efter det så var det ingen som frågade mig igen. Båda videorna jag gjorde var rätt o-videoaktiga på olika sätt. Känner du till Goldfrapp?
LOREEN Jag känner till Goldfrapp.
WOLFGANG Det var hennes allra första låt, hennes allra första video gjord för typ 7 500 pund år 2000, Lovely Head. Hon är liksom halvnaken, och slår på ett träd och en buske. Och kastar en trädgårdsstol och ballar ur rent generellt.
LOREEN Hur presenterar man en sådan idé?
WOLFGANG Jag hade ingen idé, ingen idé alls. Jag har heller ingen idé om vad jag ska göra med dig efter det här, förresten. Vi kanske kan leka lite på soffan, eller så kan vi gå ut i trädgården – men jag är lika nyfiken som du på vad för bilder vi ska ta.
LOREEN Ja… Kan du inte känna ibland när någon kommer med en massa idéer att det liksom gör en nervös? Det dödar kreativiteten.
WOLFGANG Ja. Men så klart, idéer kan vara fantastiska, och idéer som kommer till en filmregissör halvsovande i sängen på morgonen, behöver skrivas ner och de behöver realiseras ihop med ett team, de kräver planering. Men det är något helt annat än när folk letar efter idéer att förverkliga. Idéer som bara kommer till dig, utan att du letar efter dem, jag tror att det är det som är inspiration, den renaste formen av kreativitet.
LOREEN När det kommer någon annanstans ifrån?
WOLFGANG Som när jag plötsligt kände behovet att göra en bok om Concorde, flygplanet. Jag kan inte rent logiskt förklara vad som hände, det bara fanns där. Det växte och växte och när den här idén knackade på mitt medvetna en tredje gång tänkte jag att jag måste göra det. Det är en bra regel, tycker jag, när en undermedveten idé knackar på hos ditt medvetande för tredje gången, så bör du lyssna. Det enda du har är de där idéerna du inte letar efter. Du kanske tänker: ”Jag måste ha en idé, för jag vill göra något.” Men det finns en ändlös massa idéer, folk har så många idéer, de tycker alla att det är något speciellt, men det är det inte. Och en hel del av arbetet i kreativa branscher handlar om att realisera för-skrivna idéer. När idén från första början inte är något bra. Och folk är förstås livrädda för att inte ha några idéer eller inte veta vad de ska göra. Så när jag själv blir fotograferad kommer de vanligtvis med en idé, eftersom de inte vill sakna en sådan och inte ha något att utgå från. Det handlar om osäkerhet.
LOREEN Men kan du inte också tycka att det är inspirerande att ha en backupidé? Fast, om du är en person som är connected – så länge du öppnar upp kommer idéerna att komma. Vad det än handlar om så kommer det att komma.
WOLFGANG Det är riskabelt att hoppas att det kommer…
LOREEN Fast jag älskar det sinnestillståndet. Att inte veta vad man ska göra. Utan bara vänta på vad som kommer.



LOREEN Din utställning på Moderna Museet [i Stockholm] i höst, vad handlar den om?
WOLFGANG Det är en exposé av 25 års arbete, saker jag har gjort sedan jag var 18. Jag började tidigt. Så den första bilden är från 1986.
LOREEN Ser du någon skillnad när du kollar på bilderna du tog när du var 18 jämfört med dem du tar i dag? Finns det några gemensamma teman?
WOLFGANG Jag menar, jag hoppas att det är någon utveckling! Men det roliga är att det faktiskt finns en röd tråd som löper genom allt, och jag förvånas varje gång jag tror att jag har hittat något nytt och upptäcker att det egentligen är något som jag var intresserad av redan för 15 år sedan. Mina senaste bilder till exempel.
LOREEN Är det de där bilderna som ser ut som någon form av vätska?
WOLFGANG Jag jobbar fortfarande med dem, det är vad jag har fokuserat på huvudsakligen de senaste tio åren, bilder som jag har gjort med fotografiska metoder, men inte med kamera. Jag använder mig av fotopapper i mörkret, och ljus, små hemliga verktyg som jag…
LOREEN Ditt ansiktsuttryck just nu är så här: ”Hon fattar inget av vad jag säger just nu, men jag använde ljus.”
WOLFGANG Ha ha, jag använde ljus och fotopapper.
LOREEN Okej.
WOLFGANG Och så gör jag bilder som ser ut som en massa olika saker.
LOREEN Jag älskar dem. Jag gillar särskilt en som är lila, lila är min färg. Jag
gissade att det var vätska eller något sånt. Men du tar dem alltså inte ens med
en kamera?
WOLFGANG Jag har gjort dem för hand. Jag använder ljuskällor som jag rör i mörkret över fotopapper, och sedan framkallar jag det precis på vanligt sätt. Jag försöker vara så medveten och närvarande och ha så bra kontroll över färgen och rörelsen och formerna som möjligt, så de är resultatet av slump och kontroll. Men jag kan inte se slutresultatet förrän fem minuter senare när bilden framkallats.
LOREEN Så om du vill ändra något måste du börja om från början?
WOLFGANG Ja, det är inte som när en konstnär som målar kan ändra saker, behålla bra saker och radera dåliga. Varje gång är ett nytt försök. Det är en väldigt fokuserad, men inte forcerad, process eftersom man måste vara så närvarande i nuet. De här bilderna kommer att vara med i utställningen.
LOREEN Bra, och så är det en annan bild med en… glödlampa.
WOLFGANG Det ser ut som en glödlampa, men det är det inte. Jag tror att den du syftar på är en bild som heter Paper Drop. Det är sidan av ett pappersark som har vänts över sig självt, jag fotade kanten.
LOREEN Den är också vacker.
WOLFGANG Jag gillar att göra dem med de mest basala medel, och jag gillar att verkligen kunna kontrollera mediet, men använda det på ett väldigt enkelt sätt. Så det är bara en kamera och ett ark papper. Sen är utmaningen att komma på hur jag kan transformera det utan att använda mig av dator, utan att använda speciellt studioljus, utan att använda specialeffekter. Det tycker jag är intressant. För återigen, precis som med idéer – specialeffekter är enkla att göra. Alla har idéer, och alla har redigeringsverktyg i dag.
LOREEN Vad är det här? [Pekar på boken Fespa Digital/Fruit Logistica som ligger på bordet.] När kom den ut?

WOLFGANG Bara för några veckor sedan. Den är varken abstrakt eller minimalistisk, den är maximalistisk. Fotografierna i ena halvan av boken är tagna på den internationella mässan för digitaltryck i Barcelona, där de har massa maskiner som gör gigantiska reklamskyltar, samma maskiner som jag använder för att skriva ut mina stora abstrakta bilder. Den andra halvan är bilder från en mässa i Berlin som heter Fruit Logistica, där de visar upp frukt och grönsaker från hela världen. Alla länder är där och marknadsför sina varor, som mangos eller persikor. Och förstås så måste man visa upp frukten på något sätt. Så de har massa galna reklamskyltar, som, även de, är utskrivna med maskinerna som marknadsförs på den andra mässan. Och tryckmässan behöver förstås färgglada bilder för att visa hur vackert deras maskiner jobbar. Boken är en dubbel värld av maxad färg.
LOREEN Wow. Hur kom du på den här idén? Kom den till dig?
WOLFGANG Jag satt i en taxi i Berlin och hörde på radion att världens största mässa för frukt och grönsaker pågick just då. Så jag tänkte: ”Vet du vad, jag drar dit.”
LOREEN Det är lite absurt, eller hur?
WOLFGANG Det är väldigt absurt. Och jag tycker att det är fascinerande när man vet att alla beslut där har fattats av någon, som har baserat det på en idé. Typ: ”Låt oss visa tomaterna på det här sättet”, eller ”Vi bygger en pyramid av persikorna”. Förresten – kolla – här finns körsbär till dig! [Pekar på bordet.]
LOREEN Gillar du körsbär? Tack.
WOLFGANG Jag älskar dem.
LOREEN Körsbär och jordgubbar.
WOLFGANG Det finns jordgubbar här i trädgården, du kan plocka några sen.
LOREEN Jag är tokig i jordgubbar. När jag var liten åt jag så många att jag blev sjuk!
WOLFGANG Hur som helst, jag åkte till tryckmässan som en vanlig besökare, eftersom jag ville ha koll på den senaste trycktekniken för mina stora bilder. Och, du vet, maskinerna som trycker konst använder precis samma teknologi som de som printar reklam. Maskinen bryr sig inte om vad den trycker – det kan lika gärna vara en trist reklamaffisch som någon av mina bilder, det spelar ingen roll för maskinen. Och det är fascinerande, att vi nu lever i en värld där nästan allt visuellt kommer ut genom samma kanal. Allt trycks digitalt.
LOREEN Mm. Gillar du det?
WOLFGANG För mig är det den bästa tillgängliga tekniken. Men man måste acceptera faktumet att allt tillverkas på samma sätt. Du kan så klart göra olika saker med det, men ändå, jag tycker att det är intressant. Och det utmanar idén om att konst är exklusiv. Det finns berömda konstnärer som David Hockney som använder bläckstråleskrivare, skriver ut på kanvas och presenterar det som en målning. Mina bilder skrivs ut på papper och presenteras som konstfoto, medan något annat hänger som en skylt på en tågstation, men tekniskt sett är alla tre samma sak. Vilket i och för sig hänger ihop med det faktum att allt i slutändan bara är materia. Du vet, din kappa, eller den här tallriken, eller det här bordet. Allt är bara stoff. Det är värdet vi sätter på det som gör att de skiljer sig åt.
LOREEN Exakt. [Tittar på bokomslaget.]
WOLFGANG Fespa Digital är namnet på tryckmässan i Barcelona och Fruit Logistica är namnet på fruktmässan i Berlin. Jag tog med den här boken till min faster. Annars hade du fått den. Men jag kan skicka ett exemplar till dig.
LOREEN Gör gärna det.



LOREEN Hur många gånger har du varit i Sverige?
WOLFGANG Västerås har jag bara varit i en gång för 25 år sedan. Och så de där två kyrkutflyterna i början av åttiotalet, i närheten av Borås. Men jag har varit i Stockholm några gånger på sistone för att förbereda utställningen.
LOREEN Hur lång tid tar förberedelserna?
WOLFGANG Daniel Birnbaum, Moderna Museets chef, och jag har pratat om det här i ett par år. Och för ungefär nio månader sedan började vi på riktigt att planera vad som skulle vara med i utställningen, hur vi får en samarbetspartner, eftersom utställningar blir billigare när man har två eller tre utställningslokaler. Produktionskostnaderna sjunker. Så den här kommer att turnera till Düsseldorf.
LOREEN Kallar ni det för en turné?
WOLFGANG Ja, men det är inte som en musikturné där man åker till 20, eller 100, städer.
LOREEN Herregud, tre städer vore grymt! Ha ha.
WOLFGANG En museumturné är oftast bara några städer.
LOREEN Kommer du att visa jättestora bilder, eller är de små?
WOLFGANG Det är faktiskt både och, och massa däremellan. De minsta bilderna är små som vykort och den största kommer att vara åtta meter bred. Och det kommer att finnas olika storlekar däremellan – men inte vilka som helst. Det är väldigt specifika storlekar som upprepas. Det är en speciell rytm, som gör att det ser ut som om det är hur många olika storlekar som helst, medan det i själva verket bara är fem eller sex olika.
LOREEN Varför just de? Är det för att du gillar dem, eller finns det någon tanke bakom?
WOLFGANG Det är konceptuellt på så sätt att det ofta finns en teknisk orsak. Tillexempel att jag vill använda material som är vanligt förekommande och tillgängligt. Som de färdigskurna pappersstorlekarna som Kodak och Fuji gör. Jag menar, om jag verkligen hatade den storleken skulle jag förstås inte använda den, men om den ligger nära vad jag gillar och om det faktiskt är en passande storlek – varför kapa den? Varför inte bara använda sig av standarden? Och sedan kan jag göra vad jag vill inom de måtten. Man bara använder det där pappersarket som en ram. Jag menar, det är inget fel med A3.
LOREEN Pratar fotografer om sånt? Diskuterar ni storlekar? Finns det en optimal storlek?
WOLFGANG Nej… Alla måste hitta sin egen… form, och det är något som har varit väldigt viktigt för mig. Från början. Jag har alltid sett på fotografier som inte bara bildinformation, utan som verkliga ting, som objekt. Det är bara genom att vara ett objekt med en specifik storlek som de blir vad de är – jag menar, de kan vara något annat i en bok eller ett magasin, men de har en fysisk närvaro, och de måste hitta sin storlek.

WOLFGANG På tal om fysisk närvaro, jag har hört att du tränar mycket?
LOREEN Yoga, ashtanga, ja. Jag gillar unisexitet väldigt mycket.
WOLFGANG Unisexitet?
LOREEN Ja, jag kallar det unisexitet. När man inte riktigt kan avgöra om det är en man eller en kvinna. Jag tycker att det är vackert.
WOLFGANG Men vad har det att göra med ashtanga?
LOREEN Alltså, ett tag tränade jag så hårt att man inte riktigt kunde se om jag var kille eller tjej. Jag hade väldigt raka former och gillade att laborera med kroppen på det sättet.
WOLFGANG Och du hade kort hår, har jag hört?
LOREEN Rakat.
WOLFGANG Verkligen? Passerade du som kille?
LOREEN Jag tror det, jag hade många vackra kvinnor efter mig, ha ha. Det var under en tid i mitt liv som handlade mycket om att överleva. Jag hade mycket mer manlig energi. Jag jobbade väldigt hårt, behövde stå upp för mina åsikter och så. Den energin kan förändra hela ditt system och din kropp. Så ett tag satt jag alltid med benen brett isär, till exempel.
WOLFGANG Vad tänker du när du ser killar sitta med benen så? Sänder det ut energier?
LOREEN Det beror på – om de är snälla och sitter så, så är det okej, men om de bara
”tjena gumman…” så stör det mig. Man känner rätt så snabbt om någon ser ner på en.
WOLFGANG Jag bara tycker att det är lustigt, för som homosexuell man observerar jag förstås straighta män med en annan medvetenhet. Och ibland undrar jag om de vet vad för slags energi de utstrålar.
LOREEN Ja… Så, ett tag var jag väldigt maskulin.
WOLFGANG Men inte för att du ville attrahera tjejer, eller?
LOREEN Nej, jag tänkte inte ens på det. Det var bara en tid i mitt liv när jag gjorde vissa saker, tänkte på ett visst sätt, och det förändrade hela min kropp. När jag tittar på bilder från den tiden så utstrålar jag en maskulin hårdhet.
WOLFGANG Intressant.
LOREEN Ja. Men i dag är det bland annat ashtanga jag kör. När rörelserna går i en väldigt låg puls vaggas man lättare in i ett meditativt tillstånd. Och så rensar det systemet från en massa skit. Om jag inte har tid att meditera vet jag att jag måste gå in i en yoga-period när jag gör det varje morgon, klockan sex.
WOLFGANG Du går upp tidigt?
LOREEN Ja, yoga är en livsstil – jag gör det för att nå det där sinnestillståndet. Men ja, varje morgon, klockan sex.
WOLFGANG Du festar inte och dricker?
LOREEN Nej, för du vet barer… Jag är så känslig för energier, och jag tror att du också är det. Jag tror att du är väldigt intuitiv. Eller jag vet att du är det, jag kan känna det.
WOLFGANG Men jag hänger fortfarande på barer.
LOREEN Men det är okej!
WOLFGANG Och rubbar mina sinnen med alkohol, ha ha.
LOREEN Ha ha, allvarligt talat, jag dömer inte. Men jag tror att det har att göra med kontroll. När jag dricker så tappar jag kontrollen.
WOLFGANG Det är intressant, jag menar, jag är förmodligen lika intresserad av kontroll som du. Jag vill helst inte säga att jag är ett kontrollfreak för jag tycker egentligen inte att det är något att vara stolt över.
LOREEN Nej, ha ha. Och jag som sa att jag var det!
WOLFGANG Nej men, bara om det driver folk omkring dig till vansinne. Jag vill inte att folk ska lida alltför mycket av mina kontrollfreakstendenser. Det är något som är lätt att skämta om, men om det börjar gränsa till tragiskt Anna Wintour-beteende så är det inte längre så trevligt. Eller alla historier om Madonna. Det måste vara en mardröm att jobba med någon sådan, och det är inte heller hälsosamt – det är bara fel, faktiskt. Så du vet, när man terroriserar folk omkring sig…
LOREEN Okej, vänta, så mycket kontrollfreak är inte jag.
WOLFGANG Nej, det förstår jag verkligen. Men det är något med den här jakten på inre frid och stillhet, om man bara gör det för att samla energi och arbeta för sina egna mål, som leder till en viss världsfrånvändhet som man får ge akt på. Så även om jag lider av mitt begär efter att tappa kontrollen genom att dricka, så kanske det i slutändan faktiskt är hälsosamt. Jag vaknade i morse, här hemma hos min faster. Och jag drack förstås inte en droppe i går, jag saknade det inte alls, jag rökte bara två cigaretter på hela kvällen. Jag vaknade fräsch som en nyponros och tänkte ”Varför kan livet inte alltid vara så här?”, men sen om två dagar vet jag att jag kommer vilja tappa kontrollen lite grann igen.



LOREEN Har du någonsin varit på en tyst retreat?
WOLFGANG Det har jag faktiskt, för jag…
LOREEN Har du?
WOLFGANG Två gånger ja, i…
LOREEN Du skojar! Jag har också varit två gånger. Hur många dagar?
WOLFGANG Sju dagar båda gångerna. Den första var 1987 och nästa 1994. I ett franskt kloster.
LOREEN Hur var det? Fick du lov att skriva eller var det total inaktivitet?
WOLFGANG Nej, bara tystnad. Jag menar, jag fick skriva, det fanns inget förbud, men det gick ut på att bara tänka och vara. Klostrets intentioner var att man skulle jobba med sin kristna tro. Jag kom dit för något slags andligt utforskande, men det handlade inte om specifika bibelstudier. Det var mer upplevelsen att vara tillsammans med 20 andra personer i det här huset utan att prata. Var gjorde du det?
LOREEN Här i Sverige. Det finns ett ställe i Ödeshög, Lyckebygården, där de har ett tyst retreat. Jag var där i tio dagar. Man fick inte titta på någon annan, vilket är… Till en början var det galet, då inser man hur mycket information vi omges av, och hur mycket vi tar in. Man skrev inte, tränade inte, sysselsatte inte sig själv med något annat än meditation. Det var en gonggong klockan 4 på morgonen.
WOLFGANG Ja.
LOREEN De första dagarna guidar de dig, så att du vet hur du ska meditera, och hur du öppnar upp och är närvarande. Man mediterar från fyra till sju, äter frukost en timme, sen kunde man sova en halvtimme om man ville. Vi var ungefär 40 personer, men man fick inte titta på de andra. Korridorerna var så smala, och man var så nära varandra när man passerade någon, men man fick inte titta. Man kunde känna folks energi, men fick inte säga hej. Från 8.30 till 12 var det meditation igen, man bara satt. Sen kunde man gå ut och gå i fem timmar, det fanns en skog bakom huset, och sen tillbaka till meditation. Och Wolfgang, hela kroppen började värka, och man insåg hur fullmatat huvudet är med saker.

WOLFGANG Så hjärnan kom inte till ro? Den gick på högvarv?

LOREEN Den gick på högvarv de första tre dagarna, för antingen befann man sig i det förflutna eller i framtiden. Man var aldrig i nuet, du vet.
WOLFGANG Var inte det galet?
LOREEN Jo, det var det allra svåraste. Efter tre dagar var hälften av alla människor borta, de stod inte ut. Det var så mycket som väcktes i deras system. Och det är galet. Efter den tredje dagen började tempot plötsligt att avta. Man befann sig inte längre så mycket i framtiden, inte så mycket i det förflutna. Utan kom närmare det som är.
WOLFGANG Ända sedan jag gjorde det har jag känt längtan efter att göra det igen. 1994, det är 18 år sedan. Men det här att styra medvetandet till här och nu – det händer på sätt och vis så fort jag är med släktingar eller med andra familjer.
LOREEN Jaså?
WOLFGANG Även om familjer håller på och terroriserar varandra… så är de också upptagna med att organisera det dagliga livet. Det är verkligen att ägna sig åt det som är här och nu, de kan inte tänka på det förflutna eller framtiden eftersom ungen har skitit på sig eller nån har brutit fingret och maten måste stå på bordet tre gånger om dagen. Jag har inget sånt i mitt liv, så jag kan ägna mig helt åt att planera inför framtiden eller reflektera över det förflutna. Och i samma stund som jag hamnar i en familjemiljö – det behöver inte vara min egen familj, det kan vara en nära väns – så sätter jag mig bara på soffan och somnar. Jag glorifierar inte familjen, men den har en sådan lugnande effekt på mig.
LOREEN Med min familj går det upp och ner. Ibland får man den lugnande effekten, ibland blir jag helt tokig på dem.
WOLFGANG Jag antar att det är annorlunda när det är ens egna familj, för då är man en del av galenskapen.
LOREEN Galenskap indeed. Jag har en jättestor marockansk familj. Det är bara så mycket energi. Så jag förstår vad du menar när du säger att du blir trött. Men det är roligt att vi båda har varit på tysta retreats två gånger.
WOLFGANG Ja. Tror du att du kommer göra om det?
LOREEN Jag ville faktiskt göra det efter Baku, för världen jag befinner mig i nu är väldigt speciell. Tempot är galet, och man måste hålla sig fokuserad med fötterna på jorden. Så efter Baku tänkte jag: ”Okej, jag gör det.” Men det fanns ingen tid. Så jag gjorde två dagar, det var allt jag hade tid med. Men jag längtade verkligen efter det.
WOLFGANG Mm.
LOREEN Ibland känns det bara i kroppen: ”Okej, jag bråkar med mitt system just nu”, för att det är så mycket, och det skapar en obalans. Jag kände att jag behövde dra ner på takten bara för att kolla att allt var okej och som det skulle vara. Enda sättet att göra det är att meditera, och det tar tre dagar bara att öppna upp för det. Jag måste meditera, varje dag. Jag behöver det.
WOLFGANG Du behöver det? Jag skulle tycka att det var ännu bättre om det inte var en uppdelning mellan meditation och liv. Om det inte var en specifik aktivitet. Som jag tror att jag sa i början, så har jag rört mig nästan helt bort från religion, och jag upptäckte en indisk filosof som heter Krishnamurti.
LOREEN Jag känner till Krishnamurti.
WOLFGANG Jaså? Han dog 1986 och han har ingenting att göra med Hare Krishna. Han hette Jiddu Krishnamurti och skrev fantastiska böcker, och även om han var lärare och hade lärljungar, så hade han inget intresse av att skapa någon kult. Han ville inte att folk skulle följa några regler, och han sa att till och med meditation i slutändan är meningslöst så fort man börjar följa regler kring det. Meditation, menade han, handlar bara om att vara uppmärksam, att medvetet titta på ett moln eller något. Du behöver inte ens kalla det för meditation. Och det är problemet, det är därför jag tycker det är så svårt att säga att jag är intresserad av andlighet. För i samma ögonblick som man säger så är det redan borta. Man måste vara försiktig, så att det aldrig handlar om att särskilja sig själv från andra. Det måste bara vara en del av nuet.
LOREEN Ja. Men det är svårt i dagens samhälle. Men du har rätt, ibland mediterar man när man målar eller städar hemma. Men första gången jag var på ett tyst retreat behövde jag hitta den känslan.
WOLFGANG För att ens kunna känna den.
LOREEN Exakt.
WOLFGANG Och därför tycker jag att det är bra att vi pratar om det offentligt, för många människor vet kanske inte ens att det här existerar.
LOREEN Det är därför jag pratar mycket om andlighet, eftersom det är så tabu. Särskilt här i Skandinavien.
WOLFGANG Det är ocoolt.
LOREEN Det är därför jag pratar om meditation. Kanske väcker det en tanke hos någon.



WOLFGANG Kan du sitta stilla så där? [Fotograferar henne.] Och sluta tugga. [Paus.] Ta ut körsbärskärnan är du snäll. Titta på mig. Hur känner du inför att bli fotograferad? Är du okej med det generellt, eller hatar du det?
LOREEN Jag har inget emot det. Det är nästan som att jag inte märker det.

***