Okej, utställningen heter Cherry picking. Jag antar att det inte bara handlar om att man ska plocka körsbär. Eller pop a cherry. Eller bara din körsbärs….

– …fanatism?

Precis.

– Nej. ”Cherry picking” är ju ett uttryck som handlar om att välja ut väldigt ensidig information, inom forskning främst. Så man kanske inte påstår något som egentligen är osant, men eftersom det är så pass vinklat blir det osant till en viss nivå. Eller i alla fall onyanserat.

Vilka körsbär har du plockat?

– Jag tror att man som människa fungerar på ett sätt som genererar att ens hjärna alltid gör så. Den kommer ihåg väldigt selektivt. Man brukar ju komma ihåg det som underbygger ens egna teser. Jag är varken akademiker eller forskare. Jag tänker att som konstnär så är det så man jobbar.

Men vilka är dina körsbär?

– Vilka mina körsbär är? Det tror jag kan vara svårt att veta.

Du antar mer att det är så du jobbar?

– Ja, jag tror inte att jag har några specifika saker jag medvetet har snedvridit. Men jag tänker att vi lever i ett väldigt refererande konstklimat just nu. Som konstnär behöver man inte vara källkritisk eller hänvisa utförligt. Det blir nog extra koncentrerat för någon som inte behöver ta ansvar för sina källor på samma sätt som inom till exempel akademien.

– Men det behöver inte vara dåligt som konstnär, eftersom det är att bjuda in andra till sin egen värld. Det är ju att ta delar av världen och visa i ett galleri. Man kan ju inte visa hela världen, utan återskapar en som antingen är en spegling av ett fragment av den yttre eller sin egen inre värld och placerar den i gallerirummet. Att vara konstnär är att välja delar som man förhöjer. Det är en aspekt kring hur jag tänkte på cherry picking i relation till utställningen. Begreppet får en lite mer positiv klang i det sammanhanget.

Positivt som att det blir en skapad värld, som är mer centrerad kring vissa teman?

– Ja, precis! Det är inte ett dåligt sätt att jobba på för mig.

Om du inte vill välja vilka körsbär du har plockat, så kan du kanske ändå beskriva teman för utställningen? Så kan du svara på frågan indirekt…

– Ja, men jag tror inte att mina teman för utställningen är desamma som körsbären jag har plockat ur kakan, eftersom det senare är en omedveten handling. Men just körsbär är en väldigt feminiserad frukt som jag jobbar mycket med, så titeln på utställningen är ju en lek med det också. Körsbärsplockade körsbär, typ. Haha. Nej, men feminiserade objekt är väl ett. Men, vad har utställningen för andra teman?

Den kanske har online offline-tema? Att skapa en virtuell värld i det fysiska rummet. Är det ett mål?

– Nja, för mig är det inte ett mål. Men det vore konstigt om jag inte gjorde det. Eftersom så mycket av mitt liv har påverkats av internet och konsten jag gör relaterar till internet. Så det är egentligen inte så mycket ett mål i sig, bara…

Ofrånkomligt?

– Ofrånkomligt för mig.

Du gjorde precis ett liveperformance på din Instagram, idag (onsdag 23/5). Som var att du drog ut en lång pappersrulle ur din trosa.

– I put it up all the way in my vagina. Och det var väldigt obekvämt.

Så dedikerat.

– Den var liksom hård. Men originalperformancet av Carolee Schneemann som jag utgick ifrån, då använde hon nog mjukare papper. Mitt var printat på.

Ja, sånt fotopapper?

– Nej, inte ens fotopapper. Utan vinyl.

Uuuuh.

– Den var inte skön. Väldigt mycket glidmedel och dedikation krävdes.

Det var inte njutningsfullt hör jag.

– Nej men det fungerade.

Okej, men den rullade i alla fall ut ur din vagina till slut. Och innan lade du upp en post på din Instagram att du skulle göra ett periodiskt performance utifrån Carolee Schneemanns verk Interior scroll från 1900… när då?

– 1975.

Okej, men hur är det en parodi? Är det verket i sig du parodierar eller är det en specifik feministisk rörelse? För det är ju ganska kontroversiellt att skriva att det är parodiskt, när det är just ett feministiskt verk du utgår ifrån.

– Carolee Schneemann drog ut en scroll med ett manifest på från sin fitta, och det verket heter Interior Scroll. Jag tycker att det är intressant, eftersom med internet så har scroll fått en helt annan innebörd. Förr var det ju ett rullat pappersark, nu är det främst ett format online man relaterar ordet till. Så jag tyckte att det var kul att arbeta utifrån det.

– Med parodiskt, då tänker jag mer som en parodi på mig själv och klimatet jag lever i, jag är inget fan av att bara driva med andra på deras bekostnad utan då vill jag inkludera mig själv också. Feminism har blivit ett väldigt luddigt begrepp, vilket man kan se på pappersrullen jag hade inuti mig som kommer att finnas i galleriet, och på videon där jag läser från den. Det var en en utskriven scroll av Pinterest-sökningen ”interior feminist”. Söker man på det så kommer det upp väldigt mycket olika saker som kan köpas för att göra ett hem mer feministiskt, men även mer do it yourself-feministiskt hantverk blandat med generiska feministiska citat. Det är inte bara dåligt, men feministrörelsen har väl fått en konsumtionsklang som man får för sig att den inte hade på 70-talet när Carolee Schneemann gjorde sitt performance.

– Sen tycker jag att det var kul att göra den på Instagram Live. Instagram är en plattform där många konsumerar konst idag, och där kan jag inte vara naken som i originalperformancet. För då skulle live-videon bli nedtagen på en gång. Så det blir också en reflektion över var vi är i vår idé om kroppen idag. Och just på social media, framför allt Instagram, som har ökat tillgången till konst men som också limiterar uttrycket med sina riktlinjer blir en manifestation av det. Ett komplicerat ställe för den fria konsten, helt enkelt.

Ditt favorittema censur – du har ju till och med släppt en bok om Instagram-censur (Pics or it didn’t happen)! Censur som kreativ utgångspunkt. Är den bra eller dålig eller är den bara?

– Den bara är. Den kan ju skapa kreativitet, den har skapat en unik stil på Instagram som cirkulerar kring censur och emojis och annat. Så det är ju intressant. Men också så limiterande ibland.

Vad händer med ens uttryck och vad händer med ens ställningstagande när man anpassar sin konst till det man kritiserar?

– Som att vara på Instagram och kritisera det samtidigt?

Ja precis. Du hade väl ändå postat andra saker om det inte fanns några riktlinjer.

– Ja, vad händer med det? Det är en bra fråga.

Är den? Den är ju typ omöjlig att svara på.

– Det är lite en sådan grej som när folk frågar vad internet har gjort med mitt uttryck. Jag bara – mycket, men jag vet inte vad. För det bara är där. Och jag kan inte tänka bort något som alltid varit. Men sen kan man kolla på när jag för längesedan använde Tumblr aktivt. Nu är jag ju mycket äldre, så det går inte att jämföra fullt ut men då hade jag mer helt nakna bilder. Haha, och det tror jag både är en blandning av att man kunde lägga upp det på Tumblr utan att bli avstängd och att jag numer får sponsrade kläder. Jag hade inte råd att köpa massa olika outfits hela tiden, haha. Så då blev det så.

Hahaha, du bara: ”Jag äger inga kläder, här är min kroppskonst.”

– Ja, jag hade ju inte tillgång till kläder eller stylist. Jag fotade självporträtt varje vecka. Då hade jag inte tillräckligt med varierade saker att sätta på mig för att det skulle vara intressant. Så då gjorde jag istället väldigt basic outfits med kanske en t-shirt och trosa när jag väl hade kläder. Material och resurser förändrar såklart ens uttryck.