Facebook Search
  • bon.se

Bon.se

  • KATEGORIER
    • Mode
    • Fråga Modedoktorn
    • Musik
    • Konst
    • Litteratur
    • Skönhet
    • Resor
    • Listor
    • Återblickar
    • Fest
    • Bortom det svenska modeundret
  • KRÖNIKOR
  • MODEVECKOR
    • Stockholm A/W 2019
    • Stockholm S/S 2019
    • Stockholm A/W 2018
    • Stockholm S/S 2018
    • Stockholm A/W 2017
    • Stockholm S/S 2017
    • Stockholm A/W 2016
    • Stockholm S/S 2016
    • Stockholm A/W 2015
    • Stockholm S/S 2015
    • Stockholm A/W 2014
    • Stockholm S/S 2014
    • Stockholm A/W 2013
    • Stockholm S/S 2013
    • Stockholm A/W 2012
    • Stockholm S/S 2012
    • Stockholm A/W 2011
    • Stockholm A/W 2011
    • Stockholm A/W 2010
    • Stockholm A/W 2009
    • Stockholm S/S 2009
    • Stockholm A/W 2008
    • Stockholm S/S 2008
  • MODEBILD
  • ABOUT
    • Contact
    • Studio Bon

Lazoschmidl är Gud

Märkets festälskande änglar har skjutit ut sig för hårt, hittat ljuset och sedan trillat tillbaka in i sitt osunda leverne. Lo Hallén recenserar märkets höst/vinter 2018.

Text Lo Hallén

Fotografi Mathias Nordgren

Publicerat 23 januari 2018

Den första looken som vänder upp från backstageområdet är en tonal gul, med plastiga, pytonpräglade byxor med front-flap vid skrevet, en blommönstrat skjorta i bomullssilke under en stel cowboyinfluerad väst med djurmönster. Det är i princip det mest påklädda någon kommer att vara på catwalken de närmsta fem minuterna.

Lazoschmidl går emot konventioner genom att berätta historier med mode. Här har vi den festälskande pojkbandspojken som har klätt upp sig för att skjuta ut sig. Det ångar peacocking på svartklubb i New York, fast mer och bättre än vad det någonsin skulle kunna vara irl. I nästa look vi möter har front-flapen bytts ut mot en back zip – Josef Lazo och Andreas Schmidl som är hjärnorna bakom märket tänker alltså på både design och funktion. Designparet menar att deras musa är vilken kille som helst, så länge han gillar att ha kul. De är dessutom inspirerade av pojkbandsikoner och Leo Dicaprio som utöver sitt skådespelande är känd som en person som åker vattenscooter, festar och spelar tv-spel. Han passar alltså väl in i profilen.

Men något händer halvvägs in i visningen, transparenta tröjor med korssymboler på bröstet och glittrande tribaltörnkronor runt armarna dyker upp. Vår festprisse har hoppat på tolvstegsprogrammet och kanske hittat ljuset. Rehabiliteringslooken de serverar är oskuldsfull – i Lazoschmidl-mått mätt. Vi får utöver nämnda statement t-shirts, glittriga och genomskinliga kroppsstrumpor i en polyestermesh, korta stickade lurextröjor med bara briefs till. Pyjamasbyxor i kombo med bar torso, lena sammetsset med glittriga versaler på som stavar Angel och en tight version av den barnsliga hängselbyxan. Färgerna är regnbågens alla, och att säga att det finns en nyckelfärg i kollektionen vore att förtrycka helheten och friheten.

Men plötsligt vänder det igen. Den forna körgossen har avfärdat Gud. Skjortorna knäpps upp än en gång och pyjamasbyxorna anpassas mer efter klubben än sängmiljön, även om de fungerar i båda. Men vi sörjer inte att han är tillbaka ute på hal is, Lazoschmidl är ju inte direkt kända för att vara Jesus approved. Den manliga skörheten och sexigheten som annars aldrig får finnas i manligt mode, finns här. Det är just därför Lazoschmidl; tillsammans med att de gör mest och bäst mode i Stockholm; måste finnas. Humor och lek med tabu är det viktigaste vi har här. Påven skulle nog bli nervös och upprörd över att den känsliga (men tyvärr vedertagna) kombon manlig blick och kristendom får samexistera på catwalken, men jag tycker att kollektionen är gudomlig.

Taggar:

Fashion Week Stockholm, Fashion Week Stockholm A/W 2018, Lazoschmidl

Mer från Lo Hallén

Konst, Krönika

Fakta och fiktion

Dora García, Anna Odell och katastrofbudgeten fick mig att fundera över sanningsbegreppet.

Text Lo Hallén

Konst

”Kan jag göra konst och må bra?”

Francine Agbodjalou om hållbara konstnärskap, förlorade minnen och hur det var att gå på konstskola.

Text Lo Hallén

Fotografi Frida Vega Salomonsson

Konst

Luleåbiennalen väcks ur sin dvala

Efter fem år ser den nordliga konstbiennalen ljuset igen – för att utforska mörkret.

Text Lo Hallén

Konst

Döden är ett misstag – återuppståndelse för alla!

Tensta Konsthall väcker kosmismen till liv med verk av Anton Vidokle och Arseny Zhilyaev.

Text Lo Hallén

Recension

Enno Hallek: ”Alla bär på landskap från barndomen”

I konstnärens utställning möter vi minnen via portabla solnedgångar.

Text Lo Hallén

Konst

Vi recenserar gigantiska uppblåsbara kuk-svanar

Konstnären David Shrigley gör saker för att han kan.

Text Lo Hallén