armarna kommer från hjärtat / men hjärtat vill så mycket mer än fingrarna når / de lär man sig på yoga tror jag / att hjärtat vill framåt / armarna kommer från hjärtat /men skiten kommer från armarna /å allt dåligt börjar med armarna

Hanna Rajs Lundström är född 1991 i Stockholm och debuterade tidigare i våras med sin diktsamling Armarna på 10tal förlag. Hon driver också det internetbaserade pdf-förlaget Ett av Sveriges största förlag tillsammans med Isis Mühleisen, är en av grundarna till nättidskriften Fikssion samt arbetar som konstnär, kock och snickarlärling.

– Jag är en rastlös person och gillar att göra mycket grejer vilket resulterar i att jag har haft många olika jobb. Men jag hoppade faktiskt av mitt jobb som snickarlärling, jag gick i några månader men det kändes inte rätt. Det var asjobbigt hela vintern, gå hemifrån klockan fem under den kallaste och mörkaste tiden på året. Och kock jobbar jag inte heller som nu, det har jag gjort innan, nu jobbar jag i en saluhall med chark, ost och sånt.

Om man googlar dig får man upp dina slutfilmer på Konstfack som är något helt annat än poesi. Det känns som du arbetar väldigt brett även när du gör konst, och i vilken form du än uttrycker dig.

– Jag tror många växer upp med sådana förväntningar, typ att ens föräldrar vill att man ska satsa på något specifikt men jag har nog haft tur. Min familj har alltid stöttat mig till att göra det jag vill, även om det är att vara poet, konstnär, kock eller kallskänka. Jag tycker det är tråkigt att bara göra en sak och blir lätt rastlös därför byter jag ofta sysselsättning och hur jag uttrycker mig. Efter gymnasiet började jag direkt på Biskops-Arnö och sedan efter ett år tröttnade jag på att hålla på bara med text så då sökte jag Konstfack.

Jag tänkte på det när jag läste Armarna, att dikterna känns rastlösa, snabba och enkla samtidigt som de är sårbara och väldigt nära.

– Ja, jag har svårt att komma tillbaka till gamla texter och redigera och sånt. Jag skriver mycket i affekt och det som kommer är något speciellt för det tillfället. När jag sedan försöker återgå till en gammal dikt så är det svårt för mig att hitta tillbaka till samma sinnesstämning.

– Men jag tycker att det funkar. Eller Armarna är ju på ett sätt anpassat till rastlöst folk med koncentrationssvårigheter och det är bra för alla mina kompisar har typ Adhd, så jag har sagt att det är en bok för dem med.

Ett återkommande tema i allt du gör är humor, eller det är åtminstone så jag tolkar det – i dina videos blandar du poplåtar med väldigt abstrakta bilder, ditt internet-baserade förlag heter Ett av Sveriges största förlag och dina dikter är fyllda av slang, ironi och smileys. Hur kommer det sig?

– Jag tror det har att göra med hur jag är som person. Jag är lite allergisk mot konst som tar sig själv på för stort allvar. Eller det finns ingenting som inte förtjänar någon typ av humor.

– Så är det något väldigt judiskt också tror jag. Eller min pappas sida som inte är judiska är i för sig också roliga, men jag minns min farfar som väldigt seriös fram tills att han blev dement, då blev han lite roligare. Min morfar och mormor däremot skämtar väldigt mycket, särskilt morfar, han har så mycket humor. Jag tror det beror på att han har haft det som ett sätt att ta sig vidare, ibland skojar han om saker som ingen fattar eller som andra inte skulle skoja om. Men jag tycker han är väldigt rolig.

Ja, din mormor och morfar dyker ju upp på olika platser i Armarna som två personer som verkar ligga dig nära om hjärtat.

– Ja, jag har en väldigt god relation till dem och jag tror på många sätt att det har öppnat upp för mig att skriva om judendomen för det har inte alltid varit självklart för mig. Dikten Chai som finns i Armarna känns som ett stort steg. Bara sedan jag skrev den så har jag förändrats väldigt mycket i min attityd till att prata om min judiskhet. Det kändes mycket som ett statement och om jag skulle publicera den var jag tvungen att känna mig säker i min judiska identitet.

mormor säger ja ärvde av henne mina långa armar / dom ligger i blodet / jag ligger i sängen hela dan / du ligger bredvid mig i blodet / å idag gick snabbt å igår gick snabbt / imorgon går säkert snabbare än de ligger i blodet / du säger att du önskar att helgen går snabbt / för du längtar nästa vecka / de gör mig lite ledsen att säga till dig / att tiden inte funkar så tror ja

Hur har den processen sett ut?

– Alltså som barn var jag nog intresserad av det judiska. Jag gjorde min bat mitzva och så men sen i tonåren började jag hänga med människor som var väldigt “vänster” och vi gick i palestinasjalar och sånt. Då kom jag ihåg att jag höll tillbaka judiska, det kändes liksom inte rätt i den miljön jag vistades i. På ganska många år såg jag inte judendomen som en lika stor del av min identitet och i efterhand kan jag tycka att det känns väldigt sorgligt. Det var inte något jag aktivt tryckte bort eller undanhöll men jag bar till exempel inte davidsstjärna och pratade inte mycket om det. Men sen när jag började på Biskops-Arnös så träffade jag några andra judiska poeter som skrev om judendom och antisemitism i sin poesi och då var det som något växte fram inom mig.

I vissa av dikterna så beskriver du ett tvivel inför judendomen eller kanske mer om ett tvivel inför din identitet som judinna, att den inte är “rätt”, du är blond och blåögd och ser inte judisk ut?

– Min känsla är att jag inte uppfyller den traditionella bilden folk har av hur en jude ska se ut. Det blir som ett glapp ibland, att det är en så stor del av mig men folk kan inte se det på mig. När jag var typ 12 kom jag ut som gay för mina föräldrar och det känner jag mig klar med. Men just att vara jude känns det som något jag fortfarande hela tiden måste komma ut som.

 Vad betyder det att vara troende för dig?

– För mig handlar judendomen mer om handlingar och mindre om att blint tro, det känns som ett kristet koncept. Det kan vara att läsa judiska texter, gå till synagogan eller hålla kosher.

Vilka av delarna praktiserar du i din vardag?

– Efter att jag jobbat som kökschef på ett judiskt kollo blev kosher min stora fiende. För mig är det helt ologiskt, eller jag fattar att kosher kan typ påminna en om Gud i vardagen, men det skulle vara helt idiotiskt för mig att hålla kosher, eftersom jag inte tror på Gud. Att jag inte tror på Gud har fått mig att tvivla på min judiskhet tidigare, men när jag pratade med Rabbinen om det sa hon att det var exakt allt det jag beskrev som gjorde mig till jude. Att våga tvivla och ifrågasätta. Så det jag praktiserar mest är läsandet av judiska texter. Det får mig att känna tillhörighet och sammanhang. Men sen saknar jag också fler judiska vänner att prata om sådana här saker med. Det är något jag verkligen längtar efter.

vi får se hur blodet beter sig / det finns nog inte så mycket att skära sig på / morfar pratar om kommunismen / nånting ert blod har gemensamt / den röda tråden som knyter er samman /min mormor och morfar har överlevt så mycke / ibland e ja rädd dom ska överleva mig /för ja tror inte dom skulle överleva de