Nu när modeveckan finns i backspegeln har vi på redaktionen gått igenom intrycken, sorterat dem och kommit fram till vad som var allra vassast denna säsong. Allt räknas när det kommer till mode; både det rent visuella, koncepten, lukterna och hur bekvämt publiken satt under visningarna. Här kommer listan över vad som kändes extra fett under Fashion Week Stockholm höst/vinter 2018.
***
Backs tillbakablick
Ann-Sofi Back hade ingen visning i år, men hon fanns ändå på plats, i Pressbyrån mittemot Grand Hôtel. Kiosken döptes tillfälligt om till Modebyrån och tapetserades invändigt med snygga bilder från olika Back-projekt genom åren, tagna av fotografen Anders Edström. Just Pressbyrån i samarbete med Back känns som säsongens mest otippade samarbete. Men sen är det Back, och då är egentligen ingen säker.
När allt smälter samman
Hur ser man att en visning har bra casting? Det gör man inte. Plaggen ser nämligen ut att vara som gjorda för modellen. Precis som under Rodebjers visning.
Beckmans bästa någonsin
We stand by our choice. Innovationerna bland studenterna imponerade starkt i år. Mycket av det vi såg under visningen var plagg som bygger på så icke-kommersiella koncept så skickligt utförda att de hade kunnat vara skapade av en etablerad designer. Bland höjdpunkterna fanns den gröna läderdräkten signerad Marie Isacsson, Sissel Kärneskogs mästerliga kollektion, och Julia Correia de Verdiers hatt med mantel bak. Det är när eleverna tar sig ur ”skolvisningsfacket” och visar att de bemästrar teknikerna på ett nytt sätt som vi applåderar.
Ljudet som fick oss i stämning
Ljuset släcktes ner. Alla väntade otåligt på att Lazoschmidls visning skulle sättas igång. Så plötsligt hördes:
”Excuse me, is this the lazoschmidl pleasuredome party?”
”Well yes, it is love. Do you have a password for me?
”Oh yeah sure, I got it from my my… um… friend, he’s already inside.”
”What’s the password then?”
”It’s… angel…”
”Ok… you got it love, welcome inside.”
BOOM! Ljuset tändes och första modellen uppenbarades på catwalken. Så hamnade vi där bara, i Lazoschmidls värld av fallna och återuppståndna klubbkids. Resten av visningen ackompanjerades av specialskrivna låtar från Rebecca&Fiona och den gamla monsterhiten La Passion av Gigi D’Agostino. Denna geniala visningsmusik är skapad och producerad av Tommie X. Introt är producerat och inspelat med Axel Winqvist, och skådespelarna är Hannes Fohlin Vår tid är nu och stylisten Amanda Noriega.
Nostalgitrippen
90-talet har vi sett länge, absolut. Det finns dock mycket kvar att gräva av i den outsinliga källa som decenniet före millenniet utgör. Nu har vi kommit till sista halvan av 90-talet och även glidit in på 00-talet. Per Götessons vida denimbyxa beskrevs av Tommie X som ”drottningen av skatestil från 1996”. Vi såg referenserna i glittret och stjärnapplikationerna hos Ida Sjöstedt, i strassen och flames-byxorna hos Lazoschmidl, och i raven hos Rave Review. Whyred toppade allt genom att leverera dubbeldenim (hej Britney 2001). Svenska modeskapare är uppenbarligen inte klara med denna period än.
Gamla dukar och kapsyler
Duon bakom Rave Review kan som inga andra sy ihop gamla dukar och halsdukar och ge dem nytt liv. Per Götesson drog också sitt strå till stacken, med en tunika gjord av gamla kapsyler. Att de nya talangerna är grymma på hållbart mode bådar gott för framtiden!
Klamborns kärleksbudoir
Ida Klamborn vann på bäst location när hon tog oss till sin sammetsröda budoir; utrymmet där du förvandlas till dig själv innan du går ut i verkligheten. Hon lät oss beskåda en värld av selfgaze, speglar och performance. Att befinna sig i centrum av så mycket självkärlek var vackert och stämningsfullt.
Wunderbaum i luften
På Filippa K:s visning doftade det gott av gran. Vi spår att doftdesign inom några år är lika viktigt som musiken.
Helheten hos Totême
Märket tänkte helhet när de höll sin modevisning mitt i en konstutställning. Totême featuring konstnärerna Eric Grate och Eva Lange. Effektfullt och smart; det blev en snackis och plaggens form passade så bra ihop med konstverken at det hela nästan kändes som en förläning av kläderna.
Mysigast
Johannes Adele lät sina modeller drapera in sig i handvävda, solrosmönstrade filtar som de hittat på en marknad i Indien. Extra mysigt var att designduons pappor gick i visningen.
Striden om kändistätast FROW
En dialog från redaktionen:
”Vilken FROW var starkast? Whyred eller Filippa K?”
”Filippa K?”
”Whyred hade ju Persbrandt och Lundell.”
”Haha okej.”
”Vilka var det på Filippa K? Jag kommer bara ihåg Efva Attling och Eva Dahlgren.”
”Filippa K hade Eva och Efva och Vera Vitali. Säkert fler…”
”Önskar att jag hade spanat mer…”
”Ebba Von Sydow var också där…”
”Bringar hon samma stjärnglans som t.ex. Persbrandt? JUST DET, Whyred hade också Sabina Ddumba.”
Då var det avgjort. Whyreds visning lockade till sig Mikael Persbrandt, Sanna Lundell och Sabina Ddumba med flera (som redaktionen tyvärr inte kommer ihåg). De tar därmed hem priset för bäst gästlista.
Den bästa sittplatsen
Vintagebutiken Dusty Deco var House of Dagmars val av visningslokal och det ska erkännas, att det var extremt skönt att luta sig tillbaka i en mjuk soffa. Man kunde nästan varit hemma. Så fanns också en välkurerad och intressant kollektionen at vila ögonen på. Toppklass!
Skrädderi när det är som bäst
Naim Josefi sticker ut som modeveckans bästa skräddare. Att han är skolad inom hantverket är tydligt. Kreationerna sitter som en smäck och inget har lämnats åt slumpen. Naim har klätt kvinnor på bland annat Nobelfesten och Oscarsgalan. De tekniker han hämtat från klassiskt herrskrädderi, med mellanlägg som stärker upp plaggen och ger dem dess form, får bärarna att känna sig välklädda och styrkta.
Den fetaste randen
Hopes sista look bjöd på den perfekta manchester-randen. Bons Stefanie Ravelli beskrev det som ”manchesterbyxor med extra feta, nästan blödande, ränder.”
Strupfuktaren
Veckans bästa dryck! Efter mycket research kom vi fram till att på Hopes efterfest serverades något som smakade Bellini, till vissa redaktionsmedlemmars stora glädje. Detta efter noggrann och gedigen research.