Jag och en kunnig modeveteran reflekterade efter visningen och kom fram till att följande: referenserna är tydliga; Comme des Garçons, Y/Project, Balenciaga och lite Lazoschmidl är närvarande i Textilhögskolans olika kollektioner. Men det betyder väl egentligen bara att de är designers av sin tid?

Vi ska vara tacksamma för att det finns queera och konstnärliga modeuttryck i Sverige och Textilhögskolan står för 90 procent av dem. Vilket visar sig i allt från design till casting och copy. Vi får njuta precis nu, innan majoriteten av kandidat- och mastereleverna blir uppslukade av H&M och company.

Axel Backlunds kollektion A bunch of motherfuckers refererar anarkopunk, raggare och street art. Sprayfärg har använts för att skapa unika mönster direkt på textilierna, stjärnor, blod, eld, den symboltunga örnen och smileys som täcker denimoutfitsen från topp till tå. Dekonstruerade jeans skapar en ny påklädd version av hänget, som kastar mig tillbaka till min tidiga högstadieperiod när kalsongklädda tonårsrumpor med tillhörande Björn Borg-logga tyvärr var skolgårdens tydligaste signum. Fast det här är motsatsen till det. Alltså coolt, kul och punkigt.

En av höjdpunkterna är Mario Eurenius aka Dick International. Modeskaparen som självutnämnt gör plagg för sensuella personer med kuk samt och alla älskare. Små tanga med kedjor, skira bandeautoppar och penisintensifierande bodys klampar fram på catwalken. De bryts av med en lingerieinspirerad, transparent särk som är den mest täckande munderingen i den här kollektionen.

Alice Jardestens Clashing Contexts definierar rumptrenden, med sina skräddade cut-out-plagg som blandar olika arketypiska plagg och material hejvilt. Jumpsuit-denimchaps-fracken stjäl showen, men lacktrenchen där både tits and och ass är avtäckta följer hack i häl. Kollektionen presenteras med en frågeställning inte helt olik den Ida Klamborn ställde sig förra säsongen (där rumpa också hände) — vad är power dressing och varför? Under sin vår/sommar 2019 utforskar och hånar Jardesten sociala och modemässiga hierarkier.

Helga Lára Halldórsdóttirs Cornered Compositions är ett oblygt utforskande av känslor kring pinsamhet och obekvämlighet. Den försynta personens nyttjande av hörnet som ett safe space är vad kollektionen tar avstamp i. Bokstavliga referenser till konstruktion är centrala, med stänger som genomtränger och stöttar de färgstarka, materialmixade plaggen. Halldórsdóttirs kläder blir både en hyllning till, och som kognitiv beteendepsykologi mot timidhet. Liksom – everyone is going to notice you in that outfit, darling. Och stängerna kommer att ta emot när du försöker backa in i hörnets gömma.

Överlag gör Borås Textilhögskolas visning mig lycklig. Över den unga talangen som skolas att uttrycka sig konstnärligt. Över den otroliga tekniken. Plaggen är mer välsydda än på majoriteten av de etablerade märkenas visningar och då har kreatörerna inte valt lätta material att jobba med. Över att det finns mode i Sverige som inte är ”bärbart” och därför skulle vara så kul att bära.

De övergripande tendenserna är oändlig volym, vävda, stickade plagg som täcker hela kroppen i kontrast till nästan obefintligt skira plagg och kukar, bröst och rumpor utan fängelser. Och inget är att föredra framför det andra. De är bara två ytterligheter på ett icke-hierarkiskt modespektrum, som jag önskar var mer närvarande i livet i stort istället för under 30 minuter i Grand Hôtels (ironiskt va?) Spegelsal.