Orakel, ugglor… Vissa djur sover aldrig. Danska Ann Lislegaards 3D-animerade uggla är vaken och välkomnar oss in i det alternativa vardagsrummet som utgör Tensta Konsthalls stora sal. Ofta känner jag mig orolig eller i vägen i konstens rum, men här är det alltid hemma-vibb utan att sno tyngdpunkten från verken. Rummet är upplyst med spotlights och videoverkens skärmar, frånvaron av lysrör ökar ens egen närvaro. Ugglan hoar, eller piper snarare, ut omarbetade ljud från Ridley Scotts Blade runner för att plötsligt brista ut i svårtolkade kommentarer om samtid. Eller kanske är det dåtid, om ugglan nu är från framtiden som det hintas om när den av museet beskrivs som ”en animerad väckarklocka” som vill att vi ska slå upp ögonen innan det är för sent. Med utgångspunkt i olika sci-fi-universum beskrivs Lislegaard med sin konst leta efter alternativa förhållningssätt till språk, berättande, könsroller, sexualitet och framtiden.

I entrén rullar samtidigt Forensic Architectures 77SQM 9:26 MIN, en motundersökning av Andreas Temmes vittnesmål om mordet på Halit Yozgat i Kassel den 6 april 2006, i vilken konst som handling blir konkret. Den utgör en undersökning mot ett vittnesmål i fallet om mordet på Halit Yozgat som ägde rum när han stod bakom disken på sin familjs internetcafé i Kassel. Mycket pekar på att NSU, en nynazistisk organisation i Tyskland som var aktiv mellan 2000 och 2007, utförde dådet. Men vittnesmålet av polisen, som vid tidpunkten befann sig i lokalen och hävdade att han inte sett något utöver det vanliga, godtogs. Tensta Konsthall beskriver händelsen:

”På kaféets 77 kvadratmeter och under de 9 minuter och 26 sekunder som incidenten varade kom olika aktörer i varandras väg – medlemmar av invandrargrupper, en statsanställd och mördaren – och befann sig i olika arkitektoniska förhållanden till varandra. Butiken var således ett mikrokosmos för hela den sociala och politiska kontrovers som utgörs av ”NSU-härvan”.”

Forensic Architecture är en forskningsbyrå vid Goldsmiths i London. De återskapar brottsscenarion med navigerbara 3D-modeller, som till skillnad från övervakningskameror kan skapa en exakthet i uppfattningen om situationen. De fokuserar på offer för brott mot de mänskliga rättigheterna och grupper som befinner sig i konfliktområden, individer som på olika sätt försummas av lagen eller staten. Forensic Architecture har arbetat med FN:s enhet för kontraterrorism och Bureau for Investigative Journalism i London. I NSU-härvan har deras återskapade 3D-modell av situationen förändrat utredningen, och fler polisdokument offentliggjordes till följd av uppvisandet av den. De har även gjort ett antal presentationer i höga domstolar internationellt.

Tensta konsthall vill med sin utställning Snart nog: Konst och handling rikta strålkastaren mot vår tids mest akuta frågor, konkretiserat eller abstrakt beroende på konstnärernas individuella metoder. Det är en grupputställning som visar en rad internationella utövare som adresserar framtiden, verken blir frågeställningar eller lösningar eller belysningar, Maria Lind beskriver konsten som en seismograf som registrerar saker innan de märks i resten av samhället. Och det är en suggestiv känsla som infinner sig i rummet. Framtiden ser inte så ljus ut men det är tur att vi har konsten, en paus från verkligheten som den reflekterar.

Utöver Lislegaards kittlande uggla och Forensic Architectures viktiga 3D-dokument finns det en hel rad underbara verk. Exempelvis Ingela Ihrmans skulpturala kaktus med vilken hon under öppningskvällen gjorde ett blomningsperformance. Eller Bella Runes vackra mobiler i garn färgat med Kool-aid, och kodade fontänformade mattor ur vilka animerade troll och vargar framträder om man använder sig av appen Konsekvensanalys. Och Zhou Taos film, där ljuset är protagonist och vi tas med under jord till apokalyptiska stämningar.

Om du inte har möjlighet att ta dig till konsthallen är några av verken tillgängliga på annat håll – här kan du se Jillian Mayers tre videoverk som är presenterade i utställningen och på Tensta Konsthalls eget internetspace Space kan du se Osías Yanovs 3-minutersloop Gomero: orgiens ordning.

Vad alla verken har gemensamt är att de hjälper oss omskapa samtiden för framtidens skull. Det mest konkreta hjälpmedlet för att förändra samhällsklimatet verkar vara en symbios av hantverk och teknik, för att skipa rättvisa men också för att distrahera och ge lite barnslig glädje – teckningar, stickningar och animation sida vid sida. Att vara teknikpessimist är helt klart inte lösningen på våra problem, det är bara att vara pessimist.