Shaping resistance är Nudas tredelade projekt som startade med Berlinbaserade konstnären Lucas Odaharas utställning den 15 december. Nu följs den upp med konststudenten Afrang Nordlöf Malekian och medicinstudenten Poya Livälvens projekt The horizon of the revolution / افق انقلاب. Allt avslutas nästa månad med Fathia Mohidin som är nyutexaminerad från Kungliga konsthögskolan.

Hela projektet kan beskrivas som en undersökning av processen bakom förändring, och hur kroppar tillsammans kan organisera sig mot det rådande samhällsklimatet. Nuda inviger även med detta projekt sitt nya galleri på Roslagsgatan 25 i Stockholm, som ett komplement till pappersmagasinet. Det tredje numret av Nuda paper kommer i vår, och har som de tidigare numren fokus på ung konst, mode och fotografi. Utöver det ska den digitala plattformen lanseras inom kort.

***

Ni beskriver projektet Shaping resistance som viljan att skapa en plattform som samlar idéer om hur motstånd kan uttryckas i tider av politisk depression. På vilket sätt uttrycks det i de tre separata utställningarna?

– Idén till hela projektet började för mig i frågan om vår tids potential till stor politisk förändring. Tanken var just att laborera med hur motstånd kan uttryckas på olika sätt. Vi har samlat konstnärer som jag tycker arbetar kring sådana frågeställningar.

Den första utställningen med Lucas Odahara berörde framförallt relationen mellan kroppens tillstånd och handling. Genom egenbyggda ljusterapi-boxar – skapta för att tillsammans med ljud, text och bilder påverka betraktarens humör – undersökte han frågor kring vad det betyder att vara produktiv och ”in order” i ett kapitalistiskt samhälles institutionella ramverk.

Poya Livälven och Afrang Nordlöf Malekians projekt baseras på den marxistiska organisationen Komala i Iran som den tidigare medlemmen Masoud Naghibs har berättat om i en intervju. Man skulle kunna säga att deras utställning baseras på viljan att förstå hur man kan organisera sig mot en fascistisk regim, men verket handlar även om konstnärernas vilja att förstå sin egen, individuella relation till landets historia.

Fathia Mohidins utställning kommer att handla om en kamp man inte väljer, om kroppar som är i konstant friktion med samhällets normativa föreställningar. Den undersöker ett motstånd som inte alla gånger är frivilligt.

Varför valde ni att göra tre sammanhängande men ändå individuella utställningar?

– Varför inte? Jag tycker att formatet känns spännande. Genom det kan vi låta dem enskilda konstnärernas verk ta plats och de får skapa något eget, samtidigt som vi öppnar upp för en dialog mellan de olika utställningarna. Dessutom är inte lokalen enorm direkt, så det har sina praktiska fördelar också.

Nu är det dags för den andra av de tre utställningarna. Afrang Nordlöf Malekian och Poya Livälven ställer ut en film som visualiserar en mer tematisk skildring av minne och historia vilken du kort nämnde ovan. Vad porträtterar den mer ingående?

– Afrang Nordlöf Malekian och Poya Livälvens projekt tar som sagt avstamp i Masoud Naghibs historia om den marxistiska organisationen Komala i Iran på 80-talet. Genom denna historia vill Poya och Afrang bygga som en karta, för att förstå sin egen relation till kampen i Iran idag men också kampen som en tidigare generation har varit en del av, och har behövt fly ifrån.

På ett annat plan blir det också en undersökning i hur motstånd praktiseras och ett sätt att förstå vilka verktyg Komala använde sig av för att organisera sig. Den tar även upp hur situationen ser ut i Iran idag, och vilka verktyg som används i försvar mot landets regim. The horizon of the revolution / افق انقلاب blir på så vis en flerskiktad berättelse som pendlar mellan det publika, det privata och det politiska i både nutid och dåtid, snarare än en traditionell kronologisk historieskildring.

Hur fortsätter ni att skapa motstånd på Roslagsgatan 25 efter att den tredje utställningen i projektet av Fathia Mohidin plockas ned?

– Viljan är att kunna samla upp hela projektet i en katalog, där det också kan få grena ut sig. Vi kommer i den att ta in annan text, konst och poesi som passar temat. I övrigt hoppas vi att Nuda i stort kan vara en plattform med friktion – i print, digitalt och fysiskt. Håll utkik på alla våra kanaler, helt enkelt.